• Skolarbete

    Publicerad av kungdenknege på 20 oktober, 2002 vid 15:33

    Har skrivit en svenskuppsats om en bra dag, naturligtvis = vindsurfing =) Klistrar in den nedan, vore kul om jag fick lite kritik… Vad kan man göra bättre?



    Jag vaknar med ett ryck. Grenarna på träden utanför huset slår med full kraft mot fönstret. Långt bak i min hjärna föds en tanke. Jag känner hur den glider genom huvudet, hur den desperat försökte få fäste. Långsamt, långsamt, inser jag betydelsen av den… Det blåser. Mycket. Yrvaken sträcker jag mig efter klockan, som genast flyger i golvet med ett brak som ekar i hela huset. Helvete. Mödosamt reser jag mig upp till sittande ställning. Yrseln när blodet rusar från huvudet och ner i fötterna får mig nästan att trilla igen. Jag sitter blickstilla så i flera minuter, känner långsamt hur medvetandet återvänder efter sömnen. ”Uöööh”, tänker jag. Jag hatar mornar.

    En stund senare står jag i duschen, känner det heta vattnet rinna längs kroppen. En smula piggare hoppar jag ut och torkar mig. Genom det lilla badrumsfönstret ser jag trädtopparna ligga nästan vågrätt. I bakgrunden syns den mulna himmeln; det är höst och naturen gör ingenting för att dölja det. Jag drar på mig lite rena kläder som jag hittar i garderoben, går sedan fram till telefonen och slår ett nummer. En knagglig röst i luren informerar: ”LBWS Weather Service. Westnorthwest seventeen. Wind speed range is between fourteen to twenty. Bye bye”. “Det blåser”, tänker jag igen.

    Ur fickan på gårdagens jeans knölar jag upp schemat. Det är tisdag idag. ”TEMADAG” står det med stora bokstäver. ”Hmmm” tänker jag, och smyger nerför trappan. Jag kollar runt lite, upptäcker att huset är tomt. Alla andra har redan gått.

    Jag går igenom mina alternativ i huvudet; 1) Gå till skolan, samt 2) Sticka ut. Jag ler för mig själv när jag inser vad jag kommer att välja, och i nästa sekund har morgontröttheten ersatts av mängder av energi. Pigg som en mört rusar jag uppför trappan, trycker in Radioheadsivan i stereon och trycker på play. Med ljudet på högsta volym börjar jag sedan packa.

    En halvtimme senare stegar jag fram och tillbaka utanför busskuren, bussen är försenad och den isande kylan tränger utan problem igenom min vinterjacka. När bussen väl dyker upp är jag blåfrusen, men tanken på vad som väntar, tillsammans med bussens klimatanläggning, får mig snabbt varm igen.

    Bussens monotona brummande gör mig dåsig, men precis när jag håller på att slumra till så upptäcker jag att vi är framme vid Värnhemstorget. Jag hoppar av och småspringer bort till 132ans hållplats. I samma ögonblick som jag kommer fram skymtar jag något gult i korsningen, skönt, då slipper jag i alla fall frysa mer. Medan jag väntar på att bussen ska köra in på torget tittar jag mig omkring. Torget är nästan helt tomt såhär tidigt på morgonen, bara någon enstaka uteliggare syns till. Himlen är fortfarande grå, och det ger hela stan en nästan svart-vit ton. Belåtet ser jag dessutom att vinden ökat sen jag gick hemifrån.

    Väl framme i Lomma börjar jag gå genom hamnen. Ryggsäcken är ganska tung, eller känns i varje fall väldigt tung i den alltmer tilltagande motvinden. Jag börjar snart småspringa för att inte frysa. Snabbare och snabbare går det, när jag väl är framme vid klubbhuset är jag rejält andfådd. Jag slänger väskan på marken och springer ner till stranden. Den sjukt kraftiga vinden piskar sand i mina ögon, och ute på vattnet når vågorna säkert 3 meter innan dom bryter över reven. Lycklig springer jag tillbaka till klubben, går fram till förrådet och låser upp.
    Inne i förrådet är det mörkt, man ser knappt handen framför sig. Ingen har heller kommit på idén att sätta upp en lampa, men det bekymrar mig inte. Men när jag är allra längst in hör jag plötsligt ett förfärligt tjut utifrån. När jag kommit över chocken inser jag vad det är. ”Satan, larmet” tänker jag och rusar ut. Jag slår snabbt in koden, och tjutandet slutar. Sen drar jag ut mina grejor, låser boden och börjar rigga. Jag tar mitt minsta segel, det på fyra kvadratmeter.

    Det går ganska snabbt att rigga idag, snart är jag klar och går in i omklädningsrummet för att byta om. Det är bara 7 grader i vattnet, så jag tar rejält med kläder under torrdräkten. Till sist drar jag på mig huvan, och sätter igång bastun.

    Jag springer ner till stranden med brädan och riggen, nu är alla tankar borta, det enda vässäntliga min hjärna lyckas åstadkomma är ungefär ”ut, ut, ut”. Jag rusar ut i vattnet, vadar några meter så jag kommer förbi det första grundet. Här ute blåser det om möjligt ännu mer, riggen vill resa sig och det är nästan omöjligt att tygla den. Med ett skutt är jag uppe på brädan. Jag känner hur den börjar accelerera, tar ett stadigt tag i seglet, krokar i hängselen och lutar mig tillbaka. Snart planar jag iväg över vågorna, det går bara fortare och fortare, tills det känns som om jag svävar fram. Vid det här laget är hela min hjärna tom, hela vardagen är som bortblåst, det enda som betyder något är det som händer precis nu.

    200 meter framför mig ser jag den. Vågen med stort V. Den är säkert metern längre än dom andra, och den rusar mot mig, och jag mot den, med en våldsam fart. Jag känner adrenalinet rusa i vågorna, jag blir nästan yr av upplevelsen. När jag kör upp på vågen känns det som om jag bestiger Mount Everest, och i samma ögonblick som jag passerar läppen rycker jag till i riggen. Jag lämnar vattnet, jag svävar uppåt. Vinden tar tag i riggen och pressar mig ännu mer uppåt, jag är säkert sju, åtta meter upp i luften. Precis när jag nått peaken, innan jag ska börja falla, stannar allting till. Jag svävar där, egentligen är det väl inte mer än en tusendels sekund, men det känns som flera timmar. Höjden är hissnande, jag ser långt ut över havet. Snart ska jag börja falla igen, med ett jättelikt plask ska jag tryckas ner i vattnet innan jag börjar segla in mot stranden igen, men vi lämnar mig där, svävande, häpnande, för där är jag lycklig.

    ola_p svarade 22 år, 6 månader sedan 7 Medlemmar · 17 Svar
  • 17 Svar
  • calle_b

    Medlem
    20 oktober, 2002 vid 17:19

    Tjing!

    Fan avis jag blir.

    Nu är inte jag nån super-expert på att skriva men, jag gillade slutet. Skön flyt genom stycket, men som sagt kan du hålla det som hände i slutet genom hela stycket blir det lite bättre. Det mesta i berättelsen fokuserar på vad som komma skall, vågen med stort V. Försöka att skriva, med lite mer själv-distans, och fokusera mer på just VARFÖR du stack ut o surfade. En normal lärare(?) hajar inte det.

    Riktigt nice i övrigt och det där blir nog skitbra! smile.gif

    Ha d gott!

  • tubert

    Medlem
    21 oktober, 2002 vid 15:16

    Förutom att ”vässäntliga” stavas ”väsentliga” och att du har erkänt för din lärare att du har skolkat crazy.gif är det riktigt bra!

    PS Tips: tryck på F7-knappen i word så kontrolleras stavningen DS

  • skarabe

    Medlem
    21 oktober, 2002 vid 15:22

    Håller med Calle fullständigt! Din lärare undrar säkert varför du dissar skolan och väljer att surfa. Kanske kunde du meckla in någonting om varför du bara MÅSTE surfa.. Kolla igenom grammatiken och stavningen igen. Du blandar lite tempusformer på några ställen. En stavningskontroll i Word hittar nog det mesta av det andra.

    En fråga. Var verkligen Vågen du hittade en meter längre än de andra.. Inte högre?? För min skulle hade jag gärna läst lite mer om ditt möte med Vågen och spänningen ökar när du närmar dig den, tex att allt verkar gå i slow-motion, det blir tyst, du hör det låga visslandet från bommen eller hur seglet slår fram och tillbaka i den hårda vinden. Hur ser Vågen ut? Är den våldsam och vild, eller majestätisk och enorm.. Du kommer snabbt till klimax och det hade varit härligt att läsa mer om de där sista 200 metrarna, mötet och den ultimata luftfärden. Dina tankar – är du rädd, bestämd mm? Skynda inte igenom det. Du har läsaren i ett järngrepp redan och du behöver inte vara orolig för att det ska försvinna. Naturligtvis ska man inte tjata, men det är ju här hela uppsatsen får sin betydelse och förklaring. Detta är syret, näringen, hjärtslagen mm som för din vardag framåt. Glöm inte det!!

  • kungdenknege

    Medlem
    21 oktober, 2002 vid 16:33

    Hehe, tack för all kritik alla =) Anledningen att allt går väldigt snabbt i slutet var att jag skulle iväg, skrev sista sidan på 5 minuter =) Ska jobba lite mer med det nu, kan posta resultatet sen =) Tack igen!

    Ha d!
    /Eli

  • anders_hoffman

    Medlem
    21 oktober, 2002 vid 17:54

    Det är minst sagt underbart att läsa!! laugh.gif Har oxå skrivit en del ws-uppsatser, men det är svårt att få bra betyg på dem eftersom läraren nästan aldrig är insatt i ws.

    Jag skrev en uppsats om varför det är bättre, härligare, roligare att windsurfa än att segla med en vanlig segelbåt, Den fick jag faktist MVG på tro det eller ej smile.gif.

    Om inte du får bra betyg ska jag ta ett rejält snack med den där läraren!!

  • kungdenknege

    Medlem
    21 oktober, 2002 vid 20:07

    Tackar, jag ska varna lärarn för dig =) Har ändrat lite nu, klistrar in den nya versionen. Inte mycket skillnad, men ändå. Säg gärna vad ni tycker. Vet att jag snott några idéer rakt av från Skarabé, sorry =)


    Jag vaknar med ett ryck. Grenarna på träden utanför huset slår med full kraft mot fönstret. Långt bak i min hjärna föds en tanke. Jag känner hur den glider genom huvudet, hur den desperat försökte få fäste. Långsamt, långsamt, inser jag betydelsen av den… Det blåser. Mycket. Yrvaken sträcker jag mig efter klockan, som genast flyger i golvet med ett brak som ekar i hela huset. Helvete. Mödosamt reser jag mig upp till sittande ställning. Yrseln när blodet rusar från huvudet och ner i fötterna får mig nästan att trilla igen. Jag sitter blickstilla så i flera minuter, känner långsamt hur medvetandet återvänder efter sömnen. ”Uöööh”, tänker jag. Jag hatar mornar.

    En stund senare står jag i duschen, känner det heta vattnet rinna längs kroppen. En smula piggare hoppar jag ut och torkar mig. Genom det lilla badrumsfönstret ser jag trädtopparna ligga nästan vågrätt. I bakgrunden syns den mulna himmeln; det är höst och naturen gör ingenting för att dölja det. Jag drar på mig lite rena kläder som jag hittar i garderoben, går sedan fram till telefonen och slår ett nummer. En knagglig röst i luren informerar: ”LBWS Weather Service. Westnorthwest seventeen. Wind speed range is between fourteen and twenty. Bye bye”. “Det blåser”, tänker jag igen.

    Ur fickan på gårdagens jeans knölar jag upp schemat. Det är tisdag idag. ”TEMADAG” står det med stora bokstäver. ”Hmmm” tänker jag, och smyger nerför trappan. Jag kollar runt lite, upptäcker att huset är tomt. Alla andra har redan gått.

    Jag går igenom mina alternativ i huvudet; 1) Gå till skolan, samt 2) Sticka ut. Jag väger dom mot varandra. Att vara i skolan är ju nyttigt på alla sätt och vis, men idag kan jag bara inte motstå frestelsen av den fruktansvärt kraftiga vinden. För att försöka få mitt samvete att gå med på det hela, berättar jag för det att efter den här dagen kommer jag vara så otroligt nöjd att jag kommer ha mycket lättare att ta till mig det jag lär mig i skolan resten av veckan. Samvetet accepterar den något tveksamma förklaringen, och belåten låter jag morgontröttheten ersättas av mängder av energi. Pigg som en mört rusar jag uppför trappan, trycker in Radioheadsivan i stereon och trycker på play. Med ljudet på högsta volym börjar jag sedan packa.

    En halvtimme senare stegar jag fram och tillbaka utanför busskuren, bussen är försenad och den isande kylan tränger utan problem igenom min vinterjacka. När bussen väl dyker upp är jag blåfrusen, men tanken på vad som väntar, tillsammans med bussens klimatanläggning, får mig snabbt varm igen.

    Bussens monotona brummande gör mig dåsig, men precis när jag håller på att slumra till så upptäcker jag att vi är framme vid Värnhemstorget. Jag hoppar av och småspringer bort till 132ans hållplats. I samma ögonblick som jag kommer fram skymtar jag något gult i korsningen, skönt, då slipper jag i alla fall frysa mer. Medan jag väntar på att bussen ska köra in på torget tittar jag mig omkring. Torget är nästan helt tomt såhär tidigt på morgonen, bara någon enstaka uteliggare syns till. Himlen är fortfarande grå, och det ger hela stan en nästan svart-vit ton. Glad i hågen ser jag dessutom att vinden ökat sen jag gick hemifrån.

    Väl framme i Lomma börjar jag gå genom hamnen. Ryggsäcken är ganska tung, eller känns i varje fall väldigt tung i den alltmer tilltagande motvinden. Jag börjar snart småspringa för att inte frysa. Snabbare och snabbare går det, när jag väl är framme vid klubbhuset är jag rejält andfådd. Jag slänger väskan på marken och springer ner till stranden. Den sjukt kraftiga vinden piskar sand i mina ögon, och ute på vattnet når vågorna säkert 3 meter innan dom bryter över reven. Lycklig springer jag tillbaka till klubben, går fram till förrådet och låser upp.
    Inne i förrådet är det mörkt, man ser knappt handen framför sig. Ingen har heller kommit på idén att sätta upp en lampa, men det bekymrar mig inte. Men när jag är allra längst in hör jag plötsligt ett förfärligt tjut utifrån. När jag kommit över chocken inser jag vad det är. ”Satan, larmet” tänker jag och rusar ut. Jag slår snabbt in koden, och tjutandet slutar. Sen drar jag ut mina grejor, låser boden och börjar rigga. Jag tar mitt minsta segel, det på fyra kvadratmeter.

    Det går ganska snabbt att rigga idag, snart är jag klar och går in i omklädningsrummet för att byta om. Det är bara 7 grader i vattnet, så jag tar rejält med kläder under torrdräkten. Till sist drar jag på mig huvan, och sätter igång bastun.

    Jag springer ner till stranden med brädan och riggen, nu är alla tankar borta, det enda väsentliga min hjärna lyckas åstadkomma är ungefär ”ut, ut, ut”. Jag rusar ut i vattnet, vadar några meter så jag kommer förbi det första grundet. Här ute blåser det om möjligt ännu mer, riggen vill stegra sig och det är nästan omöjligt att tygla den. Med ett skutt är jag uppe på brädan. Jag känner hur den börjar accelerera, tar ett stadigt tag i seglet, krokar i hängselen och lutar mig tillbaka. Snart planar jag iväg över vågorna, det går bara fortare och fortare, tills det känns som om jag svävar fram. Vid det här laget är hela min hjärna tom, hela vardagen är som bortblåst, det enda som betyder något är det som händer precis nu.

    200 meter framför mig ser jag den. Vågen med stort V. Den är säkert 2 meter längre än dom andra, och den rusar mot mig, och jag mot den, med en våldsam fart. Jag känner adrenalinet rusa i ådrorna, jag blir nästan yr av upplevelsen. Vågen närmar sig allt mer, och då, plötsligt, blir allting knäpptyst. Det enda som hörs är vinandet från seglets penetration av luften. Jag tar ett bestämt tag om bommen och känner trycket och farten öka. Nu är den nära, majestätiskt höjer den sig över havet. Jag kan se skummet på toppen, det dröjer inte länge innan den bryter nu. När jag kör upp på vågen känns det som om jag bestiger Mount Everest, och i samma ögonblick som jag passerar läppen rycker jag till i riggen. Jag lämnar vattnet, jag svävar uppåt. Under mig ser jag hur vågen brutalt bryter mot sandrevet. Vinden tar tag i riggen och pressar mig ännu mer uppåt, jag är säkert sju, åtta meter upp i luften. Precis när jag nått peaken, innan jag ska börja falla, stannar allting till. Det känns som om tiden står stilla, mitt hjärta hoppar över ett slag, och känslan av den ultimata friheten överväldigar mig. Jag svävar där, egentligen är det väl inte mer än en tusendels sekund, men det känns som flera timmar. Höjden är hissnande, jag ser långt ut över havet. Snart ska jag börja falla igen, med ett jättelikt plask ska jag tryckas ner i vattnet innan jag börjar segla in mot stranden igen, men vi lämnar mig där, svävande, häpnande, för där är jag lycklig.

  • anders_hoffman

    Medlem
    21 oktober, 2002 vid 20:36

    En sak du kanske skulle kunna ändra är att du skrev ”den sjukt kraftiga vinden” Jag tror att läraren skulle reagera lite på detta eftersom sjukt är ett litet ungdomsord, så istället kanske du skulle kunna skriva den oerhört kraftiga, eller otroligt… eller nåt sånt.

    glöm inte att skriva ett inlägg sen när du har fått tillbaka den så vi får se vad du fick för betyg!! laugh.gif

  • ian

    Medlem
    21 oktober, 2002 vid 22:09

    är den fortfarande längre och inte högre?
    dessutom två meter nu och inte metern wink.gif ”för när fiskaren talar om…” tongue.gif
    Klart värd mvg (såvida det inte skulle vara en uppsats om franska revolutionen)

  • ola_p

    Medlem
    22 oktober, 2002 vid 15:51

    Det enda som hörs är vinandet från seglets penetration av luften.
    Va?!
    Penetration?
    Från?
    av skulle det nog vara och inte från… och är inte penetration lite fel ord? Och är vågen fortfarande längre än alla andra…?
    Annars grymmt bra… smile.gif

  • kungdenknege

    Medlem
    22 oktober, 2002 vid 16:26

    Vågen ska självklart vara högre än dom andra, vinandet komemr av seglet, och penetration ÄR fel ord, kom inte på nåt bättre =) Nu är den iaf. inlämnad så inte mkt att göra åt =) Ska berätta hur det gick sen… Tack för all hjälp & allt beröm!

  • ola_p

    Medlem
    22 oktober, 2002 vid 16:29

    Du kör inte med icq förresten? Bara funderade… smile.gif

  • kungdenknege

    Medlem
    22 oktober, 2002 vid 16:36

    ICQ lyser med sitt frånvaro på min dator, MSN däremot brukar jag flitigt =) tomtenissen@polisen.nu kallar jag mig

    Ha d!
    /Eli

  • ola_p

    Medlem
    22 oktober, 2002 vid 16:53

    jahapp… jag får aldrig msn att funka… frown.gif tycker att microsoft suger ändå så…
    Men kan ju göra ett nytt försök dock…

  • kungdenknege

    Medlem
    22 oktober, 2002 vid 17:03

    Microsoft DO suck =) Men MSN måste jag erkänna att dom lyckats mkt bra med, har aldrig haft problem med det. Vilket OS kör du?

  • ola_p

    Medlem
    22 oktober, 2002 vid 17:14

    MacOS 8.6 på en aningens äldre burk… Ska funka…

Sida 1 av 2

Logga in för att svara.

Installera Surfzone som app?
PNFPB Install PWA using share icon

Installera Surfzone appen genom att använda funktionen "Lägg till på hemskärmen" i Webbläsaren. På din iPhone/iPad, klicka på "dela" ikonen i webbläsaren och välj "Lägg till på hemskärmen".

PNFPB Install PWA using share icon

Installera Surfzone appen genom att använda funktionen "Lägg till på hemskärmen" i Webbläsaren. På din iPhone/iPad, klicka på "dela" ikonen i webbläsaren och välj "Lägg till på hemskärmen".

Surfzones app (PWA) har installerats.

Push notification permission blocked in browser settings. Reset the notification settings for website/PWA

Registrera dig

Använd ditt Facebook-/Googlekonto.

Eller e-post

[RM_Form id='2']

Välkommen

Ny diskussion i forum

Du måste vara inloggad för att skapa nya diskussioner.