ola-h
Forumsvar skapade
-
Jo, det var ju en av mina poänger i mitt första inlägg om jag minns rätt. Om man vill börja fotografera lite mer ”seriöst” är en bra ide att satsa på ett beggat analoghus och teleobjektiv (typ 300mm plus konverter). Om man sedan av något skäl vill gå över till digitalt så räcker det att byta kamerahuset.
Analog kompaktkamera är ju inget alternativ för vindsurfing eftersom det inte finns sådana med tillräckligt mycket tele.
-
Det är rätt intressant att plocka ut en stillbild sidådär 2/3 in i Ricardos Flakan och tänka sig hur det skulle sluta om man själv (av någon anledning) lyckats hamna i en sådan position. Jag kollade på bland annant Ricardo på Plug&Play igår och det är grymt imponerande. Freestyle börjar verkligen ta sig (Ricardos Shoveit into flaka och Colins move benämnt Swayzee ?? (grymt mycket coolare än den ”vanlga” Swayzeen som finns längr till höger)). Själv har jag köpt en freestylebräda lite ”under protest”, men efter att ha sett detta så är jag mcyket inspirerad. Frågan är nu bara om jag överhuvudtaget kommer lätta från vattnet…
-
OK
Jag har inte kört stora vågor i Blekinge, men jag skulle gissa att de motsvarare några av de andra fina Sverigespotsen (Åsa, Torö, Gislövshammar etc). Det är inte många vågor i Sverige som är riktigt snabba och ”down the line”. Även om vågen (i t ex Åsa) är brant och kraftfull så bryter den på ett sätt som gör att man inte direkt ligger och speedar down the line och rippar sväng efter sväng. Istället får man ofta leta runt lite på vågen, dra på en eller kanske två svängar, svänga tillbaka upp på toppen och hämta fart sedan köra vidare, ta lite höjd och positionera sig lite etc. Känner du igen dig? Det kan som sagt bli bra kraft, bra storlek och bra fart tidvis, men det handlar fortfarande mycket om acceleration och position.
När det gäller EVO:n så är den för det första grym i mindre segare vågor och/eller mindre vind. I sådana förhållanden tror. jag inte det finns många som inte skulle gilla den. När det börjar gå fortare är det mer en smaksak. Det som EVO:n gör bra är att den accelererar bra. Är vågen lite ”tight” (dvs du har inte så mycket plats på dig att ligga och speeda down the line innan det är dags attt gå upp mot läppen) så är accelerationen en stor fördel. När du droppar in på en lite större och snabbare våg med EVO:n så krävs ibland en liten justering av tekniken. Man bör hålla ett visst tryck på mastfoten genom hela början och mellandelen av bottensvängen. Brädan går mycket bra genom chop etc, men det gäller att man alltså ser till att ha så mycket rail som möjliget i vattnet. Jag har inte tänkt på detta så mycket med vinden från höger, men i andra riktningen (som jag är mer ovan att segla) är det mer tydligt för mig. Troligen är alltså deta en fråga om teknik.
Det som EVO:n fortsättningsvis är fullkommligt outstanding på är att gå vertikalt upp mot vågen. På de flesta andra brädor får man bryta och pusha lite för att i slutdelen av bottensvängen få brädan att fortsätta upp mer vertikal men EVO:n liksom gör detta av sig själv så fort men börjar släppa trycket på railen och flytta vikten bakåt. Detta gör brädan bra både i låga och höga farter.
Det som är svårare är att istället låte avslutningen på bottensvängen vara rakare och göra en skärande cutback i hög fart. Träffar du läppen går det bra, men skall du ha ner tailen i vattnet så krävs det helt enkelt för mycket kraft för mig (på EVO 74:an som visserligen också är en stor bräda för mina 68 kilo). I lägre farter är förstås inte heller detta något problem och då gör brädan en grymt skön carvsväng på toppen (och behåller också mer fart upp än en ”vanlig” bräda. En detalj till som EVO:n gör mycket bra är när man skall återhämta sig efter att ha hamnat i vitvattnet efter en lite air eller en sväng i läppen. Då är brädan väldigt stabil.
Det är alltid svårt att veta hur någon annan kommer uppfatta en bräda, men ett försök till sammanfattande generalisering kunde vara att EVO:n helst vill köra mycket upp och ned för vågen (gå vertikalt) och träffa läppen. Ju större det blir, desto mer ”speciell” teknik kräver den i bottensvängen. Personligen tycker jag det gör den till en närmast ideal Sverigbräda (men så stämmer den också bra med den stil jag helst vill köra).
Jag har hittills kört en EVO 74. Under sommaren i Portugal och sensommaren och hösten i Sverige har det varit några fina vågdagar. Jag har en liten Acid 62 också, men trots att EVO74:an är stor i volym för mig är det inte ofta jag kört A62:an. Det har varit när det vart bra drag i 4.0 eller 3,5. Någon enstaka gång har jag känt av att EVO:n krävt för mycket i skärande toppsväng med hög fart.
På väg är också en EVO 70. Jag har inte kört den än, men den skall dyka upp i slutet på månaden och jag hoppas hinna få den innan jag åker till Maui i början på mars. Kanske är det en mer allround bräda för dig än 74:an. Själv tjatar jag också om en EVO 62, men det ligger i så fall längre fram i tiden.
Om du vill testa EVO tror jag för övrigt att de är rätt lättsålda på begagnatmarknaden om du inte skulle gilla den (men man förlorar förståss ändå en hel del på sådana affärer).
-
Jag och andra har skrivit rätt mycket om EVO:n på t ex Starboards forum, bland annat hur den funkar i stora vågor. Jag har dock inte kört EVO:n i så jättestora vågor än, men har en rätt bra bild av hur den funkar i allmänhet.
Jag kan skriva lite här också, men först tre frågor.1. Vad menar du med stora vågor. Typ supersnabb dubbel mast och perfekt sideshore eller logohögt och lite halvsegt.
2. Hur seglar du när det är stora vågor. Vågar du ligga på på fullt framfotsskär och seglet nedlagt pekanden snett framåt alá Polakow eller står du lite mer upprätt och ”styr” down the line och kanske går upp mot vågtoppen lite försiktigt? Vad gillar du hos din nuvarande bräda, möjligheten att ligga på mycket kant i hög fart eller kontrollen i sväng i hög fart?
3. Förutom som storvågsvapen, vad vill du ha brädan till? Vad/var seglar du mest, vilka segelstorlekar, vilka övriga brädor tänker du komplettera med? Hur stor är du och hur stor är din nuvarande bräda? Har du någon speciell stil (eller vision om vad du vill göra) i vågridningen (typ ”down the line och stora airials eller höghastighetscutbacks” eller ”vertikalt med feta läppslashningar”).
-
JP Wave 255 från 2001 (som jag testat) har lite rakare rocker än de andra JP-brädorna från det året. Kan nog passa. Jag tyckte den var rätt lättsegla och kändes flytig. Senare JP är generallt också snabba och trevliga, men har lite mer volym än angivet (speciellt 2002).
Naish, speciellt lite äldre, brukar anses snabba, men också grymt livliga vilket kan upplevas svårseglat. Fanatic RIP vet jag inte mycket om.
RRD Wave Cult tror även jag på, utan att ha testseglat. De är generellt mycket omtyckta.
Annars tror även jag på en freestyle-wave, men kanske inte så gammal som Mistral wave-score et al. T ex JP freestyle-wave borde kunna funka.
-
Freeride är raktframåkning, gärna fort, med lite normala gippar och sådant inslängt här och där. Kan utföras på insjö eller i hav, på plattvatten, i chop eller i vågor.
Freestyle är ren tricksegling. Moderna freestyle är i princip enbart diverse snurrtricks rint diverse rotationsaxlar, huvudsakligen alltid i stropparna. ”Klassisk” freestyle är mer svängmanövrar (360 osv), segel- eller kroppssnurrning osv och är en närmnare släkting till freeride.
Övriga kategorier är race (formula, slalom, speed…) och våg.
Våg och freeride har för övrigt ett barn ihop: bump&jump, men våg har också sedan den tiden setts vänslas med freestyle. Supercross å andra sidan är resultatet av het natt i form av en trekanten med våg, slalom och freestyle i huvudrollerna.
-
Ett av mina favortiframtidsprojekt är ”den lilla surfmobilen”. Tidigare hade jag en Golf och i den fick jag i en hel vågseglingsutrustning (2 brädor, 6 segel etc) genom att helt montera bort främre passagerarsätet (och alla andra säten förutom förarsätet också för övrigt).
I somras fick jag in tre (3) brädor i en Renault Clio.
Mitt framtidsprojekt (som skall komplettera bussen) är en liten, superbränslesnål surfbil där prylarna får plats inne i bilen (en fet trippelbag samt segel på taket gör inte bränslaförbrukningen gott). Sedan skall man på plats (vid säg Torö eller Åsa) kunna lyfta upp grejorna på taket och få fram en sovplats och ett litet kök. Räknar med halva bränsleförbrukningen från bussen (om man blåser på lite) vilket teoretiskt kan förbubbla resandet.
-
Tycker att kontrast mm funkar rätt bra på min digitalkamera (10d). Kör man i RAW-format känns totala omfånget rätt stort (motsvarar 12 bitar, tror jag) och man har möjlighet att sedan finlira en del med kontrast mm. Kör man JPG är det lite lurigare och relsutatet beror rätt mycket på vilka inställningar man kör näg det gäller kontrast, mättnad, skärpa etc. En helt ny värld av olika inställningsmöjligheter är det i alla fall.
En stor fördel med digitalt, speciellt när det gäller actinfoto, är att man enkelt kan ställa upp ISO-talet om det börjar mörkna lite. Med film får man ju byta rulle och är man inte en sådan som bränner iväg ett par rullar per fototillfälle är detta lite bökigt. Vet inte hur många surfsession som blivit suddiga eller underexponerade för att jag bara haft 100-400 ASA med mig/i kameran. På digitalen ger 800 och även 1600 rätt bra resultat, faktiskt, och det tar kanske en sekund att andra iso-inställningen.
-
Jag tror inte digitala systemkameror framöver kommer minska i värde mer än analoga dito. I alla fall inte de första åren. Det är ett grymt sug på begagnade digitaler nu medan det är överskott på halvproffessionella vanliga systemkameror pga att många just byter till digitalt. Lite förenklat faller en systemkamrea till ca halva nypriset rätt snabbt, sedan långsammare. Jag tror det kommer ta att tag tills en beggat 300d går förr 5000:- eller en 10d för 8000:-.
Glöm sedan inte att med systemkameror ”åldras” ju inte objektiven på samma sätt som ett high tech hus. Objektiv byter ju (de flesta) enbart av uppgraderingsskäl (dvs att byta till mer ”proffsiga” prylar) inte av modernitetsskäl.
-
Jag har haft min Canon EOS 10D sedan i november, dvs knappt tre månader och tagit lite drygt 1000 bilder. Då har det ändå varit enbart vanliga ”familjebilder” i princip. På några timmar på Hookipa kan man lätt klicka iväg ett par hundra bilder, utan att okynnesknäppa. Jag skall till Maui om en månad och kommer troligen lätt upp i över 1000 bilder bara på den vistelsen.
En OERHÖRT STOR fördel med digitalsystemkameran är för övrigt att man direkt kan se om bilden blev bra och sedan eventuellt justera lite. Det ger dels mindre risk för en hel serie aningens underexponerade bilder och gör dels att man snabbt lär sig mer om fotograferingen.
Trycka bilder i en färgskrivare ser jag mest som en rolig grej. Hållbarheten på dessa är ännu inte alls bra. Å andra sidan kostar det idag inte direkt mer att göra riktiga papparsbilder (i ett lab) från digitalt än från negativ (och det är billigare än från dia). Nu kan ju dessutom välja endast de som är riktigt bra (de andra räcker väl att se på datorn). När jag tar ”vanliga familjebilder” så brukar typ 2-3 bilder på en rulle vara riktigt bra (trots att kanske 90% är skarpa, rätt exponerade etc). Det är rätt mycket slöseri med framkallning, det. För övrigt har jag jobbat med proffsfotografer, bland annat på fotbolls-EM 92 och ett par gånger på Stockholm Open. De brukar också ligga runt 2-3 bra bilder per rulle (på denna typ av snabba motiv).
Så, det är ganska lätt att hitta sätt att räkna som gör digitalsystemaren klart mer intressant.
-
Hmm, de tyngsta digitalkamerorna med upp mot 15Megapixels börjar faktiskt rent upplösningsmässigt konkurrera med ett bra dia.
För surffotografer med fet plånbok kan jag rekomendera den nya EOS 1D mkII (inte 1 Ds, alltså) med 8.5 MP och 8.5 bilder per sekund (C-MOS sensor). Det är grym datatrafik, det. Två kortplatser också, en CF och en SD.
-
Julmat? Nej, det är stenhård styrketräning. Hur bra skär i bottensvängen motsvarar 140 kilo i knäböj?
-
Möjligen är det en felskrivning, annars bara konstigt. EVO74:an har det största segelspannet jag träffat på på en vågbräda. Jag har kört den upp till 5.9 (med en 22cm fena) och det känns fortfarande helt harmoniskt vid mina 68 kilo.
-
Jag skulle rekomenderar 74:an som enda bräda. EVO:sarna känns större än vad volymen anger när man inte planar, så de flesta kan köra en stolek mindre än normalt. EVO74:an klarar lätt 5.7. Grabbarna i teamet som väger runt 85 kilo byter från 74 till 80 just vid ca 5.7. För 5.7 och bökig onshore tycker de 80:an är bättre, men under det är det 74:an som gäller.
Givetvis har seglarens nivå lite betydelse, men man behöver nbog inte vara superduktig för att 74:an skall vara det bätttre valet vid 80 kilo.
-
Precis. Har man drag så man planar, då är det betydligt lättare och man kan ju till och med sikta lite uppåt eller nedåt längs våglinjen för att få en smärtfri passage.
Är det ordentligt stort och man träffar vågen sent finns dock ett problem om man kommer med full planing. Tid i luften. Scenariot kan ju resultera i en drygt fem meter högt hopp rakt upp (även om man dämpar). Att komma igång efter landningen tar några ögonblick och är vågen bakom då lite större så kan man (igen) ligga risigt till. Som sagt, det är rätt spännande med vågsegling.
Trots att fall i vågridningen ofta är något lindrigare så kan det smälla på rätt bra även här. Därför tycker jag trots allt att de mest spännande ögonblicken kommer just i vågridningen när vågorna börjar kännas stora. Det är en grym känsla när man ligger på toppen och väntar på att vågen skall bygga, sedan droppar in, speedar down the line, lägger på bottensvängen och siktar mot läppen. Just då, när man är på väg upp mer vertikalt och inte vet om man är för sen och kommer få hela skiten i huvudet eller har timat rätt och har en chans att komma upp över eller genom läppen, just då är spänningen på topp.
