-
Sydkusten survival
Boys and girls,
Dags att dela något.
Förra hösten seglade jag solo på den skånska sydkusten. Stora slalombrädan och fint tryck med åttasex. Rak fena. Ny mast och perfekt nedhal. Runt åtta-nio meter vind. Bra tryck. Söndag. Ledig. Solsken. Blått vatten. Vad är bättre?
Vindriktningen var cross-on med en vinkel på kanske 70-80 grader, m a o nästan sideshore. Strömmen var kraftig längsgående. Kryssade upp längs kusten och gjorde god distans. Slörar ner och kryssar upp igen. Har kanske varit ute i 2 timmar när det är sista slörrepan utåt. Pekar rakt in i solglittret. Det bara fladdrade på rakt in i solnedgången. Stora havsvågor. Tänker att fy fan detta är gött. Kör längre och längre ut. Njuta lite till. Det är ju sista repan. Erkänn att du är en junkie. Nej nu är det dags att gippa. Släpper av lite fart och viker ner. Precis i läget när jag inte har någon fot i någon stropp lossnar riggen från brädan. Ramlar i vattnet i nån onaturlig pose. Får riggen över mig. Hinner dock se brädan försvinna i tangentens riktning innan allt blir vitt. Hamnar upp och ned..
När jag kommer upp ser jag inte brädan. Jag är minst 3 km från land. Ensam. Med en rigg som visserligen flyter nu men som jag vet kommer att sjunka när luften tagit slut i masten. Min flytväst börjar glida upp mot huvudet när jag trampar vatten. Det är sista helgen i oktober och vattnet i Östersjön är INTE varmt. Kör kortärmad dräkt med smock.
Tidig kväll med kanske 1-2 timmars ljus kvar.
Sekunderna går. På ren instinkt lämnar jag det enda jag ser och som flyter – riggen. Simmar rakt utåt och mot något som jag inte ser (brädan). Eller vet om jag kommer hitta. Märkligaste och ändå klokaste beslutet jag fattat i mitt liv. Får några rejäla kallsupar när några havsvågor bryter men försöker simma i ett så högt tempo som går utan att pulsen ska stegra.
Jag vill inte tänka på hur länge jag simmade. Till slut såg jag brädan på toppen av en våg. Den låg på rätt köl och vi vet alla hur lätt den glider. Skulle jag klara av att simma med alla pinaler på kroppen snabbare än brädan gled ut mot Polen?
Exakt hur länge jag simmade har jag ingen klar minnesbild av. Jag hade panik och kroppen gick på adrenalin.
Det gick. Jag fick tag på den och kunde paddla in.
Annars hade jag inte skrivit det här. Eller för den skull funnits alls längre.
Jag hade mobiltelefon i vattentätt fodral i flytvästen men testa att ringa med den när du ligger helt nedsänkt i Östersjön med rullande havsvågor… Och hur skulle Sjöräddningen hinna dit? Skulle minst dröjt 60 till 90 minuter – möjligen snabbare om helikoptern satts in direkt men tror inte det. Och simma i land. Glöm det. Kylan tar dig.
Så vad lär vi oss av detta:
1. Prata säkerhet med varandra, t ex här. I andra actionsporter talar vi säkerhet hela tiden (läs laviner) men här talar vi mest utrustning. Det är inte bra.
2. Ha kontakt med varandra på stranden. Även när du kommer till en strand och inte känner någon. Nicka, snacka, byt blickar och ha koll på varandra på vattnet.
3. Byt alla slitdetaljer ofta. Pinnen som gick av på min mastfot var 10 år gammal.
4. Vindsurfingutrustning är inte gjord för att raida med. Om du ändå försöker dig på det så ha en kompis med dig eller följebåt. Det är allvar.
5. Det är inte bättre längre ut.
6. Leach mellan rigg och bräda. Jag kör nu med en chord mellan kassett och förlängaren.
7. En Ocean Signal rescueME PLB1 sitter nu på min flytväst
8. Testa att ringa från mobilen liggande i vattnetSåklart har jag lärt mig en hel del annat på kuppen men ovanstående är relevant här.
Nu tänker du att vad var det exakt som gick sönder på min förlängare? Och vilket material var det och vilket fabrikat. Grejen är att det är nästan irrelevant för materialfelet kunde ha drabbat vadsomhelst. Marginalerna är noll i de där lägena. Men om du ändå måste veta så var det en NP UXT där brottet skedde precis där pinnen blir smalare i form av gängan in i gummit.
Hoppas detta hjälper någon att stanna upp och tänka en gång till.
Ta hand om varandra nu när det blir kallare!
Jonas
-
12 Svar
-
Väldigt bra inlägg, det går fort när det skiter sig.
-
Mycket tänkvärda rader. Jag har ju själv blivit lyft med helikopter efter ett mastbrott tidig vår. Man är inte så kaxig när man ligger där ensam i kallt vatten. Jag har även varit med om en incident när en polares utrustning blåst ifrån honom. Racesegel kan ju hamna med buken nedåt och blåsa iväg utan större motstånd. Hade inte jag sett detta och lyckats stoppa så undrar jag vad som kunnat hända. Det var också tidig vår och svinkallt i vattnet. Hans våtdräkt läckte som ett såll och när han kom fram till mig huttrade han så det knappt gick höra vad han sa.
Härligt att det gick bra för dig trots allt.
-
Trot eller ej men det farligaste jag varit med om i vindsurf var inte dubbelmast, krossade prylar långt ute på stilla havet. Det var snarare en tidig solig vårdag på Ingaröfjärden. Jag var ute och tränade Formula vindsurfing i 4-5 m/s vind… ensam. Mitt främre bombeslag gick av och innan jag var på land var jag så sjukt nerfrusen att jag tror inte jag hade pallar många minuter till. Kunde knappt röra mig och var rejält såsig i huvudet. Jag kunde visserligen sitta uppe å brädan, men om jag inte ville hamna i någonstans i en ganska tom ytterskärgård, var jag tvungen att paddla och simma ganska hårt mot vinden. Jag växlade mellan att försöka värma mig på brädan och paddla/simma som en tok. Funkade rätt dåligt.
Ett fel var så klart att jag var ensam, men kanske ännu värre att jag klädde mig för lufttemperaturen snarare än den skitkalla vårvattentemperaturen. Kör man stora brädor, platt vatten, lätt vind, så tänker man kanske inte på att man ska ligga och plaska i vattnet i en haltvimme eller mer. MEN det borde man klä sig för!
Bär hjälm (även när du badar i pooler)!
/JB
-
jag r´trir på förebyggande åtgärder…sätta en rescue ME i västen är nog bra, men i din våtdräkt hade du vart illa däran när du blev upphissad av båt/helikopter. Lite som RECCO system som sitter i alla skidkläder, jättebra när man vill hitta kroppen liksom..
bättre att, när det skiter sig, redan vara på ett ställe där man har lite bättre förutsättningar att reda upp det..jag har en regel som jag följer, mest för att jag har två barn och det vore oansvarigt att dö:
i april till juni samt okt-nov ska det vara 1) långgrunt 2) pålandsvind som gäller (så man kan stå på botten alltså..). är det riktigt långgrunt (typ haga park) är väl sideshore ok. annars hoppa över..
alltid flytväst
se alltid till att ngn vet var du är och skicka sms innan du går i vattnet.
jag borde skriva aldrig själv, men då kan jag i princip lägga ner eftersom jag i 99/100 fall i såfall måste avstå..
-
Helt klart tänkvärt, körde förr i tiden med en vattentät mobiltelefon under dräkten. Den varianten hade en nödknapp som var lätt att trycka på även med kalla händer. Tyvärr gick den sönder. Kör annars sällan på ställen med långt ifrån land eller annat än on/side-shore.
Men det kan skita sig ändå. Hade för så sent som för några timmar sedan en simtur med grejerna i läjet från udden av södra näs och in (tog runt 45 minuter, trots halv medvind och medsjö). Hade inte gett mig ut en den vindriktningen vid kallare väderlek, men det är lätt att bli hemmablind. Också lätt att lita för mycket på prognoser när vinden kan gå från 11-12 m/s till 5 m/s helt utan förvarning (inga front eller molnpassager).
-
Läskigt. Skönt att du fixade det.
Jag resonerar som Sailortrash och kör bara pålandsvind och inte så långt ut om det är kallt. Klär mig efter vattentemp vilket är jäkligt jobbigt på höst och vår när det är varmt i luften men kallt i vattnet.
Jag har fått brott på två joints precis som du.
Sail safe -
I början när man surfade drog man ju ut själv i alla möjliga idiotiska förhållanden. Har haft väldig tur att ingen utrustning pajat men har nu börjat köra på ställen där det känns mer säkert.
Nu har jag börjat med telefon och har alltid flytväst och hjälm sen tidigare. Det borde finnas någon lösning på att riggen och brädan håller ihop när mastfoten ger upp.
Saker som borde kunna öka säkerheten
– Nödbloss
– Heatpads
– Något Självuppblåsbart som flyter
– Extra fena men kan bli jobbigt att sätta på. Finns det någon nödlösning här.Det bästa är ju ,som någon skrev ovan, att inte köra ensam på osäkra ställen. Tyvärr händer det lite väl ofta för min del men har som sagt blivit bättre på det. Man får helt enkelt tänka på åt vilket håll och hur långt man kan blåsa bort i nödfall.
-
Extra fena: klassiskt knep lär vara att dra hängselen runt aktern för att hindra avdrift.
-
Jag har visserligen inte hört om en vindsurfare som drunknat i Sverige, trots alla drunkningsolyckor årligen där VI (medelålders män) är överrepresenterade. Så något gör vi ju annorlunda som medelsvensken inte gör, trots att vår riksexponering är otroligt mkt högre. MEN, trots allt, skiter det sig duktigt med utrustningen, eller att man inte kommer ikapp sin utrustning så klarar man sig inte länge i 7-10 grader vatten, och simma i öppet hav är fan ingen baggis och ingen idé om det är strömt. Så bättre att tänka före, man kan inte rusta sig för omöjliga slumpförhållanden ändå.
-
@pete 735885 wrote:
Extra fena: klassiskt knep lär vara att dra hängselen runt aktern för att hindra avdrift.
Snackade med en kille som prövat detta men det funkade tydligen inget vidare.
-
@pete 735885 wrote:
Extra fena: klassiskt knep lär vara att dra hängselen runt aktern för att hindra avdrift.
Jag har prövat detta och det fungerade – inte för att det hindrade avdrift utan för att det gav styrförmåga tack vare den bromseffekt som hängselen gav (den höll aktern i någorlunda stabilt läge så att det iaf gick att slöra dit jag ville).
/Lars -
Bra där. Tack för du delar med dig!
Logga in för att svara.