-
Another big day at Lista, Norway
-
Sök efter “Lista” på http://www.gulesider.no
Det ligger lite väster om Kristiansand. -
Mer film fra den stooore dagen på Lista:
http://www.smallfilms.org/.
-
Det var rigtigt bra film.Fan va ni måste ha haft kul.Har ni aftersurf sen?eller vågar man inte dricka efter en sån dag på vattnet.
-
Mer Lista
http://www.smallfilms.org/ -
är det bara jag som inte lyckas se något….får in ljud men svart på skärmen!!!!
Bra musik, gammal hederlig RIde är aldrig fel!! -
Lista imponerar mer och mer, denna filmen var bättre och visade bättre segling på de feta vågorna 🙂 Nu blev man mer sugen, även om det skakar i knäna!
/Magnus -
Hur kommer det sig att man ser norrmän i Apelviken när dom har så bra surf hemma???
-
Nice…Blir sugen på lite vågsegling men de där bryten ser inte så roliga ut ur spolningssynpunkt. 🙂
-
Lista och Ride, blir det bättre?
Helt jävla fantastiskt! 🙂 -
En fråga: Ni som seglar på Torö tex är det bara så att om man grejar det så är det bara att ge sig ut i vågorna på Lista eller är det så att dom förhållandena kräver ännu mer erfarenhet/mod ? Det ser ju helt brutalt ut, fattar knappt att någon vågar sig ut. Bara ljudet från dessa vågor måste få en att skita knäck.
//Björn
-
Bara och bara. Har inte varit i Lista utan enbart sett bilder och film. Har en hel del Torö i kroppen och kört dubbel mast på andra ställen.
Så här kan man resonera: Vågors storlek är enbart en faktor av fler som avgör hur svårt och hårigt det är. Två faktorer som avgör minst lika mycket, faktiskt mer om man frågar mig är 1) hur snabba/håliga vågorna är, och 2) hur vatten, botten och land ser ut runt vågen i fråga.
1) Snabba/håliga.
Bestäms bland annat av hur högt svall som ska över hur grund och hur snabbt uppgrundande botten. Är det tillräckligt mycket vatten som ska över tillräckligt snabbt uppgrundande botten kan de i värsta fall 1) dumpa, dvs det bryter varken från höger eller vänster, blir inga fina och mer lättseglade skuldror utan en bred läpp över hela eller stora delar av facet kommer på en gång. I värsta fall även i form av ett riktigt håligt tubigt topp to bottom bryt (om man nu inte gillar hårighet av alla former förståss). Motsattsen är en våg som toppar till sig, bryter lite försiktigt uppe på toppen utan något brant face alls och som sedan mullrar på utan att något egentligen händer förutom att toppen bryter lite vidare. Ytterligare en aspekt är hur tjock läppen är på den top to bottom brytande tubande vågen. Tunn läpp – mindre hårigt, Tjock läpp – läskigt. Den sega flacka stora vågen som skummar lite på toppen har ju ingen läpp alls att tala om.En loggohög snabb, hålig tjock läpp är mycket mycket svårare att rippa än en lite lagom seg dubbel mast. Men behärskar man det håliga är det självklart det man vill ha. Seglingen blir fartigare och “intressantare”.
2) Vatten, botten, land runt omkring
Vågor långt från land och extremt nära land är hårigare än vågor som bryter med lagom lungt vatten runt omkring. Långt från land helt enkelt för att man har längre att simma och färre som ser en och kan rädda en. Riktigt nära land innebär dock oftast mycket bökigare strömmar i alla riktningar (ävne ner!). Hittar man någon kraftig utström i någon kanal (dvs där botten är djupare, vågrona bryter mindre och strömmen därför tar den vägen ut) har man mycket gratis, men det kan också vara skitläskigt. Jag har seglat där utströmmen är hur stark som helst men i stället för att ta ut en i säkerhet tar den ut en till de värsta superdumpande megasetten. Liggandes i för lätt vind för att kunna vatten starta eller för lite vind för att kunna guppa ut ur en sådan ström är det abslout obehagligaste jag varit med om (dock en fatnastisk dag förövrigt). Vet inte hur länge jag spolades omkring där med kolfiber åt alla håll och kände mig pytte pytte liten. När det är tight mellan stora bryt och land/botten är själva land och botten ett problem i sig. Hårt och ibland vasst! Men som sagt strömmen är minst lika stort problem.Torö: Fint push, faktiskt extremt snabbt för Sverige och hyfsat håligt, lite blandat med dump och fina skuldror. Dock aldrig tjocka läppar, det har jag inte sett i Sverige. Jämfört med storvågsegling ingens ström att tala om, men stundom faktiskt riktigt stark med svenska mått mätt.
Stort Lista: Utifrån vad jag kan se på bilder och film så verkar det vara frågan om att de större seten dumpar eller i vart fall bryter i en hårig sektion rätt långt ut. Brevid eller nedanför denna dumpande sektion ser det ut att vara en rätt ok och inte så himplans läbbig skuldra, tvärt om ser den ibland riktigt riktigt fin ut – den vill man segla!!!!! Dock tycks detta lite mer utåt liggande “rev” kräva en hel del svall. På den filmsnuttar jag ser bryter det bara ibland. Kör man här ute krävs således en hel del vågbedömingsförmåga vilken ju alltid är lite local.
Lite längre in verkar botten faktiskt bli lite djupare och vågorna som bryter här är betydligt beskedligare. Det tar ett tag innan det händer något med de lite mindre setten.
Vad jag kan bedömma finns det en hel del lungt vatten innanför vilket gissningsvis borde göra att strömmarna inte blir allt för läskiga. Tvärt om ser det ut som det blir rätt enkelt att ta sig ut längre ner down the line.
Norbaggarna får korrigera min gissningslek om Lista.
En liten liknelse. De som seglar Hookipa och Jaws regelbundet säger att om man behärskar ett stort Hookipa, dvs när det börjar stänga i kanalen och fetingsetten egentligen är för stora (10fot+) då är Jaws, som precis börjar bryta då, enklare än Hookipa. Lägger man på ytterligare ett par fot swall 12-13fot+ så är Koau grymt bra men rävigt som fan för den som inte kan stället pga starka strömmar, och Jaws börjar kännas som en lite större utmaning men fortfarande enklare än 10fot+ hookipa. Blir det större är det bara att inse att man egentligen enbart är en svensk turist… ner och lek på Kanaha. Ytterligare fot… sydsidan eller läktarplats på Jaws, där är nu helikoptrar, Lairdfans. Ytterligare fot… garanterad cirkus på Jaws. Nu är Lairs själv där tillsammans med ditflugna brassar och kalifornienlegender!
Var jag kört dubbel mast? Rätt enkel segling på Lanzarote. En våg som påminner om ett segt klittan eller A-bay men uppförstorat. Trillade till och med i en 10 meter+ och visst drogs jag med i mullret rätt länge, men inget läskigt mer än att man var rätt nära en pir när allt lungnade sig. Mycket enklare och ohårigare än ett hälften så stort hookipa.
Nej nu kom jag på en till faktor som påverkar svårighetsgraden en hel del:
3) Vindriktningen.
Side on är inte enbart bökigt när man ska ta sig ut, det gör även att man inte kan göra lika långa utdragna bottomturns med bibehållen fart som vid side eller side-off. Lite side off gör storvågsseglingen mycket enklare. Då kan man gå ner i bottomturn och hålla farten med hjälp av vinden och gå runt långa dumpande sektioner. Typexempelt nr 1 för detta är stora Konadagar på Maui när Lanes och H-poko på Hookipa går ihop och blir otroligt fin vindsurfing. Många sitter och tvekar för att man inte är van vid denna för Hookipa ovanliga riktning och för att vågen är grymt snabb. Men tack vara side offen är det mycket enklare än man tror (om den inte spökar vad gäller styrka och plötsligt drar sig tillbaka som konavinden har en tendens att göra).Börjar det bli mycket off i side offen börjar det bli bökigt igen, både att ta sig ut Man får vågorna på läsidan istället för möter dom, och när man ska in (är vågen snabb “halkar man av” då man inte kan gå så pass högt att man kan ga rakt ner på facet). På listafilmerna jag sett ser det ur som mycket fin vinkel.
Så är Lista svårt för en Torölocal? Finns bara ett sätt att ta reda på det!!
/Jesper B
Ähh faan, nu kom jag på en till avgörande faktor:
4) Hur tätt svallen kommer.
Ju tätare med stora svall, desto svårare att ta sig ut, men framför allt mer vatten som ska ta vägen någon stans. Strömmen kan bli överdjävlig och förstöra både vågor och olika normalt fungerande ta sig ut och in-strategier. En vinter på Maui var det stort som faan och perfekt vinkel på både svall och vind, men hela tiden alldeles för små intervall mellan storsetten – det gick knappt att segla på hela vintern, vattnet var helt tokigt av konstiga strömmar. Samma storlek och vinklar men en tredjedel så tätt hade det varit episkt hela tiden.Jag börjar bli så satans sugen på att få se vad Mauivintern 06/07 har att erbjuda att jag inte vet om jag kan sluta skriva. Får gå och ta mig en bärs i resturangvagnen för att lugna ner mig!
-
Jesper_B wrote:Bara och bara. Har inte varit i Lista utan enbart sett bilder och film. Har en hel del Torö i kroppen och kört dubbel mast på andra ställen.
“bara och bara” jag ville inte dissa någon utan är bara nyfiken och imponerad på att man vågar/kan segla dessa vågor. Som freeridare undrar man hur det ska kännas att bli flåsad i nacken både på torö och lista. Misstänker att många gånger kan det vara psykologiskt, ja menar om man tvekar och är rädd det är då dom stora misstagen sker men vad vet jag. Tack för en ingående beskrivning.
-
No worries bra, just wanna share! Låt inte mitt blaj avskräcka – kör så det ryker, horisontellt eller vertikalt, bara det är skoj! /Jesper B
-
Bjornen wrote:Som freeridare undrar man hur det ska kännas att bli flåsad i nacken både på torö och lista. Misstänker att många gånger kan det vara psykologiskt, ja menar om man tvekar och är rädd det är då dom stora misstagen sker men vad vet jag. Tack för en ingående beskrivning.
Om man skall ta det ur ett slags freerideperspektiv så är det viktigast när vågorna börjar växa att ha lite koll på hur man förflyttar sig på vågen, dvs hur man utnyttjar vågen själv till att kunna komma ifrån den (eller i alla fall förflytta sig till en bättre plats på den). Håller man sig för långt ifrån vågen kommer den obönhörligen komma ifatt och sluka dig. Även om man skulle råka ha bra drag i seglet (vilket man ofta inte har) så behöver man själva nedförsbacken för att ha en chans att hålla vågens tempo.
Jag har egentligen aldrig seglat något riktigt stort, max en bit över mast, men som Jeppe säger spelar det stor roll, “hur det ser ut”. Om man bara har hyfsad rutin skall det nog rätt mycket till innan det blir direkt farligt. Man kan ju t ex jämföra med offpiståkning på skidor i riktigt exponerad terräng. Det är i mitt tycke mer nervpressande. Visserligen är själva åkningen typiskt sett (i mitt fall) mer kontrollerad och överlag lugnare, men om det händer någon (dvs lavinsläpp) så är det direkt livsfarligt. Om faran kommer en så att säga inpå livet hela tiden eftersom man varje sekund måste tänka på hur gruppen är disponerad, att man håller koll runt omkring sig, att man alltid har en uttänkt flyktväg osv. I vindsurfingen får man visserligen betydligt oftare “småstryk” och visst finns det faror som man måste ta på allvar, men ändå är det liksom mer spontant på något sätt. Å andra sidan åker man alltid i en grupp när man åker skidor och om man oroar sig flr själva åkert svårighetsgrad (typ smalt superbrant isigt och 100m stup i slutet) så kan man ju alltid tänka att: “om han klarar det så kan ju jag med göra det”). I seglingen är man liksom mer ensam när man väl är på vågen (alternativt simmar runt i masthögt med kraschade prylar).
Så även om jag inte ser mig som någon storvågsseglare direkt, skulle jag inte tveka att segla 1.5 mast om stället var hyfsat OK. Men visst är det en speciell – och väldigt häftig – känsla just när man tar beslutet att ge sig ut efter att ha stått och tittat och tvekat i kanske en timme. När man vet att chansen att man får stordäng är en bra bit över 50%. Då börjar ändå kanske överväganden som flyktväger mm (typ vart/hur skall jag ta mig in om jag tappar/kraschar prylarna etc) dyka upp). Personligen tycker jag det ger en slags psykologiskt bonus till seglingen. Man kanske inte kommer rippa direkt, men bara att vara ute i vågorna är en enorm känsla och när man kommer in känns det grymt skönt att man faktiskt var ute. Det är en känsla jag blir allt mer attraherad av, fast jag egentligen är en riktig fegis.
-
Jag skulle säga att den största faran i stora vågor är att man blir lite övermodig och ouppmärksamm för ett ögonblick. Helt plötsligt befinner du dig där du verkligen inte borde vara, ovanpå det grunda revet, i closeoutläge innaför brytet, i vindskugga, i värstingströmmen eller helt enkelt fel. Det har hänt mig ett par gånger i feta vågor och när det väl händer är det svårt att reda ut det, och som normalsimmare kunna ta sig iland utan hjälp. Och på fel ställe kan ingen hjälpa dig.
Så det dummaste man kan göra utan att veta bättre är att ge sig ut på ett okänt ställe och inte hålla koll på var man befinner sig. Plus att inse att man är ganska sårbar ändå. Det räcker ju faktiskt med en rejäl kallsup eller två för att drunkna. De flesta drunkningsolyckor sker i grunt vatten som bekant.
Sen är ju grund botten, eller ännu värre korallrev/lavarev ingen höjdare mot varken utrustningen eller dig själv. Där får man självklart ta det extra lugnt i stora vågor. Vet inte hur djupt det är på Lista?
Så fråga locals om hur man ska segla och eventuella rev etc, spana på hur de kör och kör inte lika långt in, lika djupt i vågen, ta inte lika stora vågor än dem etc. Lista ser ju ut att lugna sig ju längre från själva udden du kommer och du kan välja var du vill ligga, vilket underlättar, precis som på Jaws.
Sen måste du läsa Jespers ord med insikten om att han spenderat massvis med år på Maui och har en oersättlig rutin som gör att han troligen mer sällan än du och jag hamnar mitt i skiten! 😉
Och ha alltid riktiga vågprylar i stora vågor annars ska du inte ge dig ut. Ett mast, mastfot eller bombrott är ingen bra grej…/Magnus
Logga in för att svara.