ola-h
Forumsvar skapade
-
Generellt sett är kolfibermaster betydligt bättre än både glasfiber och aluminium. Redan master med relativt liten procentandel, 25-40% slår glasfiber (och alu) på fingrarna rejält. De är lättare än glasfiber och starkare (och oftast ävan lättare) än alu. Dessutom är de ”snabbare” i flexen (detta är ett ämne som är värt ett eget inlägg).
Går man från en typisk glasfibermast till en 25-40% glasfibermast känner man en klar skillnad både i effektivitet och i hanterbarhet. Till råga på allt är dessutom skillnaden från en 25-40% upp till en mast med mer kol, säg runt 60-75%, lika stor igen. Jag har aldrig provat någon 100% superracemast, men antagligen blir det liknande prestandavinster även i detta steg.
Att lägga lite extra pengar på en bra mast är oftast helt rätt.
Ola H.
-
Problemet med orgasmer är ju att det tar slut rätt fort. Visserligen kan det hända att man senare under dagen, eller rent av ännu längre fram i tiden, tänker: ”ja, det var allt en skön orgasm…”. Det kan också handa att man rent av går och liksom leter upp orgasmer, söker efter tillfällen att få mer.
Relatera nu detta till en riktigt bra off the lip på ett rent tremetersface, toppat med en rejäl läppsmack (och då talar vi vågläpp). En sådan läppsmack sitter inte bara kvar i hjärnan under en lång tid framåt, det sitter rent av i kroppen. Varenda nervtråd minns exakt hur det kändes och varende muskel kan återskapa spänningen från när DET hände. Denna känsla sitter kvar minsts tills dess att nästa, ännu fetare, läppsmack upplevs.
Dessutom, har man en gång upplevt ett schysst läppsmack reser man gärna till andra sidan jorden för att få ett par till. Pengar, satsas och socialt liv och karriär offras gladeligen.
När man inte fått läppsmack på länge kan ovan beskrivna eufori till och med inträffa om man råkat plana lite vid senaste surfabstinensinducerade lättvindssjunkövningen.
Så, på något sätt känns inte tävlingen riktigt jämn….
Apropå detta. Om jag flyttar ut min kontorstol mitt på golvet, fäller sits och säte maximalt, lutar huvudet bakåt, blundar och tänker tillräckligt intensivt så känns det nästan som en bakåtloop om man snurrar ett varv på stolen.
Ola H.
-
Kanske var det pga epoxin det blev vitt. Jag har för mig att coremat normalt blir rätt så genomskinligt. Det kan vara något annat skumt skum jag tänker på dock.
Ola H.
-
En kompis till mig bytte automatlåda i sin 84. Han hittade en begagnad på någon skrot och lämnade hela balunset till en mer eller mindre skum mekare. Om jag inte minns fel gick kalaset på runt 5000:-.
Ola H.
-
Vad är det för bräda, eller närmare bestämt, vad är det för laminat? Det spelar också in hur mycket tid/pengar du vill lägga för att få brädan fixad.
Ola H.
-
Undrar om inte balansträning med 5.7:an, 245:an och vatten upp till midjan är minst lika bra träning som pråmkörning i fullfart i minimalvind. Efter att ha övat helikoptertacks med en tredjedel av seglet under vattenytan ter sig många manövrar i planingsfart rätt enkla. Något annaty man kan öva när vinden inte räcker till är den så kallade undervattenstarten. Denna fungerar bäst med en riktigt liten bräda. Det hela går till så att man istället för att med benstyrka och segelkraft låter sig dras upp på brädan helt enkelt trycker ned brädan med benen tills det att den nått sitt jämviktsläge 1 meter under vattnet.
När man redan i utgångsläget knappt har huvudet över vattenytan får ju också ducktack en ny och djupare mening.
Slutligen, för riktiga experter rekomenderar jag följande korsning av vattenstart och riggdragning. Ställ dig på brädan med seglet i vattnet. Luta dig framåt tills dess att du kan sätta bägge händerna på bommen. Nu ligger du på seglet som efter en misslycked 360. Pressa nu ned brädan under vattenytan och försök samtidigt dra upp seglet i bommen. Lyckas man få ned brädan tillräckligt djupt går det faktiskt att få upp seglet.
Ola H.
-
Som de andra skrev nedan är det i princip seglets sidokrafter relaterat till vilka sidokrafter brädan och fenan kan producera som bestämmer hur stort segel som fungerar. När det göller seglets sidokrafter är det intressant att notera att även om tryckpunkten i seglet ligger procentuellt sett lika långt från masten kommer tryckpunktens läge över brädan att hamna längre bak än denna proventuella förändingen (*bomlängden) indikerar. Detta beror på att ett större segel i regal också är betydligt högre och att tryckpunkten ligger högre upp. När seglet lutas bakåt spelar detta in rätt mycket. Därför är det vettigt att flytta masten framåt då man kör stort segel. Ett problem med detta är att man då också flyttar riggens (och kanske seglarens) tyngdpunkt. Med tynkdpunkten för långt fram (relativt rockerkurvan) blir det svåt att komma upp i planing. Jag tror att det är här som en del av kompromissen ligger. I praktiken måste men ha en lite längre ”hyfsat rak” del av ssooplinjen för att kunna mecka på större segel.
En annan viktig del ar givetvis hur stor fena som fungerar. När man skall upp i planing måste fenen vara tillräckligt stor för att klara producera stora sidokrafter i låg fart. När man sedan fått upp farten gäller det då att häcken är tillräckligt bred för att kunna hantera de mycket stora vridkrafter fenan producerar i hög fart.
Om man inte skall ligga och pressa höjd kan man vinna mycket (i betydelsen klara sig med mindre fena och större segel) på en bra planingsteknik och bra känsla för fenans prestanda. Att komma upp i planing på lite slör ställer ju mindra krav på fenan och genom att snabbt falla av lite och dra ett par pumptag kommer man snabbt upp i planing. Sedan svänger man försiktigt tillbaka upp i vind och ser till att inte överbelasta fenen med mycket kraft på bakfoten vid för låg hastighet.
Spinout beror ofta på att man inte riktigt har den rätta känslan för vilka krafter fenan klarar.
Ola H.
-
Det kan skilja ett kilo till och med på två till shapen identiska brädor byggda i identiska material. Själva byggkvaliteten spelar stor roll. Med hög noggrannhet sparar man i på både plast och spackel och får dessutom en starkare bräda på grund av att man löper mindre risk att vissa fiberytor ej blir genomvätta. Det är på grund av detta som bra custombrädor fortfarande är lättare och starkare än till och med de fina seriebrädorna i sandwich.
RRD byggs på Cobrafabriken (som iochförsig har ett gott rykte) men Star boards tror jag har en egen fabrik (jag kan ha fel här). Kanske är Star av högre kvalitet. De krashede Starbrädorna jag sett har varit väldigt tunn byggda, men sett genomvätta och fina ut. Från Cobra har jag sett flera exempel på brädor med dålig genomvätning. Mina enstaka observationer säger dock inget om hur det ser ut i ”genomsnitt”.
Ola H.
-
I praktiken ändrars viktfördelningen (tröghetsmomentet egentligen) i princip alltid om man adderar volym. Om vi nu ändå tänker oss att vi har två så lika brädor som du beskrev måste det vara tjockleken som ändrats. Detta påvekar tröghetsmomentet mest i rotationer kring brädans längsaxel. Detta spelar visserligen roll för hur kvick brädan känns, men jag tror inte förändringen i praktiken är så stor.
Det som istället spelar roll är att själva tjockleken i sig gör att man står högre ovanför vattnet och detta är i min mening mycket signifikant när det gäller känslan i en bräda. Gör man brädan plattare och tunnare där man står måste man ju flytta volym framåt och då har man återigen ändrat (försämrat enligt vårt sätt att se det) viktfördelningen. Detta är grunden till att jag ofta påstår att brädor med mindre volym helt enkelt är bättre vågbrädor förutsatt att man inte står still och sjunker. Det går helt enkelt inte att plocka dit volym utan att ändra en massa saker.
Ola H.
-
Det hela beror på vad man menar med slashig. Menar men att den skall vara ”loose” och lättsvängd i höga farter (på större vågor) skall man sikta på en lite mindre, tunn bräda, kanske med lite extra v och en relativt smal akter (+lite fena).
Menar man att brädan skall vara lättmanövrerad på små utrymmen, kunna göra 5-öresvändningar i småvågor och vara allmänt ”throw about” skall man sikta på något med bredare tail och mer tailkick, gärna rätt kort och med rundare kanter i fören.
I bägge fallen ger mer volym en trögare bräda. Det låter lite som Vodoo inte gillade Naishen för den var för stor. Jag har dålig koll på hur han Drops ser ut, men Drops brukar vara rätt tunna och ha relativt mjuka kanter. Nashen är ju faktiskt rätt fet och har mycket skarpare kanter. Så, om man är specifik i sin smak och gillar en bräda av Dropstyp är det inte så konstigt om Naishen inte riktigt faller en i smaken.
Ola H.
-
Båda anses vara mycket bra brädor och du lär inte bli besviken på shapen på någon av dem. Som Fredrik dock sa, Naishen har en mer klassisk Hawaii-shape. Att den trots allt fungerar bra allround är för att den (liksom de flesta nya brädor) är så lätt. Naishen är relativt kurvig genom hela brädan (både rocker och outline men har aningen skarpare kanter. RRD:n har en ”modern” allroundshape med rakare outline i mitten, mjuka kanter i den främre delen och mindre rockerkurva mellan stropparna (och i fören).
Bägge brädorna har mycket volym, men jag tror ändå RRD:n fungerar bättre med ett stort segel, främst på grund av att den har mindre rockerkurva i den främre delen. Jag tror också att RRD:n är klart mer lättseglad och på grund av den lite bredare och fetare nosen mer lämplig för freestyletricks. Naishen har dock antagligen en lite mer direkt känsla när man rider lite snabbare vågor.
Byggtekniskt är det svårt att se någon enorm skillnad. Båda är byggda på Cobrafabriken och därför är antagligen kvaliteten liknande. Det kan finnas vissa skillnader i materialvalet (typ av fiber, sandwich och förstärkningar). Ingen är direkt oförstörbar, jag har sett flera rejält kraschade ex av båda, men det gäller ju nära nog alla (standard-) brädor.
Ola H.
-
Om du köper hyfsat moderna segel (säg från 97-98) är det viktigare att hitta segal som är i bra skick än att leta efter en speciell modell. Visserligen kan det skilja en hel del i känsla och prestanda mellan olika modeller, men i vågorna tenderar dessa skillnader att inte spela så stor roll och man vänjer sig ganska lätt vid olika typer av segel.
När det gäller onshore (OS) eller sideshoresegel (SS) gäller det jag sa ovan, men det finns vissa generella skillnader. OS är nästan alltid gjorda för att klara mer vind, är oftast lite hårdare och har ett mer ”direkt” drag. SS är i allmänhet mjukare i känslan, lite fladdrigare när de är överriggade men kan ha bättre bottendrag när de är underriggade (beror mycket på modell). Många som kommer från race- och slalom-segel gillar den direkta ”pang på-känslan” i OS-segel och tycker SS känns mjäkiga. Jag har dock en känsla av att ju mer man kör i vågor desto mer åt SS-hållet tenderar man att gå. Jag tycker egentligen att indelningen OS-SS är lite lustig. Det är mer hur stort segel man gillar att köra och hur man vill att seglet skall kännas i manövrar som spelar roll. Det är intressant att notera att NP, som ju nu har tre olika vågsegel, inte rekomenderar dem till mer OS eller mer SS utan endast pratar om olika ”känsla” och typer av prestanda. Det var en liten utvikning…
Alltså leta på en fin linje till bra pris och satsa hellre på en eller två bra (korta) master. Möjligen kan du, som Fredrik B skrev, satsa lite extra på det största seglet (runt 5.5).
Ola H.
-
Jag har inte testad den men med tanke på shapen borde den klara 5.3 rätt lätt. Den är ju trots allt 54 cm bred och dessutom rätt förhållandevis bred i tailen. Med en lite kraftfullare fena borde 5,3 vara en baggis.
Ola H.
-
Om jag inte minns fel sys Naish av North. Arrows syddes tills nyligen av Neil Pryde. Nu tror jag dock att de också sys av North. För att fylla produktionskapaciteten kommer Neil Pryde nu istället att sy Simmer.
För övrigt designas Arrows av Wilhelm Blauuw, före detta Gaastra, före detta Neil Pryde. Naish designas av (bl.a.) Don Montague, som följde Robby från Gaastra. Frågan är var Monty Spindler håller hus? Yes, kanske?
Ola H.
-
Varför inte bakåt-framåten, eller räknas den inte på grund av att det liksom blir 1-1=0? En bakåt-framåt i kombination med bomvolt torde vara ett svårslaget trick.
För freestylenissarna rekomenderas i denna anda även 360 med bomvolt eller den mycket svåra manövern spock ståendes innanför bommen.
Ola H.
