Lördag, bojlinornas dag:
Steg ett: Bära grejer. Jag använder bugaboon, perfekt. (Bugaboo är en trendig barnvagn som alla på Östermalm och vi materialintresserade har).
Den tar lätt 2 bommar/ 2 master och 2 segel/ Storaväskanmedallasmåprylarsomvägerjättemycket.
Det kunde ha blivit mina förhållanden med riktig gränsvind. Tyvärr räckte inte vinden riktigt till ett helt rejs. Stundtals planade man bra. Bojarna låg förankrade med långa lömska flytlinor. VI var ganska många som fastnade. Jag klarade fallet bra, men Jimmy fullständigt krossade nosen. Till dom andra dagarna satte dom på sänken.
Söndag, grejbytardagen:
Sitter och äter frukost med familjen på Pers Hotell och tittar ut över stranden och alla vita gäss. Ahh, vilken dag det kommer att bli! Vilken besvikelse det lägger sig alldeles när vi börjar rigga.
Precis när jag ska iväg och äta lunch kommer vinden tillbaka och apan åker ner. Jag får klara mig på en poweravokado och bananer.
Banan ligger så att man jippar mitt i surfskolan och slörar rakt genom Kitearnas downwindslalombana. Spännande.
Vi kör 5 rejs och vinden ökar efter hand. Jag ligger hela tiden steget efter:
Till första rejset har jag lättvindskonfigurationen, 12m2 och DebR13S.
Till nästa provar jag att byta fena till en DrakeRace för att inte brädan ska välta och kanske gå lite snabbare. Jag borde ha bytt segel.
Race 3, byter segel till 11m2, men drar för lite nedhal. Nu går det riktigt dåligt.
Race 4; drar nedhalet perfekt, men borde ha bytt till DebR13M för jag får spinn-out i varje våg.
Race 5; byter fena; äntligen rätt.
Man skulle kunna tycka att man borde trimma grejerna före rejsen. Men har man ingen att träna med så får man passa på när det finns andra att segla med.
På kvällen är det surfmiddag med extra mycket pasta. Jesper berättar för oss plattvattenseglare hur man smäcker läppen på hokipa. Vi bygger vågfronter med servetterna. En fralla är bräda med kapsylöppnare som segel. En liten överkokt makaron får representera Jesper. Mycket illustrativt. Sedan är det dags för vågridningsdansen, när Jesper visar alla greppen och ställningarna som krävs. Det slutar med att han står och spänner sig och grimaserar. -Vad är det där? -Måst på muggen. Det var det sista vi såg av honom.
Jimmy berättar sedan för oss amatörer varför vi blir så mycket efter:
Dålig start 100m.
Extra slag 200m.
Segla över 100m.
osv.
Lägg sedan till taskig vinkel och dålig fart så blir det till slut nästan en kryss, och det stämmer ganska bra.
Slutsats: det är på tävlingarna man lär sig något.
Måndag: spolningen.
Det blåser 10 m/s mätt uppe på sanddynen. Vågorna bryter elakt. Start och mållinen är samma för arrangörerna vill inte försöka flytta båten i det vädret.
Jag försöker ta mig ut. Upp på brädan, över första vågen, nästa och nästa Yes!! ute. Trodde jag. Helt plötsligt bryter det under fötterna och brädan bara försvinner. Brädan spolas bort i vågorna. Det är ganska trist och ligga där och se sitt dyra kit tumla runt i vågorna. 6000 för en mast.Otroligt nog klarar jag mig undan med en liten spricka i brädan. Det tar ett helt rejs att släpa tillbaka grejerna längs stranden. På’t igen. Spolad på exakt samma sätt, men på grunt vatten så att jag kan stå på botten och trycka upp riggen ur vattnet. Jag ger upp, packar ihop, och slår mig ner på första parkett med en avokado och en kikare. Fn vad det går där ute!
Efter lunch mojnar det lite, men det upptäcker jag inte förrän det är för sent för första rejset. Klant!
Jag hinner med 2 rejs i alla fall. Det stora stora långa flacka vågor. Det är mäktigt att segla i dom.
Spolad, sandig men nöjd
Jan-Erik