ola-h
Forumsvar skapade
-
Staffan, det här måste ju vara vindsurfingkaptialismens motsvarighet till Back-Scholes formel för optioner.
Precis som för Black-Scholes som tror jag dock Staffan-formlen bör användas baklänges. Marknaden borde påverka det hela så alla förlorar lika mycket och ur det antagandet kan man sedan räkna fram teoretiska begagnatpriser. Lägg sedan på en faktor som kopplar formeln mot vad det kostar att ha pengar i utrustning istället för på banken och du är uppe på Nobelprisnivå.
-
Det är givet med 5.0.
Två anekdoter:
1. Jag har tidigare haft både 5.0 och 5.3 (samtidigt alltså), två aningens olika typer av vågsegel. Jag har haft nytta av detta, men egentligen mest på Maui där jag (på Hookipa) föredrar en 5.0:a istället för en 5.3:a.2. Igår när jag kom ned till Åsa såg jag direkt på vattnet att det var klockren 5.3. Jag har hafte en 5.3:a i min linje nästan jämnt, tills i år då jag istället har 5.6.Det var en obehaglig känsla att sakna sin gamla 5.3:a på det viset, men men, 5.6:an var ny och nästan otestad, så det fick bli en lite lätt planad 5.6:a. Detta segel funkade (givetvis) helt perfekt, varken för stort eller för litet, trots byig vind. Senare kom två killar till ut och de hade 5.0. Även de planade på fint och var hyftas rätt riggade.
Slutsats: Moderna segel är grymt bra och täcker lätt in en halv kvadrat (dvs -+0,3 kvadrat betyder inte att seglet känns mindre rättriggat). Däremot kan detaljer som hur stora segel som funkar på dina brädor vara en faktor som är viktig att ta med vid segelköp.
-
Du dök aldrig upp, Lars?
Själv seglade jag från ca 17-20.30. Inte klassiskt direkt, men side till x-off på yttre och en och annan liten våg som rullade in. Intressant slalomkörning mellan vågsurfarna också – det kunde kanske bli en ny tävlingsgren.
-
Jag kom nyss hem från en rätt rejäl genomsegling av Dawg 6.3. Det verkar också vara ett segel som står ut, för jag har aldrig tidigare fått så mycket kommentarer på ett segels utseende på vattnet. Det är väl kombinationen av blåglittrig monofil och vit dacron (Dwag har samma snitt som Diva, men en rätt stor del av monofilmen är ersatt av dacron).
Seglingsmässigt så är jag positivt överaaskad. Efter at ala Psyclone kört det rätt plant ett tag släppte jag lite på uthalet och då gick seglet igång vädligt tidigt och gav att bottendrag som passade min freestylebräda bra. Det var väl kanske inte riktigt samma grunt som ett bukigt psyclone, men bättre än vad jag trott. Annars vär nog den stora överasskningen att seglat kändes så bra när det drog i lite mer. Trots endast fyra lattor, mycket dacron, att det var riggat på en 4m mast (Hotrod 400 + 44cm förlängning) och extremt låg vikt så kändes det stabilt. Jag har inte testat 6.3:an i vågor än och har väl egentligen inte avsikt att köra så stort segel i vågor heller, men jag blev väldigt sugen på att köra Dawg i 5.3. Just nu har jag ingen 5.3:a och de 5.3 Psyclone som jag kört i många år tidigare är ett av mina favoritsegel, men Dawg 5.3 skulle helt klart vara en värdig utmanare känns det som.
-
Starboard har helt enkelt tagit beslutet att de tycket Tuttle är en bättre konstruktion. De har inte Power på några av sina brädor. Dock kommer det helt nyutvecklade vågfenor från Starboard till Aeron, om jag är rätt underrättad.
-
Ca 92 liter, 62cm bred, 236 lång. Det är stort för mina 68 kilo. Fast jag har en större bräda nu, FreeSex 100, 242*64.
-
Jag har inte seglat JP FSW sedan första året, men skall vi prata tester så kan man nog säga att JP FSW hör till de brädor som kan karakteriseras som rätt freeridemässiga. Detta är inte dåligt, tvärtom kan det vara anledningen till att de får bra betyg i de kategorier de testas, men det gör dem kanske inte till det mest naturliga valet om man vill ha en bräda som är enkel att segla vågor (i betydelsen försöka rida lite frontside) med. SURF gjorde nyligen ett test med JPs tre vågaktiga brädor, Radical Wave, Real World Wave och Freestyle Wave. När jag tolkar det testet så kommer jag nog till att RW och RWW är bättre på det mesta som har med vågsegling och även freestyle att göra medan FSW möjligtvis är mer lättseglad ”rakt fram” och helt enkelt mer freeridemässig. Vi får väl låna några brädor av SP och testa själva någon gång.
OBS: jag menar inte att en bräda som FSW inte skulle gå att rippa med i t ex Varbergsvågor. Är man en duktiug vågseglare kan man få det mesta att rippa. Däremot finns det en liten paradox inbyggd i att en bräda som är väldigt skön och lättseglad rakt fram samtidigt blir svårare på vågen.
-
Ditt problem varkar ha två olika lösningar. Antingen skaffar du slalom eller freerideprylar som du kommer igång tidigare med. Sådan finns. Detta alternativet är att rekomendera om det är snabb raktframsegling som du gillar och verkligen vill kunna köra ofta. Alternativt skaffar du prylar som är mer lämpliga för att segla vågor men och får därmed segla färre gånger.
Ingen bräda kna nog till fullo ensam täcka dessa alternativ lika bra som två specialiserade brädor. Aero, Kombat och likande saker från andra tillverkare försöker dock vara hyfsat kameleontiska, dvs beroende på fena, stroppmontering mm så kan de antingen vara hyfsat roliga vid raktframsegling eller riktigt bra i vågor. För det scenario med halvschyssta vågor i Åsa som du beskriver hittar du enligt mina gissningar svårligen något som slår Aeron för vågsegling och 90 kilo. Även om Åsa är ett med svenska mått bra vågställe så är trots allt själva grundsvallet långsamt och trycklöst och har vinden dött av lite behövs antingen övergrym teknik eller lite extra brädstorlek för att kunna leka vidare i vågorna. Ingen ”vanlig” vågis finns i tillräckligt stor storlek för att vara tillräckligt stor för 90 kilo och den typen av segling. Om det dock är lite mer klassiska förhållanden, säg en bit över 15m/s och riktigt fina vågor så är min preliminära gissning att Aeron blir tämligen stor. Var gränsen till ”för stor” går lär dock inte gå att säga förrän du själv testat.
Så, skall du täcka in dels lättvindsegling med segel upp mot 7.5, kanske 8 kvadrat och samtidigt kunna utnyttja en riktigt bra vågdag så blir det nog fortfarande till att ha två brädor. Det som Aeron skall tillföra jämfört med en stor freeride är mer manöveroerinterad känsla i lättvind och jämfört med en vågbräda på 95 liter helt nya lättvindsvågridningsmöjligheter för tungviktare.
-
Jo, den ser verkligen inbjudande ut och jag ångrar nästan lite att jag inte beställde en, men för mina 68 kilo kändes det helt enkelt väldigt stort med 117 resp 127 liter. Tidiga testutlåtanden indikerar dock att detta är en mycket lovande bräda för lättvindsvågor och allmän skojkörning i lättvind och även om inte jag beställt en Aero så fick konceptet mig att istället beställa den ett exemplar av den största EVOn.
Så vitt jag vet som kommer det finnas Aero hos OnWater rätt snart och möjligheter till test kommer säkert dyka upp.
-
Jag skulle säga att många moderna vågbrädor skulle funka bra, möjligen kanske det kan vara bra att undvika de mest nervösa varianterna. Det är dock lite en smaksak, en del gillar brädor som känns väldigt ”loose” underfötterna och kan ta att de oftast också blir lite nervösa och studsiga rakt fram.
Många av RRDs vågbrädor har ryktet om sig att vara relativt lättseglade och allround. Själv kör jag ju på Starbord och en bräda som Acid 88 skulle nog också vara ett mycket bra alternativ eftersom den del är rätt stor och lättseglad, men samtidigt klarar mycket vind ovanligt bra för sin storlek. Tabou har också rykte att var lättseglade och erbjuda bra kontroll.
På vågisar av denna typ kan du nog ligga på 85-90 liter. Går du på en freestylevågis så bruker de oftast snabbare tappa kontrollen i mer vins, men du är i och för sig så pass tung att detta inte är ett sås stort problem. Fördelen med de flesta freeestylevågisarna är att de planar upp lite enklare och tar bättre höjd (speciellt om seglare inte har så bra teknik för hur detta funkar på en vågis). Freestylevågisar är typiskt mer svårsvängda, speciellt i mindre vågor om man vill rida frontside, men igen så man om man väger lite mer också mer kraft att sätta till. Dock, går du på en freestylevågis och vill segla vågor skulle jag rekomendera att du inte köper för stort, dvs snarare håller dig runt 85 liter eller strax under än går upp mot eller över 90 liter.
-
Det är stor skillnad på våg och freestylevåg och dessutom väldigt stor skillnad mellan olika freestylevågisar. En del är egentligen mer manöverorienterade freeridebrädor.
Vad skall du ha brädan till. Kommer du segla i vågor. Har du seglat mycket vågor tidigare? Vilka segelstorlekar och vad väger du?
-
När det gäller just Psyclone upplever jag steget ner från 6.3 till 5.9 som väldigt stort rent handhavandemässigt. Om dessutom brädan i praktiken var lite överlastad med 6.3 (vilket då också bidrar till bökigare handhavande) så bli skillnaden i tidig planing minimal mellan 6.3 och den till brädan antagligen bättre passande 5.9:an.
Jag körde tidigare 6.3 Psyc som största med har de tre senaste åren kört 5.9 istället. Nu har jag dock gått ned till 5.6 och kompletterat med ett super-super-superlätt Dawg 6.3. Även det går på 4m mast. Dock är denna nya 6.3:an bara väldigt litet testat än, så jag kan inte säga något om dess prestanda. Både 6.3an är tänkt att gå på Freestyle 100 l (Freesex) och framöver på en aningens mindre freestyle samt en superlättvindsvågis på dryga 90 liter. Dessa brädor kan vid mina 68 kilo förväntas bära en 6.3:a utan problem.
-
Ja, nej, vet inte…
Sanningen är den att det beror dels på hur man mäter och dels på vad man menar med ”_en_ mast”.
Om vi tar ett givet rör (en mast) och kapar det så bli det i en viss mening varken styvare eller mjukare, det är ju fortfarande samma rör (vi kan bortse från att en mast är mjukare i toppen än i botten och om man kapar toppen så får man kvar en del som ”i medel” är styvare).
Å andra sidan upplevelsen av styvhet på den kapade, kortare masten kommer vara större. Lägger man masten på bockar och hänger en vikt på mittan (som när man mäter MCS) kommer nedböjningen bli mindre. Också om du böjer masten lite och sedan släpper så kommer den kortare masten att svänga med högre frekvens och ”kännas styvare”.
IMCS är en slags tweakning av MCS så att dylika effekter som har med mastens längd att göra divideras bort. Så ett rör (med homogen styvhet) som kapas en bit kommer fortfarande ha samma IMCS-värde.
Dock, segel. och masttillverkarna upptäckte för länge sedan att master till små segel behöver vara mjukare än master ill stora segel. Därför tillverkas helt, en 430 mast mjukare än motsvarande 460-mast. 430:an får då ett lägre IMCS-värde, vilket kan sägas betyda att den är mjukare per längdenhet. Hur själva MCS-värdet förhåller sig mellan en 430 och 460 kan man generellt inte säga, men ofta är det ungefär samma.
Allt dettta sagt, MCS och IMCS har allvarliga inbyggda problem. Det är visserligen ingen tvekan om att de mäter något som kan kallas styvhet och att principen för hur längdberoendet divideras bort när man räknar ut IMCS är korrekt. Däremot är testet dels väldigt felkänsligt och mycklet små variationer i masten eller små mätfel kan ge rätt stora utslag på MCS-talet. Dessutom så är de nedböjningar som man får vid MCS-testning mycket mindre än de som masten utsätts för i seglet, och det påverkar också testets tillförlitlighet. Så, man kan säga att typisk MCS-mätning varken har hög reliabilitet eller hög validitet.
Slutligen, det kanske största problemet med IMCS är att tillverkarna i praktiken klistrar de värden de har lust med på sina master. Att det IMCS 19 på masten betyder egentligen ingenting förutom att tillverkaren av just den masten tror att värdet talet 19 är extra tilltalande (av diverser psykologiska och historiska själ) för den som skall köpa en 4m mast. Så i nuläget kan man oftast skita högaktningsfullt (eller, om man vill formulera sig annorlunda: välja att bortse från) IMCS. Det endas sättet att veta hur en viss mast funkar i ett visst segel är att testa, eller fråga någon som testat.
Olika mastval kan de facto påverka ett sesgels egenskaper mycket och det finnsmycket att vinna på att kunna justera seglets prestanda genom att göra kreativa mastval. Så, i den meningan är ett fungerande mastmätningssystem en god hjälp. Tyvärrr är inte IMCS ett sådant system.
-
Du kommer bli grymt nöjd med den 5.9:an. Den är lite trickig att rigga dock och det är oberoende av om du kör med din 400 eller 430. Segelt är ju sytt främst för 430, så det är nog mest naturligt att börja med den masten. Själv har jag dock gillat det på mina 400 (bland annat just på GT needle 100% som passar perfekt till detta segel). Jag tror inte du kommer uppleva skillnaden mellan masterna så jättestor annat än att seglet bli rakt igenom lite mjukare med 400. Har du redan en lång förlängare och också ett större segel så är det förståss en fördel att kunna rigga 5.9:an på vilken som helst av masterna. Kör du ditt stora segel och 430:an är upptagen och det ökar, kör 400 i 5.9. Kör du ett mindre segel med 400 och vinden minskar, kör 5.9 med 430. Bra va!
-
Jag har själv sedan 2001 kört Hot Psyclone som största segel (som störst 6.3). Detta är ett segel som kan trimmas för ett fullkomligt sjukt bottendrag. I ett test i SURF 2003 (varifrån citatet i rubriken är hämntat: sv: ”I lättvindstrim planar det ifrån konkurrenterna”) framhölls Psyclone som det segel med bäst bottendrag (övriga segel i testet var NP expression, Gaastra Echo, North Disco, Gun Jam, Arrows Trixx).
Själv gillar jag seglet bättre i ett lite planare trim, men det är inte fel att ha möjlighet att med några cm släpp i uthalet plocka fram drag motsvarande en halv kvadratmeter till.
Psyclone 6.3 går på 430 mast. Annars vill jag speciellt framhålla 5.9:an (som kan köras även på 400-mast) som ett grymt lättvindsvågsegel som också funkar för plattvatten/freestyle. 5.3:an är också en av mina favoriter genom tiderna. Detta är en storlek där den enorma trimpotentialen verkligen kommer till sin rätt. I år testar jag Psyclone 5.6.
