ola-h
Forumsvar skapade
-
Mag(nus) har kvar sin AB+, Quatron är hans ”stora”.
Vi var för övrigt och hälsade på AB+ shaper Maurizio Ubaldi på Maui. Det är tydligt att märket inte direkt har världens starkaste ”marknadsföringsavdelning”. Det har också varit en del problam med fabriken i Kina.
Dock, Mauricio verkar vara en av dem som har kommit längs när det gäller användningn av datorprogramvara i sin bräddesign. De program han använder kan göra betydligt mer avancerade saker än de som t ex Quatro använder. Vad viktigare är, vägen från datorfil till färdig bräda är betydligt mer ”direkt” hos AB+. Speciellt så jobbar man hos Quatro fortfarande med fasta rockermallar i trä som man använder vid laminering. Det gör att man inte kan göra små justeringar i rockerlinjen utan att manuellt göra nya mallar (eller rättare sagt, även om skummet fräses ut med en ny rocker så kommer trämallen i slutändan bästämmam slutresultatet). Givetvis är det inget fel på Quatros rockerkurvor, men rent ”designteoretiskt” kan de inte dra fördel av det som datorhjälpmedlen skulle kunna ge dem när det gäller utveckling av rockerkurvor. I AB+ maskin så gör man en ny rockermall till varje bräda, det är helt enkelt en del i konstruktionsarbetet. Samma maskin som står i Haiku på Maui finns sedan också i Kina och Mauizio kan bara skicka över filen och får brädan fräst och laminerad där. Troligen är det brädtillverkningsindustrins mest välutvecklade produktionsapparat (sånär som på attman i slutändan också måste lite på at de som laminerar gör et bra jobb).
Möjligen är det min sjukt teoretiska läggning, men personligen tror jag alla shapers skulle kunna lära sig mer om rockerkurvor om man jobbade mer med relevanta datorhjälpmedel. Som det är nu verkar faktiskt ingen riktigt veta vad det egentligen är som styr hur en rockerkurva påverkar brädans beteende (annat än i grova drag). Man jobbar i princip enbart med att i mycket små steg förfina existerande rockers. Det gör att det t ex är rätt lurigt att göra brädor kortare eller längre (eftersom detta på ett fundamentalt sätt påverkar rockerkurvan). Med ett bra datorhjälpmedel kan man få kvantitativa mått på vissa egenskaper hus rockerkurvan och jag tror att man genom att relatera brädans egenskaper till detta sätt att tänka på kurvan skulle kunna ta flera steg framåt i sin förståelse.
-
En snygg trillbakasväng till höger i bilf fångar mitt intresse först, men det skojogaste i bilden måste väl ändå var de våtskor som hänger på staketet.
Står sig prognosen kör jag Åsa eller möjligen Hamlstad på torsdag EM och fredag och sedan Torö på söndag.
-
Lejet funkar kanon på syd, mycket bättre än på SV. Är det rejält med vind och bra svall på havet kan tom sydost funka.
-
OK, Åsa/Halmstad tordag-fredag eller Torö söndag (eller både och)? Jag är ju numer baserad i Örebro, så det är nästan lika lätt att åka till vilketsom.
-
Det var som sagt inte tillräckligt bra vågförhållanden för att ge några ingående utlåtanden. Förutom att prova brädorna i många fler förhålande bör man också ha tid att experimentera mer med placering a v stroppar, mastfot och fena, sam gärna också med olika fenor.
Dock, en viss antydan om känslan i brädorna fick jag nog. För det första känna alla väldigt bra och lättkörda. RRD Swallow körde jag i 68, 78 och 88 och alla kändes helt OK, och det skvallrar lite om att dessa brädor på något mystigt sätt har ett bredare spektum där de funkar. När jag kör en klassisk 88-litersvågis så känns den i allmänhet något stampig och stor, men RRD 88:an kandes fortfarande smidig (även om en så stor bräda för mig säkert skulle bli lite ohanterlig om det brallade i lite). En anmärkning om 88:an är att fenan under nästan hela dagen satt väldigt långt fram och det är troligen orsaken till att en del tyckte den kändes lite seg. Några seglare i 80-plusklassen körde 68:an med ca 5.3 och även det funkade rätt bra, dvs brädornas spektrum är stort ”åt alla håll”.
Annars skulle jag säga att både RRD och JP var snäppet livligare än EVOn, JPn hade en snabbare karaktör och låg lite mer ovanpå vattet och den kändes som den fick sin loosehet delvis via sitt lite högre vattenläge. Den var (i dessa vindar) långt ifrån nervös och kändas snarare väldigt riktningsstabil och säker. Det var liksom lite mer freestyle/wave-känsla i denna än i de andra.
RRD var också lättkörda och riktningsstabila på vägen ut, speciellt 78:an som var den enda som hade de två sidofenorna monterade. Detta verkade ge den brädan att lite annat vattenläge. Alla swallo låg lite läre i vattnet än JP, men 78an (dess fenor) hade liksom mer riktning i sig utan att suga ned sig. En sak som sidofenor kan göra är att lyfta tailen lite, och det kändes det kanske osm de gjorde. När förhållanden var lite bättre stog jag på 68:an och då märket det att dessa brädor är otroligt snabbsvängda. De verkar vara otroigt lätta att svänga med bakfoten och det behövs i princip ingen kraft alls för att lägga dem i en tight sväng på vågen. Jag kände inte riktigt denna egenskap like mycket på 78:an och 88:an, men kanske kan det bero på att vågorna helt enkelt inte tillät så mycket ridning när jag körde dessa. Eller är det så att 68:an HAR en annan rocker eller så är det dess brädd på _endast_ 53 cm som gjorde det hela. I alla fall var det grymt skoj och det är bara att hoppas att brädan även klarar lite rejälare förhållanden utan att bli för lättsvängd. EVOsarna har en ganska annorlunda känsla i sig, speciellt 70:an som är min favorit. Den är mer linjestabil i sväng, men kräver å andra sidan mer kraft och ”vrid” i tight onshorefrontsidevågridning.
En detalj med RRD-brädorna är att de har väldigt välvda däck i akterna och att man därmed står på ett lite speciellt sätt (detta påverkar inte bara ergonomin utan är ocks att sätt att maskera in rätt mycket extra volym). Personligen gillar jag väldigt platta deck och jag hörde minst en anna som ”klagade” på de välvda däcken. Samtidigt är detta till viss den en vanesak, och är man inte ovanligt specifik i sin smak så kan man nog bortse från detta och köpa brädan på dess övriga prestanda (och i dessa prestanda är ju tailen en del eftersom sättet man står på en bräda också påverkar seglingsegenskaperna).
Som sagt, det är svårt att säga något definitivt efter så lite test. Det man kan säga säkert är att i de förhållanden som rådda var alla dessa brädor bra. Jag skulle säga att man i dessa förhållanden inte prestandamässigt kan skilja mellan dem utan det är bara lite känsla som skiljer.
Som en ”liten” seglare var RRD 68:an en extra kul bekantskap. Personligen tror jag att dessa brädor egentligen inte definieras genom att vara breda. Jag tror det kommer visa sig att man, för små seglare, kan få in de egenskaper som karakteriserar brädorna i denna klass även i ett ”smalare paket”, och RRD68:an går ju lite åt det hållet (jag tror den är 53cm bred).
-
Grejen är den att dessa nya vågisar, liksom Starboard EVO och några andra gelikar faktisk erbjuder ganska mycket bättre vågseglingsprestanda i de förhållanden som vi stöter på här i Sverige än vad någon klassisk bräda gör, oavsett om du är duktig eller nybörjare i vågor. För de flesta är skillnaden mellan en 2003 och en 2004 klassisk vågis inte avgörande för hur man kan segla (även om det förstås kan vara rätt stor skillnad i känsla) men de nya brädorna är liksom en annan sak. Jag menar inte att dessa brädor helt säkert är det bästa för alla, men alla som seglar vågor borde i alla fall fundera på en sådan här bräda, eller ännu hellre: testa en. Jag tror alla de som provade dessa brädorna igår håller med mig.
Så smygreklam skulle jag inte säga att det är (jag kör ju dessutom själv på ett annat märke än de brädor jag testade ågår).
-
Ja jag är hyfsad seg i kolan idag efter att igår ha gått upp 05.30, kört min son till mina föräldrar, dragit de tre-fyra timmarna från Örebro till Varberg seglat från 12 till 19 och sedan kört hela vägen hem till Örebro igen, med ett snabbt matstopp i Göteborg.
Så, RRD Wave Swallow och JP Real World Wave skall det vara. Tabou Pocket får testas vid senare tillfälle.
-
Förhållandena var inte så jättespännande, men ca 5.0 – 5.3 hela tiden mellan 12 och 19 då jag var där. I princip var det ”dödens vinkel”, dvs klockren onshore också.
Dock tycker jag det ver en trevlig dag, med i alla fall lite vind och dessutom fint väder. Dessutom had Marcus/SP ett gäng nya intressanta brädor låg på standen som jag och många ndra testade, bland annat alla storlekar av RRD Pocket Wave samt FSW. JP real work wave etc. Det var inte riktigt förhållande nog att testa vågegenskaperna, men tillräckligt far att få en lite känsla av hur brädorna i fråga känns. Kort sagt kan man säga att om det någon gång varit läga att satsa på ny vågbräda så är det nu. Alla som testade var klart begeistrade öven de nya brädornas egenskaper.
Skoj, och tack Mackan för initiativet.
-
Intressant att notera är att Goyas förra märke Arrows hävdade att de inte körde RDM för att ”Goya inte gillade känsla i rdm”. Nu har han ändrat sig…eller var det möjligvis så att någon direktör på Arrows inte ville satsa på rdm och att Goya har gillat det hela tiden.
-
Det där blir ju både ett underhållstips och ett underhållningstips.
-
Men Staffan, du kanske kan köra samma trick med masterna, du har väl några tjocka kvar, eller?
-
Jag vet inte vad priset blir, men på hemsidan står det 599 dollars för långversionen. Lite korsjämförelse med priset på förlängare i dollar och i kronor på hotsailsmaui.se ger en grov uppskattning ca 5000:-, men med lite tur blir bommen billigare. Vi får se, priset på bommen i Sverige bör bli klart rätt snart.
-
Kanske Streamlined? Jag har inte sett dem live än, men de skall i alla fall he en supertight kurva. Jag kommer i alla fall beställa en eller några (har startat en liten ”verksamhet” här i Örebro).
Bommen skall vara väldigt bra, men också lite speciell, och mer för dem som vill ha något extra än de som vill maximal användarvänlighet etc. T ex är det vanliga push-pin, som gör justeringen lite mödosammare, men å andra sidan är bakbeslaget (vars rör ligger utanpå ”framrören”, inte inuti som vanligt) lättare och styvare än allt annat, sägs det.
-
…kanske är midjeselen hemligheten till att göra enhandsbakåtar, där man seglar enhands i princip hela vägen ut från stranden, uppför vågen, genom hoppen, i landingen och sedan 50 meter till.
-
EN smaksak…
SJälv har jag en vågsuringbräda med närmast identisk airbrush. Eller rättare sagt så är det ingen airbrush utan ett leopardmönstrat tunnt tyg som är inlaminerat i brädan (när det gäller min surfbräda, alltså). Brädan gör alltid succe på stranden och passar min fru extra bra då den matchar hennes leoparmönstrade bikini. Tyvärr har jag själv ingen leopardmönstrad bikini och kan inte upprätthålla samma fina matchning. Brädan går för övrigt under benämningen ”kissen”.
