-
Vågsegling i sidvind – tekniktips och läsa vågor
Jahapp, då har jag tre gånger på en julivecka fått avnjuta vågsegling med bra sidvind. I Sverige (!!!).
Otroligt kul!
Bilder, egna intryck och betraktande av bättre, klart bättre, seglare har dock obarmhärtigt avslöjat de egna begränsningarna. Igen. Ha, ha!
Till mitt “försvar” hör väl att jag trots snart 20 år av mer fokus på vågsegling mest kört på spots där cross-on och ganska tajta vågor som är mer åt “one hit” hållet har dominerat rätt mycket (Torö, Väddö, Guincho). Så, tillfällena med fin sidvind och lite size på svallet är relativt få och med ganska långt emellan, trotsallt. Samtidigt har man ju vissa polare som typ seglar tre gånger på ett år och ändå lyckas dyka upp och visa hur det funkar… (hej Pelle och Steffo!).
Så, vad är era bästa tips för att få till bättre teknik och vågsegling i sidvind och bättre vågor?
Här är min egen lista på vad jag verkar kunna förbättra…
– Val av sväng, lite väl förtjust i att lägga ner mycket rail, men det är ju dumt när man har en längre vägg att bearbeta…
– Anpassa segling efter vad vågen bjuder på, jag har fortfarande så svårt att läsa vågor känns det som
– Ligger för långt ner på vågen för att få med mig fart, ofta på fel ställe?
– Det känns som om min övergång från botten- till toppsväng inte funkar så bra alla gånger, hur förbättrar man det?
– Jobba mer med handrörelserna, kanske satsa på att överdriva mer och trycka ut seglet ordentligt med bakhanden i toppsvängen?
– Kommer för nära riggen i toppsvängen, står för mycket över brädan?
– För mycket bakfotssvängar?Något är knas med min stance i vågridningen, jag står emellanåt för jädra konstigt och man kan parkera en buss i det hjulbenta gapet (bildbevis finns). Det ser dessutom ut som om jag sitter på dass. Funderar på att flytta ihop stropparna för att se om det hjälper?
Jag har verkligen sjukt svårt att få till en air värd namnet. Fensläpp i bästa fall. Är det kanske helt enkelt svårt eller är det jag som bara gör fel?
Själv tycker jag egentligen att jag rent seglings- och balansmässigt är skaplig, men har liksom svårt att översätta det till bättre vågsegling. Tycker nog att min bottensväng är rätt OK, men det är faen inte ofta jag träffar rätt i toppsvängen. Lustigt nog har det en förmåga att ske när det liksom bara händer utan att jag knappt förstår varför.
Och det jag helst vill åt är en bättre toppsväng. Sist försökte jag rida brädan mer och inte tänka så mycket på riggen samt sträcka mer på frambenet på väg upp för vågen. Det kändes som om jag hade något på gång där?
Allt det här är glada problem och något jag gillar att jobba med, så enbart utrymme till förbättring. Vågsegling är för j-a kul.
-
12 Svar
-
Själv har jag lyckats missa de där dagarna. F-N! Men jag står på högalert och det ser ut att komma mer.
Masse: Jag tycker mig känna igen den här tråden. Har du inte startat den förut? Har för mig att det blev en lång lista med grymt fina teknikråd. Om du fått black out och glömt bort din egna tråd – sökfunktionen!
TROR jag gav liknande råd i den tråden. SKIT FULLSTÄNDIOGT i tekniken och bara GÅ FÖR DET. Begreppet att “övertänka” känns otroligt relevant här. Du verkar ha tänkt igenom det mesta och tänker igenom det mesta. Klart att du inte kan tima en kort snabb Torö-sektion när du seglar omkring och tänker på hur du ska trycka ut riggen i cut back (det tror jag inte du ska)! Eller än värre, klart du får en bajsstance när du seglar omkring och tänker på att du kanske bör flytta ihop stropparna (det tror jag inte du ska). NEJ, jag tror du har nog med vågseglingsteori i huvudet.
Vad är det då som saknas?
Ja, man skulle kunna driva det än längre att det inte saknas någonting. Det är en skitjobbig press på prestanda och prestera som det finns allt för mycket av. Vi blandar ihop glädjen med att interagera med naturen, med att lära sig nytt och prestera “bättre”. Låter inte lite som ett rätt typiskt Stockholmskt “karriärs och professionals-perspektiv” på tillvaron. Jag tror du behöver en rejäl holk!
När jag faller in i det där presterandet och tekniktänkandet löser jag det oftast på vattnet genom att bara segla rakt ut mot horisonten. Rakt ut mot friheten, friskheten och oändligheten. Kanske drar av ett litet lågt farthopp när andan faller på, men framför allt bara känner vattnet forsa under fötterna, vinden blåsa mig i ansiktet och riggen flexa i rytm med kroppen och naturen. Det får mig nästan alltid att sluta tänka, sluta känna prestationsångest och återfinna harmonin. Eller som sagt en rejäl holk.
Kram,
JB
-
Tack Jesper – ja, det finns en liknande tråd, Den handlade mer om att jag är så mjäkig när jag seglar, men det tycker jag mig faktiskt ha förbättrat en del sedan dess, mycket tack vare alla tips jag fick. Här tänkte jag gå in på mer finlir när det gäller vågridning kring teknik, läsa vågor och hur man anpassar sig efter vad vågor och vind bjuder. Alltså, vilken typ av sväng använder man när och vad innebär det egentligen att “surfa brädan” i praktiken, typ?
Och det handlar inte särskilt mycket alls om att prestera för mig, utan att ta tillvara på vågor och förhållanden för bättre och mumsigare läppträffar. Målet är att gå från teori till praktik. Och efter att ha tänkt igenom de här dagarna, och sett bilderna…, så har jag ett par-tre ganska grundläggande saker i min vågsegling som jag behöver ändra på om det skall bli bättre läppträffar.
Det jag egenligen är ute efter är att försöka hitta nyckeln till ett direkt fel som jag verkar göra i övergången från botten- till toppsväng. Ja, jag har tittat på hur de riktiga grabbarna gör, men jag är ute efter hur de (typ du) som får till det bättre tänker och eftersträvar i sin segling. Och så tänkte jag göra likadant. 🙂
Det är verkligen inte något som jag är frustrerad över, jag är lika glad och nöjd varje gång det bjuds på vågsegling oavsett vinkel eller vågor. Skulle bara väldigt gärna hitta lite bättre flow i vågorna och ser att det trotsallt handlar om egna brister i hur jag hanterar bräda och rigg samt vissa val jag (inte) gör väl ute i svallet.
Du är ju en förebild när det gäller att läsa och tajma vågor. Så – här kommer en tydlig fråga. När du har en skapligt bra gubbhög vägg framför dig, hur placerar du dig i bottensvägen och var lägger du läppträffen? Är en lite grundare bottensväng bra när det är bättre vinkel och renare vågor?
Jag tycker fortfarande att jag många gånger är för sen på läppen och får åka skumbad lite för ofta. En misstanke jag har om min egen segling är att jag har lite för svårt att variera mig och anpassa sväng efter våg. Jag gör liksom samma sak hela tiden, och om vågen är rätt blire skapligt men ibland kan jag ha en riktigt fin våg men svårt att få till det ändå. Om du förstår vad jag menar.
Och jag jobbar de här veckorna, så lite mental vågsegling är välkommen, ah!
-
Och så har du såklart helt rätt i en sak – man kan absolut tänka för mycket. 🙂
-
Lägger till några bilder för att illustrera vad jag tycker vore rackarns kul att få till någon gång i min vågsegling för att få uppleva känslan i en fin-fin toppsväng:
(från Kulingvarning)
Tomas:
Calle:
-
Det är svårt att ge konkreta och samtidigt generella tips eftersom det finns så många olika stilar, olika svängar och olika vågor. Men jag tror att den enskilda “idé” som har gjort mest för min egen segling och som också synbart hjälpt några polare att höja sin segling när jag “avslöjat” den är att “surfa brädan” istället för att “svänga brädan”. Mao, istället för att liksom trycka på railen för att svänga så tänker man sig att man liksom använder båda fötterna (och riggen) för att driva brädan framåt genom svängen. Man tänker sig att man jobbar mer i längsled än i sidled. I detta ligger att man måste sikta på det ställe där man tänker sig göra toppsvängen redan direkt i drop in. Bottensvängen blir då en slags lång manöver som inledes redan på toppen och där den delen som sker framför vågen tänks som en slags farthämtningsarena mer än som en regelrätt sväng.
När min segling går dåligt och jag inte får till några bra toppsvängar så är det väldigt ofta för att något i förhållandena triggar mig att lägga mer fokus på själva bottensvängen i sig. Dvs droppa in och fokusera på power, grepp, speed etc i själva bottensvängen. Ofta genererar detta bottensvängar som iofs ser bra ut, men det straffar sig alltid i form av mesiga toppsvängar. När jag gör som ovan och fokuserar mer på att hamna på rätt plats, med rött position och rätt vinkel för toppsvängen, då löser sig oftast bottensvängen av sig själv.
-
Hmmm, ditt första stycke där är riktigt intressant. Jag är nog helt klart inne på att “svänga brädan” för mycket. Vet att du skrivit, och sagt, detta tidigare om att “surfa brädan”, tror mig förstå det bättre nu.
Skall absolut jobba på det där. Misstänker starkt att min emellanåt dassiga (hö, hö) stance beror på precis det här, att jag är mycket mer inne på att svänga brädan snarare än att surfa den. Jag har helt enkelt svårt att få ihop länkarna från att droppa in, bottensvänga och toppsväng. Var för sig tycker jag mig ha det någotsånär, men just helheten, och farten, vill liksom inte lossna riktigt.
Jag känner att jag egentligen är ganska nära till att få till det här, söker en pusselbit som verkar saknas som för mig verkar kräva att jag ändrar något i min teknik och approach.
-
Sorry om jag “psykologiserade bort” din egentliga frågeställning. MEN javg tror faktiskt det är där det hänger, även om jag verkligen vill besvara din mer “tekniska” fråga. Dvs jag tror verkligen du kommer få till skönare läppträffar och öppna upp mer i topsvängen om du skiter i tekniken och bara känner lite mer glädje uppblandat med lite mer aggressivitet. Svär lite, skrik till, men inte i frustration utan i upphetsning. Anders Bringdal gav mig det rådet när vi var ute och seglade på Hookipa. Jag hade lånat hans bräda och tyckte jag seglade så sjukt bra. Efter en våg jag var riktigt nöjd med så seglade Anders förbi och ropade: “Men för f-n Jeppe, nu när du står på en riktig planka får du väl för f-n se till och svänga på riktigt, inte stå och trycka som en gammal kärring, ta i!” Jag blev först rätt stressad, men sen seglade jag extremt mycket mer aggressivt, sket i all teknik och bara tryckte, skrek och smackade läpp som aldrig förr. Det blev en riktig förlösare. Tekniken kom indirekt, liksom glädjen. Allt som behövdes var att släppa lös, ta i och våga ladda mycket hårdare.
Jag har en grymt dassig bottomturn, men kommer ofta förvånandsvärt rätt i topsvängen. Ofta för sent (genom läppen eller skumride), ibland för tidigt (begrav railen!) men konstigt nog ofta precis lagom sent. Det sker INTE när jag planerar min segling. På Torö står jag ofta på toppen och “wigglar” brädan lite fram och tillbaka. Liksm pumpar speed backside. Försöker alltid ta en sektion lite bakifrån. Hatar att komma ut på skuldran. För tt undvika hamna för långt ut på platten så vrider jag till brädan minst 45 grader uppe på toppen. OM vågen är rätttimad då så kan man liksom bara låta fallhöjden dra ner brädan, samtidigt som man lägger an railen och flyttar bak handen (det kanske man redan gjort?). Jag skotar ofte in seglet för mycket, en vana från STORA vågor där man måste bli av med power och fart. Förr gick jag ofta ner fööör långt i platten av samma annledning (i 1,5 tunga mast är det så löjligt skänt att gå långt ner och ut i platten för för att carva runt alltihipa i en lång utdragen sväng, för lite fart är oftast inte problemet då). I mindre Torövågor gäller det att ligga tightare vågen, men ända komma ner så pass att man verkligen kan vrida upp vertikalt. Alla bottom turns trycker man HÅRT i början för att tjustera läget i den andra halvan, dvs då släppa lite tryck eller trycka vidare. Det är i andra halvan av bottom turn man tjusterar så man kommer rätt i toppsvängen. Första halvan committar man och trycker som en tok – alltid!. Självklart fram med allting såsom Ola beskriver fint ovan (här fuskar/slarvar jag rätt ofta). Om du väntar på toppen tills det nästan är fär sent, troligen för sent för en fjösssväng men inte för en full on power sväng, då är det bara att 1) vrida runt 45grader down the line på toppen 2) Commita 200% med carve och fram med alltihopa (blåser det och blåser side off har man sjuk hjälp av riggen, blåser det inte är det inst lika viktigt att få fram alltihopa för att liksom sätta tryck på rail, rigg och sig själv för att tillsammans med vågen generera fart. 3) Med full fart ur mitten av bottensvängen tjustera in slutet av den för fin läppträff. 4a) Upp med alltihopa framför sig och mellan sig och läppen/sektionen för att dra frambakhanden samtidigt som all vikt övergår till bakfoten. Kommer man rätt kan man sträcka ut bakbenet och verkligen trycka häcklen på brädan genom toppen av vågen. Svag sektion, lite mer försiktigt, sent och bra tryck i vågen tryck för allt vad du är värld. Sladda ur fenorna eller skjut in med läppen. Det brukar bli som det blir, inget jag planerar. 5) dra tillbaka brädan under dig om den sladda ur, eller tjustera bara in häcken för stt projecera ner 45grader downtheline för nästa sväng.
MEN skit i allt det där och ladda bajset, det tror jag ger mer, i vart fall om man redan gått och funderat teknik typp 5000 gånger mer än många superduperprorippers…
Samtidigt: Alla lär sig på sitt sätt. Vill man gå teoriU/analysvägen ska man sj
lvklart göra det. För min del har det alltid handlat mer om att försöka öppna upp och ha kul, än att teoretisera tänka och ha kul.. När jag har sett till exempel Ola Hs och Calle Ns fantastiska utveckling de senaste 10-15 åren blir man ju ibland lite fiundersam, kanske borde man analysera och teoretisera som dessa herrar? Men jag känne rmig själv, det blir liksom inte av. det är precvis som med gopros och allt sånt. Spelar ingen roll hur många fästen och ryggpinnar jag köper, de kommer aldrig till användning, det är liksom inte jag…Nu ska jag hem och slänga in surfbrädan i Humlan och köra till Torö (premiärtur för Humlans nya feta motor!
ses,
JB
-
Varit iväg ett par dagar… tack Jesper, framförallt tipset om att sträcka ut bakbenet på en bättre sektion skall jag absolut testa. Det är någonstans där som det blir lite fel för mig just nu, jag behöver få prylarna framför mig bättre och faktiskt sträcka mer på benen i den första delen av toppsvängen.
Och oj, vad jag känner igen det där med GoPro och allt sånt. Har faktiskt inte skaffat någon, då jag vet att det inte kommer att användas.
-
Ta en backside cutback før du tar frontside. Gir mer speed.
-
Mitt tips är att boka in dig på ett wave camp i Punta San Carlos med Matt Pritchard så får du både köra i bra förhållanden (side-off) och få instruktioner på vattnet (av honom och Kevin McGillivray) och genomgång i efterhand via film/bilder. Jag och en kompis var där hösten -13 och vi tyckte det var ett suveränt upplägg och stället är riktigt bra om man vill bli bättre på vågsegling. Trots att vi hade tunnt m vind så kände vi att vi ville åka tillbaka och testa stället igen. Så vi kommer åka tillbaks nu i september, men denna gång missar vi tyvärr Matts camp då det var fullt när vi bokade. Det är som alltid en chansning när man åker en vecka men all in all så tycker vi att det är värt det med hela upplägget och inramningen.
-
värt att notera är hur tekniskt annorlunda det är att vågrida i cross-on vs side-off.
tråkigt nog får man inte praktisera det senare speciellt ofta, men det är ju å andra sidan så mkt lättare att segla i lyx-vinkel…klassiskt robby naish citat, var det inte nåt i stil med: “in perfect conditions a complete nobody can make it look good”
-
Vill bara tacka för tipsen som dök upp här. Tog till mig flera av de, men framförallt ett, Olas tips om att “surfa brädan”.
Har verkligen tänkt på detta mina tre senaste pass och minsann känns det som om något har hänt! Länkade ihop svängar bättre än någonsin på Guincho häromdagen, mycket tack vare att jag fokuserade mer på “surf” och fart snarare än att fastna i för djupa kantsvängar.
Ett riktigt topptips som fungerade för mig i alla fall. Om det sedan är “bättre” rent objektivt vete fasen, men det känns bättre!
Logga in för att svara.