-
Hypersonic ca 8000:-(887euro) i Tyskland(Surfhaus)
Jag är oxå botad. Habegäret ett minne blott. År av bistra erfarenheter inom vår fina sport har gjort mig till en iskallt beräknande, objektiv och snudd på opåverkbar surfprylsinköpare.
För mig var länge en Tiga Jibe lösning på i stort sett allt. Framförallt eftersom jag var ägare till en Johnny Myrin… Fart, manövrar, hållbarhet och utseende – allt var på plats. Att det sedan av diverse svårtolkade och i sann sovjetisk anda historiskt förmörkade anledningar (litet tvåveckors inhopp inför sommaren 1986 meddelst två-tre containrar fyllda med surfprylar som krängdes till intet ont anandes förbiströvande norrmälarstrandsflanerare där jag som snart ettårig vindsurfare utgjorde “expertis” i ett sällsynt illa ihopsatt säljteam) blev en Mistral Diamond Head (den första!) har liksom blivit en följetong i min surfkarriär. Spanar intensivt in en mycket specifik pryl, bestämmer mig, och när jag väl slår till så har jag plötsligt handlat något annat…
För att inte tala om när Klepper 272 dök upp! Oj, oj, oj, ville man ha den ELLER! Enbart broschyren gjorde mig till en bättre seglare. Naturligtvis köpte jag en F2 Sunset Slalom istället… vilket ju var tur med tanke på Klepper-brädornas olyckliga förmåga att gapa som Knölvalar efter en kort tids användning.
Och min f2 var ju så bra att jag nästan aldrig mer skulle behöva en ny bräda! Vilket klipp! Året därpå dyker en viss Screamer upp med en intressant “bulb” i fronten. Oj, oj, tänka sig vad det ser grymt ut. Sagt och köpt, hoppla! (att min F2 hade spruckit lite grand och blev en godkänd reklamation gjorde inte saken sämre…).
Men nu hade jag brädan som skulle räcka till uppståndelsens morgon, minst. Ända tills Johan lånade den en eftermiddag och mycket finkänsligt placerade ett synligt “veck” över brädans undersida efter några “små hopp, du vet hur det blir”. (att låna ut surfprylar till Johan har för övrigt varit ett närmast garanterat sätt att få grejorna uppdaterade – trött på seglet? Låt Johan ta en repa.). Efter diverse knepiga förhandlingar lämnade brädan min ägo och hamnade genom olika välvilliga ombud någonannanstans.
Någonstans i denna veva kompletterades brädarsenalen med ett verkligt grymt hemmabygge för de verkligt grymma dagarna (245 lång). Den seglades tre gånger…
Eftersom mistralen no 2 lämnade mig så krävdes en ny sak. Jag hade helt och hållet bestämt mig för en ny Screamer och köpte därför en Fanatic Mega Jag. Självklart. Den använde jag minsann för lite vågsegling oxå… Jagen hängde faktiskt med riktigt länge, tiden som fattig student ordnade mitt habegär på ett väldigt effektivt sätt.
Andra brädor som under samma tid passerat revy, ibland i olika former av märkliga Sicilianskinspirerade joint-ventures med min intet ont anandes bror är Tiga Wave 250, CLS Slalom 285 (snygg som f-n, men seglingsegenskaperna matchade inte rikigt utseendet…), AHD SpeedSlalom 265 samt ytterligare en CLS (hur gick det till?) vågis som åkte med till Portugal och såldes där, den var inte så tokig dock. I Australien var jag dessutom under en kort period ägare till något lokalt märke. Det var en dyr erfarenhet. Två seglingar på typ 4 timmar totalt renderade en slutnota på strax över 4000 pistoler… (slå det hyrpriset). En liten ryggskada i Manly stökade till det hela något.
När Jagens design obönhörligt var på upphällningen så inhandlades trots nybliven fästmö och fortsatt hård budget en Fanatic Bee 274. Egentligen var det en AHD men som vanligt gick det annorlunda. Den brädan användes till allt, vare sig den ville eller inte. Vågbrädor lånades friskt av “vänner” (före lånet, i alla fall).
Sen var det någon som anställde mig. Det var ett misstag. Av mig, alltså. Att bli anställd. Och få lön. År av svåra habegär gjorde sig påminda och kulminerade i någon form av excess här på konfen i och med “den ultimata kombinationen”. Illa. Men det är faktiskt hittills enda gången som jag spanat in en bräda, diskuterat det hela och till råga på allt (!!!) köpt den i slutändan. En AHD FD 70 blev det då. Och så småningom en Bee 264 (som ju egentligen skulle vara en Rip 58 eller 63 eller en…). Ett kit som skulle räcka i evigheters evighet. “Älskling, först när det blir två torsdagar i en och samma vecka så…” ja, ni vet. Varför jag numera naturligtvis äger en JP Freestyle och en Wavecult 55a. Hoppla.
Lägg märke till hur jag i denna harang noga undvikit att gå in på något såpass elementärt som “segel och övriga surfprylar”. Det blir så mycket, mycket, mycket längre det här då.
Men nästa år skall det inte köpas någe nytt. Jag har ju lärt mig. Bara ett segel. Och kanske en mast. En ny kolbom vill jag ha. Förlåt, behöver jag. Några fenor behövs ju oxå. Och en sele. Kanske byta ut ALLA segel, månne? Och byta Culten mot en freestylevåg eller någe kul?… Och när något som den här usla Hypersonicen dyker upp så darrar jag numera ända in på bankkontot. Jag vet hur det brukar sluta… 😉
Ja, ni hör ju själva. Som blivande tvåbarnsfar är detta ett resonemang som kan komma att bli lite, lite svårmotiverat. Gentemot mig själv, alltså. Men ett segel skall det bli. Och några fenor. En hängsele i julklapp? Någon?
Surfa På!
-
2 Svar
-
Mail adressen är surfhaus@aol.com , kontaktpersonen är Micha
,han kan vara långsam med mail svaren så alternativet kan vara att man ringer honom på 0049 381 490 28 44, han pratar dock inte så bra engelska. -
Stort tack för att du finns! Som alltid, förjävla rolig läsning.
Ha d grymt gott!
Logga in för att svara.