ola-h
Forumsvar skapade
-
Grip: Ja, det är en parameter som man säkert kan prata om. Det blir dock lite missvisande, för när man utrycker det som du gör går man för långt. Även är (bra) bräda som karakteriseras som ”low grip” kan göra en lika vädefinierad skärnade sväng, det är mer en känsla det handlar om och den är mest tydlig när man seglar rakt fram. Jag tror egentligen inte Boards är på rätt väg om de menar att grip kommer huvudsakligen från v-botten. Snarare skull jag säga att känslan av ”grip” huvudsakligen är en effekt at bottenkurvan och kanterna. V och konkaver ser jag mer som ett sätt att förändra rockerkurvan om man tittar på olika linjer längs brädans botten (dvs inte bara på centrumlinjek där rockern traditionellt möts). Min syn på detta är att en del brädor liksom har en bra ”balanspunkt”. När man ställer sig på dem känner man direkt hur brädan skall belastas och det blr därmed lätt att segla den effetkivt. Detta gäller t ex de flesta ”trad” med snabb rocker. Man får mycker riktigt en känsla av grepp i en sådan bräda och den hänger kvar även när man rider vågor, men kän där lätt blir till en slags stelhet också. Det finns två typer av denna stelhet (egentligen ett dåligt ord det med). Dels man det vara brädor med mycket rocker som svänger som på räls – fast man kan inte bestämma radien på svängen själv. Dels kan det vara brädor som helt enkelt har en ”stelare” tail och hellre gör en mer utdragen sväng.
En bräda som EVO har, speciellt om man kör stort segel på den och det går sakta, inte alls denna väldefinierade tryckpunkt. Segleren måste hela tiden känna efter för att trimma brädan rätt och kanske också jobba mer med att utnyttja små chopp mm för att plana iväg. Å andra sidan så kan man i väldigt hög grad bestämma hur man svänger brädan på vågen.
Grejen är att jag helt enkelt inte tycker bredd är särskilt mycket bättre än volym. Tar man stora grupper av brädor är det för komplicerat för att något mått ensamt skall vara särskilt relevant. Koller man på en snäv grupp so t ex trad wave (som kanske är den snävaste gruppen som finns) så tycker egentligen jag att volymen säger minst lika mycket som bredden. Anledningen till detta är att de som designar en ”75 liters trad vågis” i praktiken bygger den för en viss kundkategori. Plocker man bort lite bredd måste man kompensera med någon anann förändring så den fortfarande passar samma kategori. Olika shaper (bredder etc) inom denna storleksgrupp reflekterar nog huvudsakligen hur märket ser på sina kunder inom denna kategori. Så, även om volymen rent teoretiskt inte är så avgörande, så kan den i praktiken ändå säga väldigt mycket. Tidigare har det har bara varit någon slags subtil uppfattning hos mig, men efter att dels ha pratat med rätt många shapers om fråga och dessutom fått testa olika breda prototyper för samma produtktionsbräda är jag nu betydligt mer övertygad: om man kör bredden som mått måste man minst ha en felmarginal på 1.5-2cm. Eftersom det är lika mycket som två närliggande storlekar kan skilja sig åt så blir måttet inte speciellt relevant.
Idag finns det nästan alltid möjligheter att diskutera detaljerna i ett brädval (fram och tillbaka mellan närliggande storlekar t ex) med sådana som seglat brädorna (forum mm). Då kan man få ett väldigt exakt råd som baseras på ett antal rader text och försöker ta med seglarens (uppgivna) bakgrund, kompetens, stil, seglingsförhållanden mm i bedömningen. De flesta märken har sådana här forum och det är i mitt tycke lite konstigt att man nu när denna möjlighet finns måste fastna vid att mest utgå från ett enskilt tal som beskrivning av en bräda.
-
En av de första gångerna jag träffade Mag (regular här på konfen) försökte jag sälja honom min Quatro ”i toppskick”. Magnus gillade dock inte riktigt de stora mjuka områdena under stropparna. Vi är dock trots detta kompisar nu. Även min relation till Ola P, som senare köpte brädan, är helt OK.
Så, vi kan väl hoppas att det blir framtiden resulterar i avsaknad av hårda känslor även i den här affären.
-
Hmm, jag skulle kunna tråka ut er i dagar om det här ämnet. Det är så mycket som dyker upp i mitt huvud när jag läser den här tråden. Sållar lite, men kan inte hålla mig helt:
Storlek: En smaksak. Jag skulle själv kunna ha en 62:a som enda utpräglade vågis ihop med t ex en freestylevågis på ca 80 liter, men att köra småbrädor är lite av en attityd (som jag hade en del av för några år sedan). Ola P brukar kunna utveckla detta lite. Det jag lärt mig efter några år av ”korstestande” av diverse typer av stora vågbrädor i mycket vind och omvänt är att det inte är någon livsavgörande fråga. Inom rimliga gränser kan man anpassa sig rätt mycket. Så, som sagt är det mycket en attitydfråga: vill man vara killen som utstrålar att man lever för de riktiga gulddagarna eller den mer rationella typen som vet att säsongen huvudsakligen består av halvtaskiga dagar? Eller så kan man ta både en stor och en liten och kanske framstå som en som mest gillar prylar (typ som jag då…). Till denna attitydfråga kan man dock lägga att ju mindre expert man är i vågor desto mer rationellt är det att välja en lite större bräda.
När det gäller EVO-testet är jag rätt förvånad. Jag har visserligen inte kört 75:an utan bara 70 och 80. För att kommentera detta kanske jag kan börja dra i den tråd Masse tar upp – stubbie väljs typiskt lite mindre än en trad (i volym). Den här tesen driver för övrigt Boards stenhårt. Man kan säga att det blir en direkt följd av deras sätt att förstå vågbrädesvärlden som utgår från axiomet att bredden är den grundläggande karakteristika som avgör en brädas användingsområde/storlek. Det resonemanget håller väldigt bra om man kollar just på JP vars RWW i princip kan beskrivas som en breddad kortad klassisk vågis (dvs med en mycket snabb rocker). Boards verkar grunda för hela tested med just den jämförelse av olika JP-brädor som de gjorde i förra numret. Jag menar dock att detta leder till ett feltänk om man försöker applicera det på hela gruppen av vågbrädor, till och med om man inskränker sig bara till ”new-gen”. Jag har förutom i princip alla varianter av EVO kört 6-7 andra stubbisar genom åren. Alla är olika och de flesta ger rätt olika ”storlekskänsla” relativt sin bredd. Det är ingen tvekan om att EVO-brädorna är de som, relativt sin storlek, bäst klarar små segel, snabba vågor, mycket chop etc. Priset för detta är den ”simmiga” känsla i låg fart som Boards beskriver. Ett annat pris är att de är jobbigare och svårare att segla effektivt när man lastar dem med mycket segel.
Om man skall dra några storleksrelaterade slutsatser ur denna EVO-betraktelse är det kanske att en EVO kan väljas lite större än många andra stubbies. Kanske mer som en trad om man räknar volym. Jag har egentligen inte tänkt så förut, men om jag kollar på hur jag kör mina brädor så stämmer denna hypotes rätt bra.
Annars måste jag ju erkänna att det som driver mig är egentligen bara att rida vågor. Jag gör väl lite annat också på vattnet, men det är att träffa läppen ger mig mest kickar. Till och med en läppträff på en lite höfthög Varbergsvåg i onshore kan rädda min dag. Det är nog därför jag är så såld på EVO. Det är lite svårt att för mig som ”Starboardrepresentant” uttrycka detta på något slags objektivt sätt. I sin annars rätt kritiska test beskriver dock Boards detta rätt bra: ”its when you´re a decent wave that you really understand what this board is all about. The board still feels extremely loose and ”ungoverned”, and offers the best waveriding you´re going to find. There is very little sense of a predetermined arc or path either when turning or going straight, giving it that excellent freedom of direction, or mobility.”
Jag har själv ibland svårt att förstå de som så förbehållslöst förordar klassiska brädor för bra förhållanden, men kanske vågar jag sticka ut hakanan och insinuera att de personerna aldrig kört en stubbie som är en riktigt bra allround-vågridare.
Före EVO-tiden var diskussionerna om ”vilken vågis” egentligen mer nyanserade. I princip handlade det om ”snabb och nervös” eller ”lugn och svängig” (och möjligen ”svängig och nervös”). Jag tycker nu och har nog alltid tyckt att det är lika skönt varja gång man får en så’n där snabb och ”lättfotad” bräda under fötterna. Ändå vill jag minnas att jag i praktiken föredragit och rekomenderat de mer lugna brädorna. Inte lika ”sköna” i sig men de ger dig större möjligheter att koncentrera dig på din egen segling och det kan belönas med en skönare träff på vågen. Kanske är det på tiden att dylika nyanserade diskussioner får lite plats bland de tätt duggande frågorna om ”stubbie eller klassisk”.
-
Calle_B wrote:Jag kör juh i dagsläget på en Acid 70 -04 (blir det mer classic än det???) och är riktigt supernöjd vad det gäller kontroll i alla lägen.
På grund av, here we go again, bredden på min Acid (52.5) och smal häck, rocker etc (usel teknik kanske då….hrm) så får jag känslan av att ”stalla” brädan på vågen. Det går helt enkelt långsamt, och jag ligger på gränsen till för långsamt. Jag upplever det som en riktig kraft ansträngning att svänga brädan tillräckligt fort, och Aciden nästan ber om en längre utdragen bottensväng i hög fart, istället för den ”svenska” bottensvängen i cross on(långsam, kort sväng). Detta är iofs inte så konstigt, med tanke på hur brädan är formad.
Varför skrev jag nu detta? Jo, med det här i bagaget så vill jag alltså ha en bräda som planar snabbare, svänger snabbare och hoppar högre etc..
EVO XTV 70 är 55.5 kontra mina nuvarande 52.5. Detta booooorde juh påverka mycket planings egenskaper, men alltså inte så mycket som jag tror? Blir inte klok på detta, samtidigt som jag tar in Masses 5.0 aspekt där. Det nämns även i Boards att för stora vågbrädor ger en studsig, jobbig åktur. Och det är det sista jag vill ha, och som du säger Masse, en bräda på runt 55-56 cm bredd kommer eventuellt känns stor redan under 5.0. Och en bräda på runt 53.5 (Evo 62) tar knappt segel större än 5.0… fifan… Måste man verkligen ha två brädor? En ”lättvinds vågis” och en ”hårdvinds”….Egentligen är nog de gamla Acid minst like mycket lika EVO som de är lika de nyare ”klassiska” vågisar. Det som hänt är att rockerkurvorna på den nya blivit oerhört raka och snabba – en trend som pågått sedan 90-talet. Så egentligen skulle man lika gärna kalla de moderna ”klassiska” vågisarna för ”new gen” om man nu jämför dem med de klassiska klassiska. Puh igen… har inte Boards någon specialterm för ”de nya klassiska” också? Så, en EVO också ses som en slags utveckling av de klassiska klassiska vågisarna fast man adderade bredd och justerade outlinen för att komma till rätta med dålig planing etc istället för att gå mot rakare rocker och den stelhet det trots allt innebär.
När det gäller EVO 70 kan jag lova att den inte kommer kännas studsig redan strax under 5.0. Den har grymt mjuk gång och även om man väger som du (bara 4-5 kilo mindre än jag) så är det riktigt bra även med mindre segel. Dock bör det nämnas at det fins (minst) två olika saker man kan mena med kontroll (respektive studs). En del känner att kontroll är när mna kan segla säkert och balanserat med mycket fendriv. Då är en snabbrockrad klassiker bättre. Andra relaterar kontroll mer till _hur_ brädan slår i chop och klarar att landas lite snett (efter ofrivilliga små luftfärder). Det är det senare som EVOn är så bra på.
Givetvis ger dig en EVO 62 och en 75 bättre prestanda i ”ändlägena”, men en EVO 70 kommer säkerligen täcka 90% av området i stort sett lika bra.
-
Puh Boards…Jag har inte läst deras senaste test som för övrigt gjorde i vågseglingensmeccat El Tur i Egypten. Det är dock rätt intressant att kolla tillbaka på hur BOARDS har tidigare bedämnt just EVO. När EVO dök upp (2003) var de väldigt skeptiskta men gick sedan gradvis till att vara väldigt förtjusta (2006) utan att brädorna egentligen ändrade sig. Så, det behövs kanske lite tillvänjning även för de utvecklade nya EVO XTV (som jag själv egentligen tycker gör precis samma saker som den tidigare generationen). EVO har redan från början varit inriktade på att vara maximalt allround, dvs inte bara funka bra i dåliga förhållanden. Jag har kört EVO XTV 70 och 80 sedan i juni (säsongen lämnar dock en dei i övrigt att önska när det gäller mängden segling…med med lite hjälpv av Danmark och Portugal har det blivit några dagar). Om nu Boards skriver att de positiva egenskaperna i onshore försvunnit så är jag VÄLDIGT förvånad. Mina erfarenheter är snarare att grundkänslan i t ex 80:an är mer livlig och därför lite mer naturlig i just onshore. Backsideridningen känns bl a enklare. Frontside tycker jag skillnaden är hårfin mot tidigare varianter i dåliga förhållanden, men när det blir lite snabbare är nya 80:an enklare att få med sig rail-rail. Som sagt, jag får nog läsa testet innan jag kommenterar vidare. Det kan nog vara värt att kolla hur de andra tidningarna ser på det hela också.
När det gäller storlek på ”new-gen” håller jag dock med Boards och tycker det är konstigt att inte alla märken gör den här typen av brädor ända ned mot 60 liter. Tabou och Staboards har små ”new gen” (ca 60-62l). RRD och JP stannar vid storleken större (strax under 70) medan Fanatics nya Allwave bara finns i stora storlekar (75 är väl den minsta).
Väger man 65 kilo blir det lite svårt att välja. Boards framhäver ju bredden som det allena saliggörande måttet att titta på, och själv tycker jag att de drar detta väl långt. Jag har kört vädigt lika vågbrädor med samma volym som skilt sig 1.5-2cm och ändå haft väldigt lika egenskaper map segelstorlekar och grundläggande känsla. För mig som väger strax under 70 har EVO 70 (2004-2007) varit en oerhört allround bräda. Jag kör den helt utan förbehåll ända ned till 3.5 (även om EVO 62 givetvis är ännu mer naturlig och lätthanterlig i de vindarna). Jag har även kört den i hyfsad vågstorlek på Maui utan att det känns konstigt. I andra änden är det fortfarande klockren med 5.3 och kan ta snäppet större med bara mindre protester och speciellt i området 5.0-5.3 är det fortfarande effektiv i supersega vågor (även om en 80-litare kan vara ännu effektivare förståss).
Du är dock lite mindre. Att gå på en 62:a kan vara ett alternativ och du kommer helt säkert få en upplevelse av kontroll i hårdvind som förvånar dig. EVO 62 klarar lätt 5.0, men det är trots allt ändå en lite bräda med allt vad det innebär i sämre höjdtagning i lite vind osv. Har du ett större komplement är dock 62:an definitivt något att kolla på. Den är ca 53.5cm bred nu, så inte ens måttet board avskräcka.
-
Jag håller med dig Lars, om man liksom håller allt annat konstant så är det säkerligen så att mer mastkurva tenderar att ge hårdare och stabilare segel, men min poäng var att det nästan alltid är meningslöst att jämföra mastkurvan eftersom man ju i praktiken väldigt sällan bygger två segel helt lika sånär som på mastkurvan. Iofs verkar det från mitt lite avlägsna perspektiv som att alla NPs våg och crossoversegel är rätt lika i grunduppbyggnaden så just i det här fallet kanske mastkurvan faktiskt är en bra indikation.
Aprpoå konstiga och udda designade segel med ohemult mycket mastkurva seglade jag förra veckan ett Hot Superspeed. Det har massor med lattor, bred mastficka men inga cambers. Det blev en väldigt intressant blanding av karakteristika. Å ena sidan en helt sjuk stabilitet och accelleration. När man fick vind i seglet och skotad in var det som seglet tryckpunkt var fräst ur ett stycke stål. Å andra sidan var det löjligt enkelt att rigga, tom enklare än ett vågsegel tack vara den breda mastfickan. Dessutom var det helt fantastiskt i gipparna eftersom det liksom hade kvar den stabila känslan samtidigt som det blev helt platt ala vissa vågsegel. Annars var jag duktigt överriggad med 6.6:an i förhållanden där jag troligen hade riggat 4.5 eller 5.0 våg.
-
Det är grymt svårt att säga. T ex har ju världens antagligen mjukaste segel Hot Superfreak helt sjukt mycket mastkurva. Nu är ju seglet rätt speciellt för övrigt också, men ändå. Alla NPs segel (vissa mer än andra) är förhållandevis hårda huvudsakligen för att det är sydda med rätt mycket lattrotation (i obelastat läge hamnar lattornas framändar vid sidan om masten). I någon mening är kanske Ezzy wave motsatsen. Där hamnar lättänden bakom masten, ganska ”utspänd”. Exempel på ett annat udda segel är Hot SO som har superlite mastkurva och väldigt ”mjuk framdel” men samtidigt är mycket stabilt när man kollar på själva segelkroppen. Hot Spyclone har å andra sidan mycket mastkurva och lite lattrotation, men är ändå mjukt när det gäller just rotationen.
Min slutsats (som jag började med) är alltså att mastkurvan i sig inte säger något om känslan i seglet. Man _kan_ med mycket masrkurva bygga in mer spänning och ”hårdhet” i seglet, men man kan också undvika denna hårdhet med diverse trick. Så, istället för att stirra sig blind på just mastkurvan så är det nog bättre att prata med folk som kört seglen i fråga.
-
Det finns ingen Starboard helt i kol och även de andra tillverkarna har minskat på mängden kol pga den globala kolfiberbristen. Jag kan i alla fall säga att min iS101 känns rätt lätt och styv, min väger 6.2 om jag minns rätt. Jag har dock på tok för lite erfarenhet av slalomsegling för att kunna uttala mig om brädan förutom att den verkar väldigt lättseglad och lätt att köra rätt OK hastighet med. För mig var det också schysst att få med två bra fenor eftersom jag inte sitter på några slalomfenor sedan tidigare.
-
Håller med Poppo om att freestylebräda i vågor inte är nå’t vidare. Det kännt lite som om du behöver fundera på vad du heltst vill habrädan till. Kör du verkligen freestyle (dvs hopptrick ala Flaka, Grubby etc)? Om detta är vad du _huvudsakligen_ skall ha brädan till så är det kanske värt att kompromissa med vågseglingen samt prestanda och känsla med 7.5.
Om du kan tänka dig att istället kompromissa med freestyleegenskaperna så är Endys tips om en Aero faktiskt klockrent. Du får en grym bräda för lättvindsvågor. Det som jag tycker gör den så rolig är att du även i jättelite vind och med supersega vågor kan lägge på rejält med tryck på brädan i bottensvängen och även träffa läppen. Det är alltså inte bara att det _går_ att köra utan det blir som en slags vågseglingssimulator där känslan i seglingen verkligen immiterar den man får med en normalstor vågis i finare förhållanden. Hemligheten är alltså att man del i bottensvängen redan i låg fart kan gå på hårt och rätt mycket över framfoten. I topsvängen har man i dessa förhållanden inte så mycket fart kvar men den superrunda outlinen gör at brädan ändå aldrig skär fast så om vågen bryter kan man bara forstätta att sikta mot ”läppen” hur sakta det än går och sedan få den där sköna läppträffkänslan i alla fall.
Samtidigt får du en rolig freeridebräda för 7.5:an (Aero 117 tar upp till 8-8.5, så 7.5 freeride är definitivt mitt i sweetspot) med stropparna monterade ”utåt” och med freeridefenen på. Jag hade aldrig kört freeride innan jag skaffade Aeron, men blev lite biten faktiskt (och har nu skaffat en slalombräda för att utveckla mina åkasnabbtegenskaper). Den rena prestandan (fart, kryss etc) hos Aeron är inte som en iSonic direkt, men den grundläggande känslan finns där och jämfört med en vågis (eller Aeron i våg-trim) blir man ju betydligt snabbare och effektivare.
-
Jag läste någonstanns att displayvärdet oftast var beräknat mha dopplereffekten , dvs inte direkt som en division av sträcka med tid. Detta skulle vara klart exaktare rent teoretiskt. Givetvis kan det bli felmätningar ändå, en ”bra” dopplermätning (om det nu är det som används) borde blir säkrare än en 2s-mätning med motsvarande nogrannhet.
-
OK, hoppas inte fotografen misstycker att jag återpostar bilden:
-
Det är rätt intressant att jämföra känslan med 7.5:a med onsdagens crossbaneförhållanden med 6.6. Med 7.5:an ver det snarast en lite underriggad känsla, men därför gick det att ligga och verkligen försöka trimma brädan med fätterna och få den att ”gå fritt”. Med 6.6:a i superchoppet var jag glad om jag lyckades kroka i selen och få någorlunda tryck på fenan utan att brädan flög ur vattnet. Med 7.5:am kunde jag alvända lite ”allmänn seglingsrutin” från mina vågdagar och hitta bra spår och ”känna på” brädan. Med 6.6:an var det helt uppenbart att jag saknade den kompenes som behövdes för att hålla tillräckligt bra koll på brädan och fena (som nog var lite stora också).
-
Jag provade att köra hela gpsbabelkommandoraden via sudo, men det blev samma resultat.
-
Ingen fil skapas.
-
Jag glömde först S0, men fixade den sedan. Det verkar vara SO som gäller, för efter fixet är det nya fräscha problem. Nu kommer texten: PROTOCOL ERROR: Unknown tag/data [A/802]
(+ lite mer)
Det blinkar också snabbt fram ”transfer completed” i GPS:en
på länken http://permalink.gmane.org/gmane.comp.hardware.gps.gpsbabel.general/439
hävdas det att detta betyder att gps-enheten är trasig (min är för övrigt helt ny).
Vad tror du?
