-
Awt…
-
@Ola H. 714118 wrote:
Jag hävdar att de har fel prylar och i stort fel inställning till hur man kan rida en sådan våg. EN del stora moves på vågen, men i stort förvånansvärt taskig känsla för vilken sväng som det är läge att göra i vilket läge. Så nästan jämt missar de det mesta av vågen. Några av de få undantag jag såg var Scott McK i något tidigt heat och Fernandez i semin.
Trots att domarna helt uppenbart belönade rides med flera seriösa hits väldigt bra, så var det inte många som plockade in dessa poäng.
Problemet är nog att det är för lite status i PWA totalt sett för att folk som kan spendera sin tid med att finputsa svängarna på diverse episka break istället skall välja att lägga tid på att utveckla teknik och prylar för sunksegling.
Kolla på surfingen. Där är det både episkt-episkt-episkt men också en del mer sunkartade break och surfarna presterar extremt imponerade överallt.
Du har ju överhuvudet taget ingen aning om vad du just nu sitter o pratar om Ola!
-
@S66 714133 wrote:
Du har ju överhuvudet taget ingen aning om vad du just nu sitter o pratar om Ola!
@manno 714131 wrote:
Shit jag måste ha kollat på en annan pwa-tävling på teneriffa i dagarna, det jag såg var det ballaste vindsurfing har att erbjuda, mycket vind, mycket vågor och världens bästa seglare som laddar med livet som insats.
Sen när blev det ofint att hoppa eller köra vågor i cross on? är det ute med planing också snart?
Till nästa pwa ska jag åka ner till och ha en clininc med boysen om hur dom ska rida vågor 😉
Det jag menar är att hoppen fick betalt i poäng det de var värde. Massor med 9, 10 och 11 poäng. Sjukt coolt och helt rätt. Mao, jag dissar verkligen inte hoppen.
Även på vågen var det riktigt imponerande ladd med t ex många grymma 360. Men dessa fick oftast inte så bra betalt i poäng om de inte var inbäddade i en längre våg. Och enligt min syn på vågsegling tycker jag att det också var bra bedömt. Längre vågor med fler bra träffar fick mest poäng, såg det ut som. Och allra mest om det var flera bra träffar varav minst en tokgrym (360 eller bra air).
Så min poäng är att jag tror att många seglare gjorde vissa strategiska missbedömningar när det gäller vågridningen. Mer exakt handlar det om att inte fastna i skummet på en stor fet hit när en lite snabbare exit hade gjort att de hade fått tillgång till en fet vägg till.
Och ur ett lite vidare perspektiv tror jag alltså att det också är en fråga om förberedelse och träning. Om man nu ägnar sig åt tävling och det verkar som “längre” vågor ger bättre betalt i poäng så är det kanske ingen dum idé att förbereda sig på det. Fastän vi alla vet att det nästan alltid är mycket roligare att leta efter den där enda riktigt feta träffen som gör ens dag.
Och Manno, jag är den sista att tycka att cross on vågsegling inte skulle vara fint. På ett sätt tycker jag snarare att det är det finaste av allt, att kunna segla radikalt när förhållandena inte är de bästa. Men just därför hoppas jag helt enkelt på ännu bättre cross on segling.
Andreas – vad tycker du då?
-
@Ola H. 714140 wrote:
Andreas – vad tycker du då?
Ja, precis. Andreas, vad tycker du? Ditt senaste inlägg var strax under folkölsnivå så du har inget att förlora.
-
Holy fuck!
-
Äntligen lite äkta Konfen-debatt!!! Vart fan står slusk i denna diskussion? Har kulingvarning någon officiell ståndpunkt, vad tycker skitbay-bros, vad tycker vindsurfkultureliten, och kanske inte minst – vad tycker jag?
Tävling är kul, men bara en liten löjligt obetydlig fjutt, jämfört med all kul frisegling som går av dagligen runt om. Teknik, träna, prestandahets, rangordna, bedöma, döma – skit i det för f-n, smacka bajset och ha KUUUUUUUUUUUUL på vattnet i stället!
/JB
-
@manno 714131 wrote:
Shit jag måste ha kollat på en annan pwa-tävling på teneriffa i dagarna, det jag såg var det ballaste vindsurfing har att erbjuda, mycket vind, mycket vågor och världens bästa seglare som laddar med livet som insats.
Sen när blev det ofint att hoppa eller köra vågor i cross on? är det ute med planing också snart?
Till nästa pwa ska jag åka ner till och ha en clininc med boysen om hur dom ska rida vågor 😉
Håller med helt! Det var en grym tävling och hur man kan segla så bra i den typen av förhållanden är ju sjukt imponerande! Inte ofint på något sätt, utan hur fint som helst och dessutom relevant för den typen av segling vi får här hemma.
Däremot blev jag lite förundrad över att så många seglare av denna kaliber inte fick ut mer av vågorna. Såg flera heat där de hade två vågor under fem poäng. Jag upplevde det som att det fanns mer poäng att hämta där snarare än i hoppen där konkurrensen var absolut stenhård. Utan typ en planande dubbel i arsenalen var det sjukt svårt att gå riktigt långt. Undrar hur Mussolini hade gått om han var säkrare på dubbeln, t ex?
El Medano var ju riktigt bra, och behövdes efter Pozo, men Kap Verde 2007… jag vill se något sådan igen och tror nog att även du skulle gilla att se PWA gubbsen gå loss på Hookipa/Big Bay/Chile/Manawa/Ponta Preta, ah?
Och lite skönt tugg behövs ju här på konfen, var ett tag sedan…
-
@Svenne 714142 wrote:
Ja, precis. Andreas, vad tycker du? Ditt senaste inlägg var strax under folkölsnivå så du har inget att förlora.
Jag tycker som jag skrev.
Sen tycker jag att pågarna gjorde till punkt vad som gick att göra med de förhållande som gavs…perfektion i både hopp och vågridning!
-
Andreas, det finns ju ingen i Sverige som vet mer om PWA på senare år än du. Så – då blir man (jag i alla fall) klart intresserad av dina tankar kring det här.
Perfektion i hopp håller jag verkligen med om. Makalöst imponerande många gånger.
Men i vågridningen blev jag, som streamtittande entusiast med seglingsnivå låååångt från dig och de här grabbarna…, lite förundrad över att många verkade ha det såpass svårt att skrapa ihop mer poäng från vågorna än vad de fick. Jag såg flera gånger seglare som liksom fastnade på toppen av vågen och ibland inte ens lyckades bli kvar på svallet. Då menar jag inte Köster och Fernandez typerna, utan det mer ‘normala’ fältet. Inte för att det var dålig vågridning precis…, men snarare att det såg ut som om det fanns lite mer poäng att hämta där genom att fokusera mer på den delen av heatet. Var det för att det kanske var svårare än det såg ut att komma med vågen och få träff på den korta sektion som bjöds och sedan tokstängde? Det pratades en del om att det var mycket sjögräs, vilket såklart blir ett problem.
(och ett annat skäl till att jag är så intresserad är min kanske något överoptimistiska idé om att jag fortfarande kan bli en bättre vågseglare och lära mig mer genom att titta och förstå från de som verkligen kan det här)
-
Hoppandet har utvecklats MYCKET senaste 10-15 åren. Vågseglingen också men då åt ett visst håll:
För fokuserades vågen, läget på vågen, farten, carvet, power och okomplicerade höga airs.
Nu fokuseras manövrar, och trix, samma eller liknande som går att göra helt utan vågor. Det är därför fullständigt logiskt att den mer old-school vågutnyttjande, carvande, fart-powervågseglingen blivit sämre. Inte alls fel, men jag tycker nog lite som Ola H att skulle man lyckas kombinera alla nya vågseglingstrix med den gamla flowiga, vågläsande powervågseglingen; då skulle det totalt sett gå upp en nivå eller två till i prestanda!
Men skit i det nu, nu laddar vi bajset och har kul. Blåser ju idag också!
/JB
-
Gott snack här nu grabbar!
Lite inside för er som inte seglat El Medano och inte var här under tävlingen. Vågen är svår att rida och tillåter nästan bara en bra träff OM man har timingen med sig, det ser sweet ut från stranden men är lite knepigare på vattnet.
Man kan inte vara anat än sjukt impad över hur mycket bra skit de lyckas göra under ett heat i de förhållandena. Samtidigt som man tycker att det var bra lama vågridningar titt som tätt, då ska man nog inte glömma att det är ett svårt ställe att tajma våg/hopp på varje runda om du inte kan det utan och innan.
-
Jag tar dig på orden, Plantan. Och för er som inte facebookar så kommer här ett aktuallt bevis på att Plantan själv vet hur man tajmar en bra träff i El Medano.
Men igen. Vi snackar trots allt om världens bästa seglare här som rimligen borde kunna vara lite bättre än t.o.m Plantan. Självklart är det svårt att tajma en sådan våg, men frågan är då hur mycket fokus det lades på själva tajmindelen av det hela. Igen, kolla Victor Fernandez våg i semin när han liksom håller igen lite i första toppsvängen (som är en perfekt träff rent tajmingmässigt) och därmed kommer ut ur den svängen redan lite riktad down the line mot nästa sväng. DÅ hinner han runt en lite sektion of får en ny ren vägg. Och om jag minns rätt en till. Om man vill kan man ju tro att det här vara en slump och att han bara hade tur med vågen. Men jag tror inte det. Jag tror att han visste exakt vad han gjorde i den där första svängen.
Jag menar givetvis inte att jag själv skulle göra det bättre. I normal frisegling åker man som sagt ofta bara och leter enstaka träffar. Men de senaste åren har jag blivit lite mer uppmärksam på “hela vågen” deslvis genom SUPning på långa vågor och paradoxalt nog genom att segla riktigt stora vågor på t ex Kuau. Då måste man planera sina linjer väldigt noga för att hinna runt alla sektioner och inte bli instängd. Och mycket av det där “överblickstänket” kan appliceras i mer sunkiga och av det skälet svåra förhållanden också. Som t ex Torö som är ett typiskt exempel som (i alla fall när jag är där) består av massa mer eller mindre disjunkta sektioner, ofta med en riktig godbit någonstans. Men det där godbiten är i praktiken den mest lättbedömda. Så istället far allt ligga och vänta på den kan man ofta sikta in sig på en eller två svängar före, hålla godbiten i ögonvrån och då rent av få enklare att få med den också eftersom man har lite mer fart med sig in.
Jag tror dock också att det handlar om ren tävlingsrutin. Om man igen jämför med surfing så är det ju en sjukt lång väg av stenhårda kvalificerings tourer innan man når ASP. Bara de som både har talang, är målmedvetna och dessutom passar bra i själva tävlingsformatet kan hålla sig kvar i ASP. Nivån på PWA är ju också hög, men jag inbillar mig att det fins en del skillnader. Andreas kan säkert säga mer, men det torde inte vara lätt att hanka sig fram rent ekonomiskt på ren tävlingswindsurfing. Man kan tänka sig att det (för en duktig seglare som också är lite driven på andra sätt) snarast är enklare att hanka sig fram genom att sälja lite prylar, ha lite kurser eller clinics, starta ett windsurfingcenter och få lite sponsorpengar för att vara mer “lifestyle” liksom. Och kanske måste man göra lite av varje. Och igen, för de som då har möjlighet att segla mycket på episka platser verkar det ju rätt självklart att prioritera det och även utrusting och teknik för det. För att återknyta till trådens inledning: seglingen i AWT i perfekt cross off lämnar ju verkligen inget att önska. De som seglar de förhållandena är på mammas gata. Jag skulle vilja hävda att det är mycket större skillnad mellan den seglingen och vad en duktig amatör presterar än om man jämför många av PWA seglarna i EL Medano med duktiga amatörer (typ Plantan.. om uttrycket amatör tillåts… jag menar givetvis i rent ekonomisk mening).
-
@fredrik plantin 714176 wrote:
Gott snack här nu grabbar!
Lite inside för er som inte seglat El Medano och inte var här under tävlingen. Vågen är svår att rida och tillåter nästan bara en bra träff OM man har timingen med sig, det ser sweet ut från stranden men är lite knepigare på vattnet.
Man kan inte vara anat än sjukt impad över hur mycket bra skit de lyckas göra under ett heat i de förhållandena. Samtidigt som man tycker att det var bra lama vågridningar titt som tätt, då ska man nog inte glömma att det är ett svårt ställe att tajma våg/hopp på varje runda om du inte kan det utan och innan.
Fattades ju bara att nån jädra expert på plats skulle uttala sig!
-
Det är så satans jobbigt med folk som a: är på plats och b: vet vad de pratar om. Kan ju döda vilken skön internetdiskussion som helst.
-
Jag glömde ju bildbeviset:
-
Ja det kanske är dags att runda av, min ståndpunkt är alltså följande
Tävling är det ballaste
Onshore är bäst
Alla som inte håller me kan dra!
Plantan e dum (fin bild dock)
Logga in för att svara.