ola-h
Forumsvar skapade
-
dude;604410 wrote:Det här med toe-in, jag antar att det hjälper till att svänga brädan – likt ett roder så som Gurra drog det lite längre. Och då antar jag att det gör att man få i mer rail i framkant av brädan. Då har kanske hur mycket toe-in man har med att göra med på hur tjocka rails brädan har. Kan det stämma?Inom surfing lägger man snarare på mer toe in för att få en mer loose bräda och mindre toe in för att få mer ”drive”. Som jag ser det är det egentligen alltid seglare som lägger ned rail i vattnet, inte fenorna. Fenorna kan, mer eller mindre, snarare hålla emot och trycka ned tailen. Twin tycker jag är klart lättast att få ned mycket rail på. På alla quadvarianter jag testat (och på thruster och allra mest på single) måste man lägga på lite mer tryck för att få ned railen. Men å andra sidan kan ju samtidigt fenorna stabilisera brädan så att det blir enklare att hålla den stabil på railen genom chop mm. Och en fenkonfogiration med mycket ”driv” kan ju generera bra fart och stabilitet utan att man måste lägga i lika mycket rail.
Jag tror det finns sjukt mycket mer att lära sig om quad och tri fin för vindsurfing när det gäller detta. Tom Quatros/MFCs setups känns rätt så ad hoc. Keith Teboul brukar prata om att deras quadutveckling först tog far när det hittade ”rätt” fendesign, men samtidigt kör ju många av deras bästa seglare med helt andra typer av fenor. På sätt och viss tror jag att den variant Quatro kör med är ett resultat av att de flesta egentligen gillade twin-känslan väldigt mycket och inte vill komma allt för långt bort från den. Detta plus att deras tidiga brädor hade framboxarna väldigt långt fram och då blir det av naturliga skäl rejält stelt med en stor framfena.
Som jag ser det är varianten med större fenor fram ett helt annat koncept som, på gott och ont, kräver en lite justerad teknik (precis som twin gör relativt single). Jag frågade Kauli om hans fenor och han hade aldrig testat med stora fenor fram. Han trodde det skulle göra brädan stel. Men om man kollar på surfing så är ju det konceptet vanligast där och ett generellt trick för att göra en bräda mer loose är att montera mindre bakfena (eller bakfenor om man kör quad).
Själv testade jag alla möjliga varianter på Maui och lustigt nog så tyckte jag varje ny variant var bättre än den förra. Till slut gick jag tillbaka till det jag började med (15 fram, 9 bak) och då kändes det också bättre. Min slutsats är helt enkelt att det handlar väldigt mycket om olika känsla och rätt lite om bättre eller sämre. Och eftersom jag när jag provar nya prylar oftare hittar saker jag gillar än saker jag inte gillar så fick jag nämnda ”förbättringseffekt” hela tiden. Men samtidigt så tyckte jag nog trots allt att just mina brädor verkade funka bäst med de stora flexiga fenorna fram (även om jag gärna skulle haft ett par 13 i samma flexiga design – det hade nog blivit allra bäst).
Mina brädor har för övrigt 1.5 graders toe in vilket är ca 2.5mm på 10cm
-
Se till att boxen är stabil bara, gärna den varianten av glasfiber (gamla packline t ex). Jag har satt dit spännremsfästen på sidan av locket i min, å så drar jag några extraremmar runt också. Se bara till att brädorna ”passar” krökningen på boxen så ligger de stabilt.
-
Lars_K;603848 wrote:… Keiths stil tror jag underlättar med sina aktiva tighta svängar hit och dit så kan han korrigera om han ligger lite fel på vågen, om den stänger går han runt eller drar av en rökare mot läppen etc. Keith o Levi var nog de som var mest underhållande att titta på, det hände fanimej något hela tiden. Robby kom där ibland också med långa skär i en jäkla fart o la ner seglet. Snyggt var det men det krävde en feet våg för att imponera.
Synd att du missade Kauli. Jag är också en stor fan av både Levi och Keith (och Pritchard med för den delen) men när Kauli dök upp höll ögonen på att trilla ur skallen på mig. Han tar sånna sjukt snygga linjer till synes utan att anstränga sig.
-
Självklart kan Robby köra på andra sätt med, men man skall nog ändå inte underskatta hur ”djupt” seglingstilen sitter i seglare av denna kaliber. Det är extremt intränade rörelser som man inte bara ändrar på hur som helst.
När det gäller Hookipa och Maui i allmänhet så är det mycket riktigt ofta choppigt. Men samtidigt är vågorna så mycket snabbare än de flesta andra ställen. Vågorna dundar ju bara rakt in. På många andra ställen måste vågorna vrida in lite för att få bra sidvind, vilket i sig rensar upp. Så att det set så choppigt ut beror dels på att det ofta är rätt choppigt och dessutom helt enkelt på att de duktiga seglarna fart på vågen är så mycket högre än på de flesta andra ställen.
Och som sagt håller jag med om att det är olika stilar det handlar om, inte bättre och sämre. Men det är ändå kul att diskutera för och nackdelar med olika stilar, tycker jag. De bästa seglarna har såklart en extremt tydlig ide om i vilken riktning de vill ta sin segling och försöker anpassa stilen för att nå dit. Jag är t ex säker på att Levi verkligen vill segla både tightare och snabbare och att det har fått honom att gradvis lägga ned seglet lite mindre. Robby har egentligen gått åt andra hållet. Han verkar mest gilla det när det blir lite större och i kombination men hans ”bakfotade” grundstil blir då hans nuvarande stil en bra lösning som också ger honom en unik stil.
En bra film som ledde till en rolig diskussion, Rille. Som sagt skall jag leta på lite intressant bildmaterial så småningom, bland annat på Robby Swift.
-
Helt OK, förutom att att Robby (som docent Blomberg medelst sitt empiriska skarpsinne också intygar) långt ifrån är den som gör dessa saker bäst. I större vågor kör han ju en lång och rätt kraftlös sväng som snarare går ut på att hålla fart än att lägga tryck och accellerera. Ser som sagt bra ut men rent ”utvecklingsmässigt” ser jag hans position som en återvändsgränd. Och just det du säger om att trycka riggen framåt är ju det som Robby inte gör, han pekar jo riggen mer rakt in och använder i rätt så låg grad riggen för att få tryck på brädan.
Och jag hålle rinte med om att det bara handlar om masscentrum, utan mist lika mycket om att riggen hos en vindsurfare liksom motsvarar framfoten hos en surfare (vi står ju med båda våra kroppsliga fötter extremt långt bak på brädan och måste därför ta hjälp av vår extrafot – mastfoten).
-
Kollar man på de i onshore och cross on så beror det lite på om de skotar ut (så mycket att det blir ”clew first känsla”) eller ej. Oftast tycker jag bara att det är i riktig onshore som de ibland gör det. Och då är det inte utskotat och sedan bara glida med utan en rätt extrem variant som den som Calle kör där de både skotar ut och ändå håller tryck på framrailen. Inte helt lätt att få ihop. Angulo och Pritchard gör det t ex grymt snyggt.
Jag har för övrigt en snygg bildserie på Robby Swift i rätt stort Hookipa som jag skulle säga riktigt snyggt kompromissar mellan Robbys laydown med Levis power. Skall lägga upp när jag kommer hem till mitt bildbibliotek.
-
tws;603422 wrote:Jeg ser det slik: Jo mer man (tilsynelatende) legger ned seilet, jo hardere kan en kante brettet uten å miste fart. sorry må gi meg…
Ja, men kolla då Levis kantning av brädan jämfört med Robbys (början och mitten av samma sväng) nedan. Jag skulle säga att dessa bilder är representativa för hur mycket dessa två legender typiskt sett kantar. Och som jag ser det visar bilderna rätt tydligt att man INTE kan kanta mer ju mer man lägger ned seglet. Snarare vill man ha en relativt rät vinkel mellan bräda och rigg i det ögonblick man skall lägga maximal kantning/kraft. Anledningen är som sagt att man använder överkroppe för att via bommen/masten trycka ned brädan. Med för mycket segelnedlägg blir det inte längre lika effektivt.
-
Aha – en bottensvängsteoriduell!
Kauli skulle jag säga har en HELT annan bottensväng en Robby, vilket även gäller Josh. Faktum är att Josh och Kauli på vissa sätt har lite likartad bottensväng, fast Kauli gör sin dubbelt så snabbt och hittar därmed helt andra linjer.
Men när det gäller bakfot eller framfot så var just min poäng att det egentligen inte är foten som spelar roll utan just segelpositionen och segelrörelsen. Vill man kunna lägga ordentligt med tryck i svängen måste i princip seglet röras framåt (vilket dock inte har något med clew first att göra). Om det är det du menar så är vi på samma planhalva. Förutom att jag inte tycker att Robby gör det, han lägger ned seglet djupt, men använder det aldrig för att få tryck på brädan. Jag menar att Robby inte producerar speciellt mycket driv i svängen (när han gör sina laydowns). Han lägger ned seglet (vilket för övrigt ju inte heller är något självändamål som jag ser det) och håller sedan bara farten utan att på ”surfmässigt” sätt producera något nytt driv i själva svängen (vilket Josh, och i ännu högre grad Kauli definitivt gör – och mest av alla Levi). Det är därför Robby tappar fart som du säger, inte för att han har för få fenor det gör bara ytterst marginell skillnad och då skulle jag säga att det snarast är twin fin som gör det svårast att producera driv (vilket dock kompenseras av att det är enklare att få i mycket kant med twin).
Levi använder istället riggen extremt mycket för att producera tryck på railen. Det handlar inte i första hand om att använda segelkraften, egentligen, snarare om att rent mekaniskt låta kraft gå genom kroppen via mast och bom med i fram/mittendelen av brädan dit man aldrig kan nå genom att bara använda kraft genom fötterna. Levi och andra ”framfotare” lägger tidvis också ned seglet, men då är det en avsevärt kortare stund precis i inledningen av svängen för att döda lite kraft och komma i position med kropp och rigg precis före de verkligen lägger på kraft. Jason Diffin är kanske det mest utpräglade exemplet, men även Matt Pritchard för några år sedan. Ju mer av ”lång down the line drop in” (på en hyfsad våg) man gör, desto mer segellaydown i början kan man behöva för att ”vinna tid” när man väl sätter igång svängen. Kauli seglar ju sjukt tight på vågen och lägger därför inte ned seglet så mycket. Levi seglar mycket tightare nu och lägger därför ned seglet mindre än förr (se http://www.surfzone.se/pp_data/500/14levi_bottom_IMG_4685.jpg eller http://www.surfzone.se/pp_data/500/medium/14levi-ride-117_1776.jpg för några år gamla exempel).
Faktum är att Robbys ”gamla segling” när han stod mer upprätt genererade mer driv, skulle jag säga. Och ibland drar han till med en sådan sväng även nu, i alla fall i mindre vågor.
-
Håller med Jeppe helt. Robby (och även Mark) kör rejält bakfot – inget fel i det iofs och de gör det ju båda bra, men man får i princip vara i deras kaliber för att få det att funka riktigt bra.
I själva verket så skulle jag säga att hur man flyttar seglet i bottensvängen är det avgör om det är så kallad bakfot- eller så kallad framfotssväng. I en ”framfotssväng” flyttas seglet i princip framåt och från dig genom huvuddelen av svängen, samtidigt som det blir mer och mer utskotat. Förutom att man kan få ned mer rail och samtidigt göra en tightare sväng så är man i betydligt bättre position för att göra en kraftfull toppsväng efteråt.
Själv skulle jag säga att det är tveklöst att Levi i allmänhet får med sig betydligt mer fart upp till toppsvängen än Robby. Eller annorlunda uttryck, Levi kan hålla samma fart fast göra två svängar när Robby gör en.
Men som sagt Robby och Mark gör ju det hela grymt snyggt med sin old school stil.
Den intresserade kan ju också kolla in Keith Teboul (som iofs inte presterar sin bästa segling i dessa klipp). Han gör ett slags mellanting där han oftast går in med ”framfot” med sedan klipper till med ett kort hårt bakfotstryck för att gå vertikalt. Men skillnaden att när han gör det så är seglet redan rätt utskotat.
Jeppe förresten: jag testade din/Levis gamla twin. Sjukt bra bräda som ju var löjligt lättseglad – som att hör stödhjul. Det gick i princip inte att göra fel på brädan, det var som den hade någon form av inbyggd självkorrigerade mekanik som automatisk fick dig att står rätt på den. Iofs var det än precis lagom liten Kauadag med precis lagom lite vind som jag testade den -lättkört alltså. Men ändå. Johan tog hem den så det skal bli kul att testa den i Sverige.
-
Lars_K;603016 wrote:Ja precis det var min tanke också. De är fanimej inte odödliga som man kanske kan tro när man ser kommersiella surffilmer!
Visar också att det är hyffsat svårsurfat på Maui. Inga låånga peelande och förutsäjbara vågor direkt. Nä det toppar upp lite här och där och är ofta faktiskt ganska choppigt o studsigt på vågen redan vid knapp planingsvind… Kolla sekvensen med Robby Naish på Hookipa, han gör regelrätta hopp på vågfacet!Ja, jag har väl inga direkta illusioner om Keith-nivå på seglingen, men när tvivlet sätter in om både de egna brädorna och den egna seglingen är det ju intressant att se just han få kämpa lite…
Som du säger är det helt enkelt sjukt svårt att segla bra på Hookipa, speciellt så fort det blåser lite. Själv avslutade jag Maui-trippen med först en dag på västsidan där seglingen helt plötsligt funkade superbra. Men då är det plötsligt lättbedömda peelande vågor vi snackar om (dock lite grunt…drog brädan rejält i botten efter att ha fått lite väg gtt självförtroende i femte bottensvängen på samma våg…). Sedan två hyperlättvindspass på Kuau i gubbe-halv mast där allt plötsligt också föll på plats. Så många sköna läppträffar. Dels var det kanske någon slags ”åka hem-energi” som frigjordes, men det var nog också avsaknaden av vind och den hanterbara vågstorleken. Näst sista dagen kom för övrigt Kauli ned till Kuau. Vi var fyra stycken ute, så en rätt ”intim” känsla. Det är verkligen sjukt hur bra han seglar – i den jämförelsen ser verkligen många andra av toppripparna ut som nybörjare. Han avslutade med att bryta mastförlängaren och sedan simma in hela vägen från Noriegas till kanalen vilket bara det är en bedrift.
-
Kul att se så långa och många sekvenser på seglarna. Man ser att det inte är lättseglat och att Keith m.fl inte heller får ihop seglingen hela tiden utan gör samma missar som vi andra (studs i bottensvängen, tappad fart etc) då och då.
-
Ja, det är ju lite känsligt det där med vågsize, men det var lätt 1.5 mast på flera av de vågor jag såg Johan plocka när vi seglade samtidigt (själv droppade jag mest av de stora och hittade inte de rätta linjerna den där dagen). Bojarna visade nästan 4m och 17-19s tror jag. En skillnad mot (de grymma) SA-bilderna är att i Kuau går man aldrig ned riktigt i botten i bottensvängen när det är stort, då har man aldrig fart nog att ta sig vidare. Kaua är helt enkelt inget fotovänligt ställe om man vill visa size. Men det är ett väldigt ”vänligt” ställe om man vill känna på hur det känns att få smisk av en rejäl våg och är sugen på lite storvågssimning med prylmos vilket alla svenskar utom Kate som sagt fick erfara. Men även detta har sin egen lilla tjusning.
Hur som helst var det ett mäktigt naturfenomen att bevittna från vattnet, och förhoppningsvis kan några av bilderna förmedla lite av detta.
-
surfslusken;601785 wrote:Kan du Ola som e på plats vid catwalken försöka kolla upp vilka trender som e gångbara inför sommar/höst säsongen 2010.
Jag tror Rasmus förslag om Speedos tar dig rätt så långt.
-
Jag såg för övrigt en Naish tri fin idag, så även den bastiljonen faller för trycket…
-
tws;601410 wrote:Har sjekket litt rundt på nettet men ingen forsøker å upgrade utstyret sitt. Er vi kan hende litt slaver av produsentene og kjøper alt de sier om de helt utrolige avanserte nye shapene de masseproduserer?
Ehh…har du kollat på Boards forum? Jag skulle snarare säga att det är rena febern när det gäller att uppgradera sina brädor med nya fenboxar.
