ola-h
Forumsvar skapade
-
Även jag råkade komma med på några klipp, fast mitt i bild.
Jag tycker MCs film stårt sig väl. Bra klippt och bra action och bra musik. Den är kort, men naggande god och visar hur crossonsegling i hårdvind kan se ut.
Lite synd att det inte filmades i Åsa på morgonen samma dag. Där var det istället gubbhögt och sidvind. Jag minns att jag när vinden vred för mycket för Åsa lastede in 3.5:an uppriggad i bussen och drog ned till Apleviken med våtdräkt på. Det blev mao hyfsat effektiv segling den dagen. Ett rätt effektivt dygn överhuvudtaget eftersom jag drog från Örebro vid 22-tiden, sov i bussen i Åsa, seglade hela fm där, körde vidare i Apelviken till kanske 18, 19 och kom hem till Örebro igen runt 02.00.
-
Man kan ju tolka det på olika sätt, dvs åt båda håll. En tolkning är ju att Barry och grabbarna bara jobbade (med sin R&D) för att göra seglen bättre, inte följde (de för marknadsföringen så viktiga) trenderna.
För en intressant analys, läs post #66 på
http://www.star-board.com/forum/starbulletin/read.asp?ID=4133&t=200511232434Å andra sidan har jag hört från flera håll att Formulasegeln helt enkelt inte varit lika snabba som viss konkurens, typ NP, WindWing m.fl (se post 65 i länken ovan).
-
Doktorn, läs Barrys inlägg på Gaastrakonfen igen (eller det på Starboardkonfen). Han skriver faktiskt inte att ryktet är osant. Snarare är det en snygg formulering av ”hmm” som nog i efterhand kan tolkas både som ett hmm med tillhörande huvudskakning eller ett hmm med en lite svag nickning.
-
Här går man som matematiker och använder sina matematiska teorier om kurvor och kröningar för att analysera brädor när man istället skulle göra som herren i programmet, ge sig på att modellera själva grunden till det roliga – vågorna. Jag får nog byta inriktning.
-
Den filmen vill jag mycket gärna se.
-
Jag åker till Varberg. Skulle kört Åsa idag, men det såg lite tunnt ut. Imorgon blir det nog inga prolem med den saken…
Kan ni stava till planskotat trehalv?
-
Nej, för att hålla den så kallade tid-tidekvivalensen och kompensera för att 2005års brädor dyker upp i juni 2004 så måste en och annan 2004-video som släpps i januari 2005 få räknas som en 2004-produktion.
Annars kommer vi få dras med en skevsymmetrisk tidsdilatation hela 2005, och det blir inte kul.
-
Du lär väl antagligen få lika många rekomandationer som det finns märken och modeller, ungefär. De första tenderar ju att huvudsakligen känna till ”sitt” märke. Det jag kan säga om anpassning till en Pocket bräda är dock att jag personligen inte tycker att man måste välja segel speciell för dessa brädor. Framför allt inte eftersom dessa brädor sinsemellan är rätt olika. En bra ”pocketbräda” kan ta både segel med mycket drag och med lite drag liksom hårda och mjuka segel.
Själv kör jag Hot Sails Maui (SO, Psyclone Dawg) och är väldigt nöjd med dem både prestandamässigt och hållbarhetsmässigt, men som sagt finns det hur mycket bra segel som helst på marknaden. Om man vill snäva in sig lite i urvalet gäller det att försöka ta reda på vilkan karakteristik man vill ha i sina segel.
-
Ånej, min teori har överbevisats som fel och tillråga på allt av en bild jag själv tagit…nej förresten… anledningen till att Josh kan hålla som ha gör är förståss den nya och revolutionerande bommen han kör (Streamlined). Ni ser ju tydligt att dn har en väldigt speciell kurva med mycket krök fram och en lång rak sektion bakköver…
Nej, skämt åsido. Givetvis kan man hålla lite hur som helst, speciellt om man har en sådan originell stil som Josh Angulo. Sedan kan ni som orkade läsa hela mitt tidigare inlägg nedan någonstans se att jag just skrev att om man skall slida på vågen (vilket Josh gör här) så är det (som Mag också påpekar nedan) bra att inte ha händerna för tätt ihop. Dels så påverka man då som jag skrev brädan på ett sätt så den lättare pressas ur skäret och dessutom är kombinationen av en bräda som slidar ur och ett ”frisläppt” segel som man får med händerna tätt ihop mycket riktigt en instabil kombination. Med händerna lite mer isär kan man lättare stabilisera upp det hela när brädan slidar genom att hänga sig i seglet, liksom. Även om man gör airials är det bra att inte ta ihop händerna för mycket. Det hela blir en slags kompromiss mellan att ge seglet stor frihet att rotera och att ha kvar lite möjlighet att ”rädda” en situation genom att hänga sig i seglet. Dock slkulle jag säga att det är att vanligare fel att ha kvar händerna för brett än att ha dem för smalt, och om det är något man lite mer aktivt bör träna på så är det att flytta ihop händerna. Detta är speciallt viktigt i mer onshorebetonaden förhållanden (som Mag också antyder).
För ett skolboksexempel, se http://www.theteam.us/profile/kevin/kpwavehowto.html
Kevin skulle inte haft en chans att låta seglet vrida runt så snabbt på toppen om han behållt händerna isär. -
Precis Rasmus. Vid raktframselgingen är det ev viss fördel att flytta ihop händerna. Man får bättre känsla i riggen då. Vid vågridning är det en helt annan sak dock. Då är nyckeln att flytta runt händerna under själva vågridningsförloppet. Det är förståss inte bara att flytta runt lite godtyckligt utan principen är at flytta bak bakhanden i bottensvängen och sedan flytta ihop händerna tätt igen precis innan toppsvängen.
Anledningen till att man flyttar bak bakhanden i bottensvängens inledning är inte bara för att ”döda” seglet. Själv är jag rätt sparsam med dödandet och försöker istållet att bibehålla drag i seglet i bottensvängens inledningsskede i rätt hög grad. Först om det börjar bli stort kanske jag dödar (dvs överskotar) lite. En anledning till att man vill få bort drag i seglet är för att mna skall kunna koncentrera sig mer på brädans skär. Ofta får mna ju annars som mest drag i seglet precis när man når botten på vågen och skall svänga som mest. Det blir helt enkelt för mycket att hålla ordning på och det kan leda till att brädan dyker eller studsar till. Går man lite mer ”down-the-line” från början (som jag tipsade om tidigare) så går man i en ”enklare” vinkel nedför vågen och risken för dyk är mindre. Dessutom går man mer från vinden och segltrycket blir inte lika stort. Då kan man ofta klara av att hålla kvar mer drag i seglet och därigenom få mer fart med sig.
Som sagt är det dock bra att flytta bak bakhanden även om man inte skall överskota och anledningen till det är att man lättare kan luta in (och fram) kroppen i svängen och få bättre tryck på railen. Av samma anlednig kan man alltså också flytta bak framhanden något.
När man sedan är på väg uppför vågen igen skall gu seglet skotas ut och i det läget bör man föra ihop händerna nära seglets tryckpunkt. Med den positionen blir det mycket lättare att skota ut utan att behöva vrida med axlarna och överkroppen. Man kan säga att utskotningen sker ungefär samtidigt som man vrider huvudet och för att titta nedför vågen igen, men i detta övergångsläge är det bra om benen, höften och axlarna liksom fortfarande är inne i bottensvängsfasen. Man kan då förtsäta att svänga upp brädan för vågen (för att gå vertikalt). När man sedan träffar läppen vrider man med höft och axlar och svänger runt brädan. Eftersom man fortfarande har ett smalt grepp så sköter seglet sig själv.
Vill man t ex göra en liten slide på vågtoppen kan man behålla lite bredare mellan händerna. Då kommer seglet se till att du måste vrida med kroppen i svängen och det tenderar att vrida (spinna) runt brädan istället för att den carvar.
Vill man göra en kraftfull toppsväng på ren våg (cutback) är det oftast enklast att släppa på bottensvängsskäret lite tidigare och inte gå så vertikalt. Däremot kan man fortfarande skota ut lika mycket och liksom ladda upp för toppsvängen genom att låta kroppan luta inåt (inåt relativt den kommande toppsvängen, nedför vågen). Då har man laddat upp hela utrustningen för att ha bra kraft att sätta in i toppsvängen.
Nu orkar nog ingen med mer teori idag…
-
Ett annat tips gäller händernas placering på bommen. (Det är dock svårare att få till en bra handförfyttning när det är kallt, men ändå…).
Som det ser ut har du flyttat bak bakhanden rätt mycket, vilket är bra. Ett litet trick för att få fram seglet och få mer framfotstryck är att också flytta framhanden en liten aning bakåt. Det kan kanske vara ett alternativ till att sänka bommen (om du nu som sagt inte har den skyhögt). Det är iochförsig inget fel att experimentera med bomhöjd och andra positioner, men det kan vara trickigt att göra detta samtidigt som man testar ny teknik. Några saker får man hålla konstant om man skall känna vad som händer.
-
Har du kollat skrotarna? Annars har jag en bra skrotkontakt.
Ola H.
-
Snygga bilder, Gurra och Dude.
När det gäller bottensvängen går det inte att se på bara en bild. förstås. Sänka bommen tror jag dock inte på, om nu du inte har den råhögt innan. Snarare tror jag på två andra saker. Dels ser det ut på bilden som du droppan in lite ”upppåt”. Om du redan i indroppen går lite mer ”down-the-line” så får hela respen av svängen liksom bättre vinkel. Istället du har längre tid på dig att ta fart nedför vågen och när du sedan skall lägga på max tryck så har du också mindre problem med tryck i seglet etc. Nästa grej hadlar om kantning. Jag vet inte om du åker skidor, men skillnaden mellan riktigt duktiga åkare (tänk Anja, typ) och semestercarvare är hur mycket man får ut skidan från kroppen innan man lägger på tryck på kanten. Anja har liksom skidorna en meter utanför kroppens tyngspunkt innan svängen ens börjar. Hon inleder svängfasen genom att ”kasta” benen åt sidan. Semesteråkaren försöker börja svängen mer genom att kanta skidorna medan de fortfarande nästan än under kroppens tyngdpunkt. En viktig detalj i Anjas teknik är förstås att det går rejält fort också. Annars funkar inte det hela. Tyngdpunkten hamnar ju lång innanför skidornas kant, men innan hon hinner trilla i backen ser kraften de nu fulls svängande skidorna till att kompensera det hela (kommer ni ihåg centripetalkraften från fysiklektionerna, kanske, det är nu ni skall använda den). Samma sak kan man tänka på i bottensvängen. Man måste liksom våga lägga kroppen och tyngspunkten över kanten lite innan man lägger på tryck på kanten. Det är lite som att man faller in i svängen, och sedan, när skäret läggs på, kommer centripetelkraften och räddar dig från att trilla i på läsidan. Lite kryptiskt kanske, men jag tror det är en qv nycklarna med att komma vidare i sin vågsegling efter en viss grundnivå. Allt detta måste givetvis koorineras med kroppens position i förhålllande till segel och bräda mm, så se det mer som ett slags tips än som en instruktion.
-
Jag tror liksom flera andra att ett rätt bra sätt är att täta botten på hålet med epoxy (typ superexpoxy) som du skjuter i med en spruta. Problemet är bara att du aldrig säkert kommer veta om det blir tätt eller ej efter det att du drar i den nya och lagom långa skruven. Kanske har det blivit sprickor i pluggen och kanske kommer den då så sakteliga spricka upp mer. Sedan börjar det suga vatten, droppe, efter droppe och brädan blir i princip förstörd innan du hinner märka det hela. Lite pessimistiskt, men jag har varit med om liknande grejor själv.
Så i del långa loppen är nog det enda säkra att byta pluggen. Detta kan man klara själv, men är man osäker så kanske det är bättre att låte någon kunnig brädreparatör fixa biffen. Sitter det flera stroppfästen bredvin varandra är det antagligen ett och samma(långa) fästa till alla. Då är reparationen lite krångligare. En möjlig variant är att fundera på att köra en annan stropplacering och fylla igen det skadade hålet (eller är det flera?) helt med epoxy eller annan lämplig gegga.
Mycket tråkigt att detta hände, men det är förstås bättre att märka det innan man ger sig ut och seglar än efter.
-
Om du med lite lagom mycket extrakraft försökt skruva ned en för lång skruv i ett stropphål är det på sin plats att på något sätt försäkra dig om att du inte spräckt bottendelen på pluggen. Om pluggen är skadad kommer du få ett jobbigt litet vattenläckage där.
Annars håller jag med om att du kan gå till järnhandlen och köpa en rostfri skruv av samma dimension fast kortare.
