ola-h
Forumsvar skapade
-
Haha, Ila. Vill du få lite snurr på försäljningen, eller?
Faktum är att jag också har lite olika segel, dels för att jag vill testa och dels för att jag vill ha ut lite olika saker av de olika segelstorlekarna.
Mina SO upp till 5.0 är grymt trimbara och bra manövermässigt i allt från underriggat till överriggat. Sedan har jag valt ett Smack (06:an är grym) i 5.3 för att ha lite extra bottendrag för pålandsdagar i lite vind (Smack är numer långt ifrån det ”Maui sideshore only”-segel som det framställts so tidigare. Slutligen ett super-superlätt Dawg i 6.3 (går på 4m mast också – ett plus).
Förra året körde jag SO 5.0 och Superfreak 5.0 paralellt (freaket är till salu för övrigt) och givetvis är det otroligt stor skillnad i känslan. På Maui i höstas passade jag också på att segla i princip alla 5.3:or som fanns i Hotprogrammet för att testa lite och det var helt klart en nyttig erfarenhet.
Dock går nog inte ens jag så långt som att ha flera paralella linjer. Även om jag skulle kunna rent ekonomiskt så blir det helt enkelt för jobbigt att släpa runt på, speciellt med tanke på att jag har 10 brädor också… (fast jag egentligen skulle klara mig med en, möjligen två).
-
Ja, om vi skall summera tråden (fast kanske änså bortser från några av de teoretiska utsvävningarna i början) så är det väl att å ena sida är dages segel så bra att man klarar sig med färre prylar. Ingen bestrider detta, inte ens jag och Staffan. Dock finns det flera bra argument om varför en större och mer tätstegad garderob liksom är en slags försäkring om att man alltid kan får ut max av en given dag. Det hela blir en fråga om pengar och prylberg kontra max prestanda – som vanligt.
Ett litet tillägg till detta kan möjligen vara att det ligger något i det där med tradition också. Ett litet steg ”framåt” skulle kanske vara att segeltillverkarna gick på 0,3-steg rakt igenom istället för 0,2/0,3 som det ofta är nu. Då skulle en typiskt småsegellinje ligga på 0,6-steg istället för som nu 0,5. Ett vågat steg! Tänk vad folk som har en 0.5-linje och vill uppgradera 5.0:an skulle bli förbannade när det visar sig att den har blivit en 5.1:a…
-
S.. wrote:Mitt val bygger på vindstyrkan då jag står på stranden kombinerat med den förväntade förändringen under tiden jag skall segla.
Blåser det 5.2 men jag vet att det skall öka tar jag 5.2:an. Den kan jag hålla och ha kul med även om det skulle dra på till 4.7 vind – och jag behöver inte rigga om om jag inte verkligen vill.
Blåser det däremot 5.2 och jag tror att det skall droppa så riggar jag 5.7 och har lika kul med det. Jag hoppar över 5.2:an för det är inte troligt att det ökar så mycket att 5.7:an skulle kännas omöjlig.
Det breda registret på seglen gör att de överlappar och jag behöver inte rigga om så ofta. Har man stort spann mellan seglen så måste man välja helt rätt och rigga om oftare…
Kontenta – köp fler segel så blir du lyckligare 😀/Staffan
PRECIS likadant som jag tänker!
-
Oregistrerade wrote:Det kanske är lite dumsnålt att inte investera i ett minisegel med rekommenderad mast med tanke på den allmänna konkursen hela trippen innebär…
Dumsnåt sa Bill. Dumt…och snålt sa Bull. Jo, skall man till ett sådanst ställe som Pozo så tror jag definitivt det lönar sig att ha rätt mast till småseglen. Jag har från allt fler håll (dvs intebara som eko inuti mitt eget huvud) har folk som t ex hävdar att deras 4.2 med rek 400 mast klarar lika mycket vind som deras 3.7 med (för lång) 400-mast. Att göra en segellinje med mycket variotopp på smnåseglen hjälper egentligen inte.
Så, det visa är nog att leta upp en fin 3.7:a och tillhörande 370-mast och köra den linjen du föreslår (5.3 kan du normalt köra på 400, så två master räcker. Många 4.2:or går för övrigt också fint på 370, så du får lite ”reserver” vid mastbrott och/eller möjlighet att rigga två segel vid behov.
Vill du i alla fall snåla lite skulle jag hellre gå på 3.7-4.5-5.3 (med 370-400). En bra 3.7:a med rätt mast är så pass dynamisk att hoppet 3.7-4.5 är helt OK.
-
Oåxen wrote:Hej Ola!
Skrev ett långt inlägg igår som bara försvann. Tappade den totalt, sugen alltså. Men, nu är den tillbaka!Om vi kunde effektivisera bort åtminstone ett vågsegel genom att få fram under-segling-trimbara segel med bredare optimal prestanda så torde väl det göra vågseglingen ännu mer njutningsfull. Det du beskriver Ola handlar ju inte om det optimala vindomfånget (att gå från en överriggad 5.0:a till en planande(?) 3.0:a). Men jag tror att du är på rätt spår ; )
Nog skulle det vara skönt att kunna trimma om seglet seglandes utanför stenudden vid Åsa, istället för att behöva gå in till land?Eller ännu hellre: lättvindstrimma vågseglet när du ska tillbaka ut till line up för att fånga nästa våg och innan du droppar in har du gått tillbaka till ditt på-vågen-trim! Om jag inte missminner mig återgav du ola några situationer från Maui där detta hade passat bra, eller?
Trimbart vindregister med bibehållen prestanda åt folket – NU!!!
För övrigt är Norths POWER.XT-förlängare en livsnödvändig ”lyxpryl”.
Jag skulle säga att vi är väldigt nära det läget och de segel jag kör i vågor bibehåller sin lättmanövrerade känsla även när man kör dem stora. Så i praktiken har de faktiskt redan ett enormt register där de är sköna att köra i vågorna. Eftersom det mesta att trimet dessutom kan göras med uthalet så är det enkelt att trimma om på vattnet och om man tyckte det var värt besväret så skulle antagligen ett justerbar uthal funka rätt bra på dessa segel.
Dock tycker inte jag att detta betyder att jag vill ha färre segel, OK, jag skulle _klara mig_ med färre segel, men med fler komma man alltid ha möjligheten att rigga mer optimalt.
När dr Masse drog igång denna tråd refererade han till ett inlägg jag skrivit på Starboardkonfen. En av mina poänger där är att fler segel INTE betyder att man måste rigga om oftare i varierande vindar eller att det blir svårare att bestämma sig. Fler segel gör istället att det blir mindre kritiskt vilket segel man väljer ur sin garderob. Min 5.0:as vindregister är ju precis lika stort som min polares, oavsett om jag har 4.5 och 5.3 vid sidan av och han har 4.2 och 5.9. Det är bara det att om det ser lite, lite tunnt ut för 5.0 och vi båda väljer våra större segel så är det betydligt större risk att polaren hamnar helt fel och tvingas ligga i ett extremläge av sin 5.9:an vindregister och därmed saknar marginaler både för starka vindbyar eller ökande vind.
Jag har själv kört 5.0-5.9 i perioder och det funkar egentligen väldigt bra. Det som i praktiken händer är att jag inte väljer att gå över på 5.9:an förrän jag är helt säker på att den inte bli för stor. Därmed blir det dagar som jag seglar runt på 5.0 med mindre drag än jag skulle önska just den typan av dagar då man egentligen vill ha ovanligt mycket drag.
Slutsatsen är att det alltid kommer att bli en kompromiss mellan hur många segel man vill ha för att ha möjlihet att optimera storlekan och hur dyrt och jobbigt det är med en stor utrustning. Allt större vindregister påverkar ekvationen åt ena hållet, men bara till en viss del.
-
Annektera Ola P till surfdagboken, vettja, och gör honom till webbansvarig. Så kan Staffan vara prylskriveriansvarig och Mattias väderansvarig.
Edit: Om han inte vill annekteras, kan ni prova med expropriering.
-
gurra1978 wrote:donpedro wrote:WE RECOMMEND ONLY SAILING IN THE SHADE Holland and England are great spots to sail in this respect.[/QUOTE wrote:
De glömde Sverige : ) Powerex säljes av OnWater (banner till höger). Det finns säkert andra bra märken också. Simmers verkar het. Får man dessutom 3 års garanti som Surfersparadise ger (tror jag) är det bara att ge järnet. Om man är rädd om prylarna kommer man aldrig utvecklas.
Simmer, Naish och PowerEx är alla byggda i MacLean fabriken i USA. Samma master. Även tidigare Ezzy är byggda där.
/adde
Fast har inte PX/McLean just bytt fabrik?
-
En alternativ beskärning och redigering av bilden kommer här
-
donpedro wrote:manno wrote:Köp RDM så slipper du fundera på om det hade varit bättre!
Eller så köper du en standard så slipper du fundera på om det hade passat bättre.
Eller så köper man standard eftersom man då säkerligen snart får testa RDM ändå – när standardmasten gått av och man kommer på att det där med kanske inte är så tokigt ändå….
Lite mer seriöst: Har du segel som är sydda för rdm så är valet rent ekonomiskt. Pris kontra hållbarhet (och i hålbarhetsvågskålen kan vi också lägga några uns bättre känsla i seglet)
Har du segel som inte är sydda för rdm är ekvationen lite mer komplicerad. Ett märke som NP har t ex standardmaster som är dyrare än en bra rdm och långt ifrån så hållbara. De menar dock, troligen med rätta, att dessa master ger seglen högra prestanda. Går man på en billigare sdm tappar man prestanda och då är man tillbaka till fall 1 – pris kontra hållbarhet.
-
Både Poppo och Lars_K har avhandlat dt mesta förtjänstfullt, och det enda att tillägga är att även om dig bom kommer passa så blir det i alla fall en extra utrustningsdetalj som måste inköpas, nämligen mastförlängare (men det visste du kanske redan). I och för sig finns ett slags adaptersystem som gör att RDM funkar inuti en vanlig förlängare (förutsatt att höjdjusteringen på förlängaren i fråga är ”pinne” och inte ”ring”) men en rdm-förlängare är nog att rekomendera, trots allt.
-
Jag skulle nog säga att det är egentligen bara för raktframorienterad freeridesegling som man verkligen kan (vill) utnyttja seglens hela vindregister (i betydelsen att man kan välja segel väldigt glest spacade). För vågsegling vill man ju ofta ha perfekt drag (dvs så mycket drag som man i just de förhållandena känner för) och för racingsegel gäller ju att man liksom måste ligga med så stort segel som möjligt (inte större…) för att pressa ut det sista lilla av fart som är möjligt. Så, både vågseglare och prestandaorienterade fartseglare vill helt enkelt ha de valmöjligheter som små segelstorleksavstånd ger. Att seglen får större register är ändå bra eftersom det gör att byig vind och förändringar i vindens styrka kan hanteras bättre och att seglen också (i våg-fallet) blir mer trimbara för olika vågförhållanden.
Mina vågsegel är otroligt trimbara och troligen skulle jag plana med 3.5 när 5.0:an verkligen inte går att hålla längre och ovanför 5.0:an klarar jag mig med en 6.3:a som i sin tur med rätt bräda planar helt sjukt tidigt så att om jag i praktiken skall få ännu tidigare planing får det nog bli något formulaliknande och ett segel på runt 10 kvadrat. Så där har vi den fyrasegelslinje som nämns ovan och den planar säkert både tidigare än 6m/s och går en bit över 20m/s. Dock lär man knappast segla särsklit komfortabelt och ofta kommer man i byiga vindar få leva med att sjunka igenom då och då.
-
Helikopterslag är en manöver med några olika steg och det är lite svårt att ge råd utan att veta var du fastnat. 1:a steget är ju att go upp i vind och backvinda utan att liksom tappa balansen på seglet. Typiskt sätter jag fram framfoten strax bakom masten. Lite bredare grepp på bommen är inte heller fel. Behärskar du väl detta insteget är det bra att öva på att kunna segla backwind ett tag. Det är inte strängt taget nödvändigt för att kunna göra en helitack, men rätt skoj att kunna och det gör at man kan utvidga manövern lite. Tricket här är att dels låte brädan falla av tillräckligt mycket på dn nya kursen. Då blir det nämligen enklare att kunna skota ut vilket är nyckeln till att kunna hålla balansen. För att falla av gäller det att föra masten framåt i brädans längsriktning och man kan säga att nyckeln till helheten är att kunna föra masten framåt samtidigt som man skotar ut. Egentligen samma sak som många nybörjare har problem med på småbrädor när de kör ”normalt”.
Sedan har vi då själv ”tillbakasnurren”. I princip för man bara skothornet genom vinden och hoppar runt, och det enda tips jag kan ge här är att vekligen skutta runt i ett lite nätt hopp precis när det är dags. Att liksom trampa runt i flera steg på brädan minskar bara chansen att lyckas. Med ett snabbt hopp är du snabbt tillbaka i ett läga då du kan parere eventuella felbalanser.
När det gäller upwind 360 så tycker jag att tricket är att i ännu mer extrem grad fälle masten framåt mot nosen och samtidigt skota ut (på den nya bogen, dvs dra bakre handen nästan upp mot ansikte/bakre axeln). Då vrider brädan runt och meningen med det hela är att den tillåts vrida rätt långt innan du måste låta akterliket gå genom vinden. Precis när detta sker vill man dock istället vi masten bakåt mot akterna igen – så visst är det lite timing inblandad.
När det gäller Gecko kan jag inte ge några råd. Har provat ett par och jag tror verkligen inte att det är lättare för lättare seglare. Jag upplever snarare att det svåra är att få ned nosed ordentligt och bara några enstaka gånger har jag fått den där känslan av att skära ned för att sedan poppa upp och runt.
-
Whoooa, här var det teoribaserat till max. Jag tror inte jag skall ge mig in på allt för fysikaliska utsvävningar, men ett par kommentarer kanske jag orkar med.
Den första har att göra med hur det känns när man seglar lagom riggat 3.5 relativt lagom riggat 6.3. Med 6.3:an skotar man in och får kanske rent av pumpa till lite och får sedan bra tryck i grejjorna. Med 3.5:an gäller det att ha perfekt balans och skota i lite försiktigt – och så drar det iväg utav bara helvete. Ändå kanske man rent av seglar fortare med 6.3:an när man väl nått toppfarten (vilket i och för sig kan bero på faktorer sombrädkontroll också). Poäng: sånär som på i accelerationsskedet seglar men väldigt mycket på den relativa vinden och styrkan på den skiljer sig betydligt mindre åt. Drar man det resonemanget vidare kan man säkert få ihop det till att nu vedertagna ”lagom segelstorleksavstånd” är rätt bra, även ur teoretisk synvinkel.
Kommentar 2: I en diskussion på Hots forum nyligen disuterades spannet 5.3-6.3 (som jag själv tycker är utmärkt). En vågseglare i 95-kilosklassen (WARDOG) påpekade att det hoppet var fullständigt oacceptabelt stort för honom (trots att han kör superfreak som antagligen har marknaden största vindregister). Varför? Jo, för att mellan 5.3 och 6.3 företas väldigt mycket av Wardogs vågsegling och en 5.8:a är ett fullpowersegel för honom och kan användas ungefär som jag kör min 5.0:a. 5.8-6.3 är onödigt litet glapp för de flesta, speciellt på plattvatten, men i vågor och för en riktigt tung kille kanske det motsvarar mitt hopp 5.0-5.3. I båda fallen är det kanske rätt lyxigt och något man klarar sig rätt bra utan om det kniper, men samtidigt handlar det om att kunna optimera känslan i ett kritiskt vindregister.
Huruvida vi är lurade av segeltillverkarna vet jag inte säkert, men det känns för mig som att det snarare är en tradition som är rätt väl utprovad. Själv har jag sedan rätt länge varit flitig när det gäller att byta ut min segelgarderob och är ju lite nyfiken av mig och har därför testat rätt många olika kombinationer av storlekar och modeller. En slutsats jag dragit är att man i praktiken klarar sig med det mesta. Råkar man få lite ”osymmetriska hopp” som 3.7-4.4-5.0 ett år, eller 3.3 – 4.0 -4.5 ett annat år, så är det helt OK, liksom 5.0-5.3 relativt 5.0 – 5.6. När man väl är på vattnet (till skillnad från här i cyberrymden) är finjusteringar av dessa slag rätt marginella.
-
Grymt kul att läsa, Staffan.
-
Har kört det någon gång. Dock brukar jag kunna komma upp på vanligt sätt också om vinden nu är så stark att det över huvud taget går att få upp seglet.
Jag misstänker å andra sidan att det finns flera trick i den andra filmen du nämner som jag inte testat. Troligen så kör dom där inte på på vanligt sätt och troligen får dom där upp det som behövs väldigt lättvindigt.
