-
En sedelärande historia
Klockan 9 i tisdags kväll satt jag framför datorn i mitt hem i Örebro och kollade in prognoserna för onsdagen. Jag jobbar en del i Götebrog och eftersom det skulle blåsa hade jag förlagt en halvdags jobb till Göteborg på onsdagen, och så kanske en halvdag till på torsdagen. Ni kan ju själva gissa vad resten av tiden skulle användas till. Därav prognostittandet.
Men hu! PLötsligt ser jag att redan den tidiga onsdagsmorgonen möjligen skulle bjuda på episka förhållanden i Åsa. En kraftig ssv-vind skulle bygga rejäla vågor, sedan skule vinden minska till 7-11 och vrida till vsv. Det skule kunna bli grymma guppa-vågseglingsförhålanden i Åsa. Ingen tid att slösa. In med prylarna i bilen och vid 10 var jag på väg. Det är ju sina modiga dryga 30 mil ned och efter ett par sovpauser på väven kom jag ned till Åsa 03.00. Det blåste. Hoppfull satte jag klockan på fem för att fånga vindvridet och hinna segla 2 timmar innan morgonmötet i Göteborg.
Lite trött var jag när jag vaknade, men jag var snabbt uppe och sprang ned till vattnet. Helt platt. Och vinden hade dessutom inte vridit heller. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka till jobbet och jobba undan lite grejjor inför eftermiddagen.
Vad lär vi oss av detta? Jo, att man aldrig skall tveka att åka på en lovande prognos. Nästa gång kanske den slår in.
Logga in för att svara.