jesper_b
Forumsvar skapade
-
Bilden kom visst inte med… fasen är det jag eller något med systemet? Får ej bilden att fastna. Brukar inte vara något problem. /JB
-
Så var den ivägskickad! Tre stekheta svenskar atleter kommer köra Hansens 2007 formulasegel nästa år.
/Jesper B
(som fortfarande har kvar någon enstaka storlek av sina supersnabba 06or)
-
Hm, jag missade faktiskt programmet själv. Men i en ”pre cut” som vi fick för några dagar sedan var det just en hel del faktafel, tillexempel att jag inte är 43 år ung och en hel del annat. Jag vill inte heller påstå att min kära hustru ljuger men det där uppgiften om min toalettstädning är kanske mer bra TV än faktiska förhållanden.
Vi var på producenten om alla fel men tydligen orkade eller hann de inte ändra. Skitsamma – kul om någon blev glad av programmet!
/Jesper B
PS: TROR att det kommer mer roliga grodor i sista avnsittet från Fårö i sommras.
-
”Lille Sven” ligger med i toppen i tunga klassen! Det var som f-n. Inte att du är duktig men att du blivit tung. Det var annat än början av 80 då vi körde div 2 på baggen! /Jesper B
-
Gurra,
Angela är förutom superduktig vindsurfare och surfare dessutom rik som ett troll (kommer från en sådan där riktigt rik US-familj som bl a äger en stor del av kuststräckan mellan Paia och Hookipa, precis före Koau). Som grädde på moset är hon gift med en australiensisk surfhunk som rippar Jaws, kör stand-up nästan som Laird (anses av många som snyggare). Hon är lite tystlåten men extremt trevlig. För några år sedan ställde hon upp i aloha på skoj och vann. Hon slog ut favoriten Jennifer Henderson samt Morenotvillingarna.Min främsta merit vad gäller Angela är att jag körde in min brädnos i hennes huvud så hon fick hjärnskakning och fick åka och sy, dagen före en final i O’Neil wave-classic, dvs den då stora världskupptävlingen som alltid gick av stapeln i mars och tillsammans med Aloha (hösten) räknades som den mest prestigfylda vågsurfingtävlingen av alla. Angela var dock inte sur för det och vann finalen trots huvudvärken ganska enkelt! Hon lärde sig föresten vindsurfa av sin dåvarande pojkvän Jeff Henderson.
/Jesper B
-
Faaaasen vilken viktig och bra tråd. Mitt största problem är flyget och flygbränslet. Det blir kanske till att ta tåget ner till afrika i stället för att flyga till Maui framgent. En sommar i Guinscho kom det ner en skåning per tåg. Han kom vandrande över stranden med vindsurfboardbagen släpande.
Han gjorde det för miljöns skull.Här hemma åkte han folkabuss med elmotor som han plockat ihop själv och bodde i en liten ombyggd strandbod i Falsterbo. I första hand för miljöns skull, dessutom hade han ganska kul. Han hade dessutom ett fraktseglingsfartygprojekt på G. Tror han heter Fredrik. Vart tog du vägen? hur gick det med fartygen?
Att det inte diskutteras mer om flygets miljöpåverkan är helt sjukt, sannolikt är det för att det är en för svår fråga att lösa på kort sikt. Kör hårt feg, getwet mfl (dock inte på vägarna)! /Jesper B
-
Som sagt. Priset är det inget fel på givet att det är en bra produkt. Custombrädor är ett hantverk och jag skulle inte köpa en oavsett pris om jag inte visste vem som shapar och vem som bygger. Det går att smälla ihop vad som helst rätt enkelt både med kol, sandwisch mm, men att få en riktigt lätt, hållbar bräda, kanske även med bra svikt, är hyfsat knepigt. Att shapen är avgörande är väl rätt självklart och då räcker inte längd,bredd, volym mm. Det finns närmast oändligt mycket som kan varieras och kombineras och det fixar inte vem som helst.
EX: Jinli (som idag gör Dropsbrädorna) höll på i två år och försökte bygga brädor. Trots tunga insatser från AB+ gänget som åket över titt som tätt och försökte lära upp Jinli att tillverka brädor som på Maui, tog det MYCKET längre tid och MÅNGA fler misstag än beräknat innan man fick till det. Nu tillverkar man dock både lätt och hållbart.
Berätta vem, vilka som shapar och bygger!
Är det någon av de lite större etablerade customfabrikerna/vekrstäderna är det dessutom högintressant att få veta hur mycket ”custom” det kan bli frågan om, dvs hur mycket kan man påverka shapen, och hur? Egna mallar? Egna samtal med shapern? Eller mer off the shelf?
För att inte tala om det viktigaste av allt – grafiken! 🙂
/Jesper B
PS: En bättre begagnad Maui-custom får man lätt för samma pris. Det brukar då ingå provsegling, liksom brukar finnas rätt mycket att välja på. En till anledning att dra dit?
-
Ser grymt skönt ut. Surf, vågsegling och goa guppar långt bort från allt som kan störa! Ha det gott! /Jesper B
-
Hade missat den här – otroligt otroligt otroligt fantastiskt fint! /Jesper B
-
Sitter och rensar skrivbordet. Hittade den här på Calle N från Torö. Riktigt bra power och ännu mycket mer rail ordentligt begravt – inget fusksladd här inte! /Jesper
-
Håller med Oåxen 200%. Det är aldrig för sent. Jag är bara 43 år ung, dvs jag har det mesta av vuxenlivet framför mig. Med tanke på att jag var 20+ när jag började vindsurfa har jag dubbelt så mycket vindsurfing framför mig som hag har bakom mig. Vad gäller surfing är det ännu mer så.
Gäller väl bara att försöka reparera sig efter bästa förmåga när skadorna kommer. För ackumulerad erfarenhet ger oftast en och annan skada. Men med rätt attityd kan man fixa det mesta. Kolla bara Bethany Hamilton som fick en arm uppäten av en haj häromåret. Hon rippar som en tok för det! Kolla in hennes ögon när hon berättar om första gången på en bräda hela 3 veckor efter att hon blev av med en arm. Jag börjar nästan gråta av hennes stoke:
http://broadbandsports.com/node/4278
Nu hade hon väl mer otur än de flesta som fick en sådan skada så ung (men kanske efter mer tid på vattnet än någon av oss har).
Hur som helst det är aldrig för sent. Vinterseglarna på Kuau t ex som definitivt inte bangar ut fetingstora håriga förhållanden är många en bra bit över 50.
/Jesper B
-
Slusk,
Nej för faan, men det kommer garanterat nya fräscha kuvert i april. Då d-ar ska det jordbrukas! Däremot har vi hittat en djädra cool grannfamilj. Hon känd popstjärna och han löjligt trevlig rockroddare. Balla kids också. De har ”hittat en egen kran” i Stockholm (deras uttryck), och vi har haft några riktigt trevliga middagar fulla av harmoni och musik. Det trodde jag inte själv om lite halvstiffa ”Saltsjö-Dufnäs”. Men du vet i de lugnaste vattnen…Aloha!
JB
-
No worries bra, just wanna share! Låt inte mitt blaj avskräcka – kör så det ryker, horisontellt eller vertikalt, bara det är skoj! /Jesper B
-
Urkul med vågseglingsbrädor. Mer custom åt fotfolket!! Och om du nu inte råkar ha tillgång till en (eller fler) och inte vet hur, vågar eller ha råd att beställa en – kör med vad du har! Hembygge, cobra eller något annat funkar alla att ha urkul på! /Jesper B
-
Bara och bara. Har inte varit i Lista utan enbart sett bilder och film. Har en hel del Torö i kroppen och kört dubbel mast på andra ställen.
Så här kan man resonera: Vågors storlek är enbart en faktor av fler som avgör hur svårt och hårigt det är. Två faktorer som avgör minst lika mycket, faktiskt mer om man frågar mig är 1) hur snabba/håliga vågorna är, och 2) hur vatten, botten och land ser ut runt vågen i fråga.
1) Snabba/håliga.
Bestäms bland annat av hur högt svall som ska över hur grund och hur snabbt uppgrundande botten. Är det tillräckligt mycket vatten som ska över tillräckligt snabbt uppgrundande botten kan de i värsta fall 1) dumpa, dvs det bryter varken från höger eller vänster, blir inga fina och mer lättseglade skuldror utan en bred läpp över hela eller stora delar av facet kommer på en gång. I värsta fall även i form av ett riktigt håligt tubigt topp to bottom bryt (om man nu inte gillar hårighet av alla former förståss). Motsattsen är en våg som toppar till sig, bryter lite försiktigt uppe på toppen utan något brant face alls och som sedan mullrar på utan att något egentligen händer förutom att toppen bryter lite vidare. Ytterligare en aspekt är hur tjock läppen är på den top to bottom brytande tubande vågen. Tunn läpp – mindre hårigt, Tjock läpp – läskigt. Den sega flacka stora vågen som skummar lite på toppen har ju ingen läpp alls att tala om.En loggohög snabb, hålig tjock läpp är mycket mycket svårare att rippa än en lite lagom seg dubbel mast. Men behärskar man det håliga är det självklart det man vill ha. Seglingen blir fartigare och ”intressantare”.
2) Vatten, botten, land runt omkring
Vågor långt från land och extremt nära land är hårigare än vågor som bryter med lagom lungt vatten runt omkring. Långt från land helt enkelt för att man har längre att simma och färre som ser en och kan rädda en. Riktigt nära land innebär dock oftast mycket bökigare strömmar i alla riktningar (ävne ner!). Hittar man någon kraftig utström i någon kanal (dvs där botten är djupare, vågrona bryter mindre och strömmen därför tar den vägen ut) har man mycket gratis, men det kan också vara skitläskigt. Jag har seglat där utströmmen är hur stark som helst men i stället för att ta ut en i säkerhet tar den ut en till de värsta superdumpande megasetten. Liggandes i för lätt vind för att kunna vatten starta eller för lite vind för att kunna guppa ut ur en sådan ström är det abslout obehagligaste jag varit med om (dock en fatnastisk dag förövrigt). Vet inte hur länge jag spolades omkring där med kolfiber åt alla håll och kände mig pytte pytte liten. När det är tight mellan stora bryt och land/botten är själva land och botten ett problem i sig. Hårt och ibland vasst! Men som sagt strömmen är minst lika stort problem.Torö: Fint push, faktiskt extremt snabbt för Sverige och hyfsat håligt, lite blandat med dump och fina skuldror. Dock aldrig tjocka läppar, det har jag inte sett i Sverige. Jämfört med storvågsegling ingens ström att tala om, men stundom faktiskt riktigt stark med svenska mått mätt.
Stort Lista: Utifrån vad jag kan se på bilder och film så verkar det vara frågan om att de större seten dumpar eller i vart fall bryter i en hårig sektion rätt långt ut. Brevid eller nedanför denna dumpande sektion ser det ut att vara en rätt ok och inte så himplans läbbig skuldra, tvärt om ser den ibland riktigt riktigt fin ut – den vill man segla!!!!! Dock tycks detta lite mer utåt liggande ”rev” kräva en hel del svall. På den filmsnuttar jag ser bryter det bara ibland. Kör man här ute krävs således en hel del vågbedömingsförmåga vilken ju alltid är lite local.
Lite längre in verkar botten faktiskt bli lite djupare och vågorna som bryter här är betydligt beskedligare. Det tar ett tag innan det händer något med de lite mindre setten.
Vad jag kan bedömma finns det en hel del lungt vatten innanför vilket gissningsvis borde göra att strömmarna inte blir allt för läskiga. Tvärt om ser det ut som det blir rätt enkelt att ta sig ut längre ner down the line.
Norbaggarna får korrigera min gissningslek om Lista.
En liten liknelse. De som seglar Hookipa och Jaws regelbundet säger att om man behärskar ett stort Hookipa, dvs när det börjar stänga i kanalen och fetingsetten egentligen är för stora (10fot+) då är Jaws, som precis börjar bryta då, enklare än Hookipa. Lägger man på ytterligare ett par fot swall 12-13fot+ så är Koau grymt bra men rävigt som fan för den som inte kan stället pga starka strömmar, och Jaws börjar kännas som en lite större utmaning men fortfarande enklare än 10fot+ hookipa. Blir det större är det bara att inse att man egentligen enbart är en svensk turist… ner och lek på Kanaha. Ytterligare fot… sydsidan eller läktarplats på Jaws, där är nu helikoptrar, Lairdfans. Ytterligare fot… garanterad cirkus på Jaws. Nu är Lairs själv där tillsammans med ditflugna brassar och kalifornienlegender!
Var jag kört dubbel mast? Rätt enkel segling på Lanzarote. En våg som påminner om ett segt klittan eller A-bay men uppförstorat. Trillade till och med i en 10 meter+ och visst drogs jag med i mullret rätt länge, men inget läskigt mer än att man var rätt nära en pir när allt lungnade sig. Mycket enklare och ohårigare än ett hälften så stort hookipa.
Nej nu kom jag på en till faktor som påverkar svårighetsgraden en hel del:
3) Vindriktningen.
Side on är inte enbart bökigt när man ska ta sig ut, det gör även att man inte kan göra lika långa utdragna bottomturns med bibehållen fart som vid side eller side-off. Lite side off gör storvågsseglingen mycket enklare. Då kan man gå ner i bottomturn och hålla farten med hjälp av vinden och gå runt långa dumpande sektioner. Typexempelt nr 1 för detta är stora Konadagar på Maui när Lanes och H-poko på Hookipa går ihop och blir otroligt fin vindsurfing. Många sitter och tvekar för att man inte är van vid denna för Hookipa ovanliga riktning och för att vågen är grymt snabb. Men tack vara side offen är det mycket enklare än man tror (om den inte spökar vad gäller styrka och plötsligt drar sig tillbaka som konavinden har en tendens att göra).Börjar det bli mycket off i side offen börjar det bli bökigt igen, både att ta sig ut Man får vågorna på läsidan istället för möter dom, och när man ska in (är vågen snabb ”halkar man av” då man inte kan gå så pass högt att man kan ga rakt ner på facet). På listafilmerna jag sett ser det ur som mycket fin vinkel.
Så är Lista svårt för en Torölocal? Finns bara ett sätt att ta reda på det!!
/Jesper B
Ähh faan, nu kom jag på en till avgörande faktor:
4) Hur tätt svallen kommer.
Ju tätare med stora svall, desto svårare att ta sig ut, men framför allt mer vatten som ska ta vägen någon stans. Strömmen kan bli överdjävlig och förstöra både vågor och olika normalt fungerande ta sig ut och in-strategier. En vinter på Maui var det stort som faan och perfekt vinkel på både svall och vind, men hela tiden alldeles för små intervall mellan storsetten – det gick knappt att segla på hela vintern, vattnet var helt tokigt av konstiga strömmar. Samma storlek och vinklar men en tredjedel så tätt hade det varit episkt hela tiden.Jag börjar bli så satans sugen på att få se vad Mauivintern 06/07 har att erbjuda att jag inte vet om jag kan sluta skriva. Får gå och ta mig en bärs i resturangvagnen för att lugna ner mig!
