-
Maui idag
Ja, så är vi här igen. Alla ett år äldre och jag hoppas att det märks mer på barnen än på mig. Efter några dagar på SUP:en (har hyrt en Starboard 7’11” till att börja med) så viftade det till i träden igår och det var också ett hyfsat svall. Gubbarna seglade Jaws och jag hade lite tjing på att få följa med med det kändes helt enkelt lite dumt första dan. Hookipa closade ut och vi seglade istället Kanaha, även om Kuau också var seglingsbart.
Idag var vågorna klart mindre, men det blåste rätt rejält. Full power 4.5 för min den. Vi var tidigt på Hookipa och seglade nästan hela dagen. Inte allt för mycket folk, trots fina förhållanden. Som vanligt var det lite ringrostigt och som vanligt när det gäller mig så kryssade jag mest runt på säkerhet och laddade inget vidare. Det brukar ta någon vecka eller två att på riktigt komma in i seglingen, speciellt på Hookipa. Anders (Jönsson?) från Skåne är här också och kört hårt. En gammal Maui-räv som dock inte varit här på ett tag. Men det verkar som rutinen sitter i.
Nedan en mix av Giselas bilder från dagen, lite på mig, lite på Anders och lite på Kai Katchadourian å så en snygg vertikal floater av Graham Ezzy som avslutning.
-
54 Svar
-
“Kryssade runt på säkerhet, inget ladd…” well alla har vi olika referensramar 🙂
-
Men… det ser ju ut som förra årets bilder? Nu vill vi se Ola på Jaws 🙂
Seriöst, hade du verkligen seglat där om du varit uppvärmd?
/sinker -
Snyggt Ola! Hur länge blir ni kvar?
/Christian
-
Sinker: Jag skall inte svara på den frågan i ord utan bara i handling eller avsaknad av handling… Men fönstret är litet, Kai åker hem redan på fredag och den är han som står för skjutsen. Det är inget direkt självändamål att segla där, men visst vore det spännande att åka dit och titta och se hur det känns i magen.
Chrsitian: Februari ut.
-
Fin carv därOla!!
Kan bli bra (bättre) det här! -
HOOOOOHO!
Så var äntligen Gisela-Ola show igång! Årets viktigaste vindsurfinghändelse om i frågar mig. Olas bottomturn blir allt mer pro i allt fetare Hookipaförhållanden. Giselas bilder blir allt krispigare och mer välplacerade.Ös över oss. Spelar ingen roll om isarna ligger blanka och solen skiner här hemma. Gisela-Ola show är bland den mest smärtsamma njutingen jag kan tänka mig.
Ös över oss bara!
/JB
-
‘Kryssa runt mest på säkerhet’:
Kan med säkerhet säga att jag önskar att samma citat kunde komma från mig efter en sådan bild och bottensväng, ähum.
Håller för övrigt helt med Jesper. Del 2 av årets ‘smärtsamma njutningstrådar’ är nu här, den första är givetvis Jespers årliga inlägg, numera kryddat med blogg (!) och video (!!!), och den tredje kommer att bli värre än någonsin i år när stora delar av den lokala vinkelmaffian landar på Maui om några veckor…
-
@dr Masse 706425 wrote:
‘Kryssa runt mest på säkerhet’:
Det låter kanske kaxigt, men Hookipa har är ett speciellt ställe. Jag är helt enkelt mer nervös när jag tar mig ut från stranden och punchar igenom de små höfthöga skumkammarna runt udden än när jag väl är på en våg – även om den är stor. Oavsett kvalitet på bottensvängen är det rätt enkelt att “hålla sig undan” på Hookipa så länge man inte helt studsar ur. Och när det gäller den saken så körde jag häromdagen en gammal beprövad bräda (3 år gammal, proton till Fly 69) som jag känner väl och hade dessutom en nyutvecklad fenkombo som kändes 100% ofelbar och extremt lättkörd och säker i svängen.
Men som sagt, det är sedan först när man börjar sikta mot läppen på allvar som det återigen blir svårare att bortse från konsekvenserna. Så som sagt, det brukar ta ett tag att komma dit…. till läppen alltså.
Idag är det tokblåsigt och platt, så det blir andra aktiviteter. Kanske en kortis på Hookipa framåt kvällen om det lugnar sig lite.
Här finns några fler bilder från i förrgår:
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.10151463127554254.538110.674794253&type=1
-
Jag tyckte mest att det var ett rätt kul sätt att uttrycka sig på när man får sådana bilder som resultat. Och jag tror dessutom att det är precis vad du gjorde, körde lite på säkerhet och valde mer marginal när du tog dig ut och in.
På sätt och vis samma visa varje år för mig första dagen eller två på Guincho… fast i ett delvis annat universum vad gäller förmåga och vågridning.
Imponerad är jag hursom och ser fram emot fler bilder och rapporter, att uthärda ‘plågan’ har jag numera vant mig vid. Nästan. 🙂
-
Sedan senaste rapporten har det inte blivit så mycket fotat, men destom mer seglat. Några dagar med mindre vågor på Hookipa har avverkats. Det är alltid skönt att rulla in framåt 4-tiden och köra nästan till skymningen, eller tills vinden dör och man får lirka sig in. Personligen gillar jag de där smådagarna på Hookipa, för då vågar jag ladda lite hårdare. Och till och med de nästan platta dagarna brukar de bästa sektionerna på de största vågorna ända vara upp mot halv mast. Apropå smått så körde jag Kuau igår med Fredrik H, som precis dykt upp. Även detta var en sen eftermiddagssession. Rätt bra drag dock med planing i 4.5 an. Fredrik fick några fina uppvärmningsvågor.
Även jag hade kul.
Idag växte vågorna sig avsevärt större. Efter att Gisela seglat Kanaha och jag också tagit några svängar där åkte vi hem till Kuaua där det enoigt rapporterna var stort. Det visade sig att vi var onödigt sena. Fredrik riggade 4.7 och jag 4.5, och lyckades rätt enkelt ta oss ut, men tveklöst hade vinden redan börjat lägga sig, vilket vi egentligen borde förutsett. Jag fick ett par tre vågor som hade rätt bra size men gjorde bara 1-2 svängar och höjdade sedan in och kunde utan större problem tajma tidpunkten då kanalen var öppen på vägen ut, trots knapp planing. Men sisådär fjärde vågen kunde jag inte riktigt hålla mig utan dundrade ned mot Noriegas och hamnade därmed i ett rejält vindhål där jag nog till att börja med blev liggande några minuter. Efter en stund fick Fredrik en fin våg och då hade också Giselas kamera åkt fram och lyckades fånga sista svängen.
Som ni kan ana nedan var det inte direkt självklart att man bara kunde gippa av vågen och guppa ut igen. Det kom en del bamsingar.
Så även Fredrik hamnade i “the bowl” där vi länge låg och badade. Det var ovanligt strömt och vi gled iväg rätt snabbt. Efter ett tag kom dock en lite by, men då var vi redan nedanför kanalen ut. Vi tog oss genom ett par vågor, men Fredrik fick ge sig för en rejäl vitvattenvägg och fick sig en spolning och försvann inåt igen. Själv kämpade jag på med vitvatten och kycklinggippar, men omsider så fick några saker mig att ge upp. Dels VAR det riktigt stort här nere och det var inte rätt ställe att paja prylarna. Seden verkade inte ens som var utanför brytat ha någon fart, så även om man kom ut så skulle det bli några sega kryssar tillbaka. Slutligen såg jag inte längre Fredrik och började misstänka att något hänt. Så jag vände inåt och började spana efter Fredrik. Jag såg honom en bit ned i vind, men han såg inte skadat ut så troligen var det något med prylarna. Det är dock inte mycet man kan hjälpa till med, så jag balanserade mödosamt in mot Tavarras och lyckades reletivt smärtfritt ta mig igenom revet i den nedra delen. När jag tittade efter Fredrik såg jag att han inte skulle klara att ta sig in till Tavarras. Jag gick vidare längst stranden och tänkte att även om det inte är jättelätt att hjälpa till kan man ju i alla fall hålla koll. Kanske 500m längre ned i vind, där klipporna är som värst började Fredrik närma sig land. Det såg rejält olycksbådande ut och ganska kraftiga insidevågor sög torrt och dumpade rätt upp på de stora stenarna. Jag försökte vifta Fredrik åt sidan, men det fanns inte mycket att göra och han gled allt närmade den oundvikliga spolningen. Jag kan inte riktigt med ord ge rättvisa åt hur obehagligt det hela såg ut när han omsöm under, över, bakom och framför prylarna blev inspolad bland stenblocken och sedan översköljd och runtspolad av ett par ordentliga vågor till. De typiska spolningarna upp på Hookipas stenar som man sett så många gånger är som en promenad hemma på grusgången i jämförelse med det jag fick se. Men mirakulöst nog klarade sig Fredrik utan en skråma sånär som på en uppfläkt tånagel och, gissar jag, några ömma punkter här och var som såsmåningom ger sig tillkänna. Lite spucken rail på brädan och några rippade lattfickor (som säkert hade hållt om de inte varit av ultralättviktstyp) vár allt. Så vi riggade ned, gick tillbaka till Tavarras och promenerade hem till Kuau igen för att ta en välförtjänt kall öl. Imorgon kör vi igen…
-
Härlig rapport Ola!
Den härliga pirriga längtan efter Maui håller på att byggas upp inför avresan i Mars, och dina rapporter är en stor del av det.
Det låter läskigt det där som hände Fredrik, har alltför ofta hamnat där nere i vindskuggan, efter klumpiga fall längre upp. Känner att det kanske skulle vara bra att försöka förstå var Fredrik hamnade. Är det alltså nedanför Tavares bay, närmare Paia? Tror du att han hade kunnat göra ett annat val och hamnat på ett bättre ställe eller tog strömmen bara med honom dit den behagade?
Aja, orkar du svara vore det toppen, men använder du tiden till att slänga upp en bild till eller helt enkelt segla mer så fattar jag så klart det 🙂
Mvh Calle S -
Kanske ska inte Fredrik ta mer av turkvoten på ett par dagar, den känns förbrukad redan. Spännande läsning!
-
Fredrik kom in vi märket på det här kartan: https://maps.google.com/maps/ms?msid=210177000907732847902.0004d54df70caa4013347&msa=0&ll=20.923303,-156.372013&spn=0.01872,0.027723
Dvs han tog “mellanvägen”. Den högra vägen är in till Tavarras. I västra delen av den stranden är det relativt smärtfritt att ta sig in. Jag pratade med några locals igår och berättade var Fredrik kom in och alla sa något i stil med “oh, that’s NOT good”. Jag tror att tricket är att rigga ned direkt. Detta tar visserligen tid och är krångligt ute i vågorna och man kommer att driva rätt långt under processen. Men sedan har man ju en helt annan möjlighet att förflytta sig (paddlande på brädan, liggandes på den ihoprullade riggen). Så har jag tagit mig in till Tavarras tidigare. Men det är också väldigt strömt när det är stort och hamnar man för långt ned så kan man ta sig in längs den vänstra vägen in i “Budha bay”, vid templet. Ingen dans på rosor det heller, tydligen, men bättre än in på stenarna.
-
Apropå spolningar och Tavares.
Fick en “skön” story berättad för mig på stranden i Kuau förra året.En kille blev tokspolad och prylarna söndertrasade. Efter en ganska lång tid simmandes i strömmen och i vågorna så lyckas han ändå, trött och utmattad, ta sig in till Tavares Bay.
Stapplandes upp på stranden med resterna av prylarna släpandes efter sig så såg han en local komma mot honom för att kanske hjälpa till.
Men local:en tittade på honom lite lojt och sa: “Hey bra, you know you can’t windsurf here, ey?”🙂
-
Blir det Jaws idag?
Logga in för att svara.