ola-h
Forumsvar skapade
-
Du har inte fel, men när det gäller små brädor med små fenor blir det lite andra förutsättningar. Mycket tryck på fenan ger då bara att brädan går på tvären, om man inte har riktigt bra fart. Istället handlar det mer om att få i ”lagom mycket bräda” i vattnat. Det går i och för sig att göra detta även med bägge fötterna i stropparna, men genom att inte ha i bakfoten så ger man också överkroppen lite mer frihet att juster segelpositionen, pumpa lite mm. Givetvis är det inge ”regler” detta med hur man placerar fötterna osv. Som så mycket annat handlar det om olika kompromisser och olika stil. Min stil kommer ur att ha seglat mestadels på små brädor och med små fenor, alltför ofta något underriggad. Jag har då fått jobba rätt hårt med att lära mig plana tidigt och hålla höjd med dessa prylar. Med mer racingstuk på prylanra blir det förståss helt annorlunda.
-
Det beror på situationen. I princip både krokar jag i och sätter in framstroppen så snabbt jag kan (långt innan jag planar). Däremot seglar jag väldigt ofta utan att sätta in bakfoten i stroppen, speciellt när jag tar höjd (förutom om det är tokblås) eller när det är tveksam planing eller inte planing alls. I detta läge står man med fötterna tätt ihop och det är inte så fördelaktigt för balansen, men om man klarar det så är det rätt effektivt på små brädor.
Även när jag är påväg ut genom vågorna (vitvattnet) utan planing så har jag alltid i alla fall framfoten i stroppen för att ha bättre koll på brädan. Detsamma gäller i gippar. Jag behåller framfoten i ända tills jag flippat runt seglet och hoppar sedan runt och sätter i den nya framfoten prisen efter jag tar ut den gamla. Detta gör jag även om jag tappar planingen lite. Givetvis gäller det genom detta att se till att hålla riggen ”framåt”.
-
Jo, man kan nog säga att tricket är att hålla seglet mer framåt. Att falla av lite som någon rekomenderade nedan är också bra. Om brädan är relativt liten så skall man kunna gå i stropparna mycket tidigt. På en liten vågbräda är det mest effektivt att se till att få in framfoten i stroppen långt innan man planar. Det ställer höre krav på balansen och att man kan belasta brädans framdel via att lägga tryck på riggen, men i gengälld kan man få bättre kolla på brädan och plana mycket tidigare.
Som någon också sa handla detta om mycket träning. Försök fokusera på att inte hänge bakåt över brädans tail utan istället framåt. Det kan kännas som man skaöll få kastfall, men det får man lära sig balansera med segltrycket. När du sedan står i bägga stropparna och har fart, då känns allt balanserat och fin igen (förhopppningsvis).
-
Jag drar då och då rigg på alla mina brädor, oavsett om de är på 62 eller 84 liter. När man väl kommit på ”tricket” är det inte så svårt att göra det även om brädan är lite. Sedan spelar brädans typ rätt stor roll. Jag har provat brädro som var på långt över 100l men rejält jullriga och för mig svårare att dra rigg p än mina små vågbrädor.
-
Det hela beror på vad man menar med ”sjunker”, hur snabbt och effektivt man drar riggen, hur bra man balacerar brädan och så vidare. Jag anser i princip att min EVO 74 är en floater och att jag inte blir nämnvärt blöt om fötterna när jag drar rigg på den. På min FreeSex 84 är kan jag i det närmaste stå helt torrrskodd. Min vikt är 67 kg vilket med ca 17 kg utrustning stödjer originalförfattarens teorier.
-
Själv stack jag till Varberg direkt efter att ha lämnat min son på dagis 7.30. Det blev faktist bättre segling än vad den avtagande prognosen lovade. Först någon dryg timme med 4.5 SO och EVO 70. Det var med Varbergsmått mätt helt OK sidvind och en del små vågor så man kunde försöka rida lite. Det blev ett och annat hopp också och jag förvånade mig själv med att sätta en bakåt (på 4 försök). Sedan körde jag som avslutning en halvtimme med 5.3 medan vinden sakta dog av lite.
-
Aha där fanns det ju. Det var från Kevin på Neil Pryde Maui jag fick pdf:en. Han skrev att han inte hunnit lägga ut den än, men tydligen så han han med det så småningom i alla fall.
-
OK, om inte annat än för Glenns skull får vi väl hålla debatten igång. Jag tror inte vi riskerar någon ”prestigekamp”.
När det gäller smaken har Jeppe rätt. Jag skulle dessutom säga att det kan vara ännu mer subtilt i den meningen att många seglare skapar en slags bild av vad de vill göra, hur de vill segla och vad de gillar för brädor. Man nischar liksom in sig och stil, visioner och utrustning blir så småningom ett. Detta är på ett sett förstås bra i och med att man blir väldigt inkörd på grejorna och därmed kan rippa hårdare. På ett ställe som Maui (Hookipa) är det också väldigt naturligt eftersom förhållandena är så konsistenta och seglarna där så duktiga. Då går det lätt att känna in olika karakteristika i brädor, fenor med mera. När det gälelr mig så seglar jag vara sig Hookipa regelbundet eller har teknik och erfarenheter som ett proffs, men jag har andå liksom fastnat för vissa karakteristika jag gillar i en vågbräda. Kanske är det inte dessa karakteristika som gör att min segling fungerar bäst (eller utvecklas snabbast) – om det är svårt att sia – men jag gillar helt enkelt brädor som har dessa karakteristika. Sedan gillar jag ju att testa saker också, något som kanske ibland rent av går ut över seglingen (dvs man ägnar tid åt att försöka komma överens med något nytt istället för att trimma in sig på det man har). Det är nog närmast en personlighetsgrej. Jag är likadan inom andra sporter och det beror nog på att jag helt enkel ÄR väldigt intresserad av teorierna runt HUR saker funkar, kanske rent av mer intresserad än vad jag är av att ATT de funkar.
Brädvalet inte hel ointressant i Sverige heller, men jag skulle ändå säga att just att ligga och känna hur brädan beter sig i svängen – exakt hur den ligger i skäret – är lättare på ett glassy Hookipa än i Sverige. I Sverige är det dels mer sällan bra sidvind och vågor och dessutom är förhållandena i allmänhet betydligt mindre konsistenta. Det är nog en av anledningarna att många för våra förhållanden rekomenderar de raka bottenkurvor som Jeppe diskuterar. Lite snabbare planing och mer fart kan man ju direkt känna av, oavsett om det är vågor eller ej, medan svängegenskaperna inte avslöjas riktigt lika lätt. I värsta fall misstar man sig och tror att svårigheterna i vågridningen beror på dålig teknik. Jämfört med proffsen på Hookipa är tekniken troligen också dålig, men med något annorlunda egenskaper i brädan så kanske svängarna änså skulle funka lite smidigare, precis som Jeppe skriver.
När det gäller polemik och konkaviteter på Maui så var det ju lika många som sade att de inte gillade det som sade att de gillade det. En del var som Jeppe sade ”lite säljinriktade” med avseende på detta (typ Keith Teboul som driver en firma som satsar hårt på konkav-shaper nu) och snacket lätt exakt som det Jeppe beskriver. Däremot var det också många av de seglare jag pratade med som var mer nyanserade. Matt Pritchard pratade t ex en del om vad han tyckte konkaver gav för fördelar, men sade också att han gillade plana brädor med v bättre och i princip enbart körde sådana brädor. Detsamma gällde t ex Nik Baker och Kevin Pritchard (trots att hans brädsponsor Starboards brädor har konkaver).
När det gäller stelhet och konkaver var jag kanske lite otydlig förut. Bland de som jag frågade var det många som sade sig gilla ”stela” brädor (obs att det är rätt relativt här) men samtidigt helst körde plan-v. Omvänt fanns det de som gillade extremt loosa och svängiga brädor, men också körde konkaver.
Jeppes kommentar om att till synes lika brädor kan kännas rätt olika håller jag helt med om. Något som flera av de seglare jag pratade med på Maui (i syfte att någon gång få ihop en artikel om brädshape) återkom till var att även om de alla hade olika smak mm så var en bra bräda en bra bräda. Mer exakt: om Matt Pritchard provade sin brors ”normalbra” bräda så passade den inte honom så bra och det var lätt att fokusera på vad som skilde denna bräda från hans egna. Men när han körde sin brorsas riktiga guldklimp så kändes den oftast väldigt bra, helt enkelt. Det intressanta är även dessa killar bara stöter på dessa ”guldklimpar” då och då, trots att de går igenom rätt många brädor per år shapade av världens bästa shapers). Jämför gärna detta med Jespers kommentar om fenor på favvobrädan från hans första inlägg som går i samma linje: när man hittat en favortibräda så funkar den oftast rätt bra nästan oavsett vilken fena man sätter på (medan andra brädor kan vara grymt känsliga).
Så egentligen har nog Jesper och jag rätt lika uppfatting av ”ramverket” runt det här med vågbrädor. Sedan gör olika erfarenheter att vi gillar olika känsla och därmed kör olika prylar även när vi seglar samma våg.
Kommentaren om konkaver och bottenkurva tycker jag däremot fortfarande är relevant. I varje enskilt fall måste men (i princip) göra som Jeppe beskriver, dvs shape in konkaven i en ”färdig” bräda, men rent utvecklingstekniskt så bör ju rockerkurvan anpassas för den nya bottenformen. Min poäng var att konkaver inte är ett slags tillbehör som man sätter dit eller inte sätter dit allt efter smak utan en del i brädshapens helhet. Att få till en ny rockerkurva som passsar en viss bottenshape man vill prova är inte lätt. Keith Teboul körde förut på 7’10”-brädor och kör nu på 8’0″:or. När jag frågade varför så sade han att han inte riktigt lyckats få till rockerkurvorna på 7’10” till den nya bottenforman än (trots rätt många försök). Detta är ytterligare ett exempel på hur subtilt det har med brädshape är.
PS
Jeppes inlägg fick mig att fundera på en sak. Möjligen kan det när jag skriver ibland låta som väldigt definitiva slutsatser. Det är nog en följd av mitt sätt att skriva, färgat av min bakgrund. Givetvis är mina inlägg inte menat som ”objektiva sanningar” bara som mina personlga reflektioner som jag dock gärna – kanske för gärna – delar med mig av.
DS -
Det var en mycket bra beskrivning av Jesper. Läs den. och läs den en gång till.
Personligen har jag dock närmast totalt motsatt smak mot Jesper och gillar konkava brädor (men har tyvärr inte testat Quatros varianter än). Å andra sidan brukar jag också köra en klass mindre brädor än Jeppe (trots att jag inte är proffs…).
Som en liten anekdot kan jag nämna att jag passade på att prata med rätt många shapers och pro-seglare på Maui under min korta trip i våras. Alla dessa seglare (utom en, Keith Teboul som kör grymt svängiga brädor) sade att de själva prioriterar lugn gång och stabilitet i sina brädor eftersom de liksom ändå klarar av att svänga dem. När de är med och utvecklar standardbrädor så gör de alltså dessa mer svängiga i rockerkurvan än brädorna de själva kör. När det gäller konkaver så körde ungefär hälften av de segalre jag pratade med på sådana brädor.
En ytterligare anmärkning är att som Jeppe säger blir rockerkurva rakare om man lägger in en konkav på en bräda somtidigare var plan med v. Man får då rakare kurva i centrum men bibehålen kurva längs railen. Teoretiskt (och praktiskt) kan man givetvis designa kurvan så att centrumkurvan bibehålls och man får MER kurva längs railen. Då kan man få en bräda med mer sväng i (än v-brädan) som fortfarande har kvar konkavbrädans karakteristika (att den sitter bättre i svängen). Dock är fortfarande en plan/v-bräda mer loose, kan man säga, eftersom den går lättare rail-rail.
Med andra ord finns det, starkt förenklat, (minst) två kompromisser att göra: lugn gång eller loose respektive svängig (rocker) eller rak. Sedan kan man förstått kompesera och mixa med olika rails, bredd/outline, längd, storlek mm så den totala ekvationen innehåller rätt många variabler.
-
Inte för att jag själv inte är intreserad av snygga möbler och andra heminredningsrelaterade prylar, men det jag är ibland något förvånad över hur mpnga ser på detta med ”hemmet”. Själv har jag många dyra hobbies. Det är inte bara vindsurfing utan också skidor, foto och delvis cykling (även om just denna hobby ligger lite på is). Bilar, elektronik och annat tycker jag också är kul, men det prioriterar jag inte alls att köpa.
Min syn på heminredning är att det ÄR EN HOBBY SOM VILKEN SOM HELST. Många tycks tro att bara för det gäller hemmet så är det OK att spendera hur som helst. En ny soffa betrakats som _nyttigare_ än en ny stereo eller en kolfiberbom för den delen och därför soffan närmast som en investering medan elktroniken eller sportprylarna ses som onödig lyx.
Givetvis är hemprylarna i en viss mening mer nyttobetonade. Har man t ex familj måste ju barnen ha sängar och i praktiken är det en hel del möbler och annat som man kan säga _behövs_ i ett hem. Dock, som någon skrev ovan, när det gäller att köpa nytt kan man fråga sig om den gamla funkar eller om det är av estetiska eller andra ”vill-ha”-skäl som köpviljan knackar på dörren. OM den gamla funkar måste nyinköpet klassas som hobbybetonat.
Så om någon i din närhet med vilken du har direkt eller indirekt gemensam ekonomi hävdar att ni _behöver_ nytt köksbord så bör du på ett pedagogiskt sätt förklara att den investeringen nog får tas ur hobbykassan.
-
Jag har aldrig lagt märkt till att vindriktningen på ÅSa-mätare inte skulle stämma. Vad har du fått det ifrån?
-
Det är svårt att ge någon diagnos utan att se dig segla eller få en mer detaljerad meskrivning, men en preliminär ordination är att försöka hålla mer tryck på mastfoten, speciellt när du inleder svängen. Tänk liksom att du skall trycka ned railen fram och stabilistera hela brädan genom detta mastfotstryck.
För stor fena kan i och för sig också ge studs i brädan med spinout som följd. Eftersom du är bättre att segla med vänsterna fram, så är du då också bättre att kompensera eventuella problem med ditt trim. Så svårigheterna i Danmark kan (men behäver inte) tyda på ett inte helt perfekt trim på utrustningen.
-
Segel under 4.5 kan man absolut ha användning för. Ibland är till och med en 4.0:a stor och en 3.5:a ger betydligt skönare segling. Det är dock inte många gånger per säsong det inträffar.
Jag skulle säga att du kan gå ned direkt till 5.0 från 5.9 om du vill. Jag har kört det spannet ibland. Nu har jag 5.0-5.3-5.9, men det är lyx och det är inte problem att plana med 5.0 om 5.9 känns stort (även om en 5.3 ger dig mer marginaler om det är byigt).
Så, 4.2-5.0 är alltså ett snikalternativ som funkar och ger dig ettt stort vindspann. 4.5-5.2 är också OK. Har du mer pengar på fickan är 4.2-4.7-5.3 också ett alternativ, osv.
Håll koll på mastländerna, bara. Ofta är en 4.5:a med ”rätt” 4m mast ett bättre alternativ än en 4.2:a med för lång (4m) mast. Detta bör tas med i planeringen om du inte täkna köpa många master också. Skall du ha segel runt och under 5.0 får du i alla fall räkna med ett ha en 4m mast.
-
Fan Staffan, vi får segla ihop någon dag nu när jag har freestyleprylar. Dels kanske du kan lära mig något och inspirera mig men framför allt måste jag se din ballettdansösinspirerade stil med egna ögon.
-
jag tror inte längden är så avgörande. Möjligen kunde man tänka sig att vikten på seglaren skulla spela viss roll, men t ex Matt Pritchard (som ju var världsmästare för ett par år sedan) är ju knappast någon lättviktare.
Det är nog lugnt för dig om det är något som hindrar dig från en topp-10-ranking så är det knappast längden (eller ens vikten).
