Nära döden upplevelser..

[kinetic]

Surfade i Fituna (Sthlm), bra vind. På väg tillbaka till “stranden” så dör vinden helt ca 50m innan. Jag står i stropparna o planar mot stranden, hinner inte kroka ur utan trillar i bakåt med seglet ovanför mig…Inget konstigt med det har hänt innan. Vattnet är ca 2 m djupt där jag trillar i, ca 10-15m från stranden, kan höra folk prata mm…Dock så kan jag inte komma bort från segelt utan sitter fast under pga att jag fått hängseletampen kring halsen…Tog ett bra tag innan jag fattar vad som hänt o trär tampen över huvudet o simmar ut under seglet, trodde helt ärligt jag skulle drunkna där, 10-15 från strandkanten mitt framför alla…Nåja det löste sig:-)! Sedan dess så gillar jag inte Fituna, o har således inte seglat där något mer….

[jakobb]

Windmiller;562197 wrote:

Har ni några otäcka minnen av eran vindsurfing?

Min var när jag var ute överriggat med flytväst där jag ramlade i vattnet och lyckades få in benet mellan bräda och mast samtidigt som jag fastnade med flytvästen i bommen. Där flytvästen tryckte upp och seglet tryckte ner mig samtidigt som jag satt fast och inte lyckades få seglet ur vindriktning, kändes som hela livet passerade förbi där under vattnet. Men lyckligtvis lossnade flytvästen innan luften i lungorna tog slut.

Det går att leva faligt på brädan, utan att man kör fort också. :smirk:

livsfarligt med flytväst!

[doc]

Överriggad 3.7 i Lejet, hoppar brädan efter en landning pga att en kille ligger i brytet intill och jag riskerar att bli spolad mot honom i nästa våg om jag står kvar på brädan. Håller i bom och mast när vågen passerar, kommer upp på andra sidan och tar ett andetag när skummet lagt sig. Då smäller det bara till. Sen kommer smärtan i skallen samtidigt som jag ser stjärnor. Vänster öra och tinning bultar.
Ordentligt yr i huvet ser jag mig omkring men ingen annan är i närheten. Den andra killen är på väg bort redan. Vimsig, svårt att få ordning på grejorna. Kommer med viss möda upp i vattenstarten och tar mig in till land. Aktern på brädan är röd av hjälmen och hjälmen i sin tur är vit av gelcoat och har krakelerat. Det visar sig att brädan helt enkelt greppats av vinden och roterat som ett helikopterblad när vågen passerat och sedan stack jag upp skallen på fel ställe.

Trots hjälmen fick jag en hjärnskakning och en ordentligt svullen kind. Utan hjälm hade jag sannolikt drunknat om inte smällen av den vassa bakkanten i tinningen dödat mig på fläcken.

[warolin]

Ja det är sannerligen en väldigt farlig sport man håller på med. Det där med att fastna under seglet ikrokad i hängseletampen har ju hänt 2 ggr för mig. När man väl kommer upp ur vattnet i full panik känner man verkligen att hade det varit 1 sekund till under så hade det kanske inte gått :crazy: Gäller att behålla lugnet under vattnet när man ramlat ikrokad under seglet.

[crash151]

kinetic;562209 wrote:

Surfade i Fituna (Sthlm), bra vind. På väg tillbaka till “stranden” så dör vinden helt ca 50m innan. Jag står i stropparna o planar mot stranden, hinner inte kroka ur utan trillar i bakåt med seglet ovanför mig…Inget konstigt med det har hänt innan. Vattnet är ca 2 m djupt där jag trillar i, ca 10-15m från stranden, kan höra folk prata mm…Dock så kan jag inte komma bort från segelt utan sitter fast under pga att jag fått hängseletampen kring halsen…Tog ett bra tag innan jag fattar vad som hänt o trär tampen över huvudet o simmar ut under seglet, trodde helt ärligt jag skulle drunkna där, 10-15 från strandkanten mitt framför alla…Nåja det löste sig:-)! Sedan dess så gillar jag inte Fituna, o har således inte seglat där något mer….

Den historian lät riktigt otäck.
Snara runt halsen, hör folk prata se dom genom monofilmen och inte kunna göra något.
Det är fan så dödsfalls olyckor händer. På löjligt säkra ställen och i trygga förhållanden.
Otäcka bilder man fick i huvudet nu. Bhhuuu…

[sea_surf]

Hanstholm mitten på nittiotalet och rätt ny i vågorna. Kraschade i tvåmetersvågor som drev mig in mot en stenpir och jag hann inte vattenstarta iväg. Jag var faktiskt helt övertygad om att det var kört och att jag skulle krossas mot stenarna. Men det var ju en ström som gick parallellt med piren så jag flöt lugnt med några meters avstånd runt och kom sedan över på andra sidan där det gick att vattenstarta iväg.

[safesurfer]

Jag fick kastfall i luften under ett hopp och roterade runt ett varv i luften så att hängsele tampen som var från dakine och i stenhårdplast tvinnade sig runt kroken. Det var hopplöst att komma loss och det blev desto svårare av att man satt fast med höften bara någon dm från bommen. Jag var tvungen att vrida mig runt seglet innan det var möjligt att komma loss. Nu hade jag tur och landa ovanpå seglet men det var verkligen knepigt att ta sig loss ändå. Det känns bra om man kan ta loss kroken hyffsat enkelt om man hamnar i liknande situation under seglet.

[tiki]

Nära döden kanske är att ta i men….. Vindsurfade 1992 på Matagordastranden på sydöstra Lanzarote då bommen knäcktes när jag gippade långt därute. Drev vind för våg söderut och när jag nästan hade passerat södra kustlinjen hade jag turen att en vindsurfare kom seglandes från en annan strand och fick syn på mig. Denne engelsman var vänlig nog att segla in och kalla på hjälp. En båt kom efter ett tag och det hela gick bra.

Efter några knäckta alubommar under 90-talet är jag numera trogen kolbommarna som jag har större förtroende för. Skulle inte vilja simma något längre vid t.ex vintersurfing.

[johnjrambo]

Tror jag nästan dött två gånger, ena gången var av hjärtattack på islamargarita då min snok fick en smock i en liten lätt crashad loop o vattnet/brädan/jag blev väldigt röd..då jag helt plötsligt började tänka på en stor haj..den pulsen har jag inte nått upp någon gång igen..då var hjärt stillestånd nära.

När jag nästan dog igen var i Apelviken, föjde en tjock våg “down the line” åkte på ett kastfall pga att brädan fick sig ett sneskär, ikrokad å allt, lyckades få hängseletampen tvingad 2 varv runt kroken, åkte runt i spolningen(känndes som en eveighet men var säkert bara ett gäng sekunder, typ 10)innan jag fattade vart jag satt fast hän hade jag nog andats ut ett gäng liter luft o bytt ut det mot en liter äckligt apel-vatten..sen som kryddan på moset valde jag att simma den långa vägen ut från grejerna, längst med masten…panik, drunknings kännsla..

Man bör nog lära sig hålla lugnet..man kan lätt göra bort sig annars.

[pure]

En slutsats man kan dra av några av dessa historier: Ha hängsele med quick release och träna på att använda den..

fan va duktig jag va nu 🙂

[bopung]

Fastna med hängseletampen under seglet verkar vara den vanligaste näradödenupplevelsen, har själv gjort detta två eller tre gånger och fått tokpanik vid varje tillfälle även om det bara rört sig om några fåtal sekunder under vattnet. Svårt att träna bort paniken då det sällan rör sig om planerade vurpor…

På min sele kan man lossa på kroken med en lätt handrörelse men då jag fastnat har det ändå blivit så att man i paniken tokdrar med händerna för att få bort tampen ur kroken

[poppo]

Windmiller;562197 wrote:

Har ni några otäcka minnen av eran vindsurfing?

Vargas -97, en icke namngiven vän (mycket bakis, som vanligt) slörar ned ovanligt långt. I efterhand fick jag höra att han var så skitnödig (och skraj för shorebreaket) så han drog ned shortyn och klobasade i havet.

Mycket obehagligt.

Vill passa på och tacka för slören iaf!

[animal]

Bopung;562278 wrote:

Fastna med hängseletampen under seglet verkar vara den vanligaste näradödenupplevelsen, har själv gjort detta två eller tre gånger och fått tokpanik vid varje tillfälle även om det bara rört sig om några fåtal sekunder under vattnet. Svårt att träna bort paniken då det sällan rör sig om planerade vurpor…

På min sele kan man lossa på kroken med en lätt handrörelse men då jag fastnat har det ändå blivit så att man i paniken tokdrar med händerna för att få bort tampen ur kroken

Som någon var inne på i en annan tråd så tror jag ändå man kan öva sådana situationer och därigenom bli mindre stissig när det händer. Men visst, när det händer snabbt och man tjongat i nåt och tappat luften känns det inte alltid lätt att vara cool. Efter en scary “fastna-under-seglet-upplevelse” har jag börjat köra med långa tampar. Om de inte snor sig 18 varv runt kroken är de så långa att man kan sticka ut snoken vid masten och hämta luft.

[rasmus_w]

Två kommentarer: De flesta är faktiskt utrustade med ett per verktyg som är utmärkta för att få loss kroken när man trasslat fast den i linorna. Händer kallas de.

Nummer två: Det bästa man kan göra om man hamnar under vattnet och fastnar i prylarna är att slappna av och ta det lugnt. Har man ingen plan så får man lätt mer panik ju mer man rycker och sliter i allting. Jag har hamnat under formulasegel rätt många gånger och de seglas ofta med korta linor och bommen är såpass lång att man behöver bestämma sig för en vettig riktning att simma i när man tar sig ut.

De läskigaste saker jag råkat ut för är alltid varianter på samma tema: Vinden dör eller tok-ökar när jag är riktigt långt från land och har lite för kall dräkt. Man simmar och simmar men det känns inte som man kommer närmare land men man måste ändå fortsätta om man ska klara sig.

[fastforward]

Jag har också fallit baklänges medan jag var ikrokad. Fullständig panik, inte en tanke på att dra i quick-releasen till selen eller att helt enkelt plocka bort tampen från kroken. Till slut märkte jag att jag kunde komma upp vid underliket och fick ett par andetag innan jag kunde koppla loss mig. Hade seglet varit större så hade det garanterat varit kört.

Detta hände några meter från land i Görväln/sthlm under min första eller andra säsong. Nästa gång var i El Yaque men då hade jag lärt mig att använda quick-releasen så det blev inte lika dramatiskt. Sedan dess rycker jag alltid lite i quick-releasen innan jag drar ut för att påminna mig om att den finns.