-
Surf relaterat ämne – brädan "plogar" i bottensvängen
Efter ha tittat på några bilder och filmklipp av mig själv så har jag upptäckt att nosen på brädan står väldigt högt när jag bottensvänger i sideshore vind. Följden blir kort vattenlinje och tappad fart eftersom brädan “plöjer” genom vattnet.
Några tips hur man får ner nosen och håller farten uppe?
-
12 Svar
-
Testa att lägga ner/fram riggen mer i bottensvängen så du får mer tryck på framfoten. Flytta fram framstropparna.
-
Ahh, en surfrelaterad tråd, helt utan nationell miljöpolitik eller allmän uppfostringspedagogik…
-Beroende på bräda, mer framfotstryck speciellt på klassisk vågbräda
-Mer framåtlutad kropp o rigg, längre avstånd mellan kropp o rigg, alltså inte ha bommen för nära
-Kanske flytta mastfoten, stroppar längre fram
-
En samvetsfråga: hur många håller verkligen bra med rail i vattnet i botensvängen? Det är ju lätt att bli avis om man kollar på bilder på Kevin P, Levi m fl, men så fort man går ned et snäpp och detaljstuderar “duktigast-i-viken” så är det sällan man ser en riktig fullrailbottensväng. Det är helt enkelt sjukt svårt att få till en bottensväng med mycket rail.
Istället tror jag det är bättre att fokusera på den andra faktorn du tar upp: Farten. Att hålla fart i bottensvängen – och i vågridningen i allmänhet – är mer en fråga om attityd och hur man “tittar” än om hur mycket rail man använder eller hur man lägger ned riggen. När du ligger på vågtoppen och droppar in gäller det att verkligen fousera på att _våga_ ta med all fart du kan. Och om det inte är Hookipa eller Ponta Preta vi talar om handlar det oftast om att både ta hand om farten som vågen ger och det som seglet kan ge. Droppa in, lägg brädan sväng, och var beredd på det krafttillskott som seglet kan ge (dvs skota vara sig i för myckt för att döda kraft inledningen eller skota ut för mycket för at döda kraft i slutet av svängen).
Det som har hjälpt mig at hålla bättre fart genom vågridningen har dels varit att titta ut en bra linje som jag vill hålla och dels att liksom “krypa ihop” på brädan lite för att vara beredd på “språnget” som själva “kraft fasen” i bottensvängen innebär.
Det är lite svårt att förklara, och givetvis handlar det också om en hel del tajming. För mig har det också tagit rätt lång tid att utveckla min bottensväng. Under åtminstånde de fem senaste åren har jag relativt målmedveten försökt få till en OK bottensväng genom att segla-fundera-segla-fundera etc. Oftast känns det fortfarande rätt segt och plöjande, men då och då känns det rätt OK, som i svängen på bilden nedan. Men trots att de flesta av mina svängar fortfarande är rätt usla så har _försöken_ att få till en bättre sväng inneburit att jag numer rent allmännt håller betydligt bättre fart i vågridningen vilket gör det väldigt myclet lättare at utnyttja vågen bra både när det gäller sega Apelviksvågor i onshore och dryg mast i cross off på Maui.
Så, mitt bästa råd handlar nog egentligen inte om detaljer som rigglutning, framfotstryck etc utan snarare om att verkligen försöka fokusuera på fart och linje när man rider sina vågor. När man gör det så tror jag detaljerna kommer av sig självt så småningom.
-
Hmm..”eller skota ut mycket för att döda kraft vid utgången av svängen”
Ska jag tänka på nästa gång jag får testa, NÄR nu det kan bli.
Att det är viktigt välja en bra linje samt att man alltid ska titta dit man ska håller jag verkligen med om.Det ser ut att bli ett rekordlångt surfuppehåll för min del, ett av dom längsta på många, många år. DMI-prognosen verkar ha hakat upp sig på ostvind. Men så brukar det ju vara på våren.
-
JMB;461026 wrote:Efter ha tittat på några bilder och filmklipp av mig själv så har jag upptäckt att nosen på brädan står väldigt högt när jag bottensvänger i sideshore vind. Följden blir kort vattenlinje och tappad fart eftersom brädan “plöjer” genom vattnet.
Några tips hur man får ner nosen och håller farten uppe?
Man får ha vinterdäcken på fram till 30/4, så det är ju dax att ta bort dem nu.
Passa då på att oxå avlägsna plogen i aktern på brädan så kommer balansen att förbättras radikalt!
Jag har då inget större behov av att plöja vattnet innan jag sätter igång att surfa “på riktigt” – det tror jag Du är ensam om – den ovanan måste Du oxå göra Dig av med bums!:wink:
-
@Ola H. 461139 wrote:
Det som har hjälpt mig at hålla bättre fart genom vågridningen har dels varit att titta ut en bra linje som jag vill hålla och dels att liksom “krypa ihop” på brädan lite för att vara beredd på “språnget” som själva “kraft fasen” i bottensvängen innebär.
Det är lite svårt att förklara, och givetvis handlar det också om en hel del tajming. För mig har det också tagit rätt lång tid att utveckla min bottensväng. Under åtminstånde de fem senaste åren har jag relativt målmedveten försökt få till en OK bottensväng genom att segla-fundera-segla-fundera etc. Oftast känns det fortfarande rätt segt och plöjande, men då och då känns det rätt OK, som i svängen på bilden nedan. Men trots att de flesta av mina svängar fortfarande är rätt usla så har _försöken_ att få till en bättre sväng inneburit att jag numer rent allmännt håller betydligt bättre fart i vågridningen vilket gör det väldigt myclet lättare at utnyttja vågen bra både när det gäller sega Apelviksvågor i onshore och dryg mast i cross off på Maui.
Så, mitt bästa råd handlar nog egentligen inte om detaljer som rigglutning, framfotstryck etc utan snarare om att verkligen försöka fokusuera på fart och linje när man rider sina vågor. När man gör det så tror jag detaljerna kommer av sig självt så småningom.
Bra tips,
Ola´s fina bild visar att det kan bli lite väl framtungt och kan lätt gå
på nosen och bromsa och släpa istället. Bilden är tagen precis när botten nås
och plattar ut och då kan nosen gå igen. Ser man ett bild senare
när man börjar sikta mot toppen kommer nosen upp kanske…men
det är balansen som harmonin i hela bottensvängen som ska göra så
lite motstånd som möjligt.
Den proto-brädan Ola seglar såg väldigt stor och rakt ut…kanske tillför?Lite självdistans 😉 från oss glada amatörer, några bilder på Mr Bottom turn ; Francisco Goya, se hur han lägger fram all tyngd och
får inget släp av bakpartiet…oppps del är en singelfin för ett antal år
sedan, men man ser verkligen vad som prioriteras; fart. Och det funkade då som nu, kan säga att snyggaste & snabbaste bottensvängarna
delades ut av F-Goya för några dagar sedan på
Hookipa han kör singelfin idag också…Bild ett väl extrem kanske, men bild två är harmoni…
Maui var fint idag med mast+ linjer på Kanaha.
-
En intressant detalj med de två Goyabilderna är att den första är i inledningen av svängen, när seglet fortfarande är överskotat, medan bild 2 är från en senare del av svängen, när han så att säga har lagt på gas (segelpower) igen.
Calle, har du kanske några bra framgrabs som visar en hel sväng, från indroppningen till toppsvängen? Då skulle man kunna se hur seglaren först använder riggen mest som en extra fot för att hålla ned brädans framdel, men senare går över till att också använda draget i seglet för att driva igenom svängen.
-
en grejj som hjälper mycket tycker jag är att jobba med händerna på bommen, så du får fram riggen när du går i i bottensvängen, så innan du går in bak med båda händerna blicka upp mot läppen och luta dig snett in/fram i svängen… sen när du är på väg “upp mot vågen” så flytta fram främst framhanden så du kan öppna upp seglet inför läppsmäckeriet…
-
Koas inlägg som jag refererar till ovan försvann visst. Jag kollade i bland mina egna bilder och hittade följande serie på Levi. Man kan unda varför man skall ha ned mycket rail i svängen. Jag skall försöka förklara mha Levi Siver.
1. “Skita på sig position”. Här plockar han med sig all fart han kan både från segel och våg. Full speed rakt ned.
2. Pang! helt plötsligt lägger han in brädan i en hård sväng. Riggen läggs framåt och överskotas för att slippa segeldrag så han kan koncentera sig fullt ut på att lägga brädan i sväng. Segelpositioneringen gör också att han undviker att slå skothornet i vattnet:
3. Nu är det “power on” igen. Seglet är upprest något och kraften i seglet hjälper till at driva på genom svängen. Genom riggens position så hjälper också seglet till att driva ned mer rail i vattnet. Det blir en slags jämviktsposition. Om man inte har förberett med tillräckligt med bräda i vattnet är det lätt att man vobblar till just när draget återkommer i seglet och därmed tappar fart och balans. Som jag ser det är det just av den här anledningen som man vill ha mycket rail i vattnet: vattnet/railen ger ett slags stöd som hjälper till att ta hand om trycket i seglet.
4. Nu förbereds toppsvängen. Man kan säga att Levi låter brädan köra ifatt seglet, så att seglet hamnar mer upprätt. Han går över på mer bakfotstryck, flyttar fram händerna, öppnar upp seglet och börjar också “för-vrida” höft och axlar i den nya svängriktningen.
I Sverige är det nog sällsynt at man behöver lägga ned seglet så kraftigt som i bild 2. Däremot är det nästan alltid något typ av (mer subtil) överskotning involverad i just den delen av svängen. Det är det här som är “ihopkrypningsstadiet”. Man börjar sätta i kanten, böjer knän, vinklar ned armbågar och liksom sänker och flyttar fram tyngspunkten på bräda, samtidigt som man tittar tillbaka upp mot vågen dit man vill komma. Allt för att vara balans när man strax efteråt får tryck i seglet igen.
-
Bra sekvens Ola. Kan dock tilläggas att på bilderna är det cleana vågor och side-off. I svensk cross-on är dessa riggpositioner i princip omöjliga, framför allt bild 4. Man måste öppna upp riggen mkt mer för att inte bli backwindad.
Dock borde det inte vara helt omöjligt att vräka ner riggen som i bild 2 även i cross-on. Men sedan snabbt räta och öppna upp riggen betydligt mer 3->4.
Kräver mkt känsla och träning att göra detta i cross-on! -
Helt sant, fast hur mycket man måste öppna upp beror också väldigt mycket på hur bra fart man lyckes få med sig. Ju snabbare du kör relativt vinden, desto mindre måste man öppna upp i detta läget. Det är därför det är så bra om man får bra acceleration i läge 3. Då blir rigghanteringen i läge 4 så mycket enklare och man vänta till “läge 5” (dvs själva toppsvängen) med att öppna upp. I läge 4 vill man helt inte ha något drag i seglet kvar. Man skall helst liksom ha kört ifrån vinden. Fast ju mer onshore desto omöjligare blir det. Och det är inte ens alltid önskvärt då. Ibland kan de vara värt att prioritera bort den extra “ställtid” man får genom att ha ett trycklöst läge 4 mot att få med sig ännu lite mer driv från seglet.
-
Det här med framfotstryck är ett ganska förvirrande begrepp tycker jag… Vad det handlar om är ju att få tryck långt fram på brädan. Ett bra tips är är att fokusera på att få tryck på mastfoten genom att hänga rejält på bommen. Armbågarna ska peka neråt. På så sätt får man ner ner en större del av kanten i vattnet och brädan går planare. Både kroppen och seglet ska framåt. Kycklingstance med böjda armar dödar all fart…
Logga in för att svara.