ola-h
Forumsvar skapade
-
Hmmm, jag funderade faktiskt själv på att påpeka något liknande, men avstod. På en site som fotosidan hade fotografen troligen gått i taket. Observera dock att det är OK att länka en bild (dock helst med angivande av fotograf). Bilden på Levi finns redan här på fotosidan, så man hade kunnat länka dit (kanske ör det rent av gjort så – har inte kollat).
Gillar ni bilden kan ni alltid rösta på den i galleriet:
http://www.surfzone.se/pp/showphoto.php?photo=424&sort=1&cat=all&page=1
-
Du kan få köpa några fina bottensvängsbilder av mig (typ Levi och Keith i denna tråden). Jag kan nog få ihop ”ett år” med nya bilder från Maui i höst lagom till 2006 börjar…
-
Frågan om skillnad mellan 2001 och 2002 vet jag inget om, men när det gäller själva färgkoden så är det så kallad Pantone Color Guide – ett standardsystem. Det är alltså inget speciellt fabrikat utan en färghandel bör kunna fixa fram rätt nyans åt dig med dessa data.
-
Jag har lyckats få en och annan bra bottensväng på bild. Bilden på Levi ovan visar i princip hur långt man kan gå när det gäller hård carving. Nedan är en annan favorit som jag tog 2001. Keith Teboul lägger en helt annan typ av sväng än Levi, inte samma segeldrop, men även här ett sjukt skär. Kolla även in blicken upp mot läppen och hur sent han droppat in.
-
Det finns mågna som älskar sinde freestylevågisar, ala JP FSW. Just den typen av brädor får dessutom ofta bra testresultat. Om du skaffar en kommer du antagligen också gilla den och tycka den funkar bra i vågor etc. Problemet, som Ola P antyder,. är dock att den typen av brädor egentligen inte är så bra i vågor. OK, de är snabba , hoppar bra, tar bar höjd (vilket är praktistk) och så vidare, men utan riktigt bra teknik så är de svåra att rida så bra. Om man skaffar en sådan bräda (och gillar den) kommer man antagligen aldrig få reda på vad man missar, förutom efter några år när man undrar varför det varar vara så svårt att få till de där riktiga svängarna i vågridningen.
Så, med denna lilla tillspetsade historia i bakhuvudet är min rekomendation att du funderad noga på om det är mer fartorienterad B&J eller vågsegling som du vill rikta in dig på. Om det är vågsegling du vill göra så skulle jag satsa på en ren vågbräda, en så kallad Stubbie eller möjligen någon av de mer vågorienterade freestylevågisarna (typ Goya FreeWave, Fanatic FreeWave, Starboard Kombat). Dessa är möjligen lite långsammare än en JP FSW, men ändå väldigt allroundmässiga brädor som funkar bra till mycket.
-
Jag hade FreeSex 100 förut. Den var snabb den med och jag gillade brädan, men känslan i Flare är verkligen en helt annan när det gäller farten. I praktiken är det ju också seglare, fena, segel mm som avgör, men när man kör Flare är det väldigt tydligt att den är en snabbare rocker i brädan.
-
När Masse nu nämner Starboard Flare (som jag har en) kan jag tillägga att du knappast får så värst många andra brädor som slår den när det gäller kombinationen speed och freestyle. Det är egentligen en ren freestylebräda, gjort rakt av på önskemål från Taty Frans. MEN, rockerkurvan är hämtad diretk från STarboards snabba slalomspjut Sonic 100 (nu 95) och botten har inge konstiheter i övrigt, bara ett rent v och tucked under. Med en snabb fena och rätt segel borde denna kunna nå bra gps-noteringar. Dock är det ingen jag skulle rekomendera för vågor. Den svänger bra – är fakltistk ett rent nöje att svänga på plattvatten – men då handlar det om framfotstryck ala värsta bottensvängen varvid brädan gör en fin skårande långsväng. Kul för sjuka 360:s, men inte så praktiskt för vågridning i cross on i Varberg.
Skillnaden mot en egentligen mer fartorienterad bräda som s-type är att du då får fler fotstroppspositioner som defintivt kommer underlätta snabbkörningen (Flare har bara central stropp bak. OK på den smaltailade 94:an, men kanske inte så bra på de bredare större i kombination med djupare fenor).
Så, även om jag kanske gör reklam för Flare ovan, så är nog en bra super-x bräda ännu mer rätt om huvudsysslan är speedsegling.
-
Det blev tyvärr onshore och senare taskigt med vind på Torö, så det var inte något att fota direkt. Många vindsurfare ryckte fram vågsurfingbrädorna framåt eftermiddagen istället.
-
Ja, det är väl rätt smidigt ibland. Men, medan an fet trippalbag med brädor enkel lastas över axeln och slängs upp på biltaket blir en segelbag proppad med 6 segel och tillhörande master och bommar snabbt totalt ohanterlig. Där handlar det ändå om lätta vågprylar. Så, måttfullhet är nog den dygd som bör beaktas här.
-
Lars beskriver det hela väldigt bra. Pocket 78 (05) ligger tydligt lite högre i vattnet än EVO (74, 70). Fördelen med detta är en mer direkt känsla. Brädan känns liksom som det går iväg snabbare och är snabbare och går in i sväng snabbare. Omvänt så är EVOn mer förlåtande och går mjukare när man har bra tryck i grejorna samt skär bättre genom chop i svängen.
Jag är ju partiskt för Starboard, men jag tror det är rätt tveklöst så att EVOn är den stubbie som är mest gjord för att även funka i riktigt bra förhållanden. Scott McKercher kör BARA EVO, även på Hookipa eller dubbelt masthögt i Australien. EVOn designas rakt av för att funka för Scotty i alla förhållanden. Ändå är det brädor som är oroligt enkla att segla svenska vågor på för ”hobbysurfare”.
Dock tror jag inte man skall dissa Pocket bara för det – lång ifrån. Mycket av detta är på marginalen och som Lars skriver så är det nog inte alla som når ”gränsen” för Pocketen i Sverigeförhållanden. Det finns helt säkert seglare som uppskattar den lite mer direkta känslan i Pocket mer än vad de uppskattar att ha lite mer ”reservprestanda” för episka dagar. Att Pocket dessutom (som det låter) reas ut lite billigare är ju inte heller en faktor som alla kan bortses från.
-
Det beror del väldigt mycket på shapen i fråga (inte bara bredden) och dels beror det på hur du definierar skump. När det gäller de EVO-brädor jag kör så får de liksom ”mer stryk” av vågorna eftersom de är bredare, men samtidigt går de väldigt mjukt och även om en våg slår till brädan lite så landar den mjukt i vattnet igen. Så, i mitt tycke är dessa brädor väldigt bra i chop, trots att det låter lite mer när vågorna slår till brädan. Fattar du min flummiga förklaring?
Alla stubbies är dock inte på det gär sättet. RRD tycker jag är rätt mjuka också, JP upplever jag aningens hårdare och Tabou är definitivt hårdare.
Det är klart, går man upp mycket i storlek så blir det mer och mer skumpigt. Jag tycker dock fortfarande att min EVI 91, 62cm bred, är helt OK att lalla runt på i 5.0-vind – trots att det är en jättebräda för mig. Framför allt tycker jag att just stora stubbiebrädor fortfarande svänger väldigt skönt och upplevs ”små” på vågen (så länge inte farten är för hög). Däremot blir de förståss snabbt stora när det går fort. Vill man ha en bräda som är så allround som möjligt är det, har jag märkt, väldigt viktigt att hamna rätt i storlek. Det gäller stubbie liksom klassiskt. Skillnaden verar dock vara att stubbien med fördel väljs aningen mindre i volym (om man söker max allroundegenskaper, alltså. För en ren lättvindare är det en annan sak).
-
Förra veckan och denna är mina två hårdast bokade veckor på hela hösten. I torsdags lyckades jag ändå med tricket att smita ifrån ett möte i Göteborg och få en dag i Lejet (Varberg) som var ungefär så bra som Lejet kan bli. Imorgon är jag oturligt nog också uppbokad på ett möte. Men, det råkar vara i Stockholm och det råkar vara 10-12, så efter det blir det Torö för mig.
Jag har seglat Torö en gång, i 5.5-vind med minivågor för kanske 12-13 år sedan. Imorgon hoppas jag på en bättre träff.
-
Jo det gick av och jag lyckades fixa till det så jag kom ut på vattnet redan vid 15, så det blev väl dryga tre timmar innan det dog. Sista vändorna var jag faktiskt så trött att jag i alla fall funderade på att gå upp. Så, helt plötsligt på vägen inåt upptäckte jag att jag kunde ta mer och mer och mer höjd, tills jag helt enkelt seglade utåt. Några sekunder efter det var det slut på vind. Jag kunde guppa in med ett par vågor, men några andra fick både rätt långa simturer och promenader.
Fullpatte 4.5 hela tiden för mig (fram tills slutet). Det flesta låg på 4.2, några körde tom 3.7 med planing.
-
Svårt val. De flesta argumenten är täckta av tidigare postare och som du ser finns det för och nackdelar med båda valen. För att slänga på en liten twist på det hela skulle jag säga att det beror lite på vilka segel du kör och vilka master du har och möjligen tänker köpa. Förhoppningsvis har du en 4m mast (eller kommer köpa en). Däremot är det min gissning att du kanske inte är så sugen att lägga stålar på en 370-mast. Om detta är ettkorrekt antagande och den 4.2:a du har siktat in dig på har 370 som första rekomenderade mast (dvs i praktiken har luff på mindre än 4m) så skulle jag istället köra 4.5. Rätt många vågsegel går från 400 till 370-mast just mellan 4.5 och 4.2, faktiskt och jag tror rätt många 4.2:or funkar bäst på 370-master även för en seglare i 85-kilosklassen.
Jag har hört en hel del vittnesmål från seglare som tycker de inte direkt kan hålla ett mindre segeel på för lång mast längre än de kan hålla storleken större på korrekt mast. Dessutom blir hela känslan i seglet sunkig med för lång mast.
-
Vi skulle gärna göra sällskap, men råkar _tyvärr_ vara på Maui då…
