ola-h
Forumsvar skapade
-
@gurra1978 484615 wrote:
Snyggt bygge. Du verkar ju visst vara en händig man.
Egentligen inte. Däremot är jag så att säga ”teoretisk händig”, dvs rätt bra på att planera och fundera ut hur man skall kunna göra det hela praktiskt på ett sätt som passar min begränsade praktiska erfarenhet.
Är inte bussen från 2005 och inte 1995?
10 år hit eller dit… (men jag ändrade nu till 2005).
Du skrev också att ni är 4 i familjen, hur går det ihop med den inredningen? Det går väl bara att åka tre i den nu?
Det kommer monteras bälten i soffan bak så att man kan sitta tre där också. Det är en av de lite kluriga grejjorna som är kvar att lösa. Jag har dock vissa planer för hur det skall gå till. Jag kommer fräsa hål i golvet och utnyttja två fästpunkter för ordinarie baksäte och fästa midjebälte + de två honorna till de andra bältena (hanarna sitter ju redan på väggen). Jag har fixat diverser bältesdelar från en skrot. Nu återstår bara ”interfacet” mellan dessa delar och fästpunkterna i golvet.
-
Jag har ett långt fack för master i botten, men tanken är att allt skall vara på taket. Fast om inte familjen skall men kan jag få in riggar + en sisådär 5-6 brädor. Om jag skall sova i bilen så går den att möblera så att jag ändå kan ha i ala fall tre brädor inne. De får då ligga ovanpå inredningen på förarsidan.
I en tidigare buss hade jag en speciell insättbar brädställning som jag körde när inte familjen var med, men det känns lite överkurs.
-
-
Jag tog först steget till iS101 + freeride, sedan skaffade jag ett rätt speciellt no cam speed som hade bred mastficka och massor med lattor men inga cambers. Nu har jag gått vidare till ett cambersegel. Jag kan säga att det är skillnad. I stabilitet skiljer det det inte så mycket mellan mitt no cam speed och camberseglet, men camberseglet kombinerar väldigt bra stabilitet med ett rejält bottendrag. Dock är det helt klart betydligt bökigare i gippar och andra manövrar – här saknar jag verkligen mitt no cam speed som gippar helt sjukt bra (mycket bättre än ett lika stort freeridesegel, faktiskt).
7.8-6.6 känns som ett helt OK gap. 6.6 är en skön storlek på iS101:an, precis lagom litet för att man skall kunna köra det fullgas utan att brädan känns allt för uhemult stor. 7.8 är nog ett rätt lagom lättvindssegel på den brädan.
-
@NIKKE 483771 wrote:
Jag tänkte att man lika gärna kunde ta de största på både brädan och seglet så man får så många dagar på vattnet som möjligt. Hur stort kör du på slalomprylar då ola?
Jag kör 7.3 och 100 liter slalom som störst. Givetvis är det inte lika lättvindseffektivt som Formula, men betydligt smidigare. I själva verket kommer 7.3:an väldigt sällan upp, oftast när jag sticker ut blir det 6.6 och 76 liter slalom.
Nackdelen med slalom är att det inte är så kul om det inte är rätt bra drag. Även om det går 20 knop redan med väldigt tveksamt drag så ger det mig inte så mycket att köra runt så. Då kör jag hellre freestylebrädan, även om man inte planar hela tiden. Men kanske är det därför som formula är roligare i lättvind – man kan ”göra mer” som Novice skriver.
-
Är inte formula ett lite onödigt långt steg? Själv kör jag slalomprylar som komplement och vinner en hel del extra dagar.
-
Vad får ni för resultat på alpha då? Jag har inte medvetet tänkt på alpha när jag kört, men när jag kollar mina filer nu så ligger jag som bäst på mellan 21 och 22 knop på 1000m. Det känns som det finns en hel del mer att hämta om man aktivt satsar på ett bra alpha-resultat.
-
Som sagt, jag tro inte det är så värst svårt för erfarna produktionsbrädesshapers som Gnigler, Wenzel etc att på ett fåtal iterationer få fram en bra twinserbräda. Det som är svårt är att bestämma sig för vilken bräda man vill få fram, dvs göra en kvalificerad gissning av vilken typ av kompromiss (varje bräda är ju en kompromiss mellan olika egenskaper) som man tror att den kundkrets som kan tänka sig köpa en vågbräda vill ha. Hur skall man nischa sig in i twinfinmarknaden? Hur skall man nischa in twinbrädan mellan existerande brädor? Skall någon bort? Hur skall brädan passa in i märkets generella filosofi och brädkänsla? Olika märken har här gått olika vägar. Fanatic är ju erkänt duktiga på det här och nogranna med att få en ”koherent struktur” på sitt program. Jämfört med hur lång tid de tog på sig för att väja att göra en stubbie är ju twinfintempot även hos dem rätt högt. Jag vet inte vad som hände på Maui eller i SA när de beslöt sig för att inte gå i produktion utan gör en protptypiteration till, men kanske tyckte de helt enkelt att den brädan de tagit fram då inte passade in i sortimentet, t ex var för extremt sidvindsorieterad?
En skojig anekdot är att när jag köpte min Quatro på Maui så fick jag lova Pascal på Quatro att inte visa den för Svein (på Starboard). Fast det ironiska i det hela är att brädan i fråga, trots att det är en grym bräda, skulle blivit en urusel produktionsbräda. Poängen med historien är att det helt enkelt är skillnad på att göra en bra vågbräda som passar ett fåtal och på att göra en bräda som väldigt många kan gilla. Det är liksom andra sidan av nischandet jag skriver om ovan – att hitta en tillräckligt stor nisch.
Sen kan man ju lägga till att den superblåsiga måndagen i Åsa för några veckor sedan så körde Lygner på min Quatro och Mag på sin och båda verkade ha bättre kontroll än de flesta, trots att brädorna inte ”borde” funka.
-
Fast jag har för mig att Craig på Fanatic skrev någonstans att det var en proto, men det spelar kanske mindre roll i det här sammanhanget.
Annars håller jag med Staffan och Lars K om att det liknar stubbiehypen på många sätt, även om jag tror att det var ännu mer ”panik” för tillverkarna att få fram en stubbie. Dessutom var det nog svårare med stubbie eftersom det rörde sig om en helt ny brädtyp. I princip kan man ju sätta twin fins på en redan existerand singlefinbräda och även om det kanske inte blir 100% fintrimmat så kommer man åtnjuta en del av de speciella egenskaperna som twin fin för med sig (speciellt känslan i toppsvängen som verkligen är lite annorlunda).
Men i slutändan är det som jag altid har sagt den specifika brädan som spelar roll, med alla sina shapedetaljer. När det gäller produktionsbrädor så har oliak tillverkare helt klart gett sina twin fin brädor rätt så olika inriktningar. Så det är ganska meningslöst att jämföra olika twin fins med varandra.
Vissa egenskaper som de flesta (alla?) twin fin brädor verkar ha (toppsvängskänslan) är väldigt förföriska om man gillar att rida vågor. Jag har gillat alla de olika twin fin brädor jag kört. Men samtidigt har jag andra brädor som totalt sett är minst lika bra som någon av dessa twinbrädor.
-
Det skall bli intressant att se hur den svenskboende svenska eliten står sig mot veteranen Bringdal (som enligt vad jag har inte direkt seglar många timmar per år nu för tiden).
-
Jag har ett gäng, men i princip så skulle jag säga att det är mindre känsligt – eller rättare sagt, det blir inte lika tydliga problem om man har lite för mycket fena. När man börjar gå in på detaljer så tycker jag egentligen att det är rätt lika som med singlefin. För övirgt tror jag det gäller tri fin med, fast t ex Witchcraft vill hävda motsatsen. Mao, om man bara ser till att ha tillräckligt med fena så blir det inte lika ”katastrofala” följder om man har lite för stor.
-
En intressant detalj är rätt stora fenor. Nästan 18cm på den stora. Antagligen ett sätt att får brädorna lite mer anpassade till ”vanliga seglare”, cross onshore etc. Mistral har också stora fenor på sina. Starboard kör 16cm på båda sina modeller, men de har väldigt bred bas och är även de i praktiken rätt stora och bidrar till väldigt bra höjdtagning.
-
Svårt att säga. Antagligen hade jag köpt förra årets begagnade och sedan kört ett år förutom vissa storlekar som jag kanske skulle kört längre (lite beroende på tillgång på begsegel).
-
En intressant detalj i sammanhanget är att sötvatten kan göra att pvs (som finns som fönster i en del ”no mono segel” kan gulna men att slatvatten inte har den effekten. I själva verket kan begynnande gulning botas med saltvattenbad. Kul va? Saltvatten är även bättre ur mögensynpunkt, dvs mögen växer inte lika bra i salt. Däremot kan ett segel med torkade saltkristaller på bli rätt risigt om det transporteras och skumpar runt för mycket. Kristallerna repar filmen helt enkelt.
Bäst ur hållbarhetssynpunkt är förståss Hots dacronssegel. Visserligen töjer det sig lite, men långt innan detta blir ett problem har motsvarande xply eller mono-segel blåst sönder.
En mastficka som går sönder sådär är nog mest en fråga om dålig design.
-
Jo, men nu snackar vi 100 liter på 50 kilo seglare. Tilräckligt stort. Och i praktiken innebär oftast nybörjarsegling med riggdragning att man väljer ett litet segel medan man om man börjar med beachstart redan från början måste lära sig att segla ”rätt” storlek.
