-
Jag var också ute och windsurfade i helgen
Här kommer en lite annorlunda berättalse från en av de “hjältar”, som var ute och windsurfade under den helg då stormen/orkanen Per drog in över landet.
Om jag skall dra den korta historien så var jag en av dem som var ute och windsurfade i helgen, denna orkanhelg. Kanske skall jag stanna där, för att i framtiden ha möjlighet att säga att jag var ute och seglade under “orkan-helgen”.
Men eftersom jag är en ärlig person så kommer den långa historien. Jag bestämde mig i lördags för att det äntligen, för första gången, var dags för litet riktig vinterwindsurfing. Jag har seglat ganska länge, men är långt ifrån någon “expert”, jag seglar bara på Freeride-utrustning och nivå-mässigt ligger jag på den nivån att jag finslipar mina gippar.
Prognosen såg bra ut, 4 grader plus, solsken och nordvästlig vind 7-11 m/s. Jag åkte till Lövstabadet i Hässelby. En annan kille var där och seglade, han körde på 80-liters vågbräda och med 5.8-segel. Jag tyckte att det såg ut att blåsa ca 10 m/s, så jag riggade mitt 7.0-segel, eftersom 6.0-seglet är såpass gammalt (från typ 1997) och tog min AHD Free Diamond 70-bräda. Väl ute på fjärden konstaterade jag att det åtminstone kändes som att det blåste rejält mycket mer än vad jag hade trott, kanske var det vindbyar på 13-14 m/s. Nästan omedelbart fick jag kramp i underarmarna, troligtvis till följd av en kombination av för tjock bom, kyla, kraftlöshet på grund av diet till följd av nyårslöfte osv. Situationen var rätt obehaglig, jag vurpade och kände att jag nästan helt saknade kraft för att dra rigg eller vattenstarta. Sjön var rätt krabb med stora “chops”. Efter ett tag kom jag i alla fall upp och lyckades ta mig över till andra sidan fjärden, där det blåste aningen mindre och jag lyckades slå för att vända tillbaka till Lövstabadet. Sedan blev det en mycket orolig färd tillbaks till Lövstabadet. Brädan, min AHD Free Diamond, var på tok för stor och vinden höll hela tiden på att ta tag i undersidan av brädan och blåsa iväg hela brädan, och den hoppade rätt rejält över choppen. Mina nya Atan Polar 7 mm skor var alldeles för stora för fotstropparna, så jag fick knappt in tårna i dem. Jag vurpade igen, hamnade under seglet, fick en chock av det kalla vattnet och trodde dessutom att jag fastnat i sittseletampen och satt fast under seglet i vattnet. Ett par sekunder till under vattnet och paniken hade varit total. Jag lyckades dock ta mig upp ur vattenytan. Jag försökte på nytt vattenstarta och dra rigg, men kände att jag var helt dränerad på krafter och hade kramp i underarmarna. Jag lyckades dock ta mig upp och tog mig den sista biten in till Lövstabadet slörandes totalt bortom all kontroll. GPS:n som jag hade på mig visade 24 knop när jag kom in. Kanske inte särskilt fort, men det var en orolig färd med tanke på den krabba sjön och med tanke på att jag knappt satt fast i fotstropparna.
Nu har jag i alla fall brutit “spärren” mot att ge mig ut mitt i vintern och det känns kul.
-
7 Svar
-
Härligt att du “brutit vinter-spärren”, synd att det blev lite hård premiär. Var själv på väg ut på söndagen, men fegade ur när det började regna. Hur mycket neoprene hade du på dig/frös du i mälar-vattnet?
-
Fy tusan, been there – done that. Var ute i Lövsta med en toköverriggad 6.6:a i höstas med samma känsla. Vågade inte kroka i mig pga att vinden slet så hårt i riggen men tvingade mig själv att stå upp hela vägen tillbaka trots den sjuka smärtan i armarna eftersom jag visste att det skulle bli ännu jobigare att få upp riggen om jag tappade den. Lövsta är ju svårt på det sättet pga att det är så svårt att veta hur mycket det blåser ute på vattnet.
Det där med att fastna ikrokad under riggen lyckades jag också med i somras. Fick dessutom kallsup samtidigt. Efter det övade jag en massa på att koppla loss mig från hängselen (jag har snabbkoppling på min) för att vara redo nästa gång det händer. Det har varit en hård första säsong – men kul!
-
ska man segla vinter så är mitt tips att man seglar hela hösten också, man liksom vänjer sig vid kylan och framforallt att segla med handskar. om jp eller något annat pro ska ut och köra jaws, så sticker dom aldrig ut utan att vara 100% inseglade på den utr de ska segla på. samma sak gäller vid vintersegling.
-
Just att ha lagom stora grejer för vindstyrkan blir extra viktigt på vintern. Dels för att man lättare får kramp eller mjölksyra vilket det nu är i armarna lättare med vantar (även med DaKine CWM, trots att de är bättre än det mesta), dels för att man kanske är sämre tränad eftersom man troligen inte kommer ut lika ofta och framför allt för att det är större risker med att ligga och bada längre stunder för att man “blåser i vattnet”. Dessutom brukar det ju inte vara så många ute som man kan fråga vad som är lagom stort eller få hjälp av om det går åt skogen.
Jag drar mig lite för att segla på ställen där man får långt till land, utan kör hellre på en byigare spot för att veta att det inte blir nån lång simtur om nåt pajjar, än att vara på stället med bäst segling men med långt till land. Är man flera som kör kan man ju resonera lite annorlunda.
Hur som helst så är det lite kul att utmana det normala och segla under vintermånaderna. Än så länge är februari oseglad i min meritlista. Får se om det hinner bli kallt innan dess i år.
/Håkan
-
Jag körde med Neil Pryde 5000 och underbyxor och väst i fleecematerial, Neil Pryde huva, Atan Polar skor och Pro Limit handskar med öppen handflata.
Värmen var inte något problem alls.
Ett problem som jag dock upplever är huvan och dess påverkan på hörseln/balansen.
När jag köpte huvan fanns det inga genomgående hål vid öronen, vilket skapar en obehaglig instängd känsla, och en känsla av att inte ha balans.
För att råda bot på det stansade jag upp ett par små runda hål, precis vid öronen. Detta förbättrar balansen, men ett problem blev att vinden tjöt utav bara helvete i öronen.
Ett annat alternativ är att klippa upp stora hål för öronen, men då ser man ut som en schimpans och det blir kallare.
Har någon något tips om hur man skall lösa detta?
-
@filipl 359985 wrote:
Ett problem som jag dock upplever är huvan och dess påverkan på hörseln/balansen.
När jag köpte huvan fanns det inga genomgående hål vid öronen, vilket skapar en obehaglig instängd känsla, och en känsla av att inte ha balans.
För att råda bot på det stansade jag upp ett par små runda hål, precis vid öronen. Detta förbättrar balansen, men ett problem blev att vinden tjöt utav bara helvete i öronen.
Har någon något tips om hur man skall lösa detta?
Limma fast ett tunt tyg över hålen i huvan, på insidan av den. Det hjälper.
-
Lite tips:
Den där kraftlösa känslan tror jag till viss del är psykologisk, men den beror också på vätskebrist, vinterdräkter är varmare än man tror och man märker inte att man förlorar vätska rätt fort. Se till att dricka rejält innan du ger dig ut.
När du är toköverriggad, flytta fram masten. Sist jag behövde använda mig av det tricket visade det sig skilja cirka två centimeter i mastfotsposition mellan “Hjäääälp! Släpp av mig!” och helt okej segling.
Och så: skippa paniken. Lättare sagt än gjort, men i den där ikrokad, under seglet-positionen känns det som det går rejält mycket fortare om man tar det lugnt och orienterar sig lite så man klurar ut en vettig riktning att simma i än om man bär sig åt som ett tvångsomhändertaget fyllo. Jag har testat bägge varianterna och under ett formulasegel i kallt vatten är det skillnad.
Logga in för att svara.