-
Nybörjarens guide till Formula Racing?
Ponera att man tycker att man behärskar sin formula hyfsat, dvs man kan pumpa upp brädan i planing i ca 5 m/s, man kan ta hyfsad höjd, slå och gippa. Ofta finns det några i viken som man brukar jämföra sig med och oftast så pågår en liten inbördes tävlan. Det är ju jävligt mulligt att köra ifrån polaren, eller hur! Så började det iaf för mig, nästa naturliga steg var förståss att prova på en riktig tävling eller regatta som det mer korrekt heter.
Min första regatta i svenska cupen var i Lomma, hösten -99. Det var fortfarande Funboard man körde då men brädorna hade blivit runt 70 cm breda. Jag åkte ner med Per, Mattias och Conny i Pers buss där vi också sov. Jag var så nervös att jag inte kunde sova, jag var väl uppe vid 5-tiden på morgonen och riggade. Sedan gav jag mig ut för att försäkra mig om att trimmet var perfekt och så att jag hade rätt segel mm. Framåt nio vaknade de andra. Då hade jag seglat i tre timmar, fortfarande nervös, gissa hur mycket krafter jag hade kvar när startskottet gick! Dessutom hade jag ingen koll på någonting, jag visste inte hur jag skulle segla banan, jag förstod inte hur starten gick till, och jag hade ingen koll på konkurrenterna. Milt uttryckt kan man säga att den regattan gick åt helvete! Jag som skulle visa alla hur jävla snabb jag var!!!
Nästa tävling var den sista det året, i Lindköping på Roxen vilket var ungefär som hemma på Görväln och utan en massa trassligt sjögräs! Nu kunde jag ha min grymma 56 fena! Jag hade fortfarande ingen koll på starten och det var lite läskigt med alla andra så jag väntade tills alla hade pumpat i gång och satt fart mot startlinjen, sen började jag segla. Vad jag inte fattade var att alla var lite tidiga och jag hade minst 20m lucka i lä. Vid skottet var jag precis vid startfartyget, dessutom var det väldigt stor styrbordsfördel på banan, man kan lugnt säga att jag gjorde en perfekt start! (Det hade jag ingen aning om) Jag såg Per nere i lä om mig och eftersom vinden vred höger så tappade han ganska mycket höjd mot mig, detta förstod jag inte heller, jag tyckte mest att det var konstigt att han gick så lågt, han brukar ju gå ganska högt! Layline hade jag aldrig hört talas om men jag visste att någonstans där uppe var kryssmärket som jag skulle runda. Eftersom jag hade gått otroligt bra på min högra kant i förhållande till de andra så hade jag ingen att följa efter. När jag hade seglat en stund så slog jag, varför vet jag inte. Sedan seglade för babords halsar tills jag kom fram till en massa pinnar som stod i vattnet, närmare land än så kom jag inte, jag var tvungen att slå. Några hundra meter framför mig såg jag kryssmärket, perfekt jag sträckte precis upp till det! (Jag var alltså precis på styrbord layline, lyckligt ovetande!) När jag närmade mig märket så blev jag osäker på om detta verkligen var rätt märke, jag såg ju ingen framför mig! Jag skotade ut, saktade ner, och började se mig om. Då fick jag syn på Per bakom strax i lä i full fart mot mig, då förstod jag att det var rätt märke! Jag skotade in och rundade ca 20 m före Per, först av alla! Sen släppte jag uthalet och gav järnet ner på länsen. Då hör jag Per skrika: ”JIMMY FÖR HELVETE!!!” Jag tittar bak och ser att han och Marcus Liljeheden som ligger strax bakom seglar halvvind!? Ooops det var visst ett kickmärke som man också skulle runda! In med uthalet och upp på dikt bidevind, jag sträckte precis upp till kickmärket, fortfarande i ledning men med betydligt lägre fart än Per och Lilja som hade seglat halvvind. Blev därför ganska fort överseglad på undanvinden ner mot länsmärket vilket troligen var tur nu när jag tänker på det i efterhand för annars hade jag inte haft en aning om när jag skulle gippa, jag hade ju som sagt ingen aning om vad laylines var. Nu kunde jag istället bara följa efter Per och Lilja! Jag rundade upp på andra varvet, fortfarande som trea, följde efter Per och Lilja. Min 56 fena satt som gjutet i vattnet och jag hade inga problem att hålla deras höjd. De slog när de började närma sig land. Jag seglade lite närmare och slog. Högervridet var fortfarande kvar vilket gjorde att jag var gynnad då jag låg i lovart om dem och detta gjorde att jag bara gick högre och högre i förhållande till dem. Jag trodde förståss bara att det var jag som gick så jävla bra på styrbord! Jag slog efter en stund precis som på första varvet och på ren jävla flax kom jag in på samma ställe bland alla dessa pinnar! Bara att slå och vad har jag precis framför mig om inte kryssmärket! Jag rundade kryssmärket igen i ledningen med Per och lilja tätt i hasorna! Rundade kickmärket, sedan var det snart dags att gippa. Jag blev så stressad av att leda och att ha Per och Lilja precis bakom att jag tappar seglet i gippen och faller handlöst ner i drickat! PANIK!!! Jag kämpar för allt vad jag är värd för att få upp den 9kvm stora riggen, men det tar tid. Jag tappar Per, Lilja och Robban på detta. På sista halvvinden in mot mål kör aven Emanuelsson om mig på ren fart. Jag var knäckt!!! Fan jag kunde ju ha vunnit! I nästa race då jävlar ska dom få! Men det gick inte bättre, inte i något utav racen den helgen… Jag var nu helt biten av detta med kappsegling, det var ju en helt ny dimension! Inte var det heller så svårt att va med i toppen, eller? Den kommande säsongen seglade jag alla regattorna i svenska cupen, men det gick inte bättre då heller, tvärt om, jag var alltid bland de absolut sista hela tiden. Det tog många år att inse att det som hände på Roxen den där dagen i det där första racet det var inget annat är ren och skär tur!
Det tog ytterligare fem år innan jag vann mitt första, så efterlängtade, race i svenska cupen…
Jag har fortfarande otroligt mycket att lära men jag kanske ändå kan hjälpa de nya som är sugna på att börja tävla med de grundläggande momenten på kappseglingsbanan. Jag funderar därför på att skriva en liten kortfattad uppföljare till ”Nybörjarens guide till Formula Windsurfing” som i stället skall handla om det fantastiskt roliga men ibland så frustrerande tävlingsmomentet. ”Nybörjarens guide till Formula racing”, kan det va nåt?
Gott Nytt År på er alla vindsurfare!!!!
//JIMMY
-
10 Svar
-
Rock on Jimmy
Har varit med i SWT sen 98 o ch har fortfaranden inte placerat mig bättre än topp fyra i ett race. Hur jag än gör så lyckas jag aldrig knyta ihop säcken. Har gjort allt rätt men precis inna mål så vrider det alltid mot o Robban, du eller Jona, Jesper, Uffe, Per, Peter, Marcusx2 lyckas alltid komma förbi, men nån gång måste det ju vrida till min fördel också eller??
Men jag tänker alltid, nästa säsong så ska det väl lossna.
Ser med spänning fram mot de tippsen som kan förlösa mig.
// Dala //
-
Ja tack Jimmy.
Det är precis vad jag behöver.
Jag har mest satsat på att försöka hålla fart och höjd som alla andra.
Göteborg i höstas var den första tävlingen där jag inte bara försökte “åka med” på så sätt, utan tänkte lite själv vad jag borde göra.Jag har inte växt upp i jolle, så jag har aldrig tävlat i segling innan jag började med det här. Nu går ju formula vindsurfing ganska mycket på fart, men det finns ändå en hel del som är fel taktik – har jag märkt. Speciellt i den lätta vinden som var i Göteborg fanns det små saker att göra rätt eller fel på.
Hälsningar
Jan-Erik -
Hade mer tänkt mig att detta skulle vara riktat till nyböraje inom racing och dit räknar jag absolut inte top 10 gubbar SWT!
Gissar att ni kan lika mycket (eller lite beroende på hur man ser på det) om Formula racing som jag, så jag tror tyvärr inte att denna guide kommer att hjälpa er.
Nä, ni får nog träna mer på gippar, slag, starter och ren speed! 😉
//JIMMY
-
Underskatta inte min amatörmässighet…..
är man självlärd kan man ha missat vad som helst, även i den mest grundläggande potträningen.
/noob
-
Alltid lika kul och inspirerande att läsa dina inlägg Jimmy. Jag ser definitivt fram emot nästa.
Dessvärre är budgeten sämre än någonsin så prylarna från 02 får vara kvar nästa år också men efter att ha sett dig gippa i lä om mig utan att tappa planingen. Samtidigt som jag står och pumpar mig trött utan att plana inser man motvilligt att det antagligen ändå inte spelar någon roll…
-
Har seglat på formulautrustning några år nu men aldrig försökt mig på att tävla. Ser dock fram emot en sådan guide. Kanske tar man mod till sig någon gång och anmäler sig…
/Håkan -
@canoya 357301 wrote:
Har seglat på formulautrustning några år nu men aldrig försökt mig på att tävla. Ser dock fram emot en sådan guide. Kanske tar man mod till sig någon gång och anmäler sig…
/HåkanHej Håkan
Tänkte som du. Det är kul att ha och segla på.Men det var först när jag provade att tävla som jag lärde mig hur det fungerar.
Alla är så hjälpsamma.
– Teknik
– Taktik
– Trim
Allt får man hjälp med./Jan-Erik
-
Jag tror att jag skulle lära mig massor av att vara med på någon tävling, men det känns inte riktigt som att tiden räcker till…
Vi är två som friseglar på formula i Jönköping (mestadels på Landsjön) och emellanåt råkar detta sammanfalla med att Peter Davidsson är ute och kör och då brukar man kunna få tips och hjälp av honom, men vi har väl aldrig direkt kört regelrätt träning ihop. Det skulle säkert också vara lärorikt!
Sen byter jag till slalom eller freeride med mindre segel så fort vinden tillåter och har formulan enbart som lättvindskit. Jag är lite för feg för att köra med den i mycket vind.
/Håkan
-
Kul läsning, ser fram emot en sådan guide!
Känner igen mig lite ifrån Karlstad i våras. Jag körde två timmar sent på fredags kvällen med bra drag i 9.8:an (enda seglet) och trimmade in prylarna (och mig själv), för att sedan på lördagen bli dåligt med vind. Kommer ihåg intrycket från första slörbenet, jäklar vad djupt folk går!!!
Men det var också första gången jag seglade mot andra på formula… -
Hej alla!
Jag seglade mina första Sv cupen tävlingar under 2006 och kan passa på att tacka för all hjälp och alla trevliga människor man träffar. Kan starkt rekomendera alla att tävla, det är mer en social grej i början och man lär sig enormt mycket! Ses på banan 2007! Då har jag en ny SB formula – inget att skylla på längre! Ha de gott!
Logga in för att svara.