ola-h
Forumsvar skapade
-
Vi drar om en vecka med barn på 4 månader respektive 4 år. Vi plockar med en barnstol (babyskydd) till lilltjejen. 4-åringen får klara sig med någon slags kudde eller liknande som vi skaffar på plats. När det gäller bil finns många alternativ, allltifrån att köpa, fixa till och sedan sälja när man åker till att hyra från diverse ställen. Jag har hyrt från Word of mouth. Billiga halvrisiga japanare till hyfsade priser.
Annars är trafiken på Maui rätt lugn. Det går klart långsammare än i Sverige. Inte mycket till snöslask och halka heller för den delen, så i någon mening lever man nog lite säkrare på vägarna där än här hemma.
-
Filip, nästa film måste helt enkelt bli en dokumentär om ett dylikt bussfika….
-
Håller med nedan: en hyfsat snabb freestylevågis är det rätta, 85-95 liter skulle jag säga blir bäst. Det är inte det ideala för vågridning i 4.0-vind, men väldigt allround för övrigt. Fanatic Freewave, RRD FreeWave, Starboard Kombat (05:orna är inte så snabba, men i gengäld bra kontroll på), JP FSW (rätt mycket freeridekänsla) etc etc. Du blir nog nöjd med det mesta i klassen. Låt vad som dyker upp på begmarknaden avgöra.
-
Inte fel att tänka sig att det var ännu bättre när det ej filmades. Hur som helst var även de airials som var med på filmen mycket snygga. komplinganger även till den schyssta spraytoppsvängen i mitten av filmen. Den satt!
-
Skön film som definitivt skapar Torösug. Det är då fan att man skall tillMaui och missar resten av säsongen.
Grymt airialladd av Calle N, Riktigt tweakad och snyggt och millimetrar från att sitta. Jepppe visar som vanligt upp grym timing (frånsett en del små olyksfall i arbetet) trots 90+ litersbräda.
-
Är det möjligen så att dina småsegel inte är av samma fina snitt som dina större? Är det möjligen så att du kör lite för långa master på dina småsegel?
De flesta råden nedan har handlat om trim och om teknik. Teknikråden går i princip ut på att hitta känslan. Implicit i ligger i detta ligger att det liksom är svårare att hitta känslan i små segel. Jag menar att detta är sant, men att det ofta beror på att folk kör med sämre segel på sämre anpassade master på sina småsegel. Då blir det precis så on-off som du beskriver. Som alla nedan säger så går det givetvis att trimma en del för att få det bättre och givetvis så få man till slut bättre känsla för det känsliga trimmet. Har man dock en gång provat en riktigt bra 3,5:a med en supermjuk och tillräckligt kort 340-mast vet man att småsegel kan vara precis lika sköna och lättseglade som stora.
Jag menar nu inte att du nödvändigtvis måste skaffa nya grejor, men det kan vara skönt att veta vilka möjligheter respektive begränsingar som finns. Sedan är det upp till det vanliga kompromissandet att fundera på om de enstaka 4.0-dagarna på ett är är värt en helt egen top-of-the-linerigg eller om det är bättre att kompromissa med känslan, jobba på tekniken och läga pengarna på prylar man använder oftare.
-
Mastfoten är det sita man skall kompromissa med på sin utrustning. Det finns ju grymt bra och beprövade varianter som nämnts nedan, Chinook, Streamlined etc och de kostar bara lite mer. Om man räknar det på kostnaden för hela windsurfingutrustningen är det verkligen en marginell skillnad i pris om man köper en top-of-the-linemastfot.
När det gäller helsvarvad pinne är det givetvis en sidan man skall ha, om man nu envisas med att ha pinne överhuvudtaget.
-
Jo, ett segel typ search i 4.5 kan nog ge liknande drag som ett typ Zone i 4.7 (även om jag inte seglat just dessa segel). Dock är det rätt svårt att bara prata om drag. Det är stor skillnad ett segel som kan leverera bra bottendrag och på ett som kan leverera bra drag i mellan och övre registret (med bibehållen stabilitet).
De flesta seglare tenderar att vilja ha segel som klarar mycket vind och är superstabila och har mycket ”framhandsdrag”. För många, speciellt lite tyngre seglare, skulle det antagligen vara bättre att välja en modell med draget lite längre bak. Ett sådant segel kan ha rejält med bottendrag och dessutom ha ett typ av drag som kan hjälpa till i vågridningen (i de sega vågor vi oftast har här). Trots detta kan de ha ett bra ”on/off”. Möjligen blir nackdelen att de bli mer tunghållna när det brallar i. Jag skulle säga att det Hot Sails Maui Smack som Jonatan nämner har denna karaktär och egentligen skulle passa en lite tyngre seglare bra (även om man snackar sverigevågsesgling).
Som sagt tenderar det flesta tyngre seglare att istället välja ett mycket stabilt segel med drag och då blir det oftast så att on/off-känslan blir lite lidande, men det är mycket en fråga om att utveckla sin vågseglingstil så man klarar att ha drag hel tiden.
Själv kör jag ett segel som kan trimmas från lite drag till medeldrag men har ett perfekt on/off och som framför allt behåller sina lysande manöveregenskaper även när man riggar stort. Med det seglet kan jag helt enkelt köra lite större om det är förhållanden sådana att jag behöver mer drag. Dessa segel har jag upp till 5.0. Sedan har jag 5.3 och upp i ett lite mjukare segel med lite mer bakhandsdrag. De är inte riktigt lika sköna överriggade på vägen ut, men ger mer (välbehövligt) lite mer bakhandsorienterat drag på en seg våg och har dessutom perfekt on/off.
-
Jag skulle säga att epitetet onshore/sideshore inte är så aktuellt längre när det gäller vågsegel. Snarare är det olika känsla och/eller olika mycket drag som skiljer olika segel åt. Det finns segel med mycket drag som ändå är on/off (ala sideshoresegel) likaså finns det segel med mindre drag som ändå har lite konstant drag kvar hela tiden. Min poäng är att det helt enkelt är svårt att ge generella råd om att välja ”sideshore” eller ”onshore” om man inte vet exakt vilka segel det gäller.
-
Jag, sw har fiber på båda sidor. När det gäller om du är på rätt väg så beror det på vilken typ av skada du har.
-
Ja, man kan göra en custom lika stark men lättare. T ex kan man åstakomma detta genom att använda samma grundkonstruktion räknat i sandwich tjocklek och vävlayup (räknat i hållfasthet) och sedan välja mer exklusiva material (dvs mer kol/kevlar). Då kan man spara in på lite väv-vikt. Dessutom är det, trots att Cobra verkar ha blivit klart bättre när det gäller själva ”passformen” (som inverkar på hur mycket spackel det går åt) lättare att bygga en custombräda mer exakt (dvs använda mindre spackel som bara inverkar negativt på styrkan).
Det sagt, en sådan custombräda kommer kosta och standardlaminat från customtillverkarna är inte alltid så exklusiva.
-
Det är svårt att generellt säga något om tjockleken. Vävlagren är i regel väldigt tunna, 1mm kanske (förutom där det är fett med extraförstärkning). Det grönaktiga skummet är sandwichskummet. Under det ligger ett tunnt lager väg till inan du kommer till kärnan som är vit. Ibland ligger det två lager sandwich skum också.
-
En bra custom på 75 liter väger precis vad du vill att den skall väga – lite överdrivet, men ungefär så är det. Det är inge problem att bygga en 75-liters vågis som väger ned mot 5kilo. Å andra sidan kan en annan custom bräda med samma shape väga 6 kilo. Grejen med (riktig) custom är just att du kan själv vara med och bestämma hur laminaten och förstärkningarna skall se ut. Skall brädan vara tokstark på alla sätt blir den tyngre. Men, kanske är du en seglare som sällan hoppar av en brädan, men regelmässigt blir spolad på sten. Du kan du välja att lätta brädan på förstärkningar just mot brott men istället lägga på mer på slagtåligheten. På liknande sätt kan man bygga en rätt tålig bräda som dock kanske inte klarar sig så bra mot utmattning. Med riktig custom har du själv valmöjligheter, alltså. Många custombrädor byggs dock med standardlaminat, varken särskilt mycket exklusiva fiber eller någon valfrihet. Även dessa brädor är typiskt bra byggda och rätt starka överlag.
-
Så vitt jag vet körde aldrig Fransisco själv Sosa-brädor utan enbart brädor från Sebastian Wenzel (Fanatics shaper) och en och annan från Keith Teboul. Givetvis är det fortfarande många av proffsen som kör på brädor från Tebould, Sosa och andra och får dem lackade i respektive sponsormärkes färger. Dock tror jag ändå att de som verkligen har ett lite mer utpräglat utvecklingsansvar (typ Goya när han var på Fanatic) verkligen också jobbar med utvecklingen och både kör seriebrädor då och då samt seglar på brädor som verkligen är prototyper för kommande seriebrädor. Olika seglare är dock mer eller mindre seriösa när det gäller detta, och gissningsvis reflekteras detta också i de olika kontrakt som brädtillverkaren skriver med seglaren. En del är bara ”showseglare” som skall visa upp märket (utan att skylta alltför mycket med att den möjligen är något annant under skalet). Andra ”ombeds” köra seriebrädor, men kanske inte är tokmycket inblandade i utvecklingen. Den tredje kategorin (som delvis kanske sammanfaller med föregående) är de som får färdigshapade kandidater på produktionsbrädor för ”approval” och den fjärde är de som verkligen själva är med och driver utvecklingen (Goya, Scott McKercher etc).
Själv ser jag inget direkt fel med att proseglare kör på andra brädor. Det är samma sak i alla sporter. Att även de som är inblandade i utvecklingen ofta kör på andra brädor är också det rätt bra. Sponsormärket drar på det sätten en slags nytta av erfarenheterna som seglaren gör med ”customshaparens” (Sosa, Teboul etc) ideer. Man kan se det hela som ett slags tillåtet industrispionage.
-
Det beror på hur mycket förstärkta brädorna är. En 100 liters bräda byggd som en stark vågis väger mer än en byggd som en lätt slalombräda. Dessutom spelar faktiskt formen roll också, men kan säga att en tjock bräda väger mindre än en tunn. Jag förstår att du letar efter en lätt bräda, lätt är rätt helt enkelt, och lyckas du plocka bort ett kilo från en viss bräda så blir den helt klart roligare att segla. Det sagt, jag menar att det är helheten som räknas och en brädas seglingsegenskaper är en summa av alla delar, dvs både shape, konstruktion och vikt. Jag var länga rätt ”förhäxad” av låg vikt och hade en del rätt lätta custombrädor. Sedan några år kör jag dock huvudsakligen på produktionsbrädor som inte är lika lätta. Fortfarande tror jag att varje enskild shape skulle bli bättre om den blev lättare, men mellan olika modeller är det svårt att på vattnet avgöra vilka av deras egenskaper som beror på att brädan är lättare eller tyngre.
Slutligen, jämför man en del tidningstestuppgifter med katalogangivelser så kan det skilja en del. De flesta brädor har också en tolerans på +-6%. Det betyder att på en bräda som ”ska” väga 7 kg så kan man ha tur och få en på 6.6 eller otur och få en på 7.4. Så, om du verkligen är noga med vikten bör du väga olika brädor innen köp (kanske inte så populärt hos handlaren).
