Senaste nytt › Forums › Vindsurfing › Konfen Vindsurfing › Varför hamnar brädan upp-o-ner?
-
Varför hamnar brädan upp-o-ner?
Publicerad av sinker på 5 september, 2006 vid 19:51Jag anser att jag är en rätt hyfsad vågseglare som varit med många år… men jag kan inte förstå varför min bräda 3 av 4 gånger lägger sig med fenan i luften när jag trillat.
Det tar ju några onödiga sekunder extra att släppa taget om riggen, vända brädan rätt, och sen börja om vattenstarten. Riktigt stressigt kan det bli om man lagt sig i brotten och man hör hur det mullrar bakifrån från något masthögt monster.
Jag kan inte påminna mig att det var så på de gamla brädorna, eller på no-nose heller. Det är först sen jag började med stubbie som det inträffar.
Har ni andra samma problem?
Kan man göra något åt det? Jointen, mastfotsplacering, något annat?Om det är ett stubbie-problem som vi får leva med. Har ni några bra tekniker på att vattenstarta med brädan liggandes upp-o-ner. Såg bland annat att Moreno-tvillingarna lyckades vända brädan med fötterna på vägen upp i vattenstarten…
/sinker
junksurf svarade 18 år, 1 månad sedan 13 Medlemmar · 16 Svar -
16 Svar
-
Jag har samma problem med min stubby hade visserligen liknande problem med min klassiska när jag hade en väldigt hård joint. Men jag tycker att man får in tekniken på att vattenstarta den uppochner efter ett tag. annars tycker jag att det brukar vara lite bättre om man flyttar bak mastfoten, men då ere inte alltid lika kul å rida.
-
Jag har inte lagt märkt till att det händer oftare på mina stubbies än på mina andra brädor. Ibland blir det så bara och kanske beror det på hur man trillar. Givetvis gör en hårdare joint problemet värre. Att lära sig kicka runt brädan i själva vattenstarten är helt klart bra och kan göra skillnad om det är brottom.
-
prova att skota in lite så att du får tryck på mastfoten så håller den sig på rätt köl. men ja, ust när du trillar kanske det är lite jobbigt… eller ja, i egenskap av högst medioker vågseglare vet jag själv att det rent utav kan vara mycket jobbigt när brädan jäklas med en när man vill starta, så kommer nästa våg och pajjar allt. fruktansvärt frustrerande
-
Någon som har nått tips över lag som är möjligt att beskriva med text på hur man snabbast får ordning på grejerna när man skall vattenstarta?
Hur gör ni om tex. seglet hamnar nedanför brädan i vindriktningen?
Tycker det är ett rackarns meck att typ simma runt seglet.Vad är det för fel om brädan alltid vill sticka upp mot vind när man ligger i vattenstarten?
Är också grymt irriterande och man får verkligen TRYCKA fram masten järnet för att brädan ska gå neråt vinden.Vattenstarta med brädan uppochner!?!?
Ballt. Har jag aldrig ens tänkt på. Måste testa nästa gång det blåser. -
Masten mot vinden så lyfter vinden riggen åt dig, med små segel typ femnoll tycker jag ofta det går att ta tag i fronten på bommen och dra mot vinden så lyfter det. Försök tajma vågorna så du inte lyfter o grejar i vågdalen för att sedan få kallsupar när vågen trycker ner både dig i segel igen.
Jag hamnar ofta med riggen clewfirst men med lite träning så har jag blivit riktigt vass på att vattenstarta clewfirst, det sparar mycket badande. Väl uppe på brädan är det bara att flippa seglet och dra vidare.
-
Som liten infikning bara: Vilken typ av joint har ni. Har märk att med en joint av typen tendon så har brädan mer tendensen att flippa över när man trillar i. Den är mycket hårdare än en klassisk gummijoint. Jag anv numer vanlig joint och brädan vänder sig nästan aldrig. Och jag behövde inte justera något alls heller.
//jonas
-
Jag har en fet klassisk BOGE joint och min bräda flippar ändå över när den känner för det. Iofs har jag en klassisk smal vågis också så det är väl något man får leva med. Tror också att en tendon är lite mindre böjstyv men den är knappast lösningen på denna enorma problemställning.
-
Kom gärna med tips på hur man vattenstartarbrädan uppåner… Har försökt nångång men det har bara resulterat brädan grävt ner sig.
-
Enlight wrote:Någon som har nått tips över lag som är möjligt att beskriva med text på hur man snabbast får ordning på grejerna när man skall vattenstarta?
Hur gör ni om tex. seglet hamnar nedanför brädan i vindriktningen?
Tycker det är ett rackarns meck att typ simma runt seglet.Vad är det för fel om brädan alltid vill sticka upp mot vind när man ligger i vattenstarten?
Är också grymt irriterande och man får verkligen TRYCKA fram masten järnet för att brädan ska gå neråt vinden.Vattenstarta med brädan uppochner!?!?
Ballt. Har jag aldrig ens tänkt på. Måste testa nästa gång det blåser.
Om seglet hamnar nedanför brädan är ofta vettigaste strategin att minnas sina dagar som nybörjare och DRA RIGG!. Okej, det kan vara rätt knepigt om brädan har väldigt liten volym, men oftast går det att stå nån sekund på en sinker innan den sjunker och då kan man hinna dra rigg om man är snabb, annars är det nog så bra att bara rycka till så riggen flyger över till lovartsidan och sen vattenstarta.Om brädan vill sticka upp i vind så kan det vara så att du skotar in för hårt med riggen alltför bakåtlutad. Fram med masten! Ett annat tecken på klumpigt skotande är att nosen sjunker, det beror på att man skotar in för plötsligt med masten rejält framåtlutad, och har en väldigt liten bräda. Ta det lite piano med skotandet och tryck ner tailen med bakfoten när du skotar in.
Om brädan hamnat uppochner så skotar jag ut och drar bommen åt mig med ett ryck, så vänder den sig ofta rätt, speciellt om jag sparkar lite på den med.
Ett annat problem som ofta händer mig är att brädan lägger sig uppochner när jag nästan är uppe. Oftast händer det när det blåser rejält. Lite mindre mastfotstryck och lite mer tryck med fötterna brukar hindra det problemet.
-
Det som diskuteras här är lite överkurs för mig (vattenstarta med brädan upp och ner, clew first mm.), mitt största problem är att få vind i seglet innan vattenstarten. Det fungerar oftast rätt bra när det är platt, men i söndags testade jag vågor för första gången och då lyckades jag inte få upp seglet ur vattnet när det var djupt. Det där med att vända masten mot vinden och att seglet lyfter av sig själv fungerade inte alls, det kändes som vågorna sög ner seglet hela tiden. Ju mer jag lyfte i masten desto mer sjönk bomspetsen. Någon som har några bra tips?
-
Jodå. Seglet lyfter alldeles för sällan av sig självt för att jag nånsin ska överväga det, ens på plattvatten.
Jag simmar på rygg mot vinden, jag slänger masten uppåt och mot vinden med ett tejält ryck. Och om bomspetsen fastnar i vattnet så beror det på att seglet stallar, dvs du lyfter upp masten för högt så vinden inte kan lyfta seglet som det ska. Speciellt om seglet har lång bom händer det väldigt lätt, jag vattenstartade en gång ett trekantssegel med närmare tre meter lång bom.
Lösningen är att trycka ner masten i vattnet för allt man är värd, eller, bara nästan ända ner, det ska vara nån decimeter kvar. Med lite tur räcker det för att bommen ska lyfta och man slipper i alla fall det där jävla hatläget när bommen pekar rakt ner.
Ska jag vattenstarta ett formulasegel håller jag masten så lågt som möjligt och simmar mot vinden tills seglet lyfter. Har jag bråttom funkar det inte, och överhuvudtaget funkar vattenstart av så stora segel bara i väldigt jämna vindar.
-
Rasmus_W wrote:Och om bomspetsen fastnar i vattnet så beror det på att seglet stallar, dvs du lyfter upp masten för högt så vinden inte kan lyfta seglet som det ska. Speciellt om seglet har lång bom händer det väldigt lätt, jag vattenstartade en gång ett trekantssegel med närmare tre meter lång bom.
Lösningen är att trycka ner masten i vattnet för allt man är värd, eller, bara nästan ända ner, det ska vara nån decimeter kvar. Med lite tur räcker det för att bommen ska lyfta och man slipper i alla fall det där jävla hatläget när bommen pekar rakt ner.
SÅ klart!! 🙂
Varför har jag inte tänkt på det!?!?!
Det är just det som jag ofta råkar ut för att bom nocken sticker ner som ett ankare, men givetvis är det såklart för att jag har för bråttom och skickar upp masten för högt ovanför vattenytan!
TACK FÖR TIPSET!! -
Sinker wrote:Jag anser att jag är en rätt hyfsad vågseglare som varit med många år… men jag kan inte förstå varför min bräda 3 av 4 gånger lägger sig med fenan i luften när jag trillat.
Det tar ju några onödiga sekunder extra att släppa taget om riggen, vända brädan rätt, och sen börja om vattenstarten. Riktigt stressigt kan det bli om man lagt sig i brotten och man hör hur det mullrar bakifrån från något masthögt monster.
Jag kan inte påminna mig att det var så på de gamla brädorna, eller på no-nose heller. Det är först sen jag började med stubbie som det inträffar.
Har ni andra samma problem?
Kan man göra något åt det? Jointen, mastfotsplacering, något annat?Om det är ett stubbie-problem som vi får leva med. Har ni några bra tekniker på att vattenstarta med brädan liggandes upp-o-ner. Såg bland annat att Moreno-tvillingarna lyckades vända brädan med fötterna på vägen upp i vattenstarten…
/sinker
När det blåser mycket har jag märkt att man kan hålla främre handen en bit upp på masten, ovan bommen, skota in med bakhanden och skjuta riggen mot brädan. Då får man ett litet lyft i brädan och när man trycker till så flippar den rätt. Kräver dock hyfsat med vind, lite flax och bra timing.
Hmm, kanske lättare att simma 🙂
-
Enlight wrote:SÅ klart!! 🙂
Varför har jag inte tänkt på det!?!?!
Det är just det som jag ofta råkar ut för att bom nocken sticker ner som ett ankare, men givetvis är det såklart för att jag har för bråttom och skickar upp masten för högt ovanför vattenytan!
TACK FÖR TIPSET!!
Varsågod. 🙂Framförallt så är väl grundfelet att man skickar masten rakt upp i stället för lite mer horisontellt. Ett stort segel (jag fick en massa övning på att vattenstarta min 9.7:a idag, särmare 260 cm bomlängd) är närmast att betrakta som en jumbojet när det ska upp, det behövs låång startbana innan man är uppe.
-
Praktiserade tipset igår! Funkade skitbra. Iochförsig så körde jag 5.1 iställetför 5.7, men jag fick aldrig bomnocks-ankar-syndromet! :laugh:
Logga in för att svara.