-
Hur klarar du lite kyla?
-
Dumpar du riggen så ökar risken att tappa brädan galet mycket. Att börja ta isär grejorna är en sista utväg. Seglet är ett drivankare, att simma ikapp ett komplett kit är relativt enkelt. En bräda utan rigg kan driva iväg betydligt fortare än man kan simma.
Vital surfdel pajar: Kolla om det finns backup, typ det lilla snöret som ska hålla ihop mastfoten om jointen pajar. Kolla skicket. Sticka ut med monofilm som är alldeles prasslig och grå är en risk.
Vinden dör/brallar: Här gäller storleksordning. Värsta situationen kan faktiskt vara att vinden dör helt när man seglar med väldigt små prylar. Med 130 liters bräda och 7.5 kan man i princip pumpa sig hem i stiltje, plus att sjön är stilla. 3.3 och 69 liters vågisen däremot… Kvardröjande stormsjö, klarar man att hålla sig kvar på brädan så kommer man ändå ungefär ingenstans per pumptag. Om det i stället ökar så ska det öka rejält innan man inte kan segla alls. Problemet brukar snarare bli att man tok-kryssar vare sig man vill eller inte och får en lång “walk of shame” när man kommit i land.
Kraften tar slut: Hängsele. Jag har tappat räkningen på hur många gånger kraften har tagit nästan helt slut och jag har alltid kunnat segla hem. Använda selen och bara ha en hand på bommen (växla hand hyfsat ofta) är det som gäller. Problem uppstår om man behöver slå eller gippa för att komma hem, det är väldigt svårt och vattenstarta/dra rigg efteråt kräver grym viljestyrka.
En klassiker när man är trött är att lägga armen över bommen men det sägs att man riskerar bryta armen om man får ett kastfall så jag undviker det om jag kan.
-
En av de saker som är så härlig med att segla så här års är att man är helt i sina egna händer. Ingen kommer hjälpa en om man fuckar upp så man måste se till att kunna ta sig ur allting på egen hand. Personligen tycker jag den känslan kan kännas väldigt befriande.
-
@Rasmus_W 535392 wrote:
En av de saker som är så härlig med att segla så här års är att man är helt i sina egna händer. Ingen kommer hjälpa en om man fuckar upp så man måste se till att kunna ta sig ur allting på egen hand. Personligen tycker jag den känslan kan kännas väldigt befriande.
Håller helt med! Det är en svårslagen känsla att vara själv med finlandsfärjorna! 🙂 Lite därför som man ger sig ut i alla fall! Och ännu bättre blir det om man inte har alla back-up planer klara utan att man kör varefter…hehe, lite dr. jekyll ann mr. hyde här känner jag….
Schyssta tankar där Rasmus W, specellt med att inte släppa riggen!!!!! Om det blåser så kan ju klart brädan dra iväg ordentligt, läbbligt…men det är klart att om det fortfarande blåser så klara man sig in igen om det inte är moster.
Jag brukar pumpa den fria handen för att få igång rörligheten. En annan grej jag brukar försöka tänka på är att trycka på bommer snarare än att dra, så håller i alla fall mina armar längre.
-
Seglar oftast ensam på vattnet så här års. Visst vore det bättre att vara flera, men tillgången på vinterivriga kollegor är begränsad.
Brukar planera enligt nedan och känner migg trygg.– tala om för någon att jag åker ut och var
– åka i vind och positioner så jag driver till något “vettigt ställe” om manöverförmågan skulle försvinna helt
– påklädd för att klara långa perioder nere i vattnet eller liggandes på brädan utan att frysa
– laddad mobil i vattentät AquaPac innanför våtdräkten (måste kunna halas upp i snöret med handskar på)
– flytväst
– visselpipa
– en extra längd nedhalstamp i selbakfickan — kan bli användbart till lite av varje men räknar inte med att klara någon längre fingerfärdighetsövning
– hjälm — slår jag i huvudet och blir liggande med seglet i vattnet lär ingen se mig
– ätit och druckit ordentligt före
– åk inte i skymning
– avbryt vid första trötthetskänsla även om det känns som roligast just då
Logga in för att svara.