-
…gone surfin´: Förlovade
Efter 410 mil längs de röda vägarna och 11 nätter i tält är det skönt att vara tillbaka i Perth och få sova i en säng igen. Vi beklagar att bloggen varit lite dåligt uppdaterad den senaste tiden men avsaknaden av internet och täckning för mobiltelefon har nästan varit total. Som rubriken förtäljer så har Stefan friat. Vi tar det dock ifrån början, så gå och fyll på kaffekoppen för här kommer hela historien i ett enda maratoninlägg.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-164.jpg?w=450&h=338[/IMG]
Roadtrippen som hade varit planerad sedan länge startade i Perth och skulle bära av upp till Exmouth med några stopp längs vägen. Freddan och Jossan skulle slå följe upp till Geraladton i sin eminenta Ford Laser.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-004.jpg?w=450&h=295[/IMG]
Dag 1 tar vi oss i sakta mak upp längs kusten med ett flertal stopp för bad och snorkling. Kvällen tillbringas i mysiga Sandy Cape. Vi delade en flaska Kapten Morgan och tog en simtur i månskenet.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-061.jpg?w=450&h=335[/IMG]
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-055.jpg?w=450&h=347[/IMG]
Dag 2 kommer första motgången. En bush fire söder om Geraldton tvingar oss till en 20 mils omväg. Efter att ha stannat i Dongara och utfört en smärre reparation av ena säkerhetsbältet på Freddans och Jossans Laser beslutar vi oss för att stanna där över natten. Vi delade på ytterligare en flaska Kapten Morgan och hade ett litet avsked för våra resekamrater som vände tillbaka dagen efter.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/exmouth-2-021.jpg?w=450&h=297[/IMG]
Dag 3 rullar vi genom Geraldton på morgonen och har Shark Bay som mål för kvällen. Efter att ha spanat in Pink Lake blir vi lite missorienterade och hamnar på en omväg via Kalabarri. Väl framme där får vi reda på att vägen upp till Shark Bay är blockerad av ännu en bush fire och att närmaste omväg dit är via 50 mils grusväg. – Tack, men nej tack! Istället beslutar vi oss för att avnjuta dagen med lite snorkling och kitesurfing bland sandbankerna i vackra Kalabarri. Till vårt stora förtret upptäcker vi då att Annas bräda knäckts av trycket från allt bagage. Vi beslutar oss för att åka tillbaka till Geraldton för att försöka hitta en ny bräda, då vi ändå inte kan fortsätta norrut. På väg tillbaka börjar bilen hosta, men repar sig och vi kommer fram till Geraldton. Läget känns nu ganska prekärt. Vi har kört drygt 100 mil, varav 40 mil i rätt rikting, vår bil håller kanske på att lägga av och Anna har ingen kitebräda. I Geraldton lyckas vi dock hitta en annons på en begagnad bräda. Säljaren bor bara 5 minuter ifrån där vi befinner oss och brädan visar sig vara i toppskick. Vi slår till direkt. Äntligen lite flyt, nu vänder det!
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-093.jpg?w=450&h=300[/IMG]
Dag 4 får vi höra att vägen upp till Shark Bay är öppen igen. Så efter lite resonerande fram och tillbaka angående bilen så beslutar vi oss för att dra vidare ut i Australiens outback. Må det bära eller brista! Bilen går som en klocka och på eftermiddagen rullar vi in i Denham i Shark Bay, ett av delmålen. Dagen avslutas med kitesurfing i Shark Bays varma kristallklara vatten.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-066.jpg?w=450&h=304[/IMG]
Dag 5 inleds med att vi ser en emu på gatan. Stefan ska förstås spela lite Allan och jaga den framför videokameran. Då dyker två bybor upp och säger till oss att vara försiktiga med motiveringen, ”it will kick your guts out”. Fort därifrån och iväg till Little Lagoon för en kite-session. Sedan lunch och iväg till en annan kitespot vi spanat in. Nu kan du som skumläser hålla upp med detta för nu kommer vårt största scoop hittills. 2010-03-03, datumet som ska graveras in i våra ringar och som Stefan kommer att få slita för att komma ihåg varje år.
Stefan: Ringarna hade jag inhandlat i Göteborg med syster Åse som smakråd innan vi åkte. Jag hade gått och väntat på det rätta tillfället med ringarna i tryggt förvar i stoppningen på kameraväskan. Hur som haver, vi åkte ut till en liten lagun vi sett längs vägen upp till Shark Bay. Den såg perfekt ut för kitesurfing, vilket den också visade sig vara. Det var en strand dit ingen annan åker eftersom den ligger ute i ingenstans och man får köra en bit på dålig grusväg för att ta sig fram dit. Det blåste på bra, säkert 15 m/s och vi turades om att åka med 7 kvadrataren. När Anna var ute och tog sista repan beslöt jag mig för att det var det rätta tillfället. Efter surfet tog vi och badade och jag gick ner på knä ute i vattnet som seden säger. Vi lyckaddes hitta en mysig resturang i lilla Denham och lyxade till det med hummer, ostron och andra läckerheter. Dagen fick därmed en lite högtidlig avslutning även om ljummet bag-in-box vin i plastmugg framför tältet hade varit nog så trevligt en kväll som denna.
Anna:Vi hade redan dagen vi kom till Shark Bay sett denna lilla strand med en sandbank som stack ut i vattnet. När vi väl åkte ner till stranden upptäckte vi att stranden bestod av miljoner små vita snäckor. Så vackert mot det turkosa vattnet! Efter en stund kitesurfing beslöt vi oss för att ta ett bad. Väl i vattnet blir Stefan välidigt känslomässig. Så har han aldrig pratat förrut tänker jag. Plötsligt tar Stefan fram en ring och frågar om jag vill gifta mig med honom. Det snurrar i huvudet. Var har han fått ringen i från? Den måste vara av plast, eller? Friar Stefan? Jag är tyst och tittar på ringen och Stefan. Det är klart jag vill gifta mig med dig! Lyckan är enorm och vi firar med att gå ut och äta den bästa skaldjurstallriken vi skådat.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-115.jpg?w=450&h=308[/IMG]
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/shark-171.jpg?w=450&h=300[/IMG]
Dag 6 lämnar vi Shark Bay och forsätter uppåt. Civilisation blir alltmer sällsynt, mötande bilar hälsar, skugga är något man får leta efter men ett måste om man ska kliva ut från ACn i bilen. Sent på kvällen kom vi fram till berömda Coral Bay, bara 14 mil från vårt slutmål Exmouth.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/exmouth-072.jpg?w=450&h=294[/IMG]
Dag 7 snorklar vi runt lite i Coral Bay och promenerar sedan bort till intilliggande Skeleton Bay, en barnkmmare för revhajar. Även om det är dålig aktivitet för dagen så ser vi 4 st 1-1,5 meter långa hajar som simmar runt. Stefan gör idoga försök att simma med dem, men lyckas aldrig komma närmare än 5 m. Anna tycker att det bör tilläggas att Stefan inte var så tuff som det nu kan låta. När han först klev i vattnet och en haj kom farande emot honom retererade han tämligen fort upp på stranden. Vi fortsätter sedan till Exmouths nationalpark och får en episk kite-session på spegelblankt vatten i Sandy Bay. På kvällen kommer en liten kängurukrake och kollar på när vi sätter upp tält. Stefan ger honom ett kex som han knaprar i sig och sedan förnöjt studsar iväg.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/exmouth-142.jpg?w=450&h=313[/IMG]
Dag 8, snorkling på morgonen, sedan sitter vi och väntade på vinden som aldrig kommer. På eftermiddagen åker vi in till Exmouth och möter upp med Ren och hans vänner. (Ren är son till vår hyresvärdinna och bor och jobbar i Exmouth) Vi slår upp tältet i deras carport och hänger i deras sköna 7-manna kollektiv på kvällen.
Dag 9-10. Anna får ordentlig hajterapi och visar på stort mod när vi på vår första snorkeltur med Ren och hans crew träffar på två hajar när vi simmar ut till revet. En stor revhaj (1,5m) och en liten bullshark (2m). Anna ser revhajen men behåller fattningen och kan adrenalinstinn njuta av den fina snorklingen. Stefan missar båda hajarna då en sköldpadda pockar på hans fulla uppmärksamhet. Han får senare trösta sig med att skjuta en stackars oskyldig fisk med harpungevär. Dagen därpå hade vi beställt episk snorkling av Ren, vilket han och hans vänner verkligen levererade. Efter en enkilometers simtur över grunda korallrev kommer vi ut till två stora 8-9 meters djupa grytor som sjuder av liv, 5-6 st stora revhajar, sköldpaddor, tre stora stingrockor, en 200 kg cod, en stor eagle ray, bläckfiskar och andra facinerande undervattensvarelser.
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/exmouth-051.jpg?w=450&h=301[/IMG]
[IMG]http://stefanochanna.files.wordpress.com/2010/03/exmouth-2-003.jpg?w=450&h=329[/IMG]
Dag 11-12. Dags för hemresa. Vi går upp tidigt för att hinna med att fiska mud-crabs i mangrove-träsken. På med byxor och långärmade tröjor som skydd mot sandflugor. Vi vadar runt i gjyttjan i stekande sol och 40-grader värme och drar ut jättelika krabbor ur sina nästen. Sedan kör vi tillbaka mot Perth med krabborna i en kylväska full med is. 130 mil senare och efter stopp för övernattning kan vi avnjuta krabborna hemma på Gibson street. Vår bil, en Holden Nova, går nu under namnet Supernova efter att ha tagit oss hem välbehållna. Det är märkligt hur borta känns hemma när man varit ”borta borta” ett tag. Nu ska Stefan softa i ett par dagar och Anna ska hårdplugga. Have a nice one!
Kram Anna och Stefan
[IMG]http://feeds.wordpress.com/1.0/comments/stefanochanna.wordpress.com/169/[/IMG] [IMG]http://feeds.wordpress.com/1.0/delicious/stefanochanna.wordpress.com/169/[/IMG] [IMG]http://feeds.wordpress.com/1.0/stumble/stefanochanna.wordpress.com/169/[/IMG] [IMG]http://feeds.wordpress.com/1.0/digg/stefanochanna.wordpress.com/169/[/IMG] [IMG]http://feeds.wordpress.com/1.0/reddit/stefanochanna.wordpress.com/169/[/IMG] [IMG]http://stats.wordpress.com/b.gif?host=stefanochanna.wordpress.com&blog=10834849&post=169&subd=stefanochanna&ref=&feed=1[/IMG]
-
0 Svar
Tyvärr, inga svar hittades.
Logga in för att svara.
