Vem var först??
Vem som i verkligheten var först med att uppfinna vindsurfingbrädan, råder det lite delade meningar om.
1948 tillverkade
Newman Darby en windsurfingliknande farkost genom att montera ett handhållen segel/rigg via en universaljoint på en katamaran.
Newman tog inte patent på sin uppfinning, men räknas som uppfinnaren av Windsurfingbrädan.
1965 så tillverkade Newman sin första segelbräda se bilderna nedan.Denna bräda hade centerbord, universaljoint och fena.
Men de som är kända för att uppfunnit vindsurfingbrädan är i stället två andra personer
Hoyle Schweitzer and
Jim Drake.
1965 så började dessa två fundera på att kombinera surfing och segling, då man ofta fick vänta på vågor när man skulle vågsurfa. Från dessa tankegångar, så de utvecklade fram en fungerande rigg av segel/mast/bom och universal joint och 1968 tog de patent på "vindsurfer orginal"
Dessa första brädorna var handgjorda av glasfiberbrädor och blev mycket dyra. Därför började Hoyle snabbt började leta efter billigare och hållbarare material. Resultatet var polyethylene gjort Dupont. Plasttillverkaren Dupont blev så imponerade av användningsområdet av sin nya plast att de publicerade en artikel som gjorde vindsurfingen känd över hela världen.
1973 köpte Hoyle Schweitzer ut Jim Drake från patentet och samma år började Ten Cate i Holland tillverka Vindsurfer Original och vindsurfing började bli en större sport.
Under 70-talet så var strid om vem som uppfann vindsurfingbrädan och vem som hade rätt till patentet. Schweitzer och Darby processade om detta och till slut gick Schweitzer segrade ur striden. Schweitzer stämde även senare andra vindsurfingtillverkare bla BIC och Mistral, men förlorade dessa stämningar och den globala vindsurfing tillverkningen påbörjades.
Fanns det andra konkurenter till Vindsurfer orginal?
Vindsurfer Orginal var enda vindsurfingbrädan på marknaden innan ett tyskt fabrikat Windglidern dök upp. Denna brädan blev sedan den första olympiska brädan som deltog i Los Angels 1980. Inträdet av andra brädor på marknaden var början till slutet för Vindsurfen orginal. Runt 1980 så började andra brädor och skrovformer dyka upp på marknaden och framförallt rundbottnade brädor Div II var väldigt populära tävlingsbrädor i början av 80-talet.
Andra fabrikat/tillverkare förutom Vindsurfer och Windglider, som var tidigt ute och sålde många brädor var Mistral, Bic
Några riktiga klassiker förutom ovanstående var följande brädor: Mistral Competition, Dufour (Bic) Wing.
Bild på dessa klassiska brädorna.
När kom Vindsurfing till Sverige?
Vindsurfing kom väldigt tidigt till Sverige, genom Pelle Fjaestad som 1971 såg några windsurfa i Los Angels, när han själv var med i en segelbåtstävling.
Pelle tog efter ha sett Vindsurfarna i aktion kontakt med Hoyle Schweitzer, för att få reda på lite mera om detta fenomen. En tid efter segelbåtsresan till LA, så åkte Pelle över till LA igen och träffade Hoyle Schweitzer och fick lära sig att segla på Vindsurfern. Efter ha provat brädorna i några dagar, så förhandlade de fram ett köp av 50 st brädor till Sverige.
Dessa brädor kom till Sverige i lagom tid till båtmässan "Segla -72" i Stockholm. Detta var första gången Vindsurfing brädor visade i Europa!
Dessa 50 brädorna såldes på mässan och Pelle fick beställa ytterligare 50 brädor till. Innan Ten cate började tillverka brädor i Holland, så hade Sverige en egen import direkt från USA av brädor som till slut blev ca 200 st brädor.
Här är Pelle Fjaestad i aktion på VLT-brädan i Västerås.
Sverige var tidigt ute med Vindsurfing och var följaktligen väldigt duktiga på de första tävlingarna som hölls. Vi fick några världsmästare i de tidiga Vindsurfer VM i Bla Christer Swedberg och Johnny Myrin. En annan känd segelprofil som tävlade i Vindsurfer, var Tomas Persson som sedan gick vidare till tävlingar in PBA (föregångaren till dagens världskupp PWA) Numera är ju Tomas segeldesigner på Simmer Sails.
Lite kort om hur brädorna och materialet förändrades följande år.
Samtidigt som de vanliga vindsurfingbrädorna blir storsäljare i Europa och övriga världen, så började speciella brädor utvecklas i Hawaii och dessa vågor.
För att kunna hoppa och styra brädan med fötterna, så monterade man fotstroppar på brädan. Med dessa brädor så började man segla i vågor.
Detta gjorde att man snabbt började testa nya och lättare material i brädorna.
Brädorna blev kortare och man förändrade brädans layout, som gjorde brädan lugnare i högre fart och vid vågridning. Centerbordens position flyttades bakåt och gjordes samtidigt mindre/smidigare och infällbart. På de nya vågbrädorna togs centerbordet bort helt.
Så här kunde en hoppbräda se ut på Diamond head Hawaii -82.
Brädornas skrov ändrades från att vara ursprungligt "fyrkantiga" till en rundare och harmonisk form. Botten var från början platt på brädorna. Men omkring -82, så började man exprimentera med dubbelkonkava brädformer på botten. Enda sedan dessa årtal så har nästan alla brädor haft inslag av konkavitet eller olika kombinationer av V, konkaver och planings-kanaler.
I mitten av 80-talet så fanns det många tillverkare/aktörer som sålde utrustningar i Sverige.
Följande fabrikat såldes i Sverige på 80-talet.
Fetmarkerade finns fortfarande kvar.
F2, Surfpartner, AMF, Wayler, Browning,
Tiga, Marlin, Vinta, Sailboard,
Bic, Ten Cate, Cobra,
Mistral, Klepper, Alpha,
Fanatic,
Hifly, Elvström, Danamic, Jet, Rainbow, Alto, Davidsson, Crit, Cirkel One, John Hall design, Twist
I slutet av 80-talet och i början av 90-talet, så genomgick vindsurfing ett stålbad och väldigt många tillverkare konkursade eller slutade tillverka utrustning. En bidragande orsak till detta var att vindsurfing, under några få år, helt bytte inriktning av sporten.
I början så var vindsurfing främst att glida runt i viken och småplana med stora pråmar. Det nya typen av vindsurfingbrädorna var inspirade av vågseglingen i Hawaii och tävlandet i den dåvarande världscupen inom vindsurfingen
PBA.
Det började säljas små sinkers eller avancerade slalombrädor/course racers, som oftast bara kunde seglas i hård vind och av duktiga seglare.
Detta gjorde att väldigt många (främst äldre) tröttnade på den nya inriktningen av sporten och försäljningen av nya brädor störtdök...
Man kan säga att sporten utvecklades designmässigt/materialmässigt, men till priset att väldigt många personer slutade vindsurfa.
Innan de moderna och lite bredare brädorna dök upp i slutet av 90-talet, så var det en ständigt väntan på tillräckligt mycket vind och detta bidrog också till att många vindsurfare tröttnade.
Fenorna utveckling
Fenorna former kunde under denna tidsperiod variera från runda bollformer,(footballs fin) fotform (footfin), trapetsfenor, fenor som hade slits "fönster-fenor" i framkanten.
En viktig uppfinning som ökade brädans prestanda, gjordes 1985 då Larry Tuttle tillsammans med Ken Winner uppfann den genomgående fenboxen. Med en genomgående fenbox kunde fenorna göras längre och fenboxarna gick inte sönder lika ofta längre pga de stora krafterna.
Genomgående fenboxar började så smått användas i produktionsbrädor omkring 90/91. Bl a Tiga och Guy's brädor hade detta tidigt.
Det var först på 90-talet som fenorna började likna dagens fenor i form och material.
Med intrånget av genomgående fenboxar så infördes tyvärr många olika system, som inte passade ihop. Det fanns Tigabox, Tuttlebox, Powerbox, trimbox fenor som alla var genomgående. I praktiken används bara Powerbox och Tuttlebox på nyare brädor. På våg och freestylebrädor används det gamla systemet Classic eller US-box, som har använts sedan början av 80-talet.
På dessa brädtyper är det inga större påfrestningar och genomgående box behövs inte i samma utsträckning.
Omkring -92/93 så började man använda materialet G10 (glasfiberamerad epoxifena) som var det första riktigt styva fenmaterialet, om man jämnför med föregångsmaterialen plast, vinylester och polyesterfenorna. G10 används fortfarande i dagens fenor.
Så här kunde fenor se ut på 80-talet:
Segel och riggutvecklingen och hur snabbt dessa prylar utvecklades.
I början av vindsurfingens historia så var seglet omkring 6 kvm och var av materialet Dacron. Ofta fanns det 3 stycken lattor som stabiliserade akterliket.
Bommen var trä och masten var av stål alternativt glasfiber. Bomlängden var omkring 2,70 cm och an knöt fast bommen mot masten med hjälp av knopar.
Så här såg ett typisk vindsurfing rigg ut i början.
Efter några år, så ersattes träet i bommarna av aluminium, som var bättre lämpat och lättare.
De tidiga vindsurfing seglerna var gjorda i vanlig segeldacron som var billig, men som hade nackdelen, att seglet töjde sig efter hand.
Detta gjorde att ett segel höll ett par år, innan det var uttöjt och oanvändbart..
Se efterhand så började man lägga på en tunn film "Mylar" på ena sidan av seglet så att det inte skulle töja sig lika mycket. Mylarseglet var därmed uppfunnit och användes i finare segel under några år.
I början/mitten av 80-talet så experimenterade man mycket med segelformer och tankar. Några år var det populärt med "fathead" Dvs man placerade mycket yta uppe i toppen av seglet. Tanken var att vinden var starkare några meter upp, så därför borde segelytan vara där också.... Nackdelen blev ju rätt topptunga segel, så detta varade bara några år..
Samtidigt som man lade in mer yta i toppen, så minskade man ner bomlängden från tidigare 2.70 m till mer normala längder. Utvecklingen på Fathead blev Powerhead som hade lite kortare bomlängd och lite mer utvecklad topptvist.
Omkring -83/-84 så började man införa genomgående lattor på seglerna. I första etappen så förändrades formen på seglet från en trekant, till någonting som liknade dagens segel designmässigt.
Så här såg ett Fathead segel ut: .......
Så här såg utvecklingen Powerhead ut:
Utvecklingen på fathead/powerhead seglen, blev Cut-away seglerna som hade liknande outline men var byggda för att tvista. Man hade ännu mer yta i toppen, men denna yta skulle tvista ut i byarna. Det bygger lite på samma tankegångar, som dagens tvist i akterliket. Men outline på seglet såg väldigt annorlunda ut..
Cut-away seglerna fanns bara i några år omkring 87-88 för att sedan ersättas av mer normala former.
Några exempel på Cut-away segel från 1987
Bommen kortades ner till längder någonstans mellan 1.70-2.20 meter och man börjar medvetet bygga in buk i seglet via profilerade lattor, som skapade en buk och höll denna på plats. Detta kallades RAF profilen.
I och med dessa design förändringar så skapades det moderna seglet och farterna ökade.
Följande segelfabrikat såldes i Sverige i mitten av 80-talet: (kvarvarande fabrikat fetmarkerade)
Windsurfing Hawaii, Hotwave, Top sails, Dolphin sails, ITV, NPU, Wallen sails, U-sails, Hy-line, UP Ultra Profile sails, Blixt segel, Andre Lefebvre, Sun Sails, Briand, Latsch, Hi-tech (tidigare Hood som konkursade) , Powerflex,
North, Northwind sails,
Neil Pryde. Lodley sails,
Gaastra,
Simmer sails,
Tushinghamn sails,Teer hauge sails, Unterberger Sails, Beli Sails, Fiction Desing, High power sails, Gun sails
Segelmakaren Gaastra bidrog 1985 med sin uppfinning "camber-inducer" ( en plastprofil i slutet av lattan som roterade runt masten och fixerade seglets buk) till en revolution inom slalom/course racing seglingen, då man numera kunde fixera buken och skapa ett bottendrag i seglerna. Första tävlingen Gaastra hade cambers i seglerna, så sopade de fullständigt rent på banan, med alla andra märken.
Runt 1987 så kom F2-sails med ett racesegel "Power Control" i ett material som kallades monofilm.
En genomskinligt plast som fortfarande används i de flesta moderna segel.
Ett framgångsrikt segel som använde monofilm i nästan hela seglet var Neil pryde WC racing -89 (Anders Bringdahls Signature segel för NP) Och Dunkerbeck som då seglade för F2 sails.
Ex på hur ett tidigt Neil Prydes monofilmssegel
NP slalom -89 kunde se ut.
Åren därpå -90 så rullade det på i stor skala med Dunkerbecks slalomsegel MK 1, MK2, MK3 och MK IV som alla var gjorda i enbart monofilm och få förstärkningar i dacron och andra material. F2 sail, UP och North och Simmer sails och andra stora segelmakare bytte efterhand ut Dacronet/mylaren mot monofilmen.
Men i med dessa seglerna så kan man säga att de moderna seglerna har skapats. Från år 90-91 så ser seglerna generellt likadana ut som dagens segel. Det finns betydande skillnader i känsla och funktioner, men själva formen är likartat jämnfört med ett modernt segel.
Hur utvecklades riggen i övrigt??
Samtidigt som seglerna utvecklades så utvecklades även masterna och bommarna. De första masterna var ju gjorda i aluminium eller glasfiber och var tunga/klumpiga skapelser. På 80-talet så började nya och lättare material användas. Det handlade om epoximaster som byggdes i nya processer, så att man började styra hur masten skulle flexa osv.
I slutet av 80-talet / i början av 90-talet så började man även blanda in kolfiber och kevlar i masterna, för att få lätta och snabbflexande master. De första åren var det väl vissa problem med hållbarheten på kolfibermasterna.. Men snabbt blev master med olika grad av kolfiber vanligast.
När kolfibermasterna kom, så började man tillverka segel som hade lösa akterlik, som skulle släppa överskottsvinden. Med denna typ av segel så tappade man lite av bottendraget i gamla tiders segel och man utnyttjade seglet för att börja segla överriggat. Dvs. i korthet så man tappade lite bottendrag i seglerna, men fick ett snabbare och stabilare segel. Bland de första serieproducerade lösa akterlik var Bruce Petersons segelmärke Rushwind, 1988. Dessa segel var mycket framgångsrika i världscupen och Gaastra tog över hans koncept.
Det första bommarna med snabbkoppling kom omkring 88 (ev någon enstaka bom hade detta -87) Innan snabbkopplings bommen som vi numera använder, så användes knytkopplingar via tampar Det var en mindre vetenskap som behövdes för att få bom att sitta fast..
Så just snabbkopplingsbommarna var en av det enskilt största framstegen inom windsurfingen. Samtidigt så blev bommarna styvare och kortare jämnfört med innan.
Man började även använda bommar som hade ett variosystem, så att en bom kunde kortas eller förlängas efter behov. På senare år har många bättre bommar börjat använda kolfiber i olika grader i sina bommar. Detta för att öka styvheten i bommen och att minska vikten. Kolfiberbommar gör störst nytta i de längre storlekarna, pga förbättringen av styvheten upplevs som störst där.
Forts. i
Vindsurfingens historia del 2
Linjär visning
