ola-h
Forumsvar skapade
-
Rätt schysst idag. Solid mast (en och en halv säger en del..) på Kuau idag. Jeppe, jag och Fredrik var ute.
-
@Tim.Eriksson 451502 wrote:
Någon kommentar angående fotstroppar?
Vänster eller höger som är ”rätt” för freeride/våg segling? Dvs ingen freestyle..
Min far hävdar klart vänster men andra höger…
Mer höger om du frågar mig. Men just fotstropparna är en sak jag trimmar en del med. I normala förhållande kör jag väldigt stora stroppar för att kunna röra mig lite på brädan i vågridningen. Men om det blir tokblåsigt och tokchoppigt tightar jag till stropparna lite för att få lite mer exakt kontroll på brädan. Detta gör stor skillnad.
Ett annat trimtips för vågseglare (och andra) glöm inte att segeltrimmet gör mycket för brädans läge i svängen. Så om brädan känns trög, fastnar eller änns studsig, testa att trimma om seglet lite.
-
Fråga på Hotkonfen, http://www.hotsailsmaui.com. Glenn på Hot har gjort grafiken och har ett par. Jeff har också seglat någon av storlekarna. Med lite tur kanske jag kan få testa någon av deras brädor, till och med.
-
Snygga bilder Björn (på Paddy – blå EVO och Severne, Jeppe – vitt/orange Smack, Fredrik – vitt/rött SO, Keith Teboul – rött Goya, Pascal på Quatro – gult Goya).
-
OK, här kommer den utlovde tredje bildserien från Hookipa. Hoppas det inte blir för tjatigt. Mer vind den här gången, vågor ungefär som förut. Det är 34 bilder. Fotograf återigen Gisela Helenius.
http://www.olah.se/Maui/Maui9-Hookipa/
Brädor, twinfin mm:
Jag har kört min medtagna EVO 70 (2007) och fyra lika twinfinbrädor här på Maui. Det är två Quatro (en körde jag bara någon timma, men fick lite känsla för den ändå) och två Starboard protosar (ej för 09 serie utan snarare brädor i den kontinuerliga utvecklingen, så att säga). Min EVO har varit helt klockren även upp till (och över) mast. Första dagen på Kuaua var magisk – inte ett enda felstuds eller felskär. En viktig anledning till detta är antagligen att jag är 100% inkörd på just den brädan. Så, kör in er på era brädor istället för att sukta efter nyheter är råd nr 1.
När det gäller twin är det första man kan säga att två eller en fena inte är det mest avgörande för en brädas karaktär. Rocker, kanter mm spelar mer roll. Den Quatron jag kör på en del av bilderna är Keiths egen dvs har rejält med rocker. När man väl är på vågen är den på ett sätt mer lik min EVO (också en del kurva) än den är lika de två Starboard prototyperna (som har en rakare ”Acid-rocker”). Det kan vara värt att hålla i minnet inför alla ”twin eller singel”-diskussioner som jag med förtjusningsblandad skräck inser kommer bubbla upp är 2009-brädorna börjar dyka upp fram på hösten.
Det sagt, twinbrädorna har sin lilla egna karakteristik också. Man kan dela upp det hela i tre delar: Raktframsegling, bottensväng och toppsväng:
1. Raktframkörning. Som sagt spelar brädans design i övrigt stor roll här. Min Teboulbräda har rejält med rocker, små fenor långt fram, är rätt smal etc. Den är hyfsat trög innan man får tryck i seglet. Starboard protosarna känns rätt snaba och snärtiga med sin rakare rocker. Inte ens en snabb twinfin får nog samma driv som en superrak freestylevågis med en stor rak fena, men om man jämför lite mer rättvist (dvs mot en lite mer krökt vågis med liten fena) så är inte skillnaden avgörande.
Bottensväng: Keith Teboul (som är den som shapat mest twinbrädor i ”denna vända”) trycker det så att twinfin ”pushes more rail into the water”. Jag är inte den som argumenterar mot Keith, men jag skulle snarare uttrycka det som att twin-setup:en liksom ger mindre hävarm som håller tailen nere än en singlefin. Man kan tänka som så här: Seglare försöker pressan ned rail för att få brädan att svänga medan fenan försöker hålla tailen i vattnet. Med en (aktiv) fena längre fram och längre ut på kanten får brädan en annan balanspunkt. Oavsett hur man formulerar sig är dock resultatet detsamma och både Starbordarna och (nyare) Quatrosar har diverse trick i shapen för att hantera detta fenomen. En del av proffsen tycker sig inte riktigt få samma driv i bottensvängen med twin. För någon mer medioker bottensvängare som mig själv känner jag dock inte någon som helst nackdel. Snarare är det enklare att få i mer kant, även på den relativt breda Starboard jag kör på några av bilderna (som helt klart egentligen var en storlek för stor den blåsiga dagen). Igen: brädans rocker skiner verkligen igenom även i bottensvängen. Den snabba rockern hos Starboard prototyperna ger både den där sköna accelerationen i snabba bottensvängar som snabba rockers ofta ger och kräver lite mer precision i sega bottensvängar (har kört den i litet vindlöst Kanaha också) som snabba rockerkurvor ocså ofta ger. Jag kan tilläga att jag har bidler när den yttre fenan är delvis uppe ur vattnet, men jag har inte i någon enda bottensväng kännt den minsta osäkerhet som jag tror beror på detta. Ingen av den andra svenskarna som kör twin har heller sagt något om osäkerhet i bottensvängen.
Toppsvängen: Här har vi den största skillnaden. I korthet kan man säga att så fort du sätter railen i en brant sektion så är twin betydligt mer förlåtande och lätthanterat än motsvarande singlefin. Detta betyder förstås att du vågar gå på hårdare i en sådan sektion, dvs kan segla radklare. Omvänt så är de lite svårare att få fast om man kommer ut på ett platt face med hög fart. Precis som när det gäller bottensvängen tror jag det beror på ”hävarmen”. Med twin har du (den arbetande) fenan i princip rätt under foten. När du svänger i en brant sektion är det som om detta låter dig finjustera svängen mycket lättare. Du kan gå in med ett carve men sedan liksom vrida runt brädan och ge den mer sväng (för att gå tillbaka åt det håll du kom från). Brädan känns helt enkelt mycket friare i hur den gör svängen eftersom det inte finns något som håller fast själva tailen som på en singlefin.
Men när man komemr med fart och står mer uppe på brädan (som man gör på ett flackare face) är det mer känsligt hur man sätter upp svängen. På en singlefin är det (jämförelsevis) som att man lägger brädan i lite lätt sväng och sedan liksom bänder mot den hävarm som fenan ger. På twin har du fenan rakt under foten. För mig känns det som om man måste träffa mer rätt när man lägger på tryck annars pressar men lätt ut brädan i en slide (som iofs är mycket mer mjuk och lätthävd än med en singlefin). Slajdar kan vara sköna, men jag tycker i princip att man skall göra dem när man vill, inte när man missar att sätta kanten rätt.
Även i toppsvängen skiner förstås rocker, outline mm igenom. Den rätt breda och snabba Starboarden blir styvare och mer kraftkrävande på toppen än den bananrockrade smala Quatron.
Nu får det räcka med hobbyanalys för denna gången. Magnus och Fredrik har varit toknöjda med 08 Starboard produktion twin 76. Mats är nöjd med sin smalare och aningens mer böjda custom Quatro 77. Jeppe är nöjd med sin Levi-proto. Själv har jag haft hur kul som helst på alla brädor jag kört. Kanske spelar det inte så stor roll vad man har under fötterna på ett sån’t här ställe…
-
Jag kanske hinner lägga upp nästa omgång bilder ikväll…tillsammans med lite brädsnack.
-
Ursäkta om det bli tjatigt, men lite bilder från idag finns på
http://www.olah.se/Maui/Maui8-Hookipa/
Större vågor i setten idag, men mindre vind. Fick själv på huvudet rejält i dagen största set och fick simma hela vägen in efter prylarna. Även vissa andra fick simma en del. Hookipa är en märklig kombnation av lättseglat och svårseglat. Kommer man väl in i det hela är det rätt lätt att komma ut och hamna rätt. Kommer men fel kan det bli jobbigt. Vågen är så fin att man verkligen vill göra något med den, men det är ofta svårt att få till det. Dels är det tidvis trångt och går vågen väldigt snabbt från att vara mesigt flack till att vara skräckinjagande brant. Svårt med tajmingen, alltså. Men som Jeppe skriver är det mindre trångt än vanligt och överlag helt fantastiskt kul att segla.
-
5.7 kan man ha nytta av då och då på Kanaha, men på Hookipa krånglar stora segel mest till det på vågen. Visserligen blir det lite lättre att ta sig runt med ett större segel, men vad hjälper det om man inte får till det på vågen. Får kör större än 5.3. Själv kör jag ogärna större än 5.0 på Hookipa. Många Kör aldrig större än 4.7. En större bräda hjälper dock rätt mycket när man guppar runt.
-
@Teamrider 449719 wrote:
Goa bilder Ola,
ser ut som om ni hade bättre tryck än jag hade.
Lägg gärna upp några på dagboken på windsurf.seses på stranden
/ Paddy
Ja, jag såg när du gick ut och det hade lättat ut en del då. Dock var det inte särskilt mycket tryck tidigare på dagen heller. Jag tror knappt jag planade på utvägen mer än någon enstaka gång. Tyvärr hade vi plockat ned kameran när du kom. Kaske blir det mer idag, borde vara större vågor i alla fall.
-
Kanske finns något på Maui som någon av oss som är här nu kan tänkas få med i sin packning. Intressant?
-
@Oåxen 445933 wrote:
Hej!
Enligt Ola drev Per ett ihåligt projekt. När han gick bort kan man anta att den ihåliga konstruktionen lades på is.
I första hand lät det som om det var vågbrädorna som hårdtestades med denna konstruktion.Japp. Det var en ihålig konstruktion på G. 200 producerades 2006 och (tror jag) 600 brädor 2007. Meningav var att det skulle bli full skala till 2008, men projektet lades på is. Delvis tror jag Pers frånfälle (RIP) spelade in. Det var han som jobbade med projektet.
Jag hade en ihålig 06:a och har 3 st 2007:or (det är bara olika storlekar av EVO som byggts). Min ihåliga 2007 EVO 70 är den bästa brädan jag kört. Jonas hoppade av den i Guincho, men jag har lyckats lappa ihop den och den är fortfarnde lika bra. Seglar den på Maui nu och den funkar som en dröm.
-
OK Jepe, du får leka ”spot the Hot Sail” i följande bild från igår:
-
Håller med Jeppe, SJUKT kul vindsurfing. Perfekt lagom litet för att vara bra uppvärmning och ändå lite size i de större setten för att skapa lite adrenalin. Själv stog jag med hela bilen full med både Quatro och Starboard proto twinfins, men valde till slut min välkända gamla ihoplappade ihåliga 2007 EVO 70 som funkade helt otroligt bra i den snabba vågen. Inget är som en bräda man är inseglad på…(de andra hinner jag nog testa så småningom).
(Twinfin: Har kört några lättvindsessioner och tycker inte de tar sämre höjd direkt, i alla fall inte jämför med en vanlig _riktig_ vågbräda med fenstorlek för bra snabb vågridning. Annars är det nog som med singlefin…brädans egenskaper beror på mer än fenbestyckningen – olika twinfins kommer nog kännas olika och inga moderna twinfins lär ha något gemensamt med de som fanns förra omgången.)
Jag plock de ned videokameran frampå dagen, men det blev bara lite in- och utseglingsklip + en lite kraschad air som ni ser framgrabs från nedan.
-
Orkar inte gå in i hela segeldesignträsket nu, men när det gäller xply så känns segel med xply _mjukare_ än motsvarande segel helt i monofilm. Trådarna påverkar inte töjningen i seglat alls utan är bara en förstärkning vid skada, men limmet mellan de två mylardukarna gör duken mer ”dämpad”.
Om man vill fundera på töjning, dragriktningar och dylikt så är det mest intresanta studieobjektet Hot Sails Maui Superfreaki dacron med kevlarförstärkningar (eller den nya ännu extremare varianten superfreak ultralight som är sytt i ultratunn dacronduk som närmast liknar vad som finns i leksaksdrakar eller möjligen kites).
-
För hårdvind B&J är PA74 grymt bra. För det _och_ down the line. I själva verket är det typiskt att brädor som är bra för stora vågor down the line är bättre på B&J än vågbrädor som är bra i mindre vågor och onshore.
Minns ej vad SURF skrev och är på Maui nu och har inte tidningen med mig. Om jag minns rätt var Pure Acid den mest utpräglade storvågsbrädan, men också just väldigt bra för B&J.
