[ola-h]

Maui är också familjevänligt. Det finns nog inget windsurfingresmål som har besök av så många vindsurfare med familj som just Maui.

[ola-h]

Josh Angulo verkar bry sig också, vilket man ser på prototypbommen på bilden om man tittar noga.

[ola-h]

1. Radikalare vågridning i svenska förhållanden, mer experimenterande med roundhousecutback.
2. Tajma och våga ladda för fullt mot läppen på en stor våg när den bryter på det där jobbiga stället precis utanför stenarna i Åsa.
3. Något freestylemove. Jag har ju skaffat en sådan bräda nu. Är också dålig på terminologin med flaka och grubby tror jag två intressanta snurrtricks heter.

[ola-h]

Grym action, Calle.

[ola-h]

OK, en bild på ett rött oxå, jag seglar (även detta på Hookipa) och Calle Nyberg tog bilden.

[ola-h]

Min erfarenhet av vågbrådor och andra lite mindre prylar är att det är mycket effektivare att alltid ha framfoten i stroppen så fort det finns en chans till planing. Bakfoten däremot, låter jag väldigt ofta stå mitt på brädan mellan fram och bakstropparna (ibland kanske till och med lite förflyttad mot lä). På så sätt blir det lättare att hålla koll på brädans läge och jag slipper dessutom onödiga förflyttningar när det är dags att sätta i framfoten. En av poängerna med denna ”stance” är just att man kan gå mellan denna och ”normal” seglingsposition utan att flytta sig på brädan (och alltså utan att riskera onödiga ”vinglingar”). Justering av brädans lägen i längsled fixar jag genom att hänga mer eller mindre framåt i riggen. Det kan tyckes som en något onaturlig position att stå så långt bak med fötterna och sedan hänga framåt i riggen, men det är grymt effektivt när man får balans på det hela.

[ola-h]

Jesper Blomberg droppar in på en ”glassy” Hookipavåg med sitt guldfärgade SO:

[ola-h]

Det krävs som du misstänker en del teknik för att komma igång tidigt med små prylar och sedan ännu mer teknik för att hålla planingen genom hål. Som flera nämt gäller det att falla av lite (inte för mycket dock) och pumpa till lite (inte för mycket). Grejen mer en liten bräda och liten fena är att man inte vill belasta vara sig bräda eller fena för mycket. Det gälller att liksom vara lätt på fötterna . Tricket är mycket att dels genom att fördela vikt mellan segel och fötter belasta brädan så att lagom mycket yta används. För mycket bräda i bromsa och för lite ger inte tillräckligt med lyftkraft. Samtidigt kan man inte låta kraft gå ned mot fenen som man kan göra på en större bräda.

När du pumpar skall du liksom snarare tänka att brädan skall ligga plant och lätt på vattnet än att du skall trycka ned kraft på fenan. Att brädan under allt detta trixande ligger stabilt i vattnet är också viktigt (ingen vinglande, alltså). Allt detta gör att det i allmänhet funkar bättre att försöka hänga lite i seglet och sedan småpumpa lite med armarna än att tokpumpa med hela kroppen. Det senare kan funka en kort bit, men sedan sjunker man direkt igenom igen.

Även när man väl kommit upp i planing är trickat att hålla brädan ”still” och belasta den rätt.

Någon var inne på segeltrim också, och det är förstås viktigt. Det skiljer otroligt mycket i lättvind på vad en lättvindstrimmad och normaltrimmad 5.3:a kan får att prestera. Observera dock att för mycket buk visserligen kan ge bra bottendrag, men sedan också kan vara midre effektivt när det gäller att glida genom vinden. När du väl planar ökar den effektiva vinden (med fartvinden) och ett något planare segel kan var mer effektivt. En balansgång, alltså.

Själv använder jag inte vindmätare och har därför ingen koll å¨exakt när jag planar med liten vågis och 5.3, men vid 10m/s är jag rätt säker på att jag har bra fart. Jag har dock kört småprylar länge och varit tvungen att lära mig få dessa att funka tidigt. Träning ger färdighet.

[ola-h]

SOm någon skrev nedan, jag har skrivit rätt mycket om EVO här på forumet tidigare och att söka på EVO ger dig nog en del träffar.

Dock har jag inte kört 80:an, Jag väger endast 68 kg och för mig är 74:an lätt tillräckligt stor som största vågis. Jag har också en EVO 70 som känns rätt mycket mindre, faktiskt.

Om ”kort och bred” vara eller inte vara så funkar EVO så bra för mig i sverige att jag verkligen har svårt att tänka mig att köra på en traditionell bräda. På andra ställen men snabbare vågor är det inte lika självklart, men jag tyckte EVO 70 var bra även på Maui (upp till mast som störst). Jämfört med en traditionell bräda är det lite olika saker som EVOn är bra på och i slutändan är det mycket tycke och smak. Jag tyckte mig dock ana att det händer en del när det gäller vågridningsstil på Maui och den nya typen av brädor har nog en del med detta att göra.

EN sak att komma ihåg är att det förstås skiljer lika mycket mellan olika kort-bred-brädor som mellan olika vanliga vågisar. EVO och AmiGu ser t ex inte särskillt lika ut.

[ola-h]

Sanningen är väl den attt ingen bräda är så bra att den automatisk låter vem som helst rippa som Scott McK.

Kolla roundhousecutbacken i mitten av Hookipa-avsnittet. Den, tillsammans med en tung bottensväng, är Scotts trademark och en manöver som allt fler börjar ta till sig (se mitt inlägg ”Kort Mauirapport”. Denna manöver är för övrigt väldigt lämpad även för lite segare förhållanden (svenska) och cross on, så jag hoppas nu få se er alla ladda på roundhousecutbacks nu i vår.

För övrigt drar jag till Val d’Iser om ett par timmar, så ha det bra här hemma.

[ola-h]

Nej man kan inte vara säker, men om man både testar rekomenderad mast (exakt den som seglet är sydd till) och sedan relaterar andra master man testar till denna så kan man få en rätt OK bild av det hela. Sedan kan ju andra, som inte har möjlighet att testa, använda sig av den testinformation som de som testat kan bidra med.

Jag skulle säga att det finns rätt bra info om hur olika master uppför sig att tillgå om man frågar runt lite. Sedan är det förstås en slags smaksak hur man vill ha sina segel och om man överhuvudtaget känner skillnad.

Att man sedan skall surfa skiten ur det man har istället för att åka och bekymra sig om huruvida plus 0,5 IMCS skulle ge lite bättre drag i bottensvängen håller jag (till och med jag…) med om. Däremot är det ju tråkigt att satsa flera tusen på en mast som inte passar seglet om man har möjlighet att med några snabba frågor få bra info innan köp. Jag gissar dessutom att rätt många här på konfen gillar att sitta och fundera på olika inköpsalternativ. Det är en slags förtjusningsblandad ångest att fylla ut de vindlösa eller allt för kalla dagarna med.

[ola-h]

IMCS är mycket riktigt ett sätt att mäta styvhet. Nästan alla 4m master märks med IMCS 19. I verkligheten varierar dock alltså massterna lite hur som helst. I princip kan man säga att det angivna IMCS-värdet inte betyder ett smack, det trycks bara på av ”slentrian” (eller för att lura kunden att köpa masten, kanske, trots att den egentligene inte passar).

Samma sak gäller böjkurvor.

Det är DÄRFÖR som mastval är viktigt och det är DÄRFÖR som inte vilken mast som helst passar ditt segel, även om den kanskeråkar vara billig, lätt och märkt med rätt IMCS.

[ola-h]

Jeppe kom nog hem igår, men han kanske vill ha någon dag att sova av sig den värsta jet-laggen.

Jeppe är som sagt rätt såld på 60%-aren. Jag tror dock följande blir bäst:

GT 100% 430
GT 100% 400
GT 60% 370
Liberty 50cm kolförlängare
Streamlined 30cm

Med två lämpliga bommar kan du då rigga vilka två segel som helst samtidigt.

Hälsa Jeppe från mig.

[ola-h]

Aha, kul att mitt svammel kan påverka någon (i riktningen att köpa än mer prylar).
Och, när det gäller vikter och volymer så har ju 8’0″:an ”gått upp” när du gått ned. Enligt tyska SURF ligger den ju på hela 75 liter. Inte för att volymen nu spelar så stor roll.

Angående ”långsam flex” så är det lite lurigt, det där. Personligen är jag säker på att flexen enbart beror på styvhet kontra vikt, dvs att kolhalten endast påverkar det hela implicit. En intressant observation är dock att master varierar i styvhet mer än man tror, dvs olika master med samma IMCS är i själva verket olika styva. Oftast är master med mer kol styvare, verkar det som. Det är säkert huvudsakligen därför som de känns just styvare. En vanlig förklaring är ju annars att de är snabbare i flexet och därför _känns_ styvare, en förklaring jag alltså bara tror är en liten del av det hela.

När det gäller mast eller bom så känns i ditt fall en ny bom (2 bommar och tre master) som en mer kreativt alternativ än en ny mast (en bom och fyra master). Då är ju chansen större att du kan rigga två segel samtidigt (vilket inte bara ger dig en professionell (eller möjligen prylbögig) framtoning utan också ibland kan ge dig extra kvalitetstid på vattnet när de andra är inne och riggar om (typ om vinden först ökar och sedan minskar igen).

[ola-h]

Det finns flera märken som pushar för att de kan få på en hel linje på en mast, liksom exemplet North som du gav, dr Masse. Dock tror jag knappast attt deras 3.0:a i praktiken funkar särskillt bra på 4m mast. Mastlängden är ju egentligen ned mot 360, eller nå’t. Det är en sak att ha möjligheten att sätta på en tillräckligt lång variotopp, en annan sak hur seglet funkar. Egentligen är det på gränsen till bedrägeri, Norths uttalande. Personligen tror jag inte Voodoo 3.5 funkar bättre på 4m mast än vilken annan 3.5:a som helst.

”Förr” seglade vi ju alla med på tok för långa master på våre småsegel. Moderna segellinjer har inte direkt större spann när det gäller mastlängder. Det är bara det att det nu FINNS ändamålsenliga mjuka, korta master. Har man en gång seglat ett sådant riggpaket (t ex 3.5 med 340-mast) är det svårt att gå tillbaka. Problemet handlar alltså om förväntad prestanda, inte direkt kompatibilitet.

Hårdvindssegling brukar betecknas som ryckigt, byig och allmänt bökigt, men jag skulle säga att det är de långa masternas fel.

Så, segelutveckling har skett på alla segel, även små. Även om man inte har tillgång till korta master så är en moderna 4.0:a bättre än en gammal. Med korta master är dock skillnaden större än skillnaden mellan gamla och nya större segel.

4.0-6.6 på två master är dessutom inte helt omöjligt. I och för sig brukar de flesta 4.0:or funka bäst på 370, men kan du bara sträcka dig till att köra 4.2 som minst finns det helt plötsligt en hel uppsjö segel som är sydda för 4m mast. 6.6 på 430 är inte heller några problem att hitta eftersom det numer är rätt normalt att ladda på med dryga 40cm förlängning.

Undantaget min 3.5/340-kombination (och att jag har dubbletter av vissa längder) så kör jag för övrigt själv med 4.0-5.9 på två mastlängder (370+400). Jag tycker det är rätt OK. Med viss prestandeförlust skulle väl 3.5:an också kunna gå på 370:an och byter jag min 5.9:a mot ett Diva 6.3 så funkar även det på 4m mast. Det är nästan 3 kvadrat (ok då 2.8) på två master. Inte illa, eller?