ola-h
Forumsvar skapade
-
@Koa 362436 wrote:
Får väl bidra med lite passande film till kul diskution och balans till orden…
Denna gång en liten kort mini dokumentär med Victor Fernandez E-42 och Sebastian Wenzel – shaper…
Hur utveckligen och sammarbeten funkar i korthet hos Fanatic mellan shaper, R&D och team seglare.En liten solskens historia;
…efter massa testande får vi se när prototyp brädorna tas fram tidigare i somras…för att sedan
producera nya för PWA tävligen på Gran Canaria – där Victor Fernandez vann 😉Fanatic/Wenzel har ett extremt bra arbetssätt, tycker jag, som mycket handlar om att Sebastian lagt tid på att optimera datorshapandet. Det blir så otroligt mycket enklare att både hinna med att utveckla seriebrädorna och samtidigt kunna göra customs till teamet. Jag tror egentligen detta är en bättre modell än att låta teamseglarna segla på standardbrädorna.
Calle, är inte du sugen på en custom Wenzel special shape for Torö?
Grymt inspirerande film i alla fall – på många sätt.
-
När det gäller tester: Jag är ju själv rätt inkörd på många av modellerna från mitt brädmärke Starboard och segelmärke Hot. Eftersom jag dessutom har mitt pryldiskussionsberoende så försöker jag okså hålla koll apå vad folka jag träffar eller pratar med tycker om just dessa prylar. Därför kan jag nog utan att överdriva säga att jag har övergenomsnittlig koll på hur dessa brädor och segel funkar.
När jag läser tester så känner jag oftast igen de karaktärer och egenskaper som beskrivs även om jag ibland inte håller med om hur det prioriteras bland de olika egenskaperna (dvs det som en tidning tycker är viktigt kanske inte är viktigt för mig). MEN, ibland dyker det upp formuleringar som gör att jag undrar vad testeamet egentligen sysslat med så visst finns det anledning till viss skeptisism här.
-
Hmm, har inte funderat så mycket på problemet, men det känns som att man skulle vilja att den ”passiva” delen av akterlikstvisten (typ ”lösheten”) skulle öka allt eftersom man kom upp i fart och faller av allt mer. Det borde teoretisk gå att lösa med någon slags trimarrangemang, men det känns rent geometriskt svårt att lösa det hela med ”stel” duk. Antingen måste någon slags flex in eller så får man ta att seglet står lite sämre under fartuppbyggningsfasen.
Det man möjligen skulle kunna använda – och nu teoretiserar jag vilt – är att det är större tryck i seglet under fartuppbyggningsfasen när man kör mindre brant slör. Därför böjer masten mer i sidled då. Man skulle alltså kunna fundera på hur man låter den ”geometriska effekten” verkar för den andra geometriska effekt (mer passiv tvist) som man verkar vilja komma åt. Detta känns dock rättt komplicerat…
-
@M C 362041 wrote:
Ola H! Måste tyvärr underätta dig om att detta ”prylbögeri och överteoretiserande” som du tror att du har som separat hobby inte är ”just en hobby” längre utan ett begär, eller om du så vill(?), livsstil… Kan, utan att känna dig personligen, ställa denna diagnos.
/M, som är beroende av att läsa på konfen…speciellt vintertid.
Jo, hobby kanske var att ta i i underkant. Beroende eller begär, livsstil eller livsöde alternativt livsgärning eller kall ligger nog närmare sanningen.
-
@Jesper_B 361992 wrote:
Geeeeeaaaaaka på er bara. Att vi konfenaktiva techar till det är självklart ok. Jag är inte helt oskyldig till dylika diskussioner själv. Shit, jag seglar ju till och med formula! Men för de som kanske enbart läser… för att lära… kan budskapet bli fel. Om det nu är någon som läser dessa trådar förutom ett litet antal övertygade tech-geaks.
Håller helt med om att man vi (jag) ibland riskerar att leda intet ont anande ”nybörjare” ned i prylteoretiseringsfördärvet. Jag tycker precis som Jeppe att det viktigast är att ha kul och det är DET jag fokuserar på när jag seglar.
Att jag sedan troligen är en av jordens värsta prylbögar och i ännu högre grad en överteoretiserare av rang är en annan grej. På ett sätt nästan en helt annan hobby för mig.
Så, egentligen borde jag väl avsluta alla teoriinlägg med en brasklapp om att det inte är SÅ noga på vattnet, men det blir lite tjatigt i längden. Förhoppningsvis är det som Jeppe säger självsanerande. Endast de redan riktigt geekiga läser en sån här tråd.
-
Lars: Jag tror inte det var så Jeppe menade, snarare att de två brädorna har OLIKA känsla, inte att den i fullcarbon är bättre. Om jag inte minns fel kör t ex just Sean UTAN kol på däcket. Undrar varför?
-
@Lars_K 361957 wrote:
Att flex skulle vara en positiv egenskap på vattnet tror jag inte ett dugg på. Vem vill köra omkring på en bräda som ändrar form i t.ex en hård bottensväng? Ska rockern ändra sej helt plötsligt när man lägger ner brädan? Kontrollproblem är bara förnamnet…
Att ha rätt flex i brädan borde vara av rena hållf-skäl. Ger inte brädan med sig något i en hård landning blir krafterna enorma. En viss dämpning/flex krävs för att minska påkänningarna i laminatet. Likaså måste flexet ligga utjämnat över brädan, dvs den bör vara jämnstyv längs med kraftvägarna, annars bildas spänningskoncentrationer vid lokala vekheter där sprickor initieras. Säkert läggs mycket möda på detta hos customshopparna för att bygga lätta och starka brädor.Helt rätt att flexen är viktig av hållfasthetsskäl. Den gamla räven Jürgen Hönscheid var tidigt ute med superlätta brädor där flex och draghållfasthet optimerades ihop. Men när man kör de två likadana brädorna som jag har (hade, har sålt den ena) så är det oerhört enkelt att känna fördelarna. När man går tillbaka till den ordinarie brädan så känns det först som om den har delaminerat eller nåt. Helt dött. Givetvis vänjer man (tillbaka) sig och det är långt ifrn så att man inte kan segla den normala brädan efter att ha kört på den andra, men skillnaden är faktiskt slående. Rent upplevelsemässigt skulle jag jämföra det hela med att segla på två brädor med samma shape med med ett drygt kilo skillnad i vikt. Båda brädorna kan vara bra, men det känns rätt sunkigt i början när man går tillbaka till den tyngre.
Och många av de bra custommärkena har givetvis utvecklat ”flexkänslan” i sina brädor under alla år de hållt på. T ex Sean Ordonez (som ju trots allt denna tråden handlar om) är rätt välartikulerad runt detta när det gäller de laminat han bygger i.
Anledningen att man inte gör så på standard Cobrabrädor har antagligen att göra med att det är svårt att få till med den generella konstruktionsmetod de använder där. Nästan alla brädor har t ex en väldigt tjock dubbelsandwich vilket säkert gör det svårare att jobba med flexegenskaper.
Att det skulle bli spänningskoncentrationer är alltid en fara, men redan många ordinära Cobrabrädor har ju diverse lokala förstärkningar och det gäller givetvis med vilken konstruktion som helst att man får tänka till för att undvika spänningskoncentrationer. Som jag ser det borde detta dock vara ett större problem med styva brädor.
På frågan vem som vill köra omkring med en bräda som ändrar form i bottensvängen kan man ju ställa samma fråga om skidor: Vem vill åka om kring på en skida som ändrar form och flexar i svängen? Det är iofs inte helt jämförbara företeelser, men jämförelsen tål att tänkas på, speciellt om man beaktar de senaste årens utveckling bland lössnöskidor med negativt spann (=rocker), konvex sidoskärning (=outline) mm. Dessutom är nog flexen på t ex de brädor jag kör i praktiken rätt koncentrerad till brädans främre del, dvs det är ingen challange flex vi snackar om direkt.
-
Man får väl dra och testa den på det där onshorestället på ”östra västsidan”, vad det nu heter.
-
Sist hade jag med mig två barn och en fru som alla hade en del packning, men för egen del vara det sånär som på vindsurfprylar och lite elektronik mest som Mats skriver. De flesta tenderar att vilja shoppa lite kläder (shorts, Tshirt mm) på plats, så det är onödigt att plocka med för mycket.
-
Jo, fast köper man begagnat på Maui kollar man först och främst på skicket och shapen, inte på vilket år brädan råkar vara tillverkad. Här i Sverige verkar årsmodellen (och priset) spela mer roll än allt annat.
-
Det går att dra fördelar och nackdelar hit och dit. Min erfarenhet är att custom inte _generellt_ är speciellt mycket hållbarare, typiskt skulle jag uttrycka det så att man tjänar ca 0.5 kilo vikt med bibehållen hållbarhet. Jag kör själv serie och huvudsakligen på stenstränder och tycker de håller otrloligt bra. Däremot finns ju alltid möjligheten att optimera brädans styrka för de strapatser man själv tänker utsätta den för. Om man t ex inte plattlandar några framåtar eller höga tabletops men däremot regelmässigt käkar sten, så kan bygget optimeras för just det. Sedan tror jag kvaliteten är högre i betydelsen att fler brädor från Cobra helt enkelt är ”felbyggda” (något saknat förstärkningslager, för dålig genomvätning etc etc).
När det gäller shapen har produktionsbrädor fördelen att det är lätt att hitta många andra som kört exakt den brädan man är intresserad av. Även om man inte har möjlighet att testa själv så kan man få mycket god information. Det är mycket detta som leder till förhållandevis bra andrahandsvärde.
Fördelen med custom i detta avseende är egentligen främst om man redan har en bräda man gillar men vill göra någon mindre justering av.
En ytterligare fördel med Custom som bl a Star lyfter fram är känslan. Den skiljer sig iofs från byggare till byggare och från laminat till laminat, men oftast är det en slags mer levande känsla i brädan som kommer av ett mer genomtänkt flex. Cobrabrädorna känns liksom lite dämpade och döda i jämförelse. Jag har seglat exakt samma shape i olika konstruktioner (en med ”uttänkt flex” respektive en ”Corba standard”). Grym skillnad.
Men, kanske det främsta agrumentet för custom handlar om en personliga förhållande till brädan. En custom leder liksom seglaren till att komma bort från årsmodellshetsen. Även om man (med fet plånbok) kanske provar sig igenom att par olika shaper innan man hittar en favorit så är det hela tiden denna favorit som är målet. En sådan behåller man och kör in sig på. Det gäller till och med de bästa proffsen. Visserligen kan man behålla en seriebräda med, men eftersom många av oss är lite av utrustningsfreak så kommer mna ofta till en punkt då en seriebräda börjar kännas gammal. Jag tror det är liten tvekan om att en custom i denna känslomässiga mening håller längre. Jag skulle tom säga att detta är en extra storl fördel för oss som inte får segla våga vågbrädor så ofta. Om man seglar flera dagar i veckan på Maui kommer vilken bräda som helst slitas hårt, rockerkurvan kommer ändras osv. Då är ett år (om man bara kör en bräda) rätt lång tid och man kanske byter ändå. Men här i Sverige är ju en ett år gammal brädan ibland knappt inkörd.
-
@dr Masse 361709 wrote:
Men om grejorna skulle börja smygas in i bilen…. :shocked:
Min fru är väl härdad, kan jag tro. Och när även familjen skall packas med så åker oftast huvuddelen av grejorna på taket i alla fall. Nej, poängen är snarare att familjen får så bra plats i en buss – mer familjärt, helt enkelt.
-
PGA en märklig slump ringde Ian Fox ca 10s efter att jag postat meddelande innan upp mig via Skype (vi har aldrig Skypat tidigare, så det var verkligen slumpartat). Hur som helst menade han att det verkligen var en medveten stratagi att försöka använda små segel tidigt och lade till perspektivet att det också var viktigt att vara inkörd på de segel för kommande dagar med mer vind. Martin van Meuers tjatar tydligen på sin segeltillverkare om Speedsegel ned mot 3.3.
-
Jag har ingen snabbåkningserfarenhet att tala om, men min intuition säger mig att de flesta kör för stora segel av just den anledning som getwet tar upp. Det är skillnadn i slalom (eller formula) där man måste rigga för att ha fulldrag i vindhålen. Givetvis kan detta vara viktigt i speed med om det är riktigt byigt. Men som sagt, i ”ideala” vindförhållanden är det troligen bättre att byta ner tidigare än man tror.
Jag tror just därför att vindens jämnhet är av extremt stor betydelse för att kunna knipa de där extra knopen. Först då finns ju en rimlig chans att få tillräckligt många repor för att hitta trim mm med sitt ”lilla” segel. Man lär sig ju inte så mycket av att bubbla runt under vattenytan 80% av tiden och huvuddelen av planingstiden till att komma i position.
Det raljeras ju rätt mycket över Sandy Pointseglarna i allmänhet och Ian Fox i synnerhet, men personligen tror jag just att det där nere är många som tänker i dessa banor och dessutom har vindförhållanden för att praktisera sina tankar.
-
Säkert rätt tänkt: Rent generellt så ser jag FSW och rena vågisar som mer lika och ”stubbies” som Pocketen som en annan slags vågbräda. Rent rockermässigt har i allmänhet en stubbien mer rocker än en traditionell våg som i sin tur har lite mer rocker än en FSW. Så, jag ser det egentligen inte som att en FSW ligger mellan an stubbie och en traditionell vågis.
Många FSW är dock fortfarande bra vågbrädor. Dels är de bra för backside ridning i onshore och mer hopporienterad segling. Sedan är de också oftast rätt bra med det är sidvind och inte allt för små vågor. Den rakare rockerkurvan gör dem lite trögare när det är små ”slashiga” vågor (jämfört med en stubbie). Du har också helt rätt att när vågen väl är aningens större så man gör en mer utdragen sväng är det lättare att hålla farten på en FSW. Priset är att de också kan bli för snabba och därmed svårare att få in i toppsvängen när det går fort.
Men hur som helst: du kommer säkert bli nöjd. ”Overall” finns det nog ingen annan brädtyp som är så allround som en FSW.
