ola-h
Forumsvar skapade
-
Lars_K;612981 wrote:Vägde US-boxarna jag meckade med för ett tag sen. 10″ boxarna vägde ca 200g. Alltså ca 8g per cm längd. I min quad har jag 10+10+20+20=60cm box. Det blir 480g, plus ändstycken säj 100g till. 580g bara i boxar totalt alltså.
Sen förstärkningar till det förstås, men det behöver Fanatics box också ha. Iaf om det ska bli lika starkt.
Känns inte rimligt att besparingen blir minst motsvarande hela boxvikten.
Dessutom ser boxen lika fet ut som en US, kolla bilden här: http://2.bp.blogspot.com/_0e7MZbuIb5U/S93RmOCWtnI/AAAAAAAAAeo/Ons26HzrSbs/s1600/IMG_0633.JPG
…kan ju dock vara en konverterad US-box. Men det måste ändå vara en viss bredd på boxen för att den ska hålla (lika bra som en US). Och för att man ska kunna dra skruvarna snett ner mot fenan.Men jag tror dej på viktbesparingen när jag ser hållbara bevis svart på vitt. Spekulationer tror jag inte på. 😉
Boxen på bilden är nog en konverterad US. Låt oss säga att min gissning ovan inte bara var ”utbildad” utan ”välutbildad”. Och inte bara teoretiskt välutbildad utan även praktiskt. Typ med våg och riktiga boxar. EN Chinook 6″ box (standard fenboxlängd) väger ca 140g ”ren”. De nya mindre än så när de redan är inbyggda i sina förstärkningar. Så går det väl åt några gram lim också. Men till EN US-box går det åt både en stor hårdskumkloss + en massa fiber runt om. Svenne kanske vet mer om vad förstärkningsmaterialet för en boxinfästning totalt brukar väga. Det är där det går över till gissningar för min del.
Men skulle kunna räkna baklänges också i praktiken bör inte den nya boxen vara särskilt mycket tyngre än enbart förstärkningarna till en US-box ( OK lite mer väv går åt och så något att dra skruvarna genom, men det blir inte så jättemånga gram), så man sparar liksom hela ”plastklumpen” som utgör själva US-boxen.
I grunden är ett av problemen att man ju ändå måste förstärka med hårdskum runt en US-box för att (kärn-) materialet i brädan är så klent. Så boxen måste dels vara tung för att hålla och så måste förstärkningarna vara tunga för att hålla boxen på plats i brädan. OM man istället gjuter boxen direkt i en hårdskumkloss med några lager väv slår man två flugor (eller snarare två feta koltrastar) i en smäll. Så man sparar in vikten av en fluga (fet koltrast, ca 130g).
Själva grundkonstruktion är liknande om man gör en ”hemmagjord” tuttle eller powerbox vilket också kan bli väldigt lätt, men där väger ju istället själva fenbasen en del extra.
-
Mmm. Bilder får vänta till boxen släpps ”officiellt”. Men om du kollar sinkers bilder och sedan tänker dig att gjuta boxen i kol/glas rakt in i en hårdskumkloss så har du en antydning. Givetvis skulle man kunna gjuta en us på samma sätt, men det är både krångligare + kräver klart mer material eftersom man måste ta hänsyn till den indesignade brottanvisning som spåret i boxen utgör.
En ”utbildad gissning” säger att den nya boxen monterad och klar väger mindre än enbart en US-box med motsvarande justermån. Sedan går det kanske åt 125-200g per US-box med fiber, plast och förstärkningar för att få fast den i brädan.
-
Ja, man har ju fått svepa en och annan öl före seglingen för att komma åt den åtråvärda aluminiumen. Fördelen med den box som syns på Fanaticbrädan i Sinkers reportage är väl främst vikt. Jag skulle gissa på 5-800g lättare på en Quad jämfört med 4 US (även om de är korta). Bättre att lägga de grammen på förstärkningar någon annanstans.
-
Lustigt. Jag hade precis raderat ett inlägg jag höll på att skriva med motsvarande budskap som Jeppe, när jag kom på att det här är en ty av diskussion jag inte heller vill ägna mig åt. Så jag var lite mer principfast än Jeppe. Eller inte, för nu skriver jag ju i alla fall. Fast på ett annan sätt.
Jag har en artikel som jag velat skriva i flera år, men inte riktigt fått ur mig. Den skall heta ”Emotionella bindningar till sitt material”. Fråga är om det är bra eller dåligt? Jag har själv liksom gått hela vägen från att först att vara tämligen noggrann och analt försiktig med prylarna. Sedan haft tillgång till så mycket nya prylar varje år att det närmast blir tråkigt. Slutligen till att börja ”spara och vårda” lite brädor (trots att jag forfarande har samma snurr i brädgarderoben).
Min slutsats är att brädor liksom kan ha två typer av emotionella värden associerade till sig. Det första är ett slags ”nytt och fint”-värde. Visst kan det vara en psykologisk (och kanske social…) tillfredställelse att ha en ny, fin och bland bräda, men funktionellt sett är denna typ av emotionella förhållande till brädan mest av ondo. Men samtidigt känns det i längden inte heller bra att ha en slags slit och släng mentalitet. Kalla mig flummig, men det är något speciellt med att faktiskt ha något slags känslomässigt förhållande till sin bräda. Men som jag ser det är ”ny och fin”-känslan snarare i praktiken en slags negativ känsla. Den är ju så skör. Minsta misstanke om en skada ger ”ny och fin”-känslan en törn. Och till och med om man lyckas hålla brädan i perfekt nyskick så finns risken att blotta ryktet om att en ny modell är på g gör att brädan plötsligt börjar kännas gammal och…ja, kanske inte sliten, men ändå lite unken på något sätt.
Men timmar på vattnet de där riktigt bra dagarna när man laddar för fullt och liter på att brädan klarar sig med livet i behåll, det skapar djupare känsla. Och i någon mening kanske ännu mer timmarna i garaget när man lappar ihop de sår (på brädan) som de där bra dagarna ofta resulterar i. Eller när man efter en ovanligt lång, ovanligt vindfattig period beställer ett par nya stroppar till trotjänaren. Eller kanske gör en egentligen onödig refinish eller rent av sätter i några nya fenboxar.
Den typen av emotionell bindning som allt det här kan föra med sig är en positiv känsla som både får dig att segla bättre för att du helt enkelt spenderar mer tid på brädan och får dig att segla bättre för att du vågar ladda mer. Den där sista svängen när vågen reser sig sååå fint, men när du vet att ett misstag ger er en resa upp på stenarna. Skall ni göra den? Ja, för ni vet att ni tillsammans kan klara det…även om slutfasen får göras en sen kväll i garaget.
-
Det var iofs många år sedan jag pajjade en fenbox, trots grundstötningar i Åsa i princip varenda gång. Men man kan iofs tänka sig att det blir mindre skador på fenorna om muttern går av.
-
De nya boxarna finns både i kort och lång och i de långa kan man flytta fenan. Sedan är basen lika grov som på US. I själva verket passar en US-fena om man gör några mindre modifieringar. Dock är de nya rejält mycket lättare och snabbare att montera.
Lars K: Choco leverarar ju Fanatics Quads verkar det som så det verkar konstigt om det inte skulle erbjuda samma fena som syns i Sinkers reportage även aftermarket.
(Gjuta om minituttle till US är rätt bökigt. Betydligt enklare att gjuta om US till Minituttle, faktiskt. Och detta är inte ett resonamang baserat på teoretiska argument…jag har provat båda… Men både US (superenkelt) och MT (lite slabbigare) går att modifiera så de passar i den nya boxen).
-
Aha. Ett förgivettagande från min sida. Vad är det då? Det är svårt att säga nå’t om fenorna om man inte vet nå’t om brädan. Choko kommer troligen ha quadfenor (jag har själv lagt in en intresseanmälan på ett sådant kit). Om det är en custom du beställt, fundera lite på om den skall ha den nya fenboxen. Kolla Sinkers tråd om Fanatic quad. Där syns både boxen och lite av Chokofenorna.
-
dude;612716 wrote:Kan du inte visa en bild på dem? Jag tror på större fenpar fram och så litet fenpar pak man kan köra med utan att tappa för mycket höjdtagning och eller raktframegenskaper för våra svenska förhållanden med mindre vågor – så att den blir så loose som möjligt.
Fast en Quatroquad är ju inprincip en twin med thrusters, så ju mindre framfenor desto mer twin-lik och detso mer loose, kan man säga. Svaret på frågan om en Quatroquad skulle funka även med stora fenorna fram och de små bak står skrivet i stjärnorna. Jag vet ingen som provat (så vitt jag vet inte ens Quatro själva). Det är nog enklast att köra MFC standard eftersom de använts för att utveckla brädorna. Men iofs kör många av Quatros teamriders med andra (custom) fenor (från MFC), ofta lite större fram och lite mer svepta och mer flexiga bak.
-
Uppskalning, nedskalning, avskalning, påskalning, inskalning, utskalning. Allt enkelt att fixa.
Slusken. Svårt att säga för mig, jag har inte testat MFCs fenor och mina blåa brädor har i genomsnitt bara haft 1.08 fenor vilket är mindre än fyra. Men ja tror kanske att det inte är fel med det stora kittet för våra breddgrader. Men vad säger de som kört Quatro/MFC?
-
Ja, jag menar här snackar vi om att byta lite fenor. Vad är väl det mot att byta hela tailen? Utveckling går uppenbarligen bakåt.
-
Klassisk flextail: http://picasaweb.google.com/Witchcraftsailboards/FlexTail#
-
dude;612543 wrote:Förresten, när du nu är inne på en freestyle-wave, vad är det som håller dig borta från att utgå från en konventionell single-fin fsw, som Kode, etc?
Kode (och Acid och gamla Kombat) har en rocker som är väldigt plan mellan stropparna och sedan en hyfsad tailkick på det. Överlag är det en väldigt snabb rocker. Det är nog en bra kompromiss för en våg/fsw-rocker för en singlefin, för den ”raka” delen ger snabb och skön känsla i brädan och bra stabilitet i längre svängar och tailkicken behövs för att (på en single fin) få brädan tillräckligt bra i kortare (topp-) svängar och om man försöker trycka runt bräda på bakfoten.
Men en tri fin har som jag ser det andra förtjänster och andra problem. Visserligen är den snabb kant-kant, pga kortare fenor, men den får egentligen mer stabiitet i svängen (driv), så om man då också har en rätt rak yta mellan stropparna så har jag känt att det blir för stelt överlag på de brädor jag kört. Jag tror helt enkelt att det behövs lite mer kurva framför fenorna. Men i gengäld är det ju rätt lätt att få runt en trifin i en toppsväng (där hastigheten är lägre) så tanken är att man kanske inte behöver så mycket tailkick. Därav valet att köra den typ av kurva jag kör.
Dessutom tror jag en sådan rocker är snabbare än motsvarigheten med platt mellan stropparna + tailkick när man kör ”blasting” med den (med single fin).
För övrigt har ju redan brädor som Goya twin och Quatro Tempo bevisat att man kan få bra sväng på brädor med rejält snabb rocker i tailen. Jag vet inte exakt hur dessa brädorns rockerkurvor ser ut, men jag tor att även de har lite mer krök på mitten och är rätt raka bak. En sådan med en singlefin skulle nog vara grymt skön på plattvatten (även om de kanske har lite onödigt runda kanter för detta). En twin+ single är på vissa sätt en ultimat kombination.
Men den här brädan är helt enkelt ett lite annat experiment som, om det funkar, kanske kan få ett ännu bredare användningsområde – eller i alla fall lika brett men med en lite annan känsla.
-
dude;612542 wrote:Okay, det kanske inte går att kategorisera med
1) rak tail-rocker, lite scoop
2) rak tail-rocker, mer scoop
3) mer tail-rocker, mer scoop.
Men man kan ju försöka sätta lite konkretare ord på vad för exempel det finns på lite rakare freestyle-waves respektive lite kurvigare freestyle-waves. Så klart handlar det ju om att para ihop rockerkurvan (som dessutom skiljer sig mellan centrum och säg 25 cm från centrum) med outlinen. Men det börjar bli lite väl komplicerat att prata om det utan bilder…Off-topic skulle jag väldigt gärna mäta ut en eller två egna brädor för att se hur kurva skiljer sig. Tycker mig ha läst att det är ett svårt kapitel, eller? :tongue:
Om man delar inte brädan i fyra delar så kanske man skulle få en hyfsad bild: kurva från 0-30, kurva från 30-80, kurva från 80-140, kurva från 140 och framåt, t ex.
Skall man bara avbilda en kurva kan man ju t ex mäta var 5:e cm, men dessa data säger inte i sig så mycket eftersom man som sagt kan ”passa ihop” två sådana kurvor på olika sätt. Att lägga linjalen på mitten av resp område ovan och sedan se hur mycket den lyfter i ändarna skulle ge tydligare jämförelser.
-
dude;612471 wrote:Jag skulle tro att en trailerfin blir bättre i mindre vågor (”väldigt loose och lite mer hook i toppen”) men inte superbra i för marginella vindar på grund av lite sämre höjdtagning (”skum känsla i fartframseglingen före man fått upp farten alternativt ökad stelhet”). Sen får vi får se vad en rak tail-rocker ger ovanpå det här!
Ja, men jag tror nog man kan få mer än acceptabel höjdtagning. Trots allt, när bakfensstorleken börjar närma sig 14-15 så har vi plöstligt extremt bra höjdtagning, så det skall nog gå att få till något hyfsat även med lite mer trailerstuk. Den rakare rockern längst bak tror jag ger rätt mycket mer ”power” till brädan när man väl har fart rakt fram.
dude;612471 wrote:Menar du att quaden eller thrusters+trailer ger att man kan ”ha kvar rätt mycket ”loosehet” samtidigt som man får rätt ”normala” raktframegenskaper”? Jag trodde först du menade att quaden ger detta men kan nu tänka mig att du menar det motsatta. :confused2: Anledningen att jag tror att du menar en quad ger detta är att man har två fenor längst bak vilka kan ge större yta – för mer normala raktframegenskaper – med till och med ett mindre djup – ha kvar mycket ”loosehet”.Jag menar att man även med en ”Starboard style” quad med stora fenor fram har än bättre kompromiss mellan ”rakt fram känsla” (höjdtagning mm) och loosehet än med en tri fin. Men priset är många fenor (lite sämre toppfart, kanske) och hög komplexitet. Och så blir det inte lika enkelt att köra brädan som single (men samtidigt finns sjkt stora trimmöjligeter även på en quad: stora fram eller bak, som en ren twin och sedan olika fentyper och positioner på det).
dude;612471 wrote:Japp, som en extrem ”slashy småvågsbräda” kan jag tänka mig den blir! 🙂 Men om den blir för extrem lättvind avgör nog hur passa bra höjdtagning i och ur planing den får. :mad2:
Tanken är ju en hyfsad anpassningsbarhet. Single för insjö, single eller tri fin för onshore hopp etc å så mer glidning mot trailer ju mer vågridningsorienterat det blir.
dude;612471 wrote::confused2: Frågan är då vad som är ’ultimat’ för mindre vågor i extrem lättvind? Om man tar en quad och en trailerfin vid sidan av varandra, kommer quaden generellt kunna köras med kortare bakfenor än trailerfenan och ge samma ”loosehet” eller med lika långa bakfenor och ge bättre raktframegenskaper? :confused2:Om man inte kör ultrasmå bakfenor (vilket jag inte provat) på quaden blir den nog aldrig like loose som en trailer (med rel liten mittfena). Max loosehet på en quad får man om man kör den som twin. Men då är vi tillbaka i att det är lite olika slags känsla i de här två koncepten (twin resp trailier). Förhoppningen jag har med trailersystemet är att det skal vara rätt enkelt att trimma in lagom loosehet genom att flytta mittfenan framåt bakåt.
dude;612471 wrote:Vad jag vet så har Goya One en rockerkurva som är platt i aktern och som sen blir brantare ju närmare nosen man kommer. Däremot har Witchcraft Chakra, som du också säger (om jag inte kommer ihåg fel) ligger närmare denna bräda i egenskaper och den brädan har en annorlunda rocker. Det skulle vara intressant att se dina ”curve”-grafer på rockerkurvorna jämförda!!! :santa: …det är möjligtvis inget du kan dra fram ur rockärmen? 😉
Som sagt vet jag inte själv hur rocker kurvan på dessa två brädor egentligen ser ut. De flesta vågbrädor (och fsw) har sin plattaste punkt på rockerns vid ca 70cm och sedan lite tail kick. Sedan är det lite olika hur snabbt de börjar stiga och hur mycket ”flip” de har i nosen. Min uppfattning av Witchcrafts rockers i allmänhet är att de istället är rakast längs bak. Det gör att de för en given rocker (räknat från 100cm och bakåt säg) har lite mer böj mellan stropparna med sedan lite mindre under mastfoten och en bit fram för att sedan vara rätt branta längst fram. Jag är lite tveksam mot det sättet att designa scoopet, men denna typ av idé för brädans bakre del är ungefär så jag har tänkt mig min bräda. Jag lägger också som minst v/konkav mellan stropparna för att få en lite ”högre” känsla i brädan, dvs känslan av ”snabba reaktioner” när man skall in i sväng. Sedan är den här brädan lite längre än vad jag ”brukar” göra, 233, tio cm mer än de jag gjorde till Maui. I princip kan man säg att den är lite förlängd på mitten, dvs det blir en lite längre del rocker som är relativt plan. Det hjälper både när man seglar precis på planingströskeln och tar höjd och ger dessutom bättre förutsättningar att ta större segel/tyngre seglare. Dessutom blir det lite mer förlåtande i vågridningen. Och 233 är ju trots allt inte superlångt. Med lite mer kurva (relativt sett) mellan stropparna hoppas jag att brädan ändå blir livlig nog. Det jag jobbar med nu är också att flytta bak volymen lite för att lätta upp känslan brädan: lite tunnar nos, aningens tjockare bakåt. På de kortare brädor jag gjort behöver man ha lite mer volym fram, dels för att få plats med den överhuvudtaget, men också för att lite fetare rails fram hjälper otroligt mycket med lättvindsegenskaperna (sup-planing eller precis planing). Men det blir inga problem på den här brädan i alla fall.
dude;612471 wrote:Ovan menar jag utgående från en klassisk lite plattare freestyle-waves rakare rockerkurva.
Jag skulle kunna generalisera och placera in brädor i följande tre kategorier för tidigt planing:
1) rak tailrocker och lite scoop
2) rak tailrocker och mer scoop
3) mer tailrocker och mer scoop
Personligen tror jag att nummer ett kan bli en grym vågis :cool2: men det handlar (tyvärr) inte den här tråden om. :frown:
Nummer två svänger dock nog helt säkert bättre, speciellt med något annat än en stor mittfena. 😉 :santa:
Nummer tre är så klart skön att köra, men i marginella förhållanden blir det en ren guppa ut och rida in-vågis (vilket nog är lite av din gebit, eller… 😉 ).Det blir lite för oprecist att bara karakterisera kurvorna så. Två brädor kan ha samma scoop och rocker, men helt olika kurvor. Och två brädor kan se ut att ha samma scoop och rocker om du t ex mäter från 100cm men ändå ha olika scoop och rocker om du mäter från t ex 70cm.
dude;612471 wrote:Jag tror nog att truster+trailerfin kan bli en hit i alla fall, kanske inte lika bra höjdtagning som quad, men nära på. Loose blir den nog i alla fall! Kanske ska man inte ha framfenorna lika långt fram som en quad, så att de kommer mer under fotstroppen och inte framför…
Jag kommer försöka köra framfenorna på samma ställe som jag brukar, dvs mitten på framfenan i höjd med bakstroppens framskruv. Kanske sätter jag dem lite längre in på brädan, typ 5 istället för 4cm. Den här positionen vet jag funkar för quad och tri fin, så jag vill inte experimentera med den faktorn också. Min Starboard Quad convertible som jag gjort lite trailerexperiment på har också fenorna så här. Så det får bli min utgångspunkt.
Jag skall försöka göra färdigt brädan idag eller imorgon, sedan är det upp till Svenne. Jag skickade just en 69 liters rätt extrem quad men lite nya trix inbyggda till honom, så kanske är det lite kö.
-
200pund gör det ju inte till ditt livs affär, men som de andra säger är det trots allt fullt rimligt. SOm sagt är det enkelt att få detta grymt bra eftersom det inte varit vatten inblandat.
Har du garage/ställe att vara på? Fixa det då själv. Det är sjukt bra att kunna och kostar inte mycket. Fråga om råd om du behöver. Då får du minst 150 pund över till roligare saker. Eller om det är viktigt för dig att det verkligen ser perfekt ut, skicka till Svenne för lagning. Men då blir det inte mycket pangar kvar i fickan om brädan dessutom skall frakta (och kanske pajja igen?).
Som Rille säger, lite är det priset när man handlar över nätet. Tråkigt men sant. Det finns inte alltid någon bad guy att skylla på.
