-
Nära döden upplevelser..
-
davven;572250 wrote:Vill nog mest fylla i och skriva under på att Dakine Matrix impact väst inte fungerar “alls” mot en hård mast. Den är kanske snygg och titta på men det är allt. Jag höll till och med under 20 knop och det var en riktigt obehaglig upplevelse och rasa ner i masten med revbenen när vinden vred :santa: Men det som inte dödar, eller vad säger dom :tongue:
Men det är inge kul och missa massa surf pga skador!Jag kör med Prolimits flytväst med urtag för krok. Känns mer “vadderat” än med impactvästarna, ändå hyfsat smidig. Inte lika snygg kanske, men betydligt billigare. Hjälm är standard för mig nu förtiden.
-
Jag har inga nära dödenupplevelser i samband med vindsurfing. Däremot många nära livetupplevelser.
-
Ola H.;572394 wrote:Jag har inga nära dödenupplevelser i samband med vindsurfing. Däremot många nära livetupplevelser.
Klockrent!
-
Efter att ha fått en halvtimmes mycket utförlig och informationsrik rigginstruktion för ett HSM SuperFreak lurade Ola H in mig i sitt garage där han lika utförligt presenterade shape tankarna kring sitt egna Hawaii custom bygge kryddat med ett gäng Hookipa anekdoter. Sällan har så mycket information gått så långt över ett huvud på en så lång kropp som vid det tillfället. Jag hade dock kul, men pga akut vindsurfingrelaterad informationsstress höll jag på att köra ihjäl mig med bilen på vägen hem.
-
svennebanan;576778 wrote:Efter att ha fått en halvtimmes mycket utförlig och informationsrik rigginstruktion för ett HSM SuperFreak lurade Ola H in mig i sitt garage där han lika utförligt presenterade shape tankarna kring sitt egna Hawaii custom bygge kryddat med ett gäng Hookipa anekdoter. Sällan har så mycket information gått så långt över ett huvud på en så lång kropp som vid det tillfället. Jag hade dock kul, men pga akut vindsurfingrelaterad informationsstress höll jag på att köra ihjäl mig med bilen på vägen hem.
Ja vi vindsurfare måste ta det försiktigt i övrigt, tänk på att vi är en utrotningshotad art. Drive carfully!
-
Min senaste osköna upplevelse var i våras. Det blåste upp lite mer än jag förväntat mig troligtvis uppåt 18 i byarna. Riggad med 4.3 och 86 liters vågis får jag en kraftig by i seglet strax innan en våg. Accet leder till ett ovanligt högt men delvis ofrivilligt hopp. Jag hann ej kroka ur innan hoppet och min tyngdpunkt var helt fel, min kroppsposition var strax över mittpunkten på brädan. Väl uppe i luften med sträckt hängselelina och foten lååångt ikörd i bakstroppen är jag ett lätt offer för nästa vindby som avslutar jobbet. I denna pos var det omöjligt att skota in eller kroka ur. Jag håller hårt i bommen och kraschar rakt ner i mina prylar. Underarmen tar första smällen mot bommen sen slår jag troligtvis huvet mot seglet och vattenytan samtidigt. Jag fick en rejäl tjong mot huvet och nacken samt blev lite desorienterad i några sekunder. När jag återhämtar mig börjar jag leta efter något som gått sönder. Armen var hel, inga benpipor som stack ut. masten och bommen också. Men när jag får upp seglet ur vattnet ser jag ett spräckt akterlik. en 30-40 cm reva i längsled och 5 cm innåt. Lättad av det faktum att jag undkom med en reva i seglet tar jag mig in något mörbultad. Nackmusklerna fortsatte att gnälla någon vecka eller två och seglet åkte in på lagning. Glad att jag inte slog huvet hårdare och svimmade av eller nåt i den stilen Det är hjälm på som gäller för mig iallafall!
-
gigabyte;569711 wrote:Samma här, händer väl nästan varannan vurpa att jag är ikrokad under seglet. Bara att föra upp höften mot ytan och trycka av tampen från kroken, sker nästan automatiskt.
Har en simmer-sele där man med ett ganska enkelt handrepp kan lossa kroken från en metallhake på högra sidan och på så sätt få av sig selen om det skulle behövas utan att riskera att hela kroken lossnar.
Det är väl inte det att man enbart är ikrokad under seglet i vattnet. Saken förvärras ju om man gör en “piruett” i luften så att tampen vrider sig runt kroken som ett skruvstäd. Då går det inte att komma loss genom en enkel urkrokning utan krävs lite mer teknik.
I alla fall hände detta mig efter en sjuhelskottas vurpa i apelviken.
Det var inte bara det att jag priuetterade i luften innan landning, det var efter att ha kört ner fenan i sanden på runt 20 – 25 cm djup.
Jag klämdes fast under seglet mot bottnen, greps självklart av panik med väldigt lite luft i lungorna.
Lyckades dock samla tankarna såpass att jag började sträcka mig efter masten efter lite fifflande med tampen, stack upp truten så gott det gick ovanför vattenytan och drog lite luft och klättrade under seglet igen för att tvinna upp mig.Hur som helst otrevlig upplevelse.
Andra gången jag kände att det var kört var när jag gick på grund överriggad med ungefär 2 m2. (Körde alltså 6.7 när 4.7 hade räckt)
När fenan gick ner i bottnen flög jag framåt medan brädan tvärstannade.
Upp och ned i luften med huvudet ner mot det grunda vattnet gick hängseletampen av (som tur var). Annars hade det nog slutat med att jag hade kört huvudet ned i sanden och säkert skadat nacken ganska allvarligt.Det som hände nu var att jag gjorde nästan ett helt varv i luften och landade 4 – 5 meter från utrustning på rygg och tappade andan och fick gå med ryggont i några veckor ~ en månad.
Logga in för att svara.