-
85l Quatro Quad testad
Tja då har vinden tagit Maui i sitt grepp och jag har provat den större av Quatros två prodouktionsfyrfeningar.
Fes ut för tre dagar sen på Kuau i supersuperlätt trade. Var inte ute i en knapp timme och ägnade minst en kvart åt att försöka vattenstarta. Var bara Jake och jag ute och jag var grymmeglad för att det var smått. Helt enkelt för lite vind för mig. Brädan flöt dock som en kork, jag blev till och med lite orolig för att den skulle vara för stor för mig då det knökar på lite mer. Skönt med en rejäl plattform dock i superlätt och ström.
I förrgår kom Konavinden. Var väldigt mycket offshore utmed hela north-shore men lite mindre ju längre mot Hookipa hållet man kom. Jag körde Lanes/Hookipa i 3-4 timmar. Superjobbigt med den byiga frånlandsvinden. Som mest ok planingsvind, som minst absolut vindstilla. Jag var helt slut redan innan jag stack ut då jag surftade Hookipa 3 timmar samma morgon (Konan kom lite mer och lite tidigare än prognostiserart, skulle egentligen inte varit här ordentligt förrän igår, nu var det som sagt en dag tidigare). Hur som helst funkade min segling extremt dåligt, i synnerhet första timmen var jag stel, stressad och oharmonisk i koppen, trillade i slag och gippar misstimade vågorna, osv. Efter nån timme släppte det lite och gick bättre, sen blev jag helt slut men fortsatte som vanligt ett bra tag (jag är inte den där logiska planerade typen som tar pauser och håller på).
Förutom att det var byigt (Konan nådde precis fram till Hookipa) var det rejäl off-shore. Jag seglade 5.0 vilket nog var den vanligaste storleken. Vågorna var åt det mindre hållet med ca gubbe i normalsetten men det kom ett och annat klart större, kanske upp åt loggo. Om vinden var strulig så var vågorna desto vackrare – sjukt fint!
Det var otroligt skönt med volymen när jag stod och klantade mig i strömmen. Normalt hade jag varit på min 77liters twin och då hade jag fått kämpa ännu mycket mer. Dessutom var quadden såååå mycket snabbare i planing. Min normala Hookipastil är att mörsa ut och ta höjd även då det går att falla av lite och plana iväg. Med quadden kunde jag utan vidare ta mer höjd och hålla högre speed än diverse Dimond Head-fostrade rippers (Josh Stone) halvproffs (Pascall) eller vågvärldsmästare (Fransisco). Jag lovar att det inte var min förtjänst utan helt och hållet brädans.
När det är förhållandevis litet och mycket off-shore är Lanes/Hookipa extra knepigt för att man måsta plocka vågorna så pass långt in. Lite mer size kan man få fart på vägen längre ut där det även är lite mer vind. Nu var det inte helt ovanligt att man blev stående helt still när vågorna väl började branta till sig och även då var det grymt skönt med lite volym och snabb planing. Nu borde väl brädan vara stel som en pinne med tanke på fart och volym?
Första vändan ut seglade jag långt ut in i ordentlig vind och la av en lång utdragen fullfartsgipp. Jag drog ut gippen lite med flit på ren läns för att se hur mycket “drive” brädan har (brukar alltid göra så med nya brädor), brädan höll upp speeden genom hela svängen löjligt fint. Mycket bättre än min gamla AB+ singlefin som var rekord-“drivig” i detta läge. Nästa vända ut gjorde jag tvärt om, dvs forcerade den igenom gippen så snävt som möjligt. I det läget vägrar många brädor, även betydligt mindre att samarbeta och skär ner i kanten och liksom välter. Inte den minsta tendens till det utan svängde runt nästan lika tvärt som min böjdaste och minsta twin (nja nu överdriver jag nog lite för den twinnen är helt sjukt svänging i snäva forcerade svängar). So far enbart positivt: Quadden håller fart, nästan accelererar i udragna gippar och svänger snävt när man vill det!
På vågen: OK, återigen, jag seglade som en kratta. Och, det berodde till 100% på mig, helt i ofas och slut i kroppen – och knoppen. Mycket handlar i dessa förhållanden om att segla lungt och metodiskt, dra ut sista svängen och gipppen ut ordentligt för att komma nedanför vågorna och sedan gippa på rätt våg. Jag gjorde rätt mycket tvärt om och blev stående mellan vågorna i strömmen i noll vind, trillade, gippade på mellanseten, mm. Nog med brasklappar – vill bara poängtera att det var jag och inte brädans fel. Mer en tre timmar segling innebar dock att jag fick en djävla massa vågor.
Brädan känders otroligt trygg. Hade inga överraskande nycker. Inte alls seg och tråkig men inte heller extrem eller krävande. Det mest kännetecknande var nog som i den första gippen – fart/drive. Ingen som helst tendens att släppa ner för vågen eller i botten, där kändes den bara snabb och trygg. Fattar inte riktigt hur en så pass knubbig bräda kan hålla så fint. Känns mer som en old school utdragen tunn single fin än en fet rund shape. Samtidigt gick det både tjustera “re-adjust” svängen mycket mer än på en single och vrida runt den snävt på toppen som en twin. Fick trycka riktigt hårt (hårdare än på mina twins) för att få den att släppa helt i topsvängen.
Nu var förhållanden i stort sett motsatsen till vanliga svenskförhållanden. Dvs extremt rena fina vågor, extremt lätt vind och extremt off-shore. MEN samtidigt var det hyfsat smått och just kombinationen av tidig planing, hålla farten och möjligheten till vridande tvärsvängar borde vara grymt bra i hemmaförhållanden. Det man kan undra är väl hur den går i stökigare choppigare vatten? Funderar på att dra ut på övre Kanaha eller Camp One där det är just stökigt och bökigt. Min gissning är att den kommer gå som tåget där också.
So far: Det känns verkligen som Keith & Co/Quatro har lyckats igen. De utvecklade den moderna twinnen och har nu ett mer än väl fungerande fyrfenskoncept. Den bräda jag kört på är en pre-productionsbräda och som alltid från Cobrafabriken är de lite tyngre än de senare serierna. Trots det kändes den inte alls trist och seg, med ett halvt kilo mindre lär den kännas ännu mer som en raket!
Ska se om jag kan få fram någon slags bild på den och vi får se om jag offrar en lanes-session för att prova den i stökigare förhållanden.
Nu ska jag rigga 4.7an (2010 Fire ÄR ett mästerverk) eller 5.0an (SMACK!!) och provsegla mina nya blåa shorts (med en massa toningar, palmer och blommor på a la 1981). Solen skiner, friska vindar, 24 grader i vattnet och svallet är på väg upp – livet på en pinne.
Aloha!
JB
-
39 Svar
-
Tack för en fin rapportering! Fyrfeningen låter som en bra kompromiss mellan single o twin, få det bästa av båda koncepten. Just det där med drive i gippen o höjdtagning kan jag sakna lite på min twin, men vågridningsegenskaperna vill jag ha…
I Varberg är det några decimeter snö som kom igår o -10 grader, Apelviken är frusen en bit ut, mycket ovanligt här. Familjen har just fått 8 skiddagar i Trysil & Sälen och om tre veckor blir del Val Thorens. Därför känns det extra exotiskt att läsa om Maui där vi kunde ha varit nu, men kanske nästa år.
Det är spännande med en utveckling på brädfronten där valen blir fler o fler och alla kan hitta sin favoritbräda med dom prioriterade egenskaperna. Boards drar några egna slutsatser i sin senaste singletest.
Känsliga läsare kanske ska sluta läsa här men alla seriösa argument kan vara värda att känna till o avfärda eller reflektera över.Should I still buy a singlefin? -YES…
Twins i general carve a tighter arc and feels much looser and easier to redirect on a wave. Tri-fins tend to have more grip and the quads feel loose and grippy at the same time. But none have that directional feeling that you get from a single or the same sort of versatility.
Slutformuleringen blir alltså enl Boards: “And when the going gets tough, the tough don´t go home, they simply reach for their single-fin-and so should you.”
För mig så känns fyrfeningen/quad mycket intressant…
-
Det verkar vara grym konasegling nu.
Kul med lite fler “quadentusiaster” – eller i alla fall quadtestare. Utvecklingen verkar fortgå, kolla t ex fenpositionerna på Pascals senaste nedan. Framfenorna verkar glida allt längre bak. Själv har jag två nya Quad-shapes under tillverkning, klara för leverans och testning på Maui om en dryg månad.
http://4.bp.blogspot.com/_czUfPbJKZic/S0NVOOaCWrI/AAAAAAAAFiw/KUUMd33AgiQ/s1600-h/DSC00250.JPG
-
Jepp,
Seglade först övre Kanaha i allmänt kaos och senare finfin enkel Lowers i gubbe +, växte allt eftersom och blev vad en och anna svenska skulle kalla mast, låt säga halv mast och occtional logo med Maui mått. Som vanligt vid konavind var det extrem off shore, men det funkade fint. Jag hade fullsprut i världens bästa 4.7a. Otroligt mycket enklare och bekvämare än Lanes/Hookipa – här får man självförtroende!Brädan: I stöket på övre betedde den sig utmärkt, inte alls som mina lite böjdare twins som har en tendens att studsa och stanna upp i chopp. 4-feningen bara flög fram. Nu var jag ensam här så jag hade ingen att raca mot så det bygger helt på känsla, snarare än ordentlig jämförelse, men känslan var bra!
I de rena lite långsammare vågorna på nedre Kanaha funkar det mesta. Det som är lite knepigt i den extrema off-shoren är att verkligen komman ner i botten av vågen och få till en ordentlig (bottom) turn. Det blir lätt att man racar högt uppe på vågen och vrider till lite när vågen bryter. En för stor bräda försvårar ytterligare detta. Den stelnar till alltihopa och det blir än mer down-the-line-race i stället för carvande vågridning. Inga såna tendenser här. Den verkligen gillar att gå på “rail”, dvs att man gräver ner kanten och karvar. Tror det beror på två fenor nära kanten som så att säga både gräver ner kanten och skapar driv. Oavsett kändes brädan mindre och carvigare än dessa shape och liter borde innebära. I synnerhet som det var full pung 4.7 i byarna (även i vågorna ibland) så var detta förvånande och grymt positivt.
Summa kardemumma: Grymt fin allroundbräda!! Har den stora brädans lättvindsegenskaper, singlefinbrädans trygghet, svänger nästan lika tvärt som en twin och känns mindre än sina liter på vågen!
Baksidor/nackdelar? Tja så här dags har jag svårt att komma på nåt. Just denna fyrfening prioriterar nog speed lite framför carve, dvs den är hyfsat rak. Den är också ganska stor, 85 liter. Ska bli löjligt kul att prova den rejält mindre 75l quadden. Den bör enbart p grund av sin mindre storlek vara otroligt lekfull!
Fyrfeningarna är oftast lite dyrare, om inte annat för att den behöver fler fenor och det är självklart en nackdel. Det är ju inte heller en superlätt eller superresponsiv custombräda, utan en cobra produktionsbräda. Är man övertygad customnyttjare ska man kanske hellre beställa en custom Quatro. För att vara en prodbräda känndes den dock inte alls död eller trist. I synerhet som de brädor som kommer säljas kommer vara klart lättare känns konstruktionen helt ok, men som sagt – custom är custom!
Over n out, nu ska riggas.
Aloha!
JB
-
Vill inte alls åka dit nu….
Njut för oss andra.
Magnus -
tack för ett grymmt bra inlägg! Nu kan jag verkligen inte vänta tills min 85L produktions quad kommer hem till mig… bara 1,5 månad kvar… aarggghhh…. Jag får nog fortsätta klanta omkring på min gammaldags 81L twinfin istället…LOL… Jag har inte äns singlefin brädor längre. Även för freestyle använder jag en twin: 92L TEMPO med 16.5cm LS fenor placerat bakom mitten av fenboxen. Fungerar hur bra som helst (för mig och där jag seglar mest). Spockar, grubbies, esliders, och alla sådana slide-skit går hur bra som helst: härligt snappy. Och eftersom freestyle blir mer och mer “aerial” så är 92an ännu bättre än en ren freestyle eller FSW bräda, särskild här i SF Bay chop.
Jag tycker faktiskt att twin ta bättre höjd än single fin. Man måste leka lite med fen typ och position. Sedan planar jag tidigare med. IFS gick jag från 19-21cm single (på våg och freestyle) till 2×16.5cm twin..!!!. Och 92an fungerar även utmärkt i vågorna. Har haft den i mast högt med side-shore utan problem. För vågorna skruvar jag 15cm KT fenor i boxerna, och placer de längst fram för bättre sväng egenskapar. 92L TEMPO brädan är redan så stor (i baken) att man inte behöver mera fenan för att plana, men just mindre fenan för att svänga annars blir brädan för “directional”. IFS och igen, i dom förhållande jag seglar (nor-cal västkust). Man måste alltid anpassa sig efter vart och hur man seglar mest. Tex. side vs. onshore, 95kg vs. 75kg, windvågor vs. havs swell, chop vs. platt, snappy vs. lång, etc
Jag tror faktiskt att single-fin (våg brädor) blir niche-brädor och att quad och twin blir main-stream!
ps: Hälsa Pascal, Lalo, Goya, Jason, Keith och Laurent från mig! Those guys rule!!!
-
Nånting med quadkonceptet får mig att tänka på tidiga 90-talets forefins och fönsterfenor. Tanken i det fallet var ju att en liten fena framför huvudfenan skulle funka som klaffarna på en flygplansvinge och ge bättre lyft vid extrema anfallsvinklar. När jag nu ser hur quadarna utvecklas och verkar gå mot att vara bestyckade med två pyttesmå framfenor som sitter bredare isär och två större bakfenor som sitter mer tätt ihop så påminner det ännu mer om hur klaffarna faktiskt sitter på en flygplansvinge.
Kan det ha med saken att göra eller är det bara min vanliga tendens att se likheter mellan alla möjliga koncept som alla andra tycker är heeeelt orelaterade…
-
Boardseekermag har testat Quatro Quad och gör en jämförelse med Quatro Tempo Twin och Rhythm Twin. Snart kommer testet…..
http://www.boardseekermag.com/equipment_reviews/equipment/quatro-quad-75-and-85-118.htm
-
Bra rapport Jesper, ar det nagon som har mer erfarenheter av Quatro QUAD eller Tempo?
Jag funderar pa att inhandla Quatro Quead eller Tempo, nagon som vet nagot om 2011, jag har hart att de ar pa gang.
-
Båda 2010 tempo och 2010 Quatro quad är sextremt bra brädor. Det enda jag hört är att det kommer två quad-serier till 2011. En som är som årets, dvs lite mer speed och funkar fint även i stökbök cross-on a la Sverige, och så en mer renodlad drömvågsbräda med mer tailkick mm, dvs trolige lite för slö för cross-on lejet.
Kolla med andy på O’Hana, han borde veta mer.
Hur som helst så är det ett 100% säkert tips att slå till på både en tempo och en Quatro quad årgång 2010….
/JB
-
Är i väntans tider på min Quatro Tempo 76……..om Boardseeker Mags resultat stämmer kommer det onekligen bli en grym bräda! Det är ju en Twin som är designad just för svenska x-on förhållanden. Enligt flertalet “expert-tyckare” typ Kauli S, Boardseeker-gänget osv ska en Twin passa bättre för x-on segling. Men vad vet jag, har fram tills nu haft ett långt kärleksförhållande med SB Evo…….
-
Körde en hel del på en Quatro Quad 85 proto på Maui, säkert mkt lik i shapen som den som släpps, dvs med rak rocker. Håller med Jesper i det han skriver. Det som slog mej var hur lättkörd brädan var. Inga knepigheter alls, bara ställa sej på den och gasa. Det som sticker ut är höjdtagningen, drivet på vågen och att den är riktigt loose. Är dock inte särskilt snabb. Ska man ha en bräda för B&J välj hellre en FSW. På vågen är den grym, skär på med bra grepp botten till toppsväng. Håller farten i de tväraste svängarna. Man kan riktigt dra runt brädan i toppsvängen runt in i vågen igen så läppen kittlar en i rröva, sen en tvär bottensväng rätt upp i läppen. Man kan ligga jäkligt tajt nära läppen o lattja. Rätt okritiskt vad man hittar på. Brädan håller farten utan att skära fast. Grymt rolig bräda. Men den ska ridas vågor med. Och trivs bäst med tryck på framfoten. Dvs du ska nog ha ridit en och annan våg för att få ut djuret ur brädan.
-
KT sager att man kan segla Quaden 5 liter storre an man brukar..
Sa kor man 74 SB skulle man valja 85 eller 76 da? 85 later otroligt stort mer som en
latt vind vagis. Segel 3.7 – 5.3 seglar mest 4.5m, kanske maste man inskaffa bada tva..Funkar 85an verkligen i fullt os 4.0m for nagon som vager 80kg?
-
Det fina med Quatro är att de jobbar mest med tjockleken på plankan. 85:an är bara 57 bred och 36 OFO. Dvs volymen jobbar bara i guppaläge. Väl upp i planing har du en smal klassisk outline. Och volymen ligger långt fram på brädan där den gör minst skada. Tailen är inte onormalt tjock. Dessutom ger fenorna minimalt med vridmoment så brädan kommer inte att gå upp på fenan som en singlefin när det brallar i.
Själv har jag en Quatro custom quad på 90L. Tjock som fan men bara 57 bred och 34.5 OFO. Har bara kört från 5.5 till 5.0 änsålänge men tror jag lätt kan köra den ner till 4.2.
Men det är ju inte bara vindstyrkan som avgör när brädan blir för stor. Är det mkt chopp, onshore och stökigt eller side-off och glassy? En jävla skillnad.Väger du 80 kg välj 85:an. Lätt val för allround 5.3-3.7. Med 3.7 kan det dock bli lite svettigt om det är stökigt…
-
OK, jag funderar nu pa en 2 boards fran Quatro nu.
Jag ville ha en brada som funkar best i 4.0 4.5 5.0 Cross On till Cross Off mest Cross On/Side Shore. sweet spot 4.5m, 75 Quad verkar bra inte sa bred 54.4cm SL. Andra bradan skall var bra i byig vind 5.0 5.3m 5.7m sweet spot 5.3m sa man kan gora brad byte istallet for segel byte. Cross On till Cross Off. Vager 80kg, seglar bara vagor fran super snabba rena vagor till choppy mast cross on vagor. (60% Cross on, 30% side shore, 10% cross off, 10% onshore)
Undrar om 85:an har sweet spot 5.3m och ar valbalancerad for att flytta omkring pa.Eller Quad 95:an har hort att det kommer en sadan snart.
Eller Tempo 84 tempo 92 ar val for stor. Nastan helt saker pa att inskaffa Quad 75:an verkar vara en suveran brada med de matten, botten ar valdigt olika mellan 75:an 85:an underar om de seglar annorlunda.
Vad kan vara den ultimate 2 board combo?
-
Hmm, du behöver helt klart en combo med en jäkla massa range. Alltfrån 4.0 stök cross-on till glassy cross-off byig 5.7. Det senare hade jag i princip hela tiden på Maui. Då var 90 liter quad klockrent. Flöt som en kork. Kunde stå i princip helt still och vänta på en vindpust. 85 litaren känns klart mindre, skulle nog säja att sweetspot är 4.7. 5.7 kommer vara stort på den, men funkar.
Jag skulle nog reka att först köpa 75 litaren så du klarar 4.0 cross-on stök. Om du gillar quadkänslan vänta då på 95 liters quaden om det kommer en sån. Eller ta alternativt Tempo 92. Den har jag bara klämt lite på. Bred som fan (60cm…) och ingen rocker. Inte min typ av bräda direkt. Jag vill ha lagom bredd och fett med rocker, som på min 90L quad 🙂När jag tror på en Quad 75L+95L combo för dej. Du får en jäkla massa range och två riktiga vågridningsmaskiner!
Logga in för att svara.