ola-h
Forumsvar skapade
-
@Bicless 456131 wrote:
överdelen
Menar du överdelen sett uppifrån eller överdelen sett underifrån?
Själv saknar jag 1cm av yttersta nedre (sett uppifrån*) bakdelen till en 14cm MFC TP. Någon som har en sådan bit över?
*Här definierar jag uppifrån som den riktning som en person som står på brädans däck och betraktar sagda däck kommer titta i.
-
@LARRY 456235 wrote:
Om märkena specade samma bräda 5.64-6,36kg så skulle det säkert hamna i en annan dager. För mig skulle dessa två ytterligheter vara värda olika mycket pengar.
Produktionsvariationer, helt enkelt, och även i praktiken så handlar den nog om 5-6%. Om det är rimligt eller ej vet jag inte. Om det var lätt att få de bättre skulle nog Cobra skärpt sig vid det här laget eftersom de trots allt blivit bättre på väldigt mycket annat genom åren.
Den lättre brädan kommer vara skönare förstås, men för att nyansera det hela lite kanske man kan fundera på varför den är lättare. Knappast för att man råkade byta ut några lager glas mot kol. Något måste det ju vara mindre av i den lätta brädan. I bästa fall: bättre passform mot formen och mindre spackel. I sämsta fall, något bortglömt förstärkningslager. Troligaste huvudorsaken om jag skulle spekulera: Mindre plast i väven.
Det här är nog en fråga som INGEN tillverkare vill diskutera…(och troligen inte heller många av custombyggarna).
-
Jag tror alla väger brädorna utan stroppar och fenor (men med pads). Så om du har en Beast under 6 kg så har du en ”minusviktare”. Cobrabrädorna har en variation på ca +-5%, så om alla data stämmer ligger din på miniminivån.
-
Kalla mig traditionell, men DaKines ”gamla” system med en metallplatta som man liksom trär in genom en annan metallplatta och drar åt måste vara det bästa. Det är iofs ”slow release” men å andra sidan idiotsäkert där inga delar kan pajja.
Jag har lite svårt att förstå varför man skulle vilja byta bort sådan enkel och beprövad design mot ca 2s snabbare av och påtagning.
Men det är ju jag det. Kanske krävs det att man kör sönder ett spänne för att man skall uppskatta det enkla och hållbara…
-
Planerar du resor till lite ”tyngre” vågställen skulle jag lät välja Powerex (eller Simmer). De anses vara de hållbaraste masterna på marknaden och eftersom seglen är gjorde för de masterna tycker jag valet är enkelt.
Om du söker ett extremt ekonomalternativ eller kanske letar efter den där allra sista unsen av snärtighetskänsla kan eventuellt andra master komma i fråga, men normalt sett verkar det vara en onödig chansning att INTE välja PX/Simmer.
-
Jesper, vi har ju gjort en programvara som automatisk läser i bilder från PWA-siten och skannar av brädornas mått och sedan räknar fram ett medelvärde som vägs relativt seglarna placering. Efter det skickas brädan till fräsen. Programmet måste helt enkelt ha hakat upp sig på bilder av Swifts bräda, därav tjockleken.
Tanken är för övrigt sedan att detta skall bilda et system av artificiell intelligens där brädor som producerats i systemet börjar återfinnas på bilder och därigenom så att säga reproducerar sin genetiska kod. Programvaran kommer därmed bli en artefakt som fungerar som en egen agent med egen vilja som styr vilka brädor vi kommer köra.
Jag menar, inte kan vi väl låta en brasiliansk vildhjärna ta den här typen av viktiga beslut, eller?
-
Om de var en JP proto så kan ju railtjockleken också ha berott på Richard Greens ”artistic freedom”.
-
Intressant. Mitt intryck överenstämmer, även om t ex Keith Teboul har gjort säkert tio iterationer av twinbrädor nu så känns det fortfarande som rätt mycket ad hoc. Jag körde ju också några Starboard prototwinsers. Om man försöker jämföra hur dessa ser ut relativt motsvarande Starboard singelfin och sedan gör samma jämförelse på Quatro så har uppenbarligen de som designat brädorna gått HELT olika vägar för att anpassa shapen till twin. Det tyder kanske delvis på visst ”famlande” men alla twin brädor jag provat har trots allt funkat väldigt bra och jag tror helt enkelt att twinkonceptet rent generellt ger väldigt lättkörda brädor vilket så att säga gör dem feltoleranta även mot diverse shapeeskapader. Jag tror också – och här är jag ännu mer spekulativ – att för tri-finkonceptet gäller precis det omvända: Det krävs en väldigt ”exakt” och välavvägd shape för att få det att funka.
@Koa 455828 wrote:
PS; En JP-proto som Swift använde och var ny för Cap Verde-08 var till salu nu; den var 77liter men kanterna vid stropparna påminde om en slalombrädas!…den var nu till salu…men det gick ju bra för honom på CV…
Perfekt. På grund av ett litet ”programmeringsfel” blev den första brädan jag designat och Jonas byggt i sin Portugalverkstad lite fetare än tänkt just över railsen. Vi ligger alltså helt rätt i tiden. Nu gäller det bara att få hit brädan och börja köra på den innen trenden vänder igen.
-
@_Frippe_ 455698 wrote:
Troligen har du fått med dig ett gäng gamla fenor hem. Förr i tiden körde man ibland med två extra småfenor och vissa tillverkare testade även att ersätta den enda fenan med två lite mindre. Detta var dock en trend som dog ut så du kan med gott samvete slänga bort dem.
Du, det är andra april nu. Det där aprilskämtet skulle du dragit igår. Två små fenor? Så tokigt kan det väl ändå aldrig ha varit?
-
Jag har ett märkligt problem med mina fenor. Antagligen inducerat av värmen på Maui. De måste på något sätt ha delaminerat och delat sig, men sedan också krympt. Fenbaggen är nu full av fenor på endast ca 15cm, men varje fena finns i två identiska kopior.
-
Skönt bildspel och snyggt seglat.
-
Men är det en intressant fråga. Populationen på Surfzone r nog inte tillräckligt stor/diversifierad för att likheter på gruppnivå skall överskugga individuella variationer.
En historia: I januari stog jag i VVKs omklädningsrum i Apelviken. Någon, minns inte vem, berättade at de skulle ha barn. Någon annan sade: ”Ja, nu kommer livet förändras rejält för dig, det blir nya prioriteringar…..nu måste du åka till Maui på föräldraledighet och sån’t där.
Första delen av deta svar är vad man vanligtvis hör. Andre delen låter lite som ett skämt, men att dömma av antalet svenska småbarnsfamiljer på Maui är det inte någon liten marginalföreteelse längre.
Att bilda familj och få barn är ett bra tillfälle att fundera på vilka prioriteringar man gör i livet om man nu inte funderat på det förut. Som jag ser det behöver det inte inkräkta på vindsurfingen om vindsufing är något man proriterar. Däremot är det nog så att det lönar sig att tänka lite mer ”familjemässigt”. Detta behöver inte explicit innebära att alla i familjen nödvändigtvis skall börja vindsurfa, utan snarare om hur vindsurfing kan vara en naturligt del av livet som så att säga passar ihop men andra delar.
-
@stefan_gbg 455552 wrote:
När är det bra att börja, min son är 7 år?
Bra om de kan simma. Problemet är dock inte ålder, styrka, mod, intellekt eller annat utan intresse. Om barnet är intresserat finns prylar som gör det möjligt att börja väldigt tidigt.
Sigge har haft prylar tillgängliga sedan han var 4, men han har nog inte stått på brädan mer än 4-5 ggr. Det är helt enkelt roligare att bada, åka med på brädan eller hänga på min rygg. Så då får han göra det. Mao, att barnet själv har något slags driv att vindsurfa är den överlägset viktigaste faktorn annars är det stor risk för ”bakslag”.
-
Haha Oskar. Riktigt skoj.
-
Bilderna är tagna för ca en månad sedan på Kanaha, Maui. Sigge är 6 år. Detta var första gången hän hände med på det här sättet. Sedan han var 4 har han ibland suttit fram på en stor nybörjarbräda när jag seglat. På Maui körde vi ockå en del SUP (med Sigge sitandes fram på min 10′ SOS), huvudsakligen paddling på plattvatten, men när det var lagom förhållanden så vågade vi oss ut till revet och plockade några vågor. DET var mer spännande eftersom även en våg på ca 1m har en del kraft i sig. Det var lite av en utmaning att hålla ordning på både Sigge, brädan och paddeln, undvika att sticka fötterna ned i revet och samidigt anta en avslappnad naturlig och lugnande attityd.
”Ryggsäcksseglingen” var som sagt betydligt mindre dramatisk. Jag hade nämnt för Sigge att vi kunde prova det någon gång och det var han som tjatade att vi skulle göra det. Det tog ett tag innan vi fick rätt förhållanden med tillräckligt med vind ( bra drag i 4.0 på bilden) även inne vid stranden.
Vi kör något 100-tal meter ut och vänder sedan medelst en badgipp. I princip tror jag dock att det skulle vara möjligt att göra en gipp med Sigge på, men det känns som tiden han orkar hålla bätre spenderas på fart. Det jag INTE gör är att kroka i hängselen. Ett ikrokat kastfall skulle kunna gå rätt illa. Annars tror jag det är tämligen riskfritt om man hr lite koll.
Det är dock rejält jobbigt för mig. Vi körde va tre vändor ut och in per tillfälle och det var jag och inte Sigge som fick ge upp sedan.
