rasmus_w
Forumsvar skapade
-
Jag vet att nästan alla sporter är proppfulla med regler. I många fall ser jag det som en anledning att inte ägna mig åt de sporterna. Jag tycker det är ballt med material som utvecklas.
-
Hur bra är du? Med dina 55 kg borde du kunna dra rigg på en 55 liters bräda, men det förutsätter att du drar snabbare än din egen skugga.
Kan du däremot vattenstarta är väl runt 45 liter det allra minsta som är att tänka på, och då bara i massor av vind.
Vilka segel hade du tänkt ha till den och i vilka vindar? För lite hårdare vindar skulle du nog klara dig fint på den där 68-litaren jag såg överst i köp&sälj sist jag kollade, men den spräcker din budget rejält.
När det gäller skillnad freeride och freestyle-wave så tror jag den är som skillnaden mellan olika freestylewave. I princip är FSW ofta freerides med mindre volym än de som kallas freerides. Jag tror nog att du utan större problem skulle kunna våga dig på en bräda på 75-80 liter, men det beror lite på om du hade tänkt köra 7.5 på den eller så, i så fall ska du nog gå upp lite i volym. De minsta FSW-brädorna verkar enligt tillverkarna funka med typ 5.7 och neråt, 85-litarna funkar upp till 6.5 och de största upp till runt 7.0.
Sen tror jag att du kan vilja provsegla en riktig vågis med om du ändå vill lära dig segla vågor. Pyttesmå vågisar är det bästa som finns!
-
Hvide Sande i Danmark är alldeles platt och väldigt långgrunt. Säkert mysigt.
-
Svar till:
För övrigt undrar jag om en slalomåtta eller Downwindslalom är roligare att titta på än I-bana? Hursomhellst så är mitt fokus att vara på vattnet och ha kul, inte att titta på!
[/ QUOTE ]
Roligare för publiken eller seglarna? Ur publiksynpunkt läste jag en syn på saken i Exocets webtidning (som annars mest gormar om att ickeplanande segling ska rädda sporten).
Om det är rak pålandsvind så kryssar seglarna ut och slörar/länsar hem. Resultatet blir att publiken begriper vad som händer tills första kryssen är slut. Problemet är att på slören är seglet skotat så man ser väldigt lite av det från land, och att seglarna kommer rakt emot publiken. Resultat: Det blir enormt svårt att se vem som leder eller hur fort seglarna seglar.
-
De är för tunna i häcken för powerbox? Det brukar ju vara det som anges som förklaring till att den boxen lever kvar på vågbrädorna i alla fall.
-
Svar till:
Svar till:
Lösningen är att använda tunna handskar gjorda av ett material som skapar god friktion mot bommenns gummi. Ett lager neopren gör det fullständigt omöjligt att uppnå normal greppfunktion. DaKines CWM har tunt och friktionsskapande material i handflatan, dessutom förböjda fingrar vilket underlättar greppet ytterligare.
Mysko att ingen annan tillverkare har någon handske som kan konkurrera. Det krävs endast en smula R&D för att inse ovanstående.
.s
[/ QUOTE ]
Var kan man köpa Da Kine handsken i sverige?
[/ QUOTE ]
Det kan man inte. Man köper från diverse ställen i utlandet, men CWM ska sluta tillverkas.
Visst finns det för övrigt konkurrerande produkter, men tyvärr är ingen bra. Jag har ett par vinterhandskar med nåt som liknar sämskskinn i handflatan. Greppet är kanin, men det är inte vattentätt vilket gör att man fryser som fan när vattnet är kallt.
Grejen med CWM är inte bara att de ger bra friktion, handflatorna är dessutom täta och hyfsat varma.
-
Det jag gillar minst med materialbegränsningar är att det brukar betyda att man får blåsa av tävlingar för att det blåser för mycket. Ska det köras slalomtävlingar så tycker jag att racen ska köras även i det osannolika fallet att det blåser så myndigheterna varnar folk för att vistas utomhus, vare sig materialet är begränsat eller inte.
För den delen, så spelar materialet mindre roll ju mer det blåser. Det är i svaga vindar som rätt bräda kan betyda skillnaden mellan att vinna och att komma sist. Blåser det som fan så duger vilken bräda som helst som man kan kontrollera och vinnaren är antagligen den som har snabbast reflexer och som vågar släppa på mest.
Sen funderar jag om det inte är så att många av dem som pläderar för begränsningar ofta redan har bussen full med brädor?
-
Ännu en bombmatta av spridda tankar.
Jag räknar mig stenhårt till hårdvindsromantikerna, samtidigt som jag försöker vara realist. Dyrt blir det, men.. Det finns inget jag älskar som att bränna fram i 25 m/s på grejor som är optimala i så hårda vindar, men har jag inte ett lättvindskit med 10.0 och så vidare så har jag inte en chans att hantera den där 70-litaren och 3.3:an när de väl behövs.
En sak jag ofta tänkt på är att när det gäller segling så brukar de seglingar som folk känner till vara de där man i nån mån utnyttjar geofrafin för banan. Be lite folk på stan nämna en eller två kappseglingar så kommer de säga nåt i stil med Gotland Runt, Sydney-Hobart, Fastnet Race eller så Americas Cup är väl undantaget. Seglingar där man inte bara seglar runt lite utlagda bojar utan tillryggalägger en sträcka, vare sig det handlar om att segla från Australien till Tasmanien, runda en ö som Gotland eller Fastnet eller nåt liknande. Hur vore det att försöka komma på lite fler såna tävlingar? Det måste inte vara 67 distans, det kan vara tvärs över pölen och tillbaka, från Görvälnsbadet till Bolinderstrand eller nåt liknande. Även om man inte ser hela loppet så blir det hela väldigt lättfattligt för alla åskådare: Den som kliver iland först har vunnit.
Sen ser jag att vindsurfingen alltid tycks plågas av samma dilemma som alla seglingssporter, och det blir aldrig bra hur man än gör det. Så fort konstruktionen är någorlunda fri så blir pengar en viktig faktor, men fryser man designen och skapar en entypsklass så upphör utvecklingen. Jag skulle t.ex. inte vilja ha en RSX, för jag skulle bara segla den på tävling, aldrig annars. Visst kan man försöka hålla nere priserna genom att bara tillåta seglarna att registrera en bräda per säsong, som i formula, men tänk om nån gjorde en formula med borfiber eller nanotuber i laminatet, en skrovvikt på 3 kilo och ett pris på 60.000? Tänk sen att den verkligen spöade allt. Jag tror vi får leva med att det blir dyrt om brädvalet är någorlunda fritt.
Ett klassiskt exempel är skärgårdskryssarna, som bygger på idén att båtar med samma segelyta är jämbördiga, så skrovformen blev fri. Inom 20 år hade båtarna blivit 13 m långa och 1,5 m breda. Dyra som fan men knappt beboeliga. Efterhand införde man begränsningar så det blev mer v en kubregel. Till sist var regelverket så invecklat att nästan ingen begrep det, och klassen dog nästan helt eftersom man var tvungen att vara ett geni för att lyckas bygga en godkänd båt. Jag tycker inte vi vill hamna där heller.
-
Svar till:
Fan vad nice!
Ser ju ut som han åker på en glasskiva!
[/ QUOTE ]
Absolut. Vill man se mer av den vågen så finns hela filmsekvensen från Lairds sanslösa åk bland annat i filmen Riding Giants.
Fan, jag börjar känna mig tjatig. Jag har nog rekommenderat rullen för många gånger nu, men se den, den är kanon! Okej, det är smygreklam för Laird och Greg Noll, men det kan jag ta.
-
I viss mån är det det för väldigt många, av en anledning som kan sammanfattas rätt enkelt: Om man inte planerar sin tillvaro runt väderprognoserna och deras eventuella tillförlitlighet så kommer man inte få speciellt mycket surfat.
-
Vad gäller ”hela bussen full med grejor” så var det tydligen precis så folk gjorde på premiärracet, i alla fall enligt senaste boards. Sen visade det sig i alla fall vara rätt knivigt att gissa vilka två brädor och fyra segel som skulle funka i en hel vecka, en och annan valde grejor som inte alltid räckte till planing eller som de var toköverriggade på.
-
En tjejpolare pluggade ett år i Kapstaden. Skoj, men hon styrde upp et själv utan att blanda in sitt universitet.
-
Eftersom det är Teahupoo så passar jag på att lägga in en klassiker. Samma plats, fem år sen. Den vågen brukar ju anses som nån slags rekord för stället ifråga.
-
Vad gäller artiklarna i allmänhet så har nog tillverkarna fler fingrar med i spelet än man tänker på, även om det i mina ögon inte behöver göra artiklarna sämre.
Ett exempel är resereportagen. Om ni har märkt det så dyker ofta samma personer upp i dem gång på gång, och anledningen är enkel: Flera tillverkare håller sig med särskilda ”resereportage-proffs”, som försöker leva på att åka omkring till olika exotiska resmål och skriva reportage. Kolla t.ex. om ni nån gång har sett namnen Manu Bouvet och Carine Camboulives i det sammanhanget. Bägge är sponsrade av NP och jag har i vart fall aldrig sett dem nån annanstans än i resereportage och NP-reklam.
Sen ligger det egentligen inte i tillverkarnas intresse att skitbrädor får bra testresultat eftersom det antagligen leder till kunder som tröttnar på vindsurfing och då krymper inte bara marknadsandelen utan hela marknaden.
-
Min erfarenhet är att vågor ser stora ut på vägen ut, men jag har aldrig tyckt att en våg sett stor ut när jag ridit den. Det känns mest som att stå på toppen av en slalombacke, fast dalen är några meter nedanför i stället för flera hundra meter nedanför.
Däremot har jag såklart fått uppleva att den där knallen kan spola mig riktigt rejält, trots att den är så liten.
