rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Är grejorna torra är det inga problem. Segel tror jag inte är några problem även om de är fuktiga och upplever några månader som isklumpar, men det är inget jag vågar garantera.
Ligger brädan i en fuktig boardbag finns risken att lacken blivit bubblig när du plockar fram den nästa år. Det hände en av mina brädor. Min gissning är att det beror på nåt liknande det som kallas ”plastpest” på båtar, symptomen är väldigt lika, tar man hål på bubblorna kommer det ut nån gulaktig vinägerdoftande vätska. Fast det kan ju ha sina fördelar med, du kan börja kalla brädan ”näcken” och berätta hur skönt det är med en knottrig bräda.
Är det vatten inuti brädan kan det säkert gå hur illa som helst.
-
Jag hade inget annat val än att köra Görväln. Kändes först som en total nitlott, när jag kom ut var ingen annan där och ingen dök heller upp under hela tiden medan jag var där.
Vinden kändes som igår, då hade jag kört 9,7 och stått still i vindhålen och haft öppen dörr däremellan. Idag blev det 5.7 och vågis. Tokchansning eftersom det var syd och vinden på själva Görväln såg mer än lovligt kass ut, Skäftingeholmen läar ju vid syd.
Kasst trodde jag, kasst var det. Hade inte en chans att hålla mig kvar på vågisen, jag sjönk ner till midjan i vattnet. Lösning: Jag simmade ut till den där första ön och vattenstartade där ute. Lite ytterligare simmande så var jag i ”kanalen” och där var det riktigt bra tryck i 5.7:an hela tiden.
På invägen hade jag tur med vindbyarna och kunde segla (fast utan planing) nästa hela vägen tillbaka till badet.
Fast varför seglar ingen på Görväln en dag som idag? Är jag den ende som inte har bil?
-
På sommaren får man guppa en kilometer eller två för att hitta vinden om man seglar från Mistral i Bahia Feliz. På vintern brukar den mig veterligen oftast nå ända in till land.
-
Vill verkligen segla Fituna i morgon men kan inte. Ingen bil och prylarna ligger vid Görvälnsbadet. Jag lär säkert segla, men idag var Görväln grymt byig, så det lär den väl vara i morgon med. Körde 9.7 och hade ”öppen dörr” i byarna och mellan dem planade jag oftast inte alls.
Tänk om det där med surfandet kunde börja stämma nån gång…
-
Bomtricket i kombination med att knyta nedhalstampen om nånting kanske? Då behövs ju bara en bom…
-
*avis* *avis*
Eftersom Anna verkade undra så passar jag på att berätta att den där dans-sporten(?) stavas Capoeira.
Så passar jag på att säga att jag tycker Emma skriver bra. Det känns som att hon gillar att skriva, och då blir det också kul att läsa.
-
Ett annat trick jag läste om var att böja masten. Typ lägg ena änden på nåt midjehögt eller så och andra änden på marken. Pressa neråt, vrid och lirka. Nån som testat? Jag är livrädd för sandstränder så jag har aldrig fått problem med gejor som sitter ihop. Undantag bommar, men det vet jag hur man fixar.
-
Jag har själv en tendens att komma ut till surfet lite sent och sjösätta precis i solnedgången och min erfarenhet är att det viktiga inte är att se alldeles framför sig, utan att ha en referenspunkt på land. Land har nämligen en tendens att se ut som en stor svart massa, vilket gör att man inte har en susning om ifall man tappar höjd eller om vinden vridit eller nånting. Nånting på land måste vara upplyst så man vet var man är. Om detta något är hus, brukar jag se till att gå i land senast när det bara lyser i tre hus, de kan ju råka släcka samtidigt och då är man helt vilse.
Pannlampa tror jag kan vara kontraproduktivt. Ljuset hindrar mörkerseendet och skulle det dyka upp nåt framför så hinner man inte se det förrän man är för nära att reagera. Det är mer än en gång jag sett en boj eller ett sjömärke svischa förbi på bara några meters avstånd mär jag seglat i mörkret.
En sak till. Se till att kunna vattnet jävligt bra så du vet var grynnor och sånt är.
-
Men det är ju självklart! Precis som att alla som äger en liten sportbil egentligen skulle vilja köra ”på riktigt” och äga en långtradare.
-
Största problemet med att ha en hängsele med quickrelease är väl att ställa in vid vilken belastning den ska öppnas så den inte öppnas när man t.ex. landar ett hopp (fast det kanske den borde, jag böjde en bom på det viset) eller bara skotar in fullt i en rejäl vindby.
-
Två tips:
Först en självklarhet. Ha knäna böjda genom hela gippen. Jag har i varje fall en tendens att missa den punkten och räta på benen i länsläget och svänga vidare med helt raka ben. Det slutar nästan alltid i plurret. Undantag i vissa gippar där jag pressar som fan. Det har hänt att jag t.o.m. känt behov av att ställan mig på tå mitt i gippen för att behålla skäret. Fast när man börjar räta ut brädan ska man böja knäna igen, till och med rätt mycket, i en sån gipp.
Två: Med massa tryck i seglet och massor av fart så måste man inte sluta svänga när man kommit till halvvind. Behåller man skär tills man kommit upp en bra bit bidevind så minskar trycket rejält i seglet och det blir lättare att skota in.
-
Om jag ville ha nån slags mekanism för att lösgöra mig från hängselen i en krissituation så skulle jag inte försöka få kroken att lossna utan försöka ha nån slags utlösningsmekanism på hängselelinorna. Jag vet att vissa speedseglare har experimenterat med sånt, vilket inte är så konstigt, det är väl i stort sett bara när man seglar speed som kastfallen kan komma riktigt plötsligt och bli riktigt farliga.
Jag vet att Eric Beale har beskrivit nån vurpa där linan ”löste ut” och enligt honom troligen räddade honom och prylarna från allvarliga skador.
-
Jag hade kunnat ge mig ut i ett isbälte en gång. Jag försökte förgäves rigga ett cambersegel med djupfryst mastficka, efter att ha känt på vattnet och konstaterat att temperaturen verkade ok. Lagom till att jag gav upp riggandet kom ett isbälte drivande…
-
Jag vågar nog säga att det mesta som finns idag är rätt bra. Däremot är ju olika prylar rätt olika och det gör ju att man kan köpa fel. Dessutom är inte alla prylar alltid vad de utger sig för att vara, en vågis kanske är snabb men inte vidare bra i vågor, en stor lättvindsbräda planar sent men är lättkontrollerad i hårdare vindar etc.
Fast så himla vanligt är inte den biten heller.
