Sid/pålandsvindstips i vågorn sökes

[oscar]

Helt klart så måste du byta segelmärke. Det är alltid materialets fel, glöm inte det.

Nej men skämt och sido så låter det som att du lutar seglet för mkt bakåt. Försök att stå mer upprätt och sträck ut armarna framför dig. Flytta bakhanden bakåt så kanske du får upp seglet mer?? Voer nog bra på en bild på dig i bottensvängen.

[calle_b]

Helt klart seglets fel:) Eller, jag tror på masten. (som är förjävla mjuk)

Tyvärr är min bottensväng “bildlös” än så länge. (vad jag vet)
Situationen har kommit både med 5.3 med halvkasst drag till tokdrag, och 4.2 samma lika.

Jag tror förövrigt du har rätt och min teori är att jag i början av svängen kliver in med mycket framfotspress och hänger i riggen så mycket framåt det går i skäret (tänk “kamikaze-gipp”), för att i steget “läns till clewfirst” dra riggen bakåt samtidigt som jag öppnar upp den. Hmmmmmmmm.

Det är lurigt, för svängen måste vara ultra-mega-dunder-tight för att komma tillbaka till läppen, samt ha grymme fart så det blir någe “shplatt”….

[andreas-h]

Frontside i onshore er noget af det sværeste at gøre godt.
Husk at du må forvente at tabe en del fart clew-first opad bølgen, da du sejler “mod” vinden. Derfor vil dít top-smack aldrig være så powerfuldt som ved side- eller crossoff.

Materialet har faktisk noget at sige. Men mere boardet end sejlet (!) da de fleste bølgesejl på markedet idag sejler godt. Og en blød mast er kun velegnet til bølger!

Mht board betyder det meget om det er et board, der skal rides over forreste eller bagerste fod. Sejler man normalt front-foot, kan det være svært at vænne sig til et “bagfods” board i bottom-turnet. Prøvede f eks en JP RRW 69 (2006) på GC her til sommer. Det kan bare ikke anbefales til front-foot sejleren, der plejer at kunne stole på sin rail!
Husk at sikre dig så meget speed som muligt i bottomturnet da du i onshore/crosson mister meget på vej mod lippen. Derfor ikke alt for supertight med mindre bølgen er meget stejl og med power ellers løber den forbi.
Prøv derefter at læne dig mere frem og ned mod bølgedalen i topsvinget (men i balance!!!)
-og så er vigtigste faktisk at kunne sejle clew-first med power og samtidig med fuld kontrol.

[calle_b]

@andreas h 491773 wrote:

Husk at sikre dig så meget speed som muligt i bottomturnet da du i onshore/crosson mister meget på vej mod lippen. Derfor ikke alt for supertight med mindre bølgen er meget stejl og med power ellers løber den forbi.
Prøv derefter at læne dig mere frem og ned mod bølgedalen i topsvinget (men i balance!!!)
-og så er vigtigste faktisk at kunne sejle clew-first med power og samtidig med fuld kontrol.

Jo, jag märker av att det går tungt sista biten upp på vågen, och det blir en sorts “semi-sinker-cutback” av det hela. Och 8 gånger av 10 tappar jag planingen…. Clew first-läget är svårt, men jag märker att det blir lättare med rejäl speed. Och det är just det som är problemet.
Jag upplever min bottensväng som hyfsat välbalanserad mellan fart och tight.

Och precis som du är inne på söker jag mig framåt mot vågdalen och lutar mig framåt/innåt i svängen. Händerna BRETT isär från start av manövern och får alltså 9 av 10 bottensvängar uthalet i vattnet, vinglar till lite och hela sekvensen är körd…

Det känns som jag är nära ett “shplatt” snart iaf:)
Men så är jag en sann optimist oxå 😉

[ola-h]

Jag har ju varit rätt vågridningsinriktat i min segling de senaste femton åren och tyvärr är det ju knappast Hookipavågor och sidvind som stårr för de flesta svängarna. Nej, just cross onshore och sega vågor är det vanligaste. Som Andreas skriver så är det inte lätt att få till det.

Jag tycker att jag sakta med säkert förbättrat mig lite. Men det har hela tiden varit olika grejer som fått mig att ta nästa steg. Det är inte bara att man så att säga går mer och mer åt samma håll och blir bättre och bättre. En period var det förbättrad segelhantering som gjorde det, sedan kanske bättre brädhantering, sedan att anpassa sig bättre till olika vågor, sedan något annat med seglet, sedan något med vågbedömningen etc etc. Det som hjälpt mig den senaste tiden hade jag aldrig kunnat dra nytta av för fem år sedan för då var det andra delar av tekniken som inte var bra nog.

En viktig grej är också att det är lite olika sorts svängar som funkar beroende på detaljer i förhållandena. Därför är det svårt att ge specifika råd, tycker jag.

Men det är nog ändå två saker som jag ser som viktiga i alla fall för mig.

1. Att kunna fortsätta hålla sväng på brädan uppå mot vågen samtidigt som man börjar luta kroppen in i tillbaka svängen. I onshore kan man inte unna sig lyxen att ligga med driv i svängen hela vägen upp. Då kommer man backwinda. Dessutom träffar man läppen från en sämre vinkel så vågenergin hjälper inte till så bra att kicka ned brädan och dig nedför vågen igen. Så, när brädan träffar vågtoppen vill man själv redan vara gott och väl innenför läppen (istället för ovanför brädan, om ni förstår). Kruxet är alltså att liksom falla inåt för at hamna i den positionen _samtidigt_ som man fortsätter att styra brädan upp mot läppen. En nästan paradoxal manöver egentligen. Eftersom det handlar om tajming är det svårt att säga hur man gör. Men ett bra sätt att träna detta är att rida små skumvaller, dvs redan brutna vågor. Det här kanske inte verkat så fundamentalt för bottensvängen, men när den här detaljen sitter kan man vara mer fri i vilken linje man lägger i bottensvängen eftersom man ändå kan komma upp mot läppen.

2. Nästa stora steg tycker jag är farthållningen och kunna hålla driv i brädan. Aha-upplevelsen för mig var när jag började surfa brädan mer istället för att styra den. Det är svårt att förklara skillnaden tekniskt, men till en del handlar det för mig om att krypa ihop lite på brädan (böja knäna, armbågarna nedåt, tryck på mastfoten som ett tredje ben). Jag hade börjat få upp farten och kunna hantera segelpower i bottensvängarna innan jag fattade det här, men då var det lite som att jag blev släpad efter seglet och det var mest slumpen som avgjorde var jag hamnade. Jag trodde att jag seglade “framfotat” men egentligen var det bara seglet som höll på att dra mig överända och jag som spjärnade emot samtidigt som jag desperat försökte få sväng på brädan med …. bakfoten. När man står “lite böjd, fast framåt” och med mastfotstryck (och tittar dit man ska) så blir det enklare att få segelkraften att dra brädan genom _en sväng_ istället för rakt fram i tangentens riktning.

När det gäller clewfirst ser jag det egentligen som ett nödvändigt ont. Ibaldna är man tyvärr tvungen att liksom segla med tryck clew first en bit i bottensvängen. Men om man går in i svängen rätt från början så kan man nästan alltid generera så mycket fart och sväng tidigare i bottensvängen så att clewfirstfasen är helt trycklös. Om man lyckas med det blir det i allmänhet mer dynamik i toppsvängen.

[calle_b]

Tack Ola! Din beskrivning av “surfandet” är helt klart huvudet på spiken. Imponerande träffsäkert och analyserande, återigen.

Det är juh faktiskt det man pysslar med, just våg-surfing-segling.
Självklart är det lätt att man (jag) hamnar i tänket att jag med våld, vilja och full-power ska styra brädan, vilket, som du klockrent beskriver, slår hårt på hela sekvensen. Ska bli spännande att prova tankesättet på vågen inom kort.

Förstår din Aha-upplevelse, tack för att du delade med dig.

[andreas-h]

Mht surf følelse er stance super vigtigt:
Sæt dine stropper så langt fra hinanden som muligt. Det vil også levere en aha oplevelse. Du kommer desuden automatisk mere ind over boardet og bliver mere “opret”.
Er selv blevet “tvunget” til det, efter jeg er kommet over på Witchcraft boards, der kun kan sejles i opret stil.
Det giver en masse kontrol der kan overføret direkte til drive i dine turns.
Life -like it should be:wink: :

mere Fuerte/Lanzarote-action på:
http://www.witchcraft.nu