-
Vad får mig att windsurfa?
Under min promenad till jobbet imorse funderade jag över “vad” det är som får mig att vilja windsurfa? Vad i själva windsurfandet är det som får mig att känna ett nästan fysiskt begär efter att få komma ut på vattnet, om jag ser hur träden börjar röra sig i vinden eller om det dyker upp gäss på vattnet? Vad är det som får mig att automatiskt fundera över lämplig segelstorlek så fort jag ser vind över vatten, även när jag inte har en praktisk möjlighet att segla? Vad hos windsurfandet är det som gör att jag känner att jag aldrig kommer att tappa intresset för denna sport oavsett ålder?, och vad är det hos windsurfandet som gör att jag blir på gott humör bara jag tänker på windsurfing?, även när jag inte är ute på vattnet?
Det närmaste som jag kom i mina funderingar imorse är att själva besattheten av windsurfing beror på den närmast obeskrivliga känsla som
infinner sig när jag börjar plana fram över vattenytan, och börjar accellerera. Denna känsla är obeskrivlig och beroendeframkallande.Sedan funderarde jag över om det är möjligt att beskriva känslan av att windsurfa för någon som inte har prövat, och jag kom på följande liknelse:
Har du någon gång åka en riktigt häftig berg- och dalbana?
Föreställ dig i så fall att du åker berg- och dalbana, och att du, samtidigt som du åker, dessutom har möjlighet att bestämma hur banan skall se ut framför dig! Du kan hela tiden konstruera banan på nya sätt om du vill! Vill du har en brant, hisnande backe? (en djup, överriggad slör), kanske en skarp sväng? (en tight gipp), eller rentav en loop (en bakåtloop). Föreställ dig också att färden inte tar stopp efter tre minuter utan att du kan fortsätta så länge du vill!
Den här liknelsen kanske kan förmedla för en icke-windsurfare hur det känns att windsurfa och få icke-windsurfare att förstå varför den känsla som windsurfing framkallar är så beroendeframkallande.
Hur är det för er andra?
-
21 Svar
-
@filipl 376889 wrote:
Det närmaste som jag kom i mina funderingar imorse är att själva besattheten av windsurfing beror på den närmast obeskrivliga känsla som
infinner sig när jag börjar plana fram över vattenytan, och börjar accellerera. Denna känsla är obeskrivlig och beroendeframkallande.För mig beror det på i stort sätt samma sak och den farten som man kan hålla med hjälp av vinden, ljudet när det smattrar under brädan. Jag kommer på mig själv att skrika på bilar som ligger framför mig på väg till seglingen trots att dom förjer trafikrytmen. Stressriggar trots att 10 minuter extra varken gör till eller från men underbar kännsla är det.
-
Ett ord: Endorfin !
Det är det som är drogen.
Drömmer själv mardrömmar om att allting rapplar och strular när jag ska rigga och gå ut på vattnet..
Och när man tror man ska få sin “fix” men den bra prognosen resulterar i ingenting – Den sjunkande kännslan är för stark..
Sen.. när man började köra i vågor så har ju beroendet bara blivit värre..
Om man bara var koffeinist från början när man körde platt och chop, villket jag inte var så länge, så blev man ju lodis direkt när man började med vågor. Kraften och kännslan när första vågen styrde på var som ett halsbloss ur crackpipan.
Det är nått med vågor…
-
Filip, jag tror att du faktiskt satte en rätt bra beskrivnig.
Jakob, jag har också den drömmen. Jag kommer ex. ut i feta vågor men kommer inte upp på brädan, eller det blir platt precis när jag ställer mig i vattnet. Skumt det där, drömmen att aldrig få lyckan. Undrar vad det beror på.
-
Men handlar det inte liiite om att man får så få riktigt fina dagar också… Det är en av de stora nackdelarna med vår sport men samtidigt gör det ju att man bygger upp en enorm längtan! Skapar ju lite vi mot vädergudarna känsla också och det diskuteras väderrapporter på konfen och byggs upp ett ännu större sug.
Jag vet själv när man är utomlands vid något blåshål att stressen försvinner och man är ganska nöjd med någon timme ute på vattnet trots att det fortsätter att blåsa pung.
Men skoj e det!
-
Drömmarna känner jag igen…
jag drömmer mycket ofta att det är perfekta förhållanden, jag är på något häftigt ställe som jag aldrig varit på, och skall just ge mig ut…Men så blir det av någon varierande anledning ingen segling, eller så vaknar jag precis när jag skall sticka ut…Vad kan det bero på? önskar att jag kunde styra min drömmar så att jag fick segla också i drömmarna, en dröm kan ju ofta kännas precis lika intensiv och levande som verkligheten!
-
Haha. Vilken bra början på en antagligen klassisk tråd. Det där med mardrömmarna känner jag också igen, jag har drömt att jag har riggat och satt bommen bakfram och inte lyckas vända den rätt, paniken kommer och man vaknar svettig.
Jag har också nyttjat den där berg-och-dalbane-beskrivningen, beskrev det som efter ett åk med berg-och-dalbana fast att man kan hålla på i 3-4-5 timmar, beroende på hur man orkar. Dessutom blir man “surftrött” efteråt, när endorfinerna sakta sakta trippar ner. Snälla DMI, ge mig något att hoppas på.
-
Ytterligare en sak som jag funderat över med windsurfing är:
Windsurfing verkar ha en mycket unik förmåga att skapa sammanhållning mellan människor, som i vart fall jag själv inte har sett eller upplevt med andra sporter eller hobbies.
Om man t ex träffar en tidigare okänd person, på en ödslig strand, eller en fest, och det visar sig att den andra också är inbiten windsurfare, infinner sig nästan alltid en stark känsla av sammanhållning. – Man tänker att man har träffat en annan person, som liksom en själv, också “har förstått” det som så många andra människor “inte har förstått”. Den andre måste därmed rimligen vara en mycket intelligent och allmänt sett sympatisk person! Ett möte med någon annan som visar sig vara inbiten windsurfare skapar nästan alltd en glädje och sammanhållning, som förmår överbrygga “yttre”, i andra sammanhang rätt så stora skillnader mellan människor. Jag har svårt att se att till exempel intresse för fotboll, ishockey etc, förmår skapa den känslan av sammanhållning. Snarare kan det det leda till slagsmål och dylikt!
-
Jo, snacka om mötesplats när man drar till tex en okänd spot där det dräller av surfare. Inte svårt att slänga käft med vem som helst :laugh: .
För min del så är det just när man hör hur löven börjar prassla eller när man vaknar en morgon och det tjuter utanför husknuten…..yehaaaaaaaaaa.
Känslan av att stress packa all “förbannad utrustning” och tokköra med någonting vilt i blicken. Hur man sedan lyckas orientera sig på vägen när blicken helst letar sig upp mot trädtopparna är för mig en gåta:confused2: .
När man sedan riggat och skall försöka att ta på sig våtdräkten och dojjorna när man är alldeles genomblöt av stress…….det är då just då när dräkt och dojjor är på, det är då munnen känns som Sahara och pissblåsan är alldeles full man funderar på vad man egentligen håller på med. Men det är det 1000-falt värt.
Det är nog ingen utomstående som överhuvudtaget kan fatta vad man menar med denna känsla….den måste bara upplevas:wink:I Love it because……..
-
@Mang-E 376999 wrote:
Jo, snacka om mötesplats när man drar till tex en okänd spot där det dräller av surfare. Inte svårt att slänga käft med vem som helst :laugh: .
För min del så är det just när man hör hur löven börjar prassla eller när man vaknar en morgon och det tjuter utanför husknuten…..yehaaaaaaaaaa.
Känslan av att stress packa all “förbannad utrustning” och tokköra med någonting vilt i blicken. Hur man sedan lyckas orientera sig på vägen när blicken helst letar sig upp mot trädtopparna är för mig en gåta:confused2: .
När man sedan riggat och skall försöka att ta på sig våtdräkten och dojjorna när man är alldeles genomblöt av stress…….det är då just då när dräkt och dojjor är på, det är då munnen känns som Sahara och pissblåsan är alldeles full man funderar på vad man egentligen håller på med. Men det är det 1000-falt värt.
Det är nog ingen utomstående som överhuvudtaget kan fatta vad man menar med denna känsla….den måste bara upplevas:wink:I Love it because……..
Klockren beskrivning ! 😀
-
Hear hear! Grym tråd detta 🙂
“må bra”-känslan är juh enorm efter en shysst dag på vattnet. Begäret att vilja uppleva detta igen är verkligen kraftigt. Pluggade missbruk idag och kopplingen mellan extremsport och missbruk av droger, sex, rock´n roll och shopping etc osv etc osv är löjligt lik. Väldigt intressant och skumt att jämföra vindsurfing med missbrukar-beteende men det finns som redan skrivet sjuka likheter.
Hur många kan tillexempel vittna om en små-deppig till tok-nere-period när vindsurfet inte längre är tillgängligt? Allt eftersom dopamin-nivån normaliseras mår vi “normalare”… hehe. Kul shit 🙂
För mer info se http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15108259.aspHa d gott
-
Det bästa är ju att i motsats till de flesta andra beroenden så är ju surfing ganska nyttigt.
För kroppen i alla fall. Plånboken och andra saker som borde ha lite högre prioritering som sällskapsliv, jobb, etc etc kan ju få sig en del törnar…
-
Svårt att inte älska vindsurfing när man bor 50 meter från pozo stenstrand och bara kan ta brädan och riggen under armen direkt från lägenheten och glida ner…
-
@Calle_B 377023 wrote:
Hear hear! Grym tråd detta 🙂
“må bra”-känslan är juh enorm efter en shysst dag på vattnet. Begäret att vilja uppleva detta igen är verkligen kraftigt. Pluggade missbruk idag och kopplingen mellan extremsport och missbruk av droger, sex, rock´n roll och shopping etc osv etc osv är löjligt lik. Väldigt intressant och skumt att jämföra vindsurfing med missbrukar-beteende men det finns som redan skrivet sjuka likheter.
Hur många kan tillexempel vittna om en små-deppig till tok-nere-period när vindsurfet inte längre är tillgängligt? Allt eftersom dopamin-nivån normaliseras mår vi “normalare”… hehe. Kul shit 🙂
För mer info se http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15108259.aspHa d gott
“Det är främst två livsviktiga funktioner i hjärnan som skadas och förändras vid – som det nu förefaller – alla kända varianter av beroende. Missbruket kidnappar och utnyttjar dels vårt belöningssystem, dels vår förmåga att styra impulser och fatta rationella beslut.”
Detta kan väl inte gälla beroende baserat på saker som inte innefattar att ta externa droger — Dvs vindsurfings drogerna skapas ju inne i kroppen och då borde väl inte något i hjärnan skadas eller förändras.. ?
-
jag instämmer med er andra synnerligen intelligenta surfare, surfing är helt enkelt en sport som skapar samhörighet till skillnad från de flesta andra sporter jag sysslat med och då även andra extremsporter t ex snowboard och skateboard..
Fan va jag längtar på att sässongen ska sätta i gång på riktigt, att få köra i kapp med molnen påväg till surfspotten med ett stort jvla leende på läpparna är riktigt skönt.. speciellt kul tycker jag det är att bränna om alla futtiga små bilar med min stora blå grymma surfbuss som normalt toppar 85 men då det blåser kan gå upp emot 100..
jag gillar också att möta alla hemåtvändande badare som försöker skydda sig mot ovädret som man själv rusar rakt emot med bräda, segel och ett ännu fetare leende på läpparna 😀 dom stackarna har verkligen inte fattat någonting haha
-
Och den avslappnade känsla som infinner sig efter en härlig dag med flera timmars segling…
….känslan av att idag har jag varit riktigt duktig…och uträttat något stort och betydelsefullt…jag förtjänar verkligen att känna mig nöjd över vad jag har åstadkommit idag…
Det är inte många andra aktiviteter här i livet som skänker mig samma känsla, även om de anses “nyttiga”!
Logga in för att svara.