ola-h
Forumsvar skapade
-
Mr. Creamcheese;558513 wrote:Har ingen experimenterat med tre fenor då? Eller är jag dum som ens frågar? :blush:Jag har själv kört tre på en EVO 70, men har inte fått det att funka så bra. Jag tror just tre fenor är det svåraste att få bra, faktiskt. Quad 70:an med samma shape som min EVO och i princip samma placering av framfenorna är klart mer lättseglad än den trefenade jag också kört.
Men med rätt shape är det klart att det går att få även tre att funka. Inom vågsurfing och kite har jag hört att det experimenterats en del med att göra mittfenan mindre än framfenorna för att få lite mer quad-känsla i brädorna. Det kan nog vara något även för vindsurfing.
-
RRD;558459 wrote:Spännande!
Ersätter Starboard sin Twin med Quad? Eller kommer dom att finnas parallellt?
1-2-4 eller 1-4 -konceptBåde EVO och Evil försvinner. Quad för hela slanten (+ Kode iofs, med de tre klassiska vågisarna 68, 74 och 80).
-
Jag körde 81:an och 70:an Quad i rätt sega 5.0 onshoreförhållanden igår och 76:an i lite finare vågor och bättre sidvind idag (5.5). Som Lars K säger är det svårt att uttala sig efter så lite segling. Men det man kan säga säkert är att i det stora hela känns det som en vanlig bräda. I den vanliga ”raktframseglingen” skiljer sig inte dessa Quads från andra brädor mer än vad t ex olika single fins eller twins skiljer sig från varandra. Rätt normal känsla alltså och i grunden är det en hel del EVO-känsla i brädorna. Men helt klart är det bättre höjdtagning och lite tidigare planing. Eller rättare sagt, men får ungefär samma driv i brädan som om man sätter på en betydligt större fena på en EVO, men samma lättsvängdhet som om man har en minifena. Och jag hade ingen känsla av långsamhet, men jämförde å andra sidan inte med en single fin. Rent objektivt (dvs jämfört med andra seglare) gick det i alla fall inte sakta. Och i vågridningen skulle jag säga att mycket av grundkänslan med en twin fin finns kvar, dvs man får på ett naturligt och enkelt sätt i mycket rail. Det och dock inte riktigt samma enorma loosehet som på motsvarande twin. Men å andra sidan är det som Magnus skrive ett helt sjukt bra driv i svängen och man håller/genererar fart extremt bra när man trycker till lite. Som förväntat är det som att man får drivet från en thruster men med det mesta av looseheten från en twin. Toppsvängarna var svåra att testa, men i de lite bättre förhållandena idag kändes det riktigt bra, med ett klart mer distinkt grepp än twin, men fortfarande enkelt att fullfölja svängen. Men, men. Vi får se hur det känns när det blir lite mer radikala förhållanden. Och som sagt, andra quads känns antagligen helt annorlunda, men att döma av hur min funkar så behöver man i alla fall inte vara rätt för att det är något extremkoncept endast för Maui-förhållanden.
-
Vet mer senare idag, förhoppningsvis. Om vinden vill testseglar jag några Quads idag.
-
Det är 66:an. 33.5 OFO, så ja, lite bredare. Men som du ser valsar jag inte runt den på tailen…
…vilket faktiskt snarare blir enklare när man slipper massa extra kurva i outlinen associerat med breda brädor som har smal tail.
Problemet med smala brädor (och smal tail) är ju att de inte tål någon kraft utan att skära igenom alla de svängar man inte kommer in med tokfart. Så det blir lite samma problem som du anför mot twin – att man inte kan trycka på för fullt utan att oroa sig för vad brädan skall göra. Det blir helt enkelt svårt att generera driv i svängen. Bredden måste helt enkelt anpassas till farten och hur mycket kraft seglare genererar. Det svåra är sedan att välja en shape (med en viss bredd) som ger brädan ett så brett användningsområde som möjligt. Eller omvänt – att på en viss bräda välja en bredd som ger det där breda användningsområdet. EVO 66:an är t ex tillräckligt bred för att plana tidigt med 5.0 och så. Men den är ändå inte lika kul att segla i t ex sega Apelviksvågor eftersom man helt enkelt inte kan lägga på den kraft man vill. EVO 70:an (55 bred) har för mig ett betydligt större användningsområde (fast de hårdaste dagarna är ju 66:an guld värd). Din CA är säkert helt rätt i storlek för dig för att fortfarande vara allround.
Men vi får väl hoppas på lite vind till helgen så kanske jag kan få testa din CA som kan då få prova en Quad i någon lämplig storlek. Jag kan hjälpa till att skruva i fenorna.
-
Nu är ju i och för sig ”den breda stubbyn” på de två första bilderna 52.5cm, men din klassiska singefin kanske är ännu smalare?
-
Lars_K;557232 wrote:Just en sån toppsväng är väldigt vanlig här hemma i sketvågorna. Man kommer in i toppsvängen, lite dåligt tajmat-för tidigt, eller att vågen ”dog ut”, med en jävvla massa fart och tryck i seglet för det blåser pung. Då vill man att brädan ska hugga tag när man sätter i hälarna. Slajdar den ur i det läget åker man på en festlig faceplant.
Ja, du har helt rätt och även i fina Maui-vågor händer det ofta att man hamnar i den typen av sväng. Och sitter man och kollar på amatörer på Hookipa kan man rätt väl prognostisera vilka som har twin fin genom att kolla hur ofta de slajdar ut i just den sortens sväng. Här hemma händer det ofta för att det är svårt att tajma sektionen om man samtidigt skall försöka ha lite driv och fart i svängen. Så som du säger hamnar man lätt långt ute på skudran. Som här:
eller här:
[img]http://www.surfzone.se/forum/attachment.php?attachmentid=36712&d=1214252606[/img]
Man kan dock säga att med en twin är det snäppet enklare att komma rätt eftersom man kommer in i svängen fortare.
Fast det är ju inte så att det inte går att göra en helt OK sväng av den här typen på twin. Det krävs bara ett uns mer medvetenhet:
Det är som vanligt. Varje bräda har vissa saker som den gör enklare och vissa som den gör svårare. Men med lite vilja går det mesta att göra på vilken bräda som helst. Och självklart är det ingen fel på single fins. Jag är helt säkert på att många av de bästa brädorna även i fortsättningen kommer vara enfeningar.
-
Lars_K;557134 wrote:Aha, jo jag förstår fördelarna med en sån lös och slajdig känsla…
Förutom i ett speciellt fall av ”typ-toppsväng” (flack ingångsvinkel på flack våg) tycker jag inte det är en mer slajdig känsla i twin fin. In många typer av toppsvängar är det snarare tvärtom, att man kan gå på mer radikalt utan att behöva hålla igen för att undvika att tappa greppet eller att brädan skär fast. Just förmågan att kunna attackera utan att behöva bekymra sig för hur brädan reagerar är som jag ser det det bästa med twin fins – och ju brantare våg desto mer tydlig blir denna känsla.
-
Starboard fish fanns redan 2000, kanske tidigare. En intressant bräda historiskt sätt är också Starboard Play från 2001, 232*57.5, 85 liter. Jag var grymt sugen på en sådan när det begav sig, men vågade inte.
-
Lars_K;556814 wrote:Haha, vilken dynga! Lite mer eller mindre rocker hit eller dit är inte värre än skillnader inom resp brädklass idag. Attitude-Wave marknadsfördes som en kort/bred vågbräda för euro-förhållanden precis som EVO. Att man valde att inte ha lika mkt rocker handlade mer om en tuning. Precis som olika stubbies idag är tunade med mer eller mindre rocker. Olika preferenser hos shapern! Och nog fan gick det finfint att rida vågor med Attituden. Snabb och lättplanad var den iofs med sin sparsmakade rocker, men svängde gjorde den! =)
Ja men ta och kolla på en fsw, typ SB Kode 86 eller Fanatic Freewave86 så skall du se att de är både kortare och bredare än Attitude 84:an. Och dessa freestylevågisar svänger de med. Men de är långt ifrån den typ av ren vågbräda för (bland annat) sega vågor som EVOn. Visst kan man kalla attitudens fsw-rocker för ”tuning”, men rent historiskt skulle jag snarare säg att den är den ”felande länken” mallan moderna fsw och gamla tidens power wave/euro wave, där själva grundtanken är att en eurobräda måste vara snabb. EVOn har en helt annan bakgrund och utvecklades i själva verket från den fish du själv seglar, dvs först och främst för att kunna rida vågor när det går lite långsamt. Scott McK skrev i ett mail feb 2003: ”My favourite board at the moment is the new fish I’ve been working on.
Truely groundbreaking. I’ve been using it in everything.All the good things about the last fish, except that they actually work (Really Good)now. I don’t think you’ll be disappointed.”Att sen den så kallade marknaden bara kan klara av att skilja på brädor med hjälp av basala kvantifikatorer som längd och bredd är en annan femma.
Lars_K;556814 wrote:Menmen, vi har ju haft den här menlösa diskussionen innan och med dej som Starboard-represenant och mej som tjurskalle lär det väl inte ändra på något den här gången heller! 🙂Haha. Jag vet. Men jag tänkte vi kunde hålla på ett tag till så här i solstingens tid. Mina Quads är i alla fall på flyget nu, någonstans mellan Bangkok och Dubai. SÅ nu är det bara att hoppas att det fortsätter vara vindstilla så jag kan koncentrera mig på att mäta upp rockerkurvorna ordentligt…
-
Fast som bekant så var ju det en helt annan typ av bräda när det begav sig, baserad på en snabb rocker, egentligen mer lik dagens freestylevågisar. En av EVOns karakteristiker var (är) ju rätt mycket rocker och så såg också de flesta ”kopiorna” från de andra stora märkena ut första året. Så man kan nog inte säga att AHD startade trenden. Men många märken har ju låtit sina ”stubbies” glida mer åt snabb planing och ”krispig” känsla i små vågor på bekostnad av kontroll och användningsområdets storlek. Så visst, retrospektivt kan man helt klart se Attitude wave som en slags stubbie på samma sätt som man kan säga att HiFly var först med att i modern tid köra twinsers (även om de inte hade ett dyft med starten av den nya twin fin trenden att göra).
-
Inget är väl någonsin HELT nytt, men man får nog säga att EVO-brädorna var tämligen nyskapande och trendsättande, även om stubbiekonceptet sedan breddats och många märken numer har sin egen tolkning av vad en bräda i denna klass skall vara bra på. Man kan ju tänka sig att detsamma händer med t ex twin fins. Men liksom med stubbiekonceptet blir det nog svårt att få marknaden att inse hur stora skillnaderna kan vara mellan olika brädor som klumpats ihop i samma klass. Och antalet fenor är säkert en ännu större ”förväntningslikriktare” eftersom det är så lätt att räkna fenor…
När det gäller stubbies så seglade jag min första EVO för nästan exakt 6 år sedan, när jag fick min första EVO 74. 2004 var första årsmodellen. Här är ett klipp från en av mina första EVO-sessioner någonsin som både illustrerar brädans förmåga att få och hålla fart även utan tryck i seglet, förmåga att svänga vertikalt mot vågen och förmågan att vara stabil i vitvattnet. http://ncm.gu.se/media/ola/wave-snap3.mov
-
OK. Jag hoppas de kommer nästa vecka, men jag har inte fått besked om att prylarna skickats än, hör av mig när jag vet. Är du på plats i Varberg/Göteborg?
-
Doc: dina ET 16cm är tydligen nu slutligen på flyget om du fortfarande är intresserad. Grymt mycket strul med den fenbeställningen, men nu skall den enligt info ha packats tillsammans med mina 2010-prylar. Och som Lars K säger blir det löjligt mycket fenor nu med quad. Med lite reservfenor och lite twin fin restorders är det nog nästan 30 fenor totalt.
För övrigt sa de på MFC att Kauli kör sina twin fins längs bak av alla deras teamriders. Men han kör också minst och mjukast fenor. Så, något mindre och mjukare kanske kan lösa upp din Moo lite, Doc.
-
Helt sant Svenne. Dock finns det många olika sätt att vara lös på och många olika sätt att vara stabil. Thruster har egentligen aldrig varit helt döda i vindsurfing (Delta, SSD, Witchcraft etc) men har heller aldrig riktigt slagit. Jag tror det är en speciell typ av stabilitet och fendriv i en thrustersetup som egentligen inte passar vindsurfing med den kombination av hög fart och stora brädor som vi ofta kör (jämfört med surfing). Eller rättare sagt, det kanske funkar, men det kräver att brädan är väl anpassad och och att seglaren har bra koll också (i alla fall om vågen är lite snabbare). Quad är antagligen enklare att få att funka. Och twin har ju (för de flesta som testat) bevisat sig fungera det gångna året. Delvis beror nog det också på att till och med de allra bästa vindsurfarna har långt ifrån den precision i surfingen som en bra vågsurfare (och vinsurfarna kör dessutom snabbare) och därför blir de extremt förlåtande egenskaperna hos en twin välkomna i bra vågor. Och i sämre vågor är twin fin brädornas extrema ”löshet” välkoma av oss mer mediokra seglare.
Men viss är det hysteriskt nu med allt fensnack. Att resten av shapen spelar större roll är säkert. Men å andra sidan är fensnacket kul eftersom det sätter fokus på detaljerna i en brädas vågridningsegenskaper, dvs går bortom dikotomin snabb vs svängig.
