ola-h
Forumsvar skapade
-
Jag har inte tid att skriva så mycket om detta nu (lustigt nog är det svårare att hitta ”fritid” till dylika utsvävningar här på Maui än hemma en vanligt arbetsvecka…)
Dock skulle jag säga att det finns olika typer av ”lugn gång”, eller rättare sagt, oliak sätt som en brada kan bli klontrollerbar i chop på. Smal, mycket v,runda rails mm är ett klassiskt sätt som där kontrollerbarneten liksom blir baserad på en slags rikningsstabilitet samt på att mindra bredd gär att färre chop och mindre del av dem) träffar brädan. Konkaver, kort och rund nos (ofta i kombination med mer bredd) ger en bräda som träffat av mer chop, men del liksom suger sig fast (på ett positivt sätt) och inte sås ur kurs och som dessutom blir klart mer förlåtande när den blir slammad och också är lätttare rent fysiskt att ”hålla i” tack vara kortare längs och mindre hävarm.
Igår testade jag nya (”smala”) Starboards med Levi och Kevin (hur kul tror ni jag tycker det är…) på Hookipa. Det var en väldig choppig dag med vågface på 2, 3, ibland 4m.Vrädorna var alla sköna, men på min nivå är det defnitivt inte så att de går bättre genom chop än mina EVOs. Bara annorlunda. På Hookipa går det ju rätt fort, men för mig är det liksom inte brädan som begränsar hur hårt man kan svänga i botten (eller på toppen), det är mer timing och teknik. Självförtroendet spelar dock en avgörande roll här, och i den ekvationen är det inte minst viktigt att vara på en brädan man känner sig bekväm på och vet hur den reagerar. Det talar dels för någorlunda lugna brädor, men allra mast för att det är viktigt att segla in sig på det man har. Hemma är det en annan sak, där är det sällan som man inte vågar försöka ta ut max av vågen (gå vertikal, träffa läppen etc). Så i den meningen ligger jag nog närmare brädornas gräns när jag seglar hemma än när jag seglar här, paradoxalt nog.
-
Som sagt var det Kanaha och vågorna var som vanligt beskedliga att segla i, det var bara strömmen som var lite ovanligt stark.För övrigt var det rent simmningsmässigt inte så jobbigt eftersom alla energi gick åt til att försöka rigga ned och rulla ihop prylarna och undvika att få nåt i huvudet eller slå sig allt för mycket på revet.
Förhoppningsvis kan det bli stort Kuau på fredag-lördag vilket. Svallet är nedgraderat lite, så Kuau kan funka. Perfekta dagar att ladda eftersom det blir min sista segling här för denna gång (sånär som att det möjligen kan bli en dag till när vi passerar förbi den 15/12 från Big Island på väg hem).
-
Jo, dom har visad hans sista våg många gånger på TV här, och hur alla, säkert 100, surfare simmade och paddlade ut för att leta efter kroppen när det uppdagades att han var försvunnen. Ruskigt.
Att havet kan vara förädiskt märkte jag själv igår. Det var subplaning 5.3 och dessutom cross-on på Kanaha och ett svall runt mast. Kanaha har för mig känst som ett rätt lugnt ställe med igår var det mer krävande. Det var otroligt många som kom in med brutna master. Även jag lyckades bryta masten. Först spolades jag in, till kanske 20 meter utanför där vågorna slutar bryta. Där hamnade jag dock i en grym ström och sögs säkert 100m rätt ut i kanalen och hamnade sedan där vågorna bröt som värst. Det var inte helt lätt att lyckas vira ihop prylarna där, men efter en halvtimma fick jag ordning på det hela och kunde börja försöka paddla in. En kille som ofta är ute och seglae på sin surftandemlongboard kom och räddade min och jag kunde sitta på hans bräda och släpa min egen utrustning in. Trots att vinden då hade ökat och han hade hyfsat drag i seglet kom vi en början inte en tum mot den rejäla motströmmen. SÅ småningom lyckade Jean Pablo dock liksom få oss med en våg och vi kom ut ur kanalen och sedan in till land. Utan Jean-Pablo hade jag antagligen fått dumpa riggen och paddla bara på brädan. Jean-Pabalo hade för övrigt bara han hjälpt 4 pers som brutit masten in under dagen och ända var det säkert inte fler än 10-20 pers ute. Rätt hög mastbrytningsprocent, alltså.
Som tur var hade jag ett superfreak igår. Ett vanligt filmseglet hade inte sett snyggt ut efter 30-40 minuter i tvättmaskinen med bruten mast. Superrfreaket hade inte en skråma.
-
Jo vi passar definitivt på att njuta. Att man liksom bara kliver in i stämningen direkt från planet stämmer precis. Det är verkligen en speciell känsla.
-
Åker till Big Island där min fru skall på konferens på söndag. Ägnar sista veckan åt att testa brädor och kanske segla riktigt stora vågor.
-
Jag har kört Start small. Det är inge problem att segla två på den, men då är min son 4 år och jag rätt lätt. Det är en bräda som i grunden är rätt raceinspirerad. Utfällbart centerbord är en fördel eftersom det blir lätt att ställa om dn från nybörjarkörning till mer prestndakörning. Dock skulle jag säga att den är rätt seg i mellanvindar och med små segel. Kul att laja runt på i lättvind, men med en 5.5:a kommer den inte igång så tidigt. Skall du segla ordentligt på den själv är ett stort freeridesegel med ltie racestuk att föredra – det passar bräödans karakteristik bättre.
Nu har jag istället köpt en 2006 Starsurfer L (127 liter). Den är exakt samma shape som den ”superstora vågbrädan” Starboard Aero. Jag har inte hunnit köra på den än, men jag är säker på att den brädan för mig som vågseglare liksom blir mer användbar som komplement till min vanliga prylar och också är mer naturlig mer mindre segel (fukar dock upp till 8 kvadrat också). Det kommer med en plastfena för nybörjarkörning och en dito som körs som centrumfena med sedan kommer det också med en riktig högprestanda freeridefena (handslipad, grymt fin) och man kan köpa till den megastora vågfena som finns till Aeron (30cm). Den här brädan är lite mindre, men jag tror den är helt OK att segla ihop med barn på också. När barnen seglar själva en nog skillnaden minimal mellan denna och Start.
-
Du har rätt i att själva varvingconceptet inte går att jämföra med Stubbies, men poängen är nog att det nu finns skidor med fler olika egenskaper än någonsin, en del med väldigt lite skärning (typ rena puderlagg). När en duktig kille på 70 kilo förrr funderade på om han skulle köpa 195:an eller 197:an så kan samma kille idag ha skidor från 160 till 200cm med midjebredd på 60 till 120mm. Ändå skulle jag säga attt den typiska skidan är mer allround än vad den ”gamla” typen av skidan var. Så en utveckling som är bra för alla. Själva carvingideen kan man ser som en slags katalysator för denna utveckling.
-
[ QUOTE ]
Debatten påminner lite om när carvingskidorna kom. Nuförtiden hör man sällan någon dissa det konceptet. Man väljer den svängradie, längd och flex man vill ha, utan att snacka så mycket skit om de skidor som har andra egenskaper. Samma sak kommer att hända med ”Stubbies” kontra klassiska brädor. Beroende på vad man prioriterar väljer man olika brädor. För västkustsegling är stubbien helt rätt, om vågridning är prioriterad, och freestylewave om man föredrar fart o hopp…
Personligen är jag fantastiskt glad över att dagens brädor är så bra, nästan allihop.[/ QUOTE ]
Håller fullständigt med. Jag har skidor från 160cm med 63mm midja och grymt kort skär till 190 med 95 mm midja och svängradie mellan en super-G och störtloppsskida. Dessutom finns det modeller (typ Völkls Karma) där alla skidor från ca 165cm till 190cm alla är superrolika att köra (i olika förhållanden). Jag ser ungefär likadant på vågbrädor. Att däremot hitta en enda brada (skida) som är maximalt allround relativt den segling man kör är lite svårare.
-
PA 73 är en skön bräda, men personligen föredrar jag som sagt EVOsarna. Egentligen finns det dock ingen som riktigt passar min lilla kropshydda för snabbt Mauisurf. E62 är egentlgien ingen storvågsbräda. E70 kan man nog säga är det, men då för et 80.kiloskille. Jag har dock redan sedan EVOn presenterades 2003 tjatat på Starboard om en ny smalare EVO (baserad på 70:an). Vi får se vad som händer inom detta område…
En annan anledning till att inte PA73 åkte med var att jag kommer testa andra Acidbrädor på plats.
-
Här finns det plats för lite stenhård vågbrädespolitisk debatt ser jag! På många sätt håller jag med Staffan (som för övrigt är en av mina favoritbrädanalyserare…). Dock har jag några kommentarer.
[ QUOTE ]
Äääh! Nu har jag testat rätt många stubbiesar och jag gillar inte konceptet direkt! De är korta och breda, inget fel med det, men de är även LÅNGSAMMA!
En stubbie passar för någon som gillar att rida slöa vågor. Det gör jag.[/ QUOTE ]
Jag skulle säga att de flesta stubbies kanske känns lite långsammare än många klassiska vågisar, men i praktiken är det mer än känsla än en verklig hastighetsskillnad. Många stubbies går rätt mjukt och dämpad och det är det som ger dem långsamhetskänslan. Jag är visserligen själv ingen särskilt snabb seglare, men jag vågar nog ändå utmana de flesta på att fartrace ut genom vågorna. Om det är någon hastighetsskillad är det defnitivt så liten att den inte påverkar hopphöjd och dylikt.[ QUOTE ]
Men jag gillar även att hoppa på vägen ut, och då är stubbien inte mitt val! Då vill jag ha en snabbare och livligare bräda som inspirrerar mig att feta på! En stubbie är där alldeles för lugn, ligger tryggt som ett dasslock i vattnet – livar inte upp dig så du vågar dra på nått fetare! Och du får stampa av på tailen (den breda tailen) mer än med hjälp av fart. Och med lite fart så får man ingen höjd = tråkigt!
[/ QUOTE ]
Nu är ju jag ingen hoppfantast och drar bara på något litet hopp ibland, kanske någon bakåt eller tabletopp när humöret faller på. Dock skulle jag säga att Staffan har rätt när det gäller stubbies och hopp, fast som jag skriver ovan så tror jag oftast inte det är farten i sig utan snarare den lite mer instabila känslan upp för vågen som fäller avgörandet. En klassisk bräda kan man liksom carva uppför vågen med fullt tryck medan en stubbie liksom är lite halare och inte inbjuder till samma ladd.[ QUOTE ]
Om man då ser målgruppen, onshoreseglaren i Europa, så kan stubbien vara bra för de som enbart vill rida och är rädda för fart och att hoppa högt. Men för oss andra, som även gillar att hoppa, så är den snabbare (i de flesta fall väldigt mycket snabbare) freestyle wave brädan ett mycket bättre val.
[/ QUOTE ]
I och för sig går det ju att ladda på höga hopp även med en stubbie, men att den främsta anledningen att köpa en bräda som EVOn är vågridningen håller jag med om.[ QUOTE ]
Och den [freestyle-wave] rider bra den också, men man får ha lite mer teknik än med en stubbie.
[/ QUOTE ]
Detta håller jag precis med om.Av klassiska vågisar, stubbies och freestylevågisar är den senare kategorin den som kräver mest teknik för att kunna ridas radikalt. Det är anledningen till att jag inte rakt av rekomenderar den för de som är lite nybörjare i vågor och vill utveckla just vågridningen.[ QUOTE ]
Stubbien är ju för snäll, för lugn och du kan inte göra fel i vågridningen… Det är ju så trist och det utmanar inte till att förbättra din teknik. Ja, du lyckas bättre i onshorevågridning – men du blir inte bättre vindsurfare. Hårt sagt. Svider det? Moahahahaa
[/ QUOTE ]
Detta var intressant, för jag tycker precis tvärtom. Dock beror det en del på perspektiven (som vanligt). I och för sig håller jag med om att rida en klassiker i lite sega vågor kräver bra teknik och att träna på detta kan förståss vara utvecklande. Ofta tycker jag dock det blir rätt mesigt och den tekniken man behöver handlar mycket om finlir och tåspetskänsla. Omvänt,men en stubbie kan man ladda å¨mycket mer rejält i vågridningen även i dåliga förhållanden. När det sedan bli lite bättre blir det stubbien som börjar ställa teknikkrav och då är det (när det gäller EVOn) ett bestämt framfotsskär med mycket tryck som är modellen för att få det att funka. Jag skulle säga att detta är väldigt bra förberedelser för att sedan kunna köra riktigt bra i riktigt snabba förhållanden (då eventuellt på en mer klassisk bräda)[ QUOTE ]
Förresten så tycker jag de flesta stubbiesar (finns fina undantag dock) är lite stockiga att få in i bottensvängen (det kan ju vara bredden på tailen som påverkar…), men väl där i bottensvängen greppar de bra. Det är steget in som man får trycka ner tailen med bakfoten för att de skall reagera. Alltså, en bräda för bakfotsseglaren = stor del av svenska seglarna. Men alla vill väl egentligen rida frontfoot med fart!? (Eller är det bara jag som vill ha mer fart i vågen?) Så varför köpa en bräda som inte vill det? Moahahahaaa!!!
[/ QUOTE ]
Som sagt beror det på vilken stubbie man kör, men jag upplever det som tvärtom. På mina stubbies funkar visserligen bakfotsridning utmärkt när man har lite mindre tryck i seglet och vägen är lite seg. Med mer tryck eller snabbare/större våg är bakfotsridning just det som inte funkar – försöker man köra med bakfotstryck i lite bättre förhållanden blir resultatet att men får lägga på ett enorma bakfotstryck för att det skall hända något. Och, på en stubbie kan man som jag skrev förut lägga på rejält med framfotstryck även i halvbra förhållanden och få betydligt bättre accleration i svängen. I motsvarande förhållande på en klassiskt bräda handlar det mer om att hålla uppe farten och inte trycka för hårt.[ QUOTE ]
En Freestyle Wave bygger på en annan shape (generellt sett). De är lite smalare och tunnare i tailen men för att få farten och planingsegenskaperna så är de rakare i rockern. Detta ger mer fart och tidigare planing. Men de är lite klurigare att rida med, de är enklare att få in i svängen med sin smalare tail men de är ju raka i rockern så man får inte döda farten med att stå fel. Detta kräver lite kännedom om brädans egenskaper – men då ni fått klämm på detta så rider en FSW snabbare än en stubbie.
[/ QUOTE ]
Här håller jag inte med riktigt. Visserligen kan man med bra teknik på en FSW få in den i en bra bottensväng med bra fart, men som jag ser det tappar man fart om man försöker pressa runt den rakare rocken och gå mer vertikalt. Därför tycker jag att en FSW begränsar vilka linjer man kan köra. Gillar man att gå på mer down the line och inte gå så vertikalt kan en freestylewave vara riktigt bra. Snabb och pga mindre rocker kräver den ett hårt tryck i svängen vilket kan ge bra acceleration (forutsatt att svängen är tillräckligt utdragen). En liknelsa är min freestylebräda som har en nästan spikrak slalomrocker (med rätt mjuka kanter). Den gör en helt grym långsväng (på plattvatten) där man får trycka i svängen som man gör på en vågis i en fullspeed bottensväng på en 3m våg. Det är grymt skoj att få tillfälle att lägga i lite kraft i svängen.[ QUOTE ]
En FSW är även mycket roligare att hoppa med då den planar upp snabbare och har mer fart till luftfärder. Du får fler och högre hopp!
[/ QUOTE ]
Japp, det är detta som de är gjorda för.[ QUOTE ]
Om jag generaliserar lite mer i mitt teoriteriserande så är den klassiska vågen ännu lättare att få in i svängen, den välter nästan in av sig själv! Men i riktig onshore så kan det vara klurigt att behålla farten i ridningen upp på toppen. Men med lite bättre teknik, och en klassisk utmanar dig att skaffa detta, så funkar det alldeles utmärkt! Och då har du alla fördelar med en klassisk kvar; snabbare, kontroll i hårdvind, roligare under foten, ger mer tillbaka till seglaren, lättare att hoppa med, lättare att ställa ner feta bakåtar med. Ja, allt talar för den klassika shapen!
[/ QUOTE ]
Jo, så är det, men min invänding är just att de är mesiga att köra om det inte är en riktigt bra våg. Lätt in i sväng och med rätt teknik kan de hålla hyfsad fart, men det skall till bra förhållanden innan man kan lägga rejält med tryck på dem.[ QUOTE ]
Och det verkar som om stubbieshapersarna har fattat detta också, för nu börjar de göra brädor som ser ut som stubbies men skall fungera mer som klassiska! Moahahaaaa!!!
[/ QUOTE ]
Jag skulle säga att de som inte riktigt fått till sina stubbieshaper går denna vägen, i princip kommer freestylevågisar och dessa stubbies konvergera ihop verkar det som.[ QUOTE ]
Planingsmässigt så planar stubbien tidigare än den klassiska vågisen, men absolut inte tidigare än Freestylewaven! Och vill man segla onshore och ha kul så vill man plana tidigt! Eller hur? Stubbien håller planingen rätt bra i vindsvackor tack vare bredden, men det går långsamt. Freestylewaven behåller farten mycket bättre med mindre tryck i riggen. Vem vill glida runt i lugn och ro på en stubbie då man kan feta på loopar med en FSW?
[/ QUOTE ]
Här skiljer sig olika stubies rätt mcyket åt. Även de olika EVOsarna är olika och den nya 83:an håller t ex väldigt bra fart genom vindhålen och är en klart skönare hoppbräda för lättvindsdagar. Detta trots att den inte har ett uns drag av vare sig freestylevågis eller klassisk.[ QUOTE ]
Så min slutsats är därmed:
Stubbies – är bra för de som bara rider och som gillar långsamma brädor.
Freestyle wave – är bra för de som gillar att hoppa och som har en någorlunda teknik på vågridning. Ger fart och ger mycket tillbaka till seglaren!
Klassiska vågisar – är roligast! De rider bäst i hög fart och är absolut roligast då det dra i lite! Men de kräver mer teknik från seglaren – men ger också mest respons och utveckling tillbaka![/ QUOTE ]
I princip en analys jag håller med om, förutom att jag kanske inte är lika kategorisk utan menar att det är mer en stilfråga vilken brädtyp man gillar. Det går att göra det mesta med de flesta brädorna och den stora skillnaden för en duktig seglare är vilken känsla brädan leverar.[ QUOTE ]
Och fler borde analysera sig själva innan de köper en bräda. Vad gillar du? Vad passar då dig?[/ QUOTE ]
Spot on! Vad kan vara bättre än lite mer analys. Tyvärr måste jag avvika från denna debatt och slita mig från analyserande -hur svårt det än kan vara. Om ett par timmar drar jag till Maui med tre stubbies i bagaget….men några klassiker väntar förhoppningsvis på plats. -
Jag har hört från folk som gillade 2004 80:an bättre, faktiskt, men då handlade det om ren vågridning i lättvind och sideshore. För Sverigebruk tror jag de flesta skulle gilla de snabbare versionerna bättre.Hur mycket snabbare i % en 2005:an är kan jag inte säga. Det handlar nog mer om känslan. Detta gäller även alla andra EVO-brädor. Den lugna gången ger en känsla av att det inte går snabbt, men i verkligeheten går det ändå rätt fort och eneventuell fartskillnad relativt mer klassiska brädor är definitivt så liten att det i slutändan skillnader melllan seglarna som avgör vem som kör snabbast. Poängen är dock att även känslan av fart är viktig och jag tror du kommer känna dig mer bekväm på den lite ”krispigare” 2005:an (eller 2006:an). Å andra sidan är det inget ”fel” på 2004:an, så om priset är väldigt bra så skulle jag nog ändå våga välja en 2004:a.
När det gäller wood eller dram är wood lite lättare.Det gör definitivt skillnad. Givetvisär Dram också fina brädor, men kommer du över en wood så finner du några procent effektivitet och känsla.
-
För 80 kilo är det 74:an eller 80/83 som gäller om du inte vill ha en superlättvindare. 74:an kommer vara väldigt liten i volym, men som en ”riktig vågbräda” för bra förhållanden skulle den vara grym. Dock skriver du att du mer är våg-nybörjare och då tycker jag så lite volym är för lite. Därför blir frågan vilken verion av 80/83 som du skall satsa på. Tyvärr är just 80:an den enda EVO jag inte kört (bara den nya 2006 EVO 83) och dessutom är 80:an den bräda som förändrats mest över 2004, 2005 och 2006. Enligt vad jag hört är 2005:an (med roundtail) en par snäpp snabbare än 04:an (och 2006 83 ännu lite snabbare). Det verkar som att detta funkarde bättre för de flesta på denna storleken. Med andra ord rekomenderar jag en 2005 EVO 80. Skulle du lyckas hitta en begagnad 2006 E83 så är nog det ännu bättre.
Du skriver också ”vilka” och kanske rent av öppnar för två EVOs. Då skulle jag fundera på en 74 och en 92:a Dessa är inte så mycket förändrade mellan 04 och 05 och om priset är klart lägre kan man lika gärna välja 04:or. Med solitt drag i 5.3 kommer du ha mycket kul på en 74:a, men som sagt kommer den också sjunka rätt snabbt om du tappar fart. 92:an ger dig å andra sidan tilräckligt med flytkraft och vågårestanda för att leka och utveckals i vågorna även de allra lättaste våg-dagarna.
-
Ja, alla vet väl redan var jag tycker. Jag är väldigt förtjust i mina EVOs, inte bara för Sverige utan för den mesta typen av segling. Det är just detta som jag tycker är EVOs styrka, att de är oerhört allround med avseende på vilka vågförhålanden de kan hantera. Jag skulle säga att det är just detta som skiljer ut EVO från många andra Stubbies och det är ingen slump utan beror på att brädorna designas för att funka just i alla förhållanden för Scott McKercher. Å andra sidan gillar jag klassiker med och min käpphäst att valet mellan en (bra) stubbie och en klassiker är mer en smaksak än en fråga om förhållanden.
När det gäller vad som händer inför 06 och framöver så ser det spännande ut. RRD verkar gå en väg och liksom göra sin Stubbie lite mer klassisk, t ex ge den ”en snabbare känsla” Om Tabou går mot v-botten så gissar jag att det är ett steg i samma riktning. Jag skulle säga att rent genrellt är detta att göra brädorna lite mer freeride/freestylewave-inriktade och kanske kan man säga att Mistral Syncro är en förebild.
När det gäller EVO-brädorna så är 62, 70 och 74 oförändrade sedan 2005 och egentligen bara minimalt förändrade sedan de introducerades sommaren 2003. Eftersom de fortfarande står sig bra inkunkurensen visa det att Starboard var väldigt rätt ute med sin shape, man kan nog säga att de rent av hade tur. Det har gjorts väldigt många prototyper på 70 och 74 under årens lopp, men ingen har varit funkat lika allround enligt Scott McKercher. Dock kan man se ett antal vägar som EVO-konceptet kan gå åt. Det ena hållet blir givet om man seglar den nya EVO 83. Den har en planare rocker och är mycket tydligt en bräda som planar enklere, tar bättre höjd och känns klart snabbare. Det är fortfarande långt ifrån en ”plattrockrad” bräda och den svänger fortfarande skönt, men kanske är det en komromiss som passar några av de som tyckt att EVO-brädorna tidigare kännts lite sega. En annan möjlig inriktning är att det kommer mer ”radikala” EVO-brädor. Som sagt menar jag att EVO, speciellt EVO 70, är en av de ”stubbies” som är mest inriktad mot segling även i bra förhållanden. Detta skulle gå att utveckla ännu mer, speciellt för lite lättare seglare. Så, även om jag är väldigt nöjd med mina EVOsar nu (jag tar med mig tre stycken till Maui på fredag, men kommer köra lite klassiska brädor där också). så finns det självklart möjligheter til utveckling och annorlunda kompromisser. Jag skulle själv gärna se just mer radikala modeller eftersom jag känner mig väldigt hemma på själva brädtypen snarare än är väldigt förtjust i just breda brädor.
Slutligen så är min åsikt at begreppet ”stubbie” egentligen förlorat sin betydelse. Brädorna i denna ”kategori” (eller icke-kategori) blir allt mer olika . Det blir svårare och svårare att ens gruppera dem i två-tre olika underkategorier. Dessutom flyter kategorin klassiska vågisar allt mer in i ”stubbies” genom att bli kortare och bredare. Så, jag tycker att man nog bör se varje enskild bräda för vad den är.
-
Jag har dålig koll på Maui sails, men när Barry Spanier var på Gaastra utvecklade de master som var väldigt annorlunda från nästan allt annat – mycket njukare på mitten och styvare i toppen. Barry hävade att det helt enkelt var bättre så och struntade därmed i kompatibilitetsfrågan. Gaastras vågmaster (rdm) hör därför till de master som passar i få andra segel och omvänt är det inte så många andra master som passar perfekt till Gaastra.
Min gissning är at detta även gäller MauiSails. Som sagt dock, det är bara en gissning men värt att kolla upp noga innan köp. Det är inte säkert att importörer eller ens MauiSails själva rent ut säger att de har en ”annorlunda” mast eftersom de förståss gärna vill sälja segel till sådana som inte har råd att byta master. Det gäller att läsa lite mellan raderna, alltså. Jag åker till Maui om några dagar och om jag stöter ihop med någon av Mauisailskillarna skall jag fråga detta.
-
Fin toppsväng med, tycker jag. Faktum är att jag får en adrelenalinkick bara av att titta på denna korta svängsekvens. Precis så vill jag helst träffa läppen (fast i praktiken långsammare, mesigare etc, etc). Grymt bottensvängsskär, riktigt vertikalt precis innan läppen kommer, toppsväng i vågen som liksom övergår till att bli i läppen och slutligen en slags fall med läppen ned. Läckert.
