-
episka surfdagar, ja var har ni haft dom.
-
Nu när det är kallt som attan i sthlm tänker jag på första September i år, dan efter bror mins födelsedag. Vi satt i Hagaparken och lunchfikade, föräldrarna på besök och allt, och jag hade bilen packad sen dagen innan. Vid två-tre tiden bryter vi upp och jag skyndar ut till Lövsta-badet för att fånga siste vinden. Det är varmt och gott i luften, folk ligger och späker sig på stranden eftersom träden på udden är bra vindskydd och detta kanske är årets sista chans. Det blir en timmes go surf med bara shorts och hängsele, ingen våtdräkt, inga skor, och hur varmt och skönt som helst. Bahamas ligger bortanför Hässelby strand! Kändes det som i alla fall. Underbart. /Daniel
-
Jag kommer ihåg speciellt en dag vid coronationbeach
geraldton w.a, vågbräda, rejält tryck i 4.2, solsken
300 meter plattvatten till första 1 metersbrytande vågorna
perfekt för speed, och sedan 2-3 metersdyninngarna med
absolut platt vatten mellan, har så
pass mycket speed på grejorna så att jag nästan bara
kör på fenan, och så ser jag den perfekta rampen
som tonar upp sig framför mig slörar litegrann och
ökar farten ytterligare hoppar upp och svävar
ett tag …och tittar ner …ock tänker oj, det blev lite
högt…blir skraj och bailar out ,släpper grejorna
i sker tio meters höjd(ca 800meter från stranden).
Som tur är så slår jag mig inte då jag landar, men så
kommer jag på att jag har ju småsår på fötterna
och då kommer panikkänslorna från typ filmen hajen.
Sedan kommer det hur skall jag simma, sakta typ bröstsim
med huvudet ovan vattnet och min ömma kropp under,
eller fort typ crawl och verkligen signalera panik och plask
i ett medium där man är helt underlägsen.
Hur som helst jag väljer att simma crawl så tyst jag
bara kan och försiktigt som möjligt med mina blödande
fötter på släp, de 40 eller 50 meter till mina tappade
grejor är nog bland det otrevligaste jag varit med
om, klarade mig som tur var helskinnad med bara
lite äckligt minne och bultande hjärta.
Sedan blev det lite lägre hopp och lite mer på säkerhet vid
gippar och så. -
Många minnen dyker upp när man tänker på sin surfkarriär: första planingen, första spinouten, första hoppet, första planade gippen, första hyfsade vågridningen, första försöken på framåt/bakåt loop, midsommar-salongsberusad-surf-med-kompisarna m.m. Men ska jag välja ett minne/tillfälle så är det första planingen – ett otroligt lyckorus utan dess like, endorfin och adrenalin – tjoohhoooo….
-
Jag har varit på ett ställe som skulle få alla vindrunkare att vilja springa å köpa en 1,2a eller nåt. Det var på Island i slutet av oktober för många år sen. Fråga inte varför, men jag var där på cykelsemester. Folk hade varnat mig innan för hårda vindar men jag tänkte att dom nog menade att det skulle vara lite obekvämt med typ motvind och den där köldeffekten. Men den dagen då jag nådde upp på höglandet i närheten av vattnajökul lärde jag mig om motvind och köldeffekt på allvar. Och det sista jag tänkte på var min gamla 80-talspråm med knytbom. Det blåst så att inte ens en ettnolla hade gått att hålla. Till att börja med hade jag sidvind vilket innebar att jag och cykeln lutade 45 grader i sidled och när nåt av hjulen råkade komma utanför asfalten så blåste cykeln bort under mig och ner i diket. I byarna var det omöjligt att stå på alla fyra på torr asfalt. Sen fick jag motvind, då blev jag och cykeln inte ens räddade av diket utan gled på torr asfalt i riktning mot reykjavik. Sen vände jag. Då blev det medvind. cykeldatorn visade 65 km/t på slät mark utan att jag trampade, och då kände jag ändå vinden i ryggen. ok jag hade ingen bräda och det fanns inge vatten under mig, så storyn borde inte platsa här men va fan, bodydrag på torr asfalt efter en cykel riggad med 0,5 kvm cykelväska.
-
Kristiflygare i år på Haga, 15m/s NO.
Lågvatten, extremt platt, den roligaste freestyledagen sen manna minnen.
Logga in för att svara.