-
Apelviken i lördags och mitt första intryck av F2:s 2003:or
En upplevd iaktagelse från lördagen
Det blåste mycket bra nästan hela dagen! Bussen började skaka redan mitt på natten – fattaru vad man sover gott då! Manbara vet att morgondagen kommer innebära surf!!!
Jag vaknade kl.6, jag drömde att jag log och sov och såg grabbarna ute på vattnet! Jag vaknade med ett ryck och stressad kollade jag ut ur bussen – nä, ingen ute än… Jag hade ju fått SMS:et dagen innan att det var tidig surf som gällde för att fånga babordsseglingen innan det blev onshore.
Precis när jag stod och diskade morgonfrukosten så körde Putte förbi – gott, då var jag inte ensam! Väl bort vid klubbstugan så kom Andreas och Mange cyklandes. Alla var laddade och förväntansfulla!Vinden under dagen följde exakt prognoserna, förrutom på eftermiddagen då det blev bättre än de sagt!Vi var ute kvart i 7 på morgonen, då var det SSV-SV 5.3. Det vred till SV-VSV (onshore) vid 10-11 tiden. Detta höll sig, ökade något hela dagen fram till 14-tiden då det kom ett värstingregnväder! Vinden la sig… det vred… pang! Kl. 15 var det full fart igen! VNV 4.5 resten av dagen! Tokigt bra var det! Varberg viade upp sin bästa sida med sol och VNV vind! Vågorna byggde på och det blev mycket rolig vågridning! Det bästa var att de flesta hade seglat sig trötta under onshoreförhållandena tidigare under dagen så det var inte alls trångt på vattnet under seneftermiddagen. Vi hade gjort en taktiker och seglat side-on på mogonen i tre timmar. Sedan hade grabbarna jobbat på shoppen medan jag softade allt jag kunde – vi visste ju att det skulle komma bättre vindar på kvällen! Vi tog sedan tre timmar skön VNV innan kroppen sade nej vid 19-tiden. På söndagen var jag helt klubbad!! Men vilken dag vi hade haft!
Det var också premiär för mig på de nya Maui Project brädorna från F2! 2003:orna ser ju lite lustiga ut med massa kanter och kanaler på botten där bak… Hur skulle detta funka?
Men brädorna var otroligt goa! Annorlunda mot 2002, helt klart. Lite bredare därbak vilket gjorde side-on ridningen enklare än de “gamla” brädorna. De bara hängde med liksom – utan att protestera det minsta! Vågridningen gick verkligen som en dans! Förvånande bra för att vara mig… 😉
Jag körde både 8’5” och 8’2”. De är även lite lugnare till nästa år, ligger lite djupare i vattnet. De kanaler och grejer som finns i aktern fungerar troligen ungefär som den klassiska V formen som finns på många brädor. De lustiga kanterna gjorde faktiskt sitt också. Precis som Peter Thommen säger (se http://www.f2.com) så är det enklare att kontrollera sliden på vågtoppen! Jäkligt coolt faktiskt, och överraskande att det skulle kännas så! Även då det släppte lite när man passerade vågorna i full fart på vägen ut var det löjligt lätt att återfå linjen (detta upplevde jag i och för sig väldigt mycket förra året också då jag fick de nya Northshore fenorna, de med kapad tipp, de är verkligen assköna och väldigt lätta att kontrollera sliden med).
Som vanligt är det lite lustigt och annorlunda att segla nya brädor, det gäller att inte fega med att justera saker fram och tillbaka – men justera bara en sak i taget för annars vet man inte vilken justering som förändrade brädan.
8’2”an hade (inte överraskande) massa fart och manöver i sig medan 8’5” i början kändes som den var gjord för precis det som man tror av en fet vågbräda, rida vågor i svag vind. Den kändes inte lika snabb som 8’2”an men den var otroligt loose under fötterna. Skönt loose!!! Jag testade lite justeringar och monterade fram mastfoten någon centimeter efter ett tag vilket gjorde att den lyfte lite mer och fick upp farten ordentligt. Mastfotens placering har alltså samma egenskaper som årets brädor (vilket jag tror har med tailkicken att göra) de blir lugnare och ligger djupare i vattnet då man monterar bak masten (den “sätter sig” på tailkicken) och snabbare och högre upp på vattnet då man monterar fram den – omvända världen alltså. 8’5”an är också väldigt fet till 2003, bredden är hela 58.9cm – det var dock inte till någon nackdel som man kunde tro utan den hängde med i alla svängar jag hittade på utan att studsa! Bredden gav ju också ett otroligt flyt då det blev lite mer besvärlig onshore under dagen.Nu har jag inte seglat mer än 3 timmar på varje bräda så jag kan inte säga allt – men det var det första intrycket.
Staffan
-
3 Svar
-
Kul att höra om dina iakttagelser med mastfoten, skall jag testa ordentligt på min nya 8“ 5` Maui Project från 02.
-
Där har du en riktigt skön bräda också!!! Den var också en överraskning då jag fick min 8’5” 2002 i våras. Den var förvånandsvärt lättplanad och trots sina 87 liter och 56.6cm bredd kändes den inte alls stor under fötterna! Den kändes som en liten vågis men hade det där lilla extra som gör den förlåtande och otroligt lättseglad. Den brädan kan jag verkligen rekommendera till alla som vill kliva på en första vågis eller som vill ha en större vågis med den lilla brädans egenskaper. (Jag seglade den även på Maui i stora vågor och den rider down-the-line som en gudinna!)
Mastfotens placering på 8’5” 2002 tycker jag absolut att du skall testa lite fram och tillbaka. Även fenans och stropparnas placering bör du testa lite beroende på vad du skall använda brädan till. Jag hade min 8’5” som storbräda så jag hade stropparna ganska frammonterade för att få “lättvindsegenskaper”. Använder man den som enda vågis så kanske man drar bak dem ett snäpp.
Efter ett tag kommer du hitta din “sweetspot” som du gillar och som passar din segling. Även 2002:an hade som sagt egenskaperna att den “satte sig” i vattnet mer och blev lugn, loose och fin då man monterade bak mastfoten. Och snabb och orolig under fötterna då man monterade fram den. Det var inte lika markant på 8’5” som på 8’2” 2002:orna. På 8’2” var skillnaden större på endast några milimeter.Grattis till ett bra köp!
Staffan
-
Kul rapport! Konfen när den är som bäst. Kanske dags att krypa till korset och erkänna en riktigt tung pinsamhet. Jag har aldrig seglat i Apelviken… 🙁 (har dock spanat in den i bleke ett par gånger)
Börjar liksåm bli dags nu. Låter kul!
Surfa På!
Logga in för att svara.