-
Läskigt med djupa vatten
-
Det är nog mest en vanesak. En noja kan man vänja sej av med genom att konfrontera den. Surfa en säsong på djupt vatten så löser det sej nog! 😉
-
@SWE 496 454124 wrote:
Om man får de obehagskänslorna när man är ute och vindsurfar på lite djupare vatten så har man nog valt fel sport;)
Hade inte tänkt från början – när jag började läsa den här tråden – att kläcka ur mig det ovan, men kunde fan inte hålla mig längre*S*
Har vindsurfat på en hel del ställen med djupa vatten. Har aldrig ens tänkt tanken att det skulle vara obehagligt….Jag har inte själv ont av att surfa på djupa vatten. Men jag har känt obehag när jag har simmat utanför smögen (Hållö) i djupt vatten och bara en segelbåt som backup en bit ifrån:wink:
-
@Knatte 454112 wrote:
Tänker?? Har man nojjer, så tänker man väl inte alls?? Jag lider av svindel och det är ju inget direkt som jag kan tänka bort, trots att jag vet att det inte är farligt i vissa svindelsituationer:tongue:
Jag trodde rationellt tänkande ställde vuxna över nojjor, fobier, vidskepelse och allt annat kraffs. 🙂
Drunkna kan man göra på vilket djup som helst, så att “bara ha en segelbåt som backup” gör väl ingen skillnad, vare sig vid 3 eller 3000 meter.Jag har bara känt mig lite pirrig liggande ute i havet utanför Maui när vinden inte räkte till vattenstart…
Tanken: -“hajmat, hajmat, hajmat” har försökte tränga sig in i mitt medvetande. 🙂
Vetskapen att risken är försvinnande liten lät mig slappna av.Här hemma finns ju inget i djupet att oroa sig för, om man inte tror på Lochness-odjuret eller liknande. 🙂
/Jocke
-
@feg 454176 wrote:
Här hemma finns ju inget i djupet att oroa sig för, om man inte tror på Lochness-odjuret eller liknande. 🙂
Säg inte det…
-
En “djup/grunt”-noja: Jag kan få panik av undervattensstenar som befinner sig långt från land och med bara kolsvart djupvatten runtom. Lång simtur om man knäcker fenan…
En sak jag inte upplevt men som antagligen kan kännas läskigt är extremt stort siktdjup. Tänk er att ni plaskar omkring uppepå en 500 meter djup sjö och ser botten. Hej svindel…
-
Tacka vet jag Beerlanda. 50 cm djupt, geggamojja och ett eller annat järnrör som sticker upp. Siktidjupet är 8 mm.
-
Jag har noja för att trassla in mig i skeppsvrak som ligger med toppen precis under vattenytan. Inte så sannolikt men nojor är ju sällan motiverade… Jag har en god vän som är rädd för att bli uppäten av jätttebläckfiskar när han kitar i TT. Dom ligger nergrävda i dyn redo att suga ner första bästa surfare som kommer i närheten. Inte heller så troligt.
-
Jag är rädd för skära elefanter, speciellt om de seglar F2 missile.
-
respektera folk med nojor , och peppa dem istället 🙂
-
Alla som har en noja har självklart rätt till denna. Det är inget som man rationellt kan resonera sig ur. Det är inget som andra måste tycka är ok eller ens förstå. Jag är ganska övertygad om att det flesta är mer eller mindre rädda för något. Är det inte rent av en nedärvd överlevnadsinstinkt?
Att öva i omgångar och känna att det faktiskt går bra tror jag är det som gäller. Det farliga är att gripas av panik och göra fel val. Tex försöka hålla en sjunkade rigg.
Kom att tänka på flygfiskarna som seglade ikapp när jag låg på maxspeed i Tarifa för länge sedan. Efter ett tag så svängde dom in i seglet eller mot kroppen! Senare tänkte jag på om det hade kommit en stor tonfisk eller haj efter…för hajar finns där. Kallt o skönt vatten som dom gillar. Efter att ha kollat fiskmarknaden i stan så kom man snabbare upp från vattenstarten.
Något som kan kännas riktigt otäckt är när vinden lägger av eller vänder. Du är ensam långt ut och du kommer inte tillbaka. Det börjar mörkna. När ska man dumpa riggen o börja simma tillbaka? Har varit med om detta och det löste sig.
Eller ett mastbrott, eller en kroppsskada. Sånt här kan vara bra att fundera på innan o ha en plan när man inte tänker rationellt pga extrem stress.
På tal om extrem stress såg jag en svensk kille simma i Klitmöller 3,7-förhållanden på 90-talet, men han klarade inte att hålla grejorna i spolningarna, han klarade inte att simma in heller. Alla satt o kollade. Strömmen mot Hanstholm var för kraftig. Efter någon halvtimme kom han in långt ner i viken, bogserad av Thorkild Kristenssen om jag minns rätt.
-
Jess jess, det tror jag absolut på. Öva sig liksom, och gradvis känna sig bekväm med situationen. Rädslan och nojjan kan ju vara något sunt också, så länge det inte går till överdrift och jag tillexempel gör tokiga val i stressade situationer…
(glömmer dra fallskärmen om jag hoppar fallskärm tex…)
Lite backup-tankar innan surfet är nog inte helt galen idé och lite
“worst case scenario”-tänk.
När mardrömmen om rigghaveri,ett stim köttätande näbbgäddor, aggressiva uttrar, malströmmar och annat dylikt slår in, gärna samtidigt, kan man iaf säga
– “haha! Jag VISSTE det!” och på så sätt vara lite cool och inte hetsa upp sig.Fridens.
-
@Andreas F 454236 wrote:
Jag har noja för att trassla in mig i skeppsvrak som ligger med toppen precis under vattenytan. Inte så sannolikt men nojor är ju sällan motiverade… Jag har en god vän som är rädd för att bli uppäten av jätttebläckfiskar när han kitar i TT. Dom ligger nergrävda i dyn redo att suga ner första bästa surfare som kommer i närheten. Inte heller så troligt.
Kolla! Dom finns visst! 🙂 Möjligtvis inte just i TT men…
-
Just det! Vågar du ge dig ut idag eller 🙂
“Det enda säkra är att den är en fruktansvärd motståndare, beväpnad med en stor näbb och rörliga klubbliknande ändar på sina väldiga tentakler”
-
Jag bor på en ö så jag har alldrig varit rädd för djupt vatten men däremot holler jag med de som tycker det är lite läskit med grunt vatten. Jag har dykt i sen 6 års ålder och vem vill slå huvudet i botten? Samma när jag vindsurfar, jag tar det lungnare när jag kan slå i botten.
-
kände nått mjukt under fötterna idag när jag hade tappat brädan långt ut i olofsbo, hjärtat hoppade nästan ur led, blev en snabb simtur in kan ja säga!
Logga in för att svara.