I princip har alla master/segelmärken lite olika böjkurvor. Det där med constant curve mm är snarare passerat och i själva verket är det rent experimenterande som gäller om man skall hitta rätt mast och inte köper exakt den som segelt är sydd för. Det kan också var värre än så, en Simmer SC6 sdm vågmast och Simmers rdm har inte samma böjkurva heller (fast båda funkar andå bra till seglen, förstås). Å andra sidan så blir seglet bara annorlunda med ”fel” mast. För just dik kanske seglet bli skönare, vem vet?
Inte ens det IMCS styvhet som står på masterna har särskilt mycket att göra med mastens verkliga styvhet. Nästan alla 400-master står som IMCS 19, men i praktiken kan de variere från 17-23 och dessutom är själva mätmetoden extremt felkänslig och säger egentligen inte så mycket om hur masten funkar i seglet.
När det gäller Streamlineds master så är grundtanken att göra en standard rdm som funkar till segel som är sydda för Powerex, vilket är de flesta (Simmers egen rdm är tillverkad av Powerex t ex). Sedan har de försökt få fram en rdm (dvs smal mast alltså) som skall funka extra bra till segel som egentligen är sydda för tjocka master (t ex NP och North). På grund av masssa detaljer som har med segelsömnad att göra så vill man då ha en mast som (relativt den mast som seglet är sytt för) böjer lite mer i nederdelen relativt sett. Att göra masten styvare i toppen blir samma sak fast hela masten blir då styvare, förståss.
I praktiken är annars många NP seglare nöjda även med ”standardmasten” bland rdms, dvs Powerex, trots att den inte är specialbyggd för segel som är designade för sdm.
Krångligt va´? Ändå är detta en kort inledning till mastböjteoriernas värld, en värld som del handlar om fysik och mekanik, men lika mycket om tradition, missuppfattningar och psykologi.