-
Skatesurf-ett nytt inlägg på en tidigare diskussion
Jag hade en kort karriär som skatesurfare i slutet av 80-talet. jag och min vän Erik hade funderat över iden ett tag. Vår förstående Träslöjdslärare lät oss tillverka dessa oerhört coola skapelserna under schemalagd tid. våra brädor blev cirka 130 långa med 4 lager skiktlimmat plywood. En härlig grapich i form av breda hjulspår i svart skapades på de servalackade brädorna. Inget halkskydd, det skulle vi fixa sen.
Vår första och (sista) segling bestämde vi oss för att utföra på Speedstripen vid Rålambshovsparken i Stockholm en studiedag denna tidiga ödesdigra vår. Gatan är den där gatan som löper längs stranden ni vet? Då 89 var asfalten nylagd, helt slät och så där inbjudande som bara oljat grus kan vara, Sweet. Det blåste rätt bra vid detta tillfälle, cirka 7-6 m/s och perfekt halvindsvinkel mot vår löpa. Montering och riggning påbörjades, mitt NPU 5.5 blev vår drivkälla. till vår förvåning gick det oerhört fort. Erik körde bredvid med sin moppe, minst 45 km/h! vi körde fram och tillbaks, överväldigade över den fantastiska uppfinning vi hade gjort. Folk på gatan ute på lunchpromenad hajade till. Vi blev tillockmed fotograferade av några förbipasserande, hundar började skälla. Vi var kungar den förmiddagen. Några äldre killar i 25 årsåldern dök upp i en tjusig Mercedes, dom parkerade längs vår Speedstrip och stod och pratade vid vägkanten, dörrvaktstyper…
Vi tänkte inte mer på det och såg till att hålla oss borta från den silverglänsande mercedesen. Det var ju lite Irriterande att dom skulle parkera den just där. Men vi var ju kungar i parken och dessutom så oerhört innovativa att detta inte fick störa oss! tills den där vindpusten gör att jag är tvungen att falla av rakt in i… Mercans vänstra framdörr, som tur är missar jag precis och touchar bara dörren med överkroppen. Jag hittar balansen och lyckas se till att inte riggen skall falla på den dyra bilen puhh! Det blir ett jäkla liv på grabbarna. Vad jag förstod var ägaren rusar fram emot mig och trycker upp mig mot framhuven och jag är nästan på väg att få en snyting, hans kompisar hinner precis hejda honom. Efter detta följer en hetsig disskusion. inga märken syns på dörren men däremot en rejäl buckla på huven(förmodligen gjord av min pojkkropp när gorillan trycket ner mig i plåten). Jag hävdar bestämt att jag inte kan ha orsakat denna skada med min bräda och utrustning. Lönlöst! Han är övertygad om att det var jag som orsakat skadan. Hans kompisar får hela tiden lugna ner honom. Erik min kompis, får sin Quicksilvertröja söndersliten när Gorillan skall tillrättavisa lilla Erik för att han påpekar att jag omöjligt kunnat orsakat skadan på motorhuven . Det var inte mycket att göra annat än att uppge namn och adress. Jag skakade av skräck när bläckpennan gled över pappret.
Nu skulle Pappa bli arg, han som dessutom hade förbjudit detta vindsurfingäventyr från början, Jag hörde hans ord i bakhuvet. ”Du kommer förstöra riggen, dig själv eller någon annan”.Konstigt nog hörde Gorillan aldrig av sig, veckorna gick och eftersom jag inte nämnt denna incident för mina föräldrar försvann den ur mitt och Eriks medvetande. Tills den dagen då Erik skulle gå på Bio med några av våra klasskompisar…
Jag var inte med denna gång. Tur var väl det. Erik skulle möta Björne och Larsa nere på Stureplan och kom gående längs en av de lite mörkare parallellgatorna längs kungsgatan i Stockholm då plötsligt en bil tvärnitar framför honom…
-Stanna din jävel ropar Gorillan och kutar ut ur det främre passagerarsätet på bilen. Han trycker upp lilla Erik mot väggen och ger Erik en rejäl örfil. Erik är så rädd att han inte vet vad han skall göra. -Jag känner igen dig från Rålambshovsparken säger Gorillan… -Din polare bluffade och skrev inte rätt telefonnummer…(Han kunde förmodligen inte läsa min handstil då jag under ”vapenhot”skrivit mina adressuppgifter) Som tur är har Gorillans kompis mer skam i kroppen samt lite högre Eq och skriker -det är fel kille Göran, du kan bli anmäld för det här. Gorillan kommer till sans och grymtar till -jag glömmer inte det här, ni kommer få pröjsa dyrt för det här. Han går lungt tillbaks till bilen och de båda drar iväg… Detta gör naturligtvis Erik skitskraj, han tar bussen hem till Stora essingen direkt och ringer mig. Vi inser att det enda rätta är att koppla in Pappa och därmed krypa till korset. Förutseende som vi var tog vi reg-numret på Mercedesen vid ”olyckstillfället” och med den hjälpen kan Pappa ta reda på ägaren till bilen. Pappa ringer bryskt och möts till sin förvåning av en vänlig herre på Tyresö, inte alls det vi har beskrivit. Pappa berättar om vad jag och Erik varit med om i Rålambshovsparken och vad som hänt Erik tidigare under kvällen. Mannen från Tyresö blir chokad, det visar sig att Gorillan nog är dotterns pojkvän som mycket riktigt hade lånat bilen under en golfresa HerrTyresö hade förrättat tidigare under våren. Far och mannen clearar hela skulden per telefon och sen dess har vi inte hört av dessa människor…Så vad lärde sig jag och Erik av denna händelse?
Åk aldrig på platser med parkerade bilar
Använd skydd, så att du slipper bli mosad av gorillor och asfalt
Parkera aldrig bilen där hybrisstinna barn kan tänkas leka
Slå inte barn och tala alltid sanning till svärfarH Jonas
-
5 Svar
-
Mycket bra story !
goldkuhl.
-
grym läsning med rejäla ”back in the days” vibbar.
-
Helschysst läsning ju.
/Anders
-
skön läsning, vad hände med apan??
hoppas han hamnade i en bur….mvh
n.no
-
Du har inte funderat på att börja skriva?… Detta var riktigt bra.
eller varför inte göra en teknad serie vilket skulle kunna bli hur kul som helst.Surfbulten
Logga in för att svara.
