ola-h
Forumsvar skapade
-
Skön ö-beskrivning, Jesper.
Ubaldi: skickade numret + mail tidigare idag. Han är kvar på ön en dryg vecka till innan han drar till Kina.
Kör hårt!
-
Basse är helt enkelt en singelman!
Jag tror inte alls singlefinvågisar kommer försvinna. När fenhysterin lugnat sig lite kommer vi nog kunna snacka om enkelfeningarnas förtjänster på samma sätt som vi nu snackar om twinfinsbrädornas förtjänster. Allt kommer bli lite mer relativt, liksom. Än så länge tycker jag att de flesta hela tiden jämför flerfenbrädors egenskaper mot ”standrardreferensen” single fin.
-
Jesper_B;575861 wrote:Eller snarare bandyklubbestuk? /JB
Mera bandy?
Plantans bandyklubba ett par sidor bak blev ju rätt OK enligt honom själv. En intressant detalj med Quatron: kolla hur långt bak framboxarna sitter nu jämfört med de första prototyperna
-
Kanske är ”lågrockrad” eller ”snabbrockrad” bättre? Den naturliga motsatsen till rakrockrad blir ju ”krökrockrad” som kanske låter lite konstigare än ”högrockrad” eller ”långsamrockrad”. Dock gillar jag inte dikotomin snabb-långsam som det ju ligger en slags implicit värdering i eftersom snabb normalt sett anses bättre (när det gäller brädor – i matvärlden är det inte lika självklart, jfr fast/slow food).
Så kanske är ändå rakrockrad-krökrockrad det bästa?
-
Filmen då!!!!
-
S66;592204 wrote:Nä du Ola, där lurar du iaf inte mig…jag föredrar din första sekvens hellre än den här tunga bottensväng med skothornet nergrävt under vattnet 😉 Erkänn att de blir en ”spinoutad-downwindtresexti” eller tvärnit alt hockeystopp??
I detta läget så tror jag att du ska skota in bakhanden betydligt mer för att få bättre ax upp på vågen för att motverka en vobblig bottensväng, brukar ge ett mer konstant tryck på railen.
Shaperna överlåter jag åt teoretikerna och experterna här på steffo 😉
Nää, ingen spinout, men vist är det ett litet osnyggt watertouch med skothornet som dock inte var tillräckligt för att störa ut hela svängen.
Här är tredje bilden i sekvensen:
Men däremot har du rätt i att den första sekvensen helt klart resulterar i en bättre toppträff. Svängen ovan blev rätt taskigt tajmad och jag for ut på skuldran och fick nöja mig med en mesig tillbakasväng utan läppträff:
Det är inte lätt att både ladda på speed och kraft och samtidigt få till tajmingen mot läppen, tycker jag.
Annars kan jag också hålla med om inskotningen, men egentligen gillar jag inte att överskota i inledningen av bottensvängen utan föredrar att hålla ett lite jämnare drag. Antagligen en skada från allt för mycket onshoresegling. Kanske är det bland annat därför jag gillar brädor med lite mer kurva i – de är enklare att få sväng på samtidigt som man har tryck i seglet. Men du har rätt, jag skall nog fundera på en lite mer inskotat ingång i bottensvängen rent generellt, faktiskt. Förhoppningsvis kan det hjälpa till lite med tajmingen.
-
Jag är sugen på att designa en ny twin med hyfsat rak rocker (med utgångspunkt från den röda på bilderna ovan). Så om någon är sugen på en sådan från Svennes verkstad, hör av er.
-
Lars_K;591965 wrote:Sista bilden lägger du ner bra helt klart. Ser lite skumt ut dock med brädan liggande så pass horisontellt med fenan i luften. Har du träffat ett chopp eller? 😉
Skarpt observerat. Det är dock inte så mycket en effekt av chop, tror jag. Lite kanske. Men bilden är precis i själva svänginledningen, när jag liksom dragit upp brädan på kant för fullt, flyttar fram vikten, men egentligen inte lagt på så mycket tryck.
Nästa bild är inte lika snygg. Faktum är att jag tycker den kanske illustrerar rätt bra att man (i alla fall jag) måste ta i lite för att få rejäl sväng på en bräda med så pass rak rocker. Det ser tungt ut…
-
OK, jag fått väl kompensera med en lite carvigare bottensväng. Faktisk på en bräda som är den mest rakrockrade twin fin jag kört:
-
Lars_K;591930 wrote:Jo, och jag skrev ju ”kompensera” med bred nos. Med det menar jag att det aldrig blir lika bra som en längre nos med rejäl scooprocker. Dessutom ger en kort bräda med uppnos kortare våt yta vid guppning och därmed sämre for/aft stabilitet. Något som en kortare gubbe lättare står ut med men är man 193cm som jag uppskattar man en längre bräda.
Jag tycker i princip tvärtom. Ju kortare bräda, desto bättre för att ta sig igenom rejäla skumvallar. Detsamma gäller guppning (förutsatt att vi snackar liknande volym men olika längd).
Däremot har funderat en hel del på den andra aspekten du tar upp som har med anpassning av brädan till seglarens längd (och kanske även stil) att göra. Där tror jag det finns mycket att hämta.
-
Faan vilka svängar. Det verkar inte som om brädan håller dig tillbaka allt för mycket…
-
Det där är intressanta frågor. Rent generellt skulle jag säga att man inte alls behöver vara rädd för indroppningsdykningar på twin fins med snabb rocker. Som det beskrivs ovan handlar det dels om att shapen i de flesta fall helt enkelt är mer våginriktad överlag, men sedan är det också en fråga om själva fenbestyckningen. Twin fins sitter helt enkelt inte lika distinkt i vattnet så det finns en slags frihet för hela brädan att röra sig vilket gör den förlåtande överlag och även speciellt i indroppningar. Sedan är det liksom lite enklare för seglare att ”rikta in” en twin fin, dvs om man märker att man är på väg lite fel går det mycket snabbare och enklare att göra små finjusteringar som kan vara nog för att klara droppen.
Kolla t ex http://www.hotsailsmaui.com/2009/pdf/TwinfinsbyOla.pdf (sid 64) för en konkret illustration. Det är visserligen två toppsvängssekvenser, men jag tycker man får en känsla för hur det med twinfinsbrädan är enklare att ”styra ut” den ur svängen istället för att brädan skär fast och dyker. Det är lite samma grej i indroppningar, tycker jag.
Men (igen rent generellt) visst finns det nackdelar med snabb rocker. I slutändan är det rockerkurvan som gör att brädan kan svänga. Visserligen går det att liksom ”vrida” runt brädan utan att låta rockerkurvans styrande förmåga få så stor inverkan, men då an man inte samtidigt lägga i allt för mycket kant/kraft. Och att lägga i mycket kant är förutsättning både för att kunna stabilisera brädan genom chop (i svängen) samt (delvis) för att accelerera/hålla farten. Vill man både lägga i rejält med kant och svänga tight så är det bättre med mer rocker. Givetvis kan man delvis komma runt det hela med bättre teknik, mer kraft etc, men tveklöst är det mer krävande att göra dessa typer av svängar med en snabb rocker – även om det är en twin. Och kanske speciellt i våra lite mindre vågor kan man ju vilja svänga tight _och_ lägga mycket kant för att öka farten i svängen. I den meningen är det mindre problem med snabb rocker om man kör större vågor.
Men i många fall klarar man sig ju rätt bra även utan ”supercarve”. Kolla t ex nedanstående sekvens. Det är i princip noll carve/driv i bottensvängen. I stort sätt står jag mest och väntar på rätt läge och sedan gör jag en rejält snabb ”sväng” upp mot läppen, men svängen ett slags ”vrid” än skär. Det här är superlätt även på en riktigt rak twin (BETYDLIGT enklare än på en likadan singlefin eller tri fin för den delen). Men trots det ”mesiga” skäret blir det kanske en av de bästa läppträffarna den dagen.
Och rätt många svängar i Sverige kan hanteras rätt bra med varianter av ovanstående sväng vilket säkert gör en snabb twin fin till ett bra alternativ för många. Dessutom är det nog klart enklare att utveckla denna typ av sväng, dvs man kan börja träffa läppar tidigare (eftersom man behöver vara mindre noggrann med att positionera kropp/segel i ”vridsvängen”). Men personligen föredrar jag lätt en lite böjdare bräda och i princip mer böj i mindre vågor än tvärtom. Men i slutändan är det förstås en fråga om vilka egenskaper man vill prioritera högt och vilka man kan tänka sig att prioritera lägre.
(pics Christian Johansson).
-
Snyggt!
-
Faaaaan vad de laddar nu!
-
Grym segling!
Apropå låten…lite off topic (sånär som på att freestyelvideon nog har lånat lite ”style” från denna): jag hoppas ni sett http://www.youtube.com/watch?v=Z19zFlPah-o&feature=player_embedded#
Sjukt bra cykling. Lite kvar tills freestylevindsurfing kan matcha känslan i den va?
