dr-masse
Forumsvar skapade
-
De senaste två åren, typ, har JP FSW blivit mer vågorienterade än tidigare. Men ”freeridestämpeln” sitter väl i ett tag…
Ja, en freewave är mer allround. Men om du verkligen vill bli bättre på att rida vågor så tycker i alla fall jag att en riktig vågis är bättre. En freewave, enligt min erfarenhet, blir lätt lite för snabb i vågorna, åtminstone på ett ställe som Torö (där jag tror att du seglar). Men en fsw är ju grymma allround-brädor, helt klart.
En alternativ kan dock vara att göra den ”resan” jag gjort – börja med freewave, få in teknik för planing och höjd å mer vågåkande, och därefter kliva över till en riktig vågis. Kanske inte så dumt trotsallt, nu när jag tänker efter…
-
Åh, intressant! Hoppas det blir så, kommunen är nog en betydligt bättre motpart för att diskutera Fitunas framtid för vindsurfare å friluftsfolk…
-
Ja, vi har tänkt på det med. Men – vi kör en klass denna första gång för att liksom få det på rull å se hur (vilket vi verkligen hoppas att det gör!) det funkar.
-
Ola H.;574712 wrote:Bättre med en separat kite-klass i så fall eftersom det annars KOMMER bli en fråga om sport vs sport.
Ja, jag tror nog också det, vilket är lite synd. Men vi återkommer om det, vill kolla med några fler.
-
Bra fråga. Vill ju ogärna ha en ”kite vs. vindsurfing” omröstning där vissa snarare röstar på en sport än prestation eller sköna förhållanden… samtidigt så är det ju enbart kul ju fler sevärda och feta klipp som kan visas.
Ber att få återkomma på den, OK?
-
Om du verkligen prioriterar vågegenskaper med lite mer fokus på vågridning, så kan rätt beslut vara att skaffa en riktig vågbräda.
Det är en av de saker jag verkligen kan önska att jag hade gjort tidigare. Även om min Fanatic FW98 är och förblir en av mina absoluta favoriter genom åren, så är den inte i närheten av exempelvis min Twin 90 om vi pratar vågridning. Och just vågridning är något som jag fortfarande verkligen vill bli bättre på, varför jag faktiskt räknar åren med stora freestyle-plankor och fsw liknande brädor som lite förlorade för min del. Inget har förbättrat min vågsegling lika mycket som beslutet att skaffa en större riktig vågis (och att få segla i vågor också, ähum…).
Men – skall det laddas hopp och åkas plattvatten är ju en vågorieterad FSW något av det roligaste som finns att segla med. Bodde jag på västkusten i de lokala hopparadisen där skulle ju en 85-liters fsw ligga väldigt, väldigt bra till. Samtidigt är en av de roligaste dagarna jag haft i Sverige på senare år en heldag i Apel med en RRD Twin 82.
En större Fanatic Allwave, JP RWW, Tabou Pocket, Starboard EVO skulle exempelvis kunna finnas med bland dina kandidater om vi pratar vågor.
Och ibland undrar jag hur ”nära” varandra exempelvis en JP RWW och en Goya One ligger varandra i egenskaperna…. kanske till och med närmare än vad Goya One ligger många andra FSW brädor… Så, mitt tips är att kanske inte stirra sig blind på ”klassificeringar”, utan kolla efter egenskaper och verkligen fokusera på vad i brädan som är viktigast.
Min Twin 90 gillar jag väldigt mycket eftersom jag ville förbättra min vågridning. Men skulle fokus ligga på hopp, fart och längre, utdragna svängar finns det helt klart bättre vapen där ute.
-
Joachim_Larsson;574660 wrote:Det var det bästa jag läst, skit bra koncept detta kommer boosta vågsegling och freestyle.
Var för inte ha olika kategorier och klasser.Tack! Vi har tänkt på det, men bestämde oss för att köra med våg såhär första gången för att se om och hur bra det här funkar.
-
Det som oroar mig mest med den här idén är att vi verkar ha skrämt bort vinden och vågorna för ett bra tag framöver… men då fylls burken på ordentligt till sista november, ah!
-
Intervju med Anders från Beachtelegraph.com:
Mistral boss Anders Bringdal – a crew member and clothing sponsor of the record-breaking Hydroptere that recently broke a set of speed records, including the outright 500m record long-held by windsurfing, called in to explain how the ride was for him onboard the world fastest wind-powered vessel.
“We did it on Friday the 4th, the second day of our month-long attempt.
My position on board is with my back to the skipper – I work as a winch grinder to get the Jib back in every time we open the sail a little. This means I’m pretty constantly turning the winch for about 4 minutes for as fast and hard as I can…
Apart from that I also help with some set up like the angles of the foils and the rigging of the main sail.
Conditions was great and to start with wind in the 25 knots range. We set off thinking we should go for the mile record.
The first practice run went well with 2 reefs in the mail and the big Jib. Finding ourselves a bit underpowered we opted to take one reef out to power the boat up a bit. The wind then increased some to about 27 knots.
This time the speed started to show with points in the 49 and a new world record of 44,9 on the nautical mile. Wind still building and so did the speed of the boat. Like Yoda in Star wars said.” there is no try… only do or do not! The time had come…winds in the 30-knot range with gusts in the 32 range.
On our second to last run we took off and a gust launched us into a top speed of 54 knots and the nautical mile into the 47,9 range and a 500m run of 50,30 knots! Everybody was super happy but starting to show signs of fatigue as there is so much concentration and power needed as the loads were going through the roof on the winches.
On the way back Alain [Thebault] was still not so happy as when we where at 54 knots there was a small ventilation on the foil and we had slowed down in an abrupt way and he felt we could do better…
With a 45 minute rest in us we took off on our last run, this time with the sails set better and were able to have a better trim in the very start of the run. We got hit by a big gust and taken more offshore.
The boat stayed stable and the speed kept climbing… 46, 48,49,50,52 small slowdown to 49 then full on again – last I saw was 54 with speed still climbing…everybody was doing what they could to get 100% out of the boat, we top ended up on 55,7 knots then as we came out of the gust we ended up with a little bit to big of a rolling wave and the nose touched down in the water with a deceleration that slowed us to 20 knots, all sheets being eased at the speed which had caused the winches to start smoking!
I remember turning back as the nose came back out of the water to see a cloud of water 20m in the air behind the boat and the smell of burnt rope and the realization that we must have achieved a pretty unbelievable 500m time as well as the nautical mile.
Well the rest is now in the books. 2 new world records. 500m 51,36 knots, 1 Nautical Mile 48,72 knots.
For the Hydropter and its team it’s a fantastic achievement, thinking back to when we flipped the boat back in Late December destroying the mast, main sail, The electronics and all seemed to be lost…. to come back fighting and achieve what we have just done is a dream come true.
Lets see where this will all end; we have until October 7 still. Wind and weather permitting I think we can add a few more knots to both records.”
Jag måste säga att jag är imponerad. Och tror samtidigt att vindsurfing kan komma tillbaka, lite nya idéer behövs bara.
-
Jag har faktiskt aldrig behövt betala för surfprylar på hemresan… borde jag skriva det där?
Flyger du ensam? Om man är två, dela upp det. Själv flyger jag med ”surfbräda”, medan min fru flyger med ”sportutrustning” (riggbag). Funkar utmärkt, lägre pris oxå.
-
På de twin jag kört mest, RRD 90 och 82 (lånat och hyrt 82) så tycker jag att de är bäst för vågridning med fenorna långt fram i boxen. Dock ej längst fram då jag tycker att det blir lite väl löst och ”släppigt”. När det var lite större, logo +, på Guincho och bra rulle med 4.7 så hade jag nog velat flytta bak fenorna på 82an för att få lite lugnare gång, men det var inte något större problem och blåste bra.
Det som jag tycker påverkar höjdtagning mest på min 90 är snarare mastfotsplaceringen. Skjuter jag fram den till typ 134 så tar den klart bättre höjd, framförallt med större segel i lättare vind. Annars kör jag mest 130. Jag har även ökat avståndet mellan fram och bakstroppar till typ max, vilket jag tycker fungerar kalasbra.
Assy har jag oxå, utan att veta om det, testat flera gånger. Påhälsning på sten har tryckt bak den ena fena en bra bit i boxen, och jag skall ärligt säga att jag inte märkt någon jätteskillnad mer än att det gått lite segare.
En sak till har jag märkt. Jag är såpass förtjust i twin att min singefena RRD HC WaveCult snart är till salu… På Guincho hoppade jag frekvent mellan singel och twin, och måste säga att jag föredrar twin för vågridning, helt klart.
Jag behöver köpa en ”reservuppsättning” till min RRD 90, tvekar mellan MFC LS 165 och VF 160, får se vad det blir. Andra idéer?
-
Ja, jädrar vad jag håller med andersbq här.
Jag har just nu båtvädret plus, men blir ju bara nästan än mer f-annad när man inser vilken data som finns och hur uselt det presenteras.
Ett lååååångt brev till SMHI med underskrifter från folk här på surfzone har funnits i bakhuvudet i flera år nu…
-
hyffsat irriterande tråd.
😉
-
Ja, det var väl lite av en chansning för Dala Laman, men OSO på Torö är ju något man gärna vill uppleva… ”if you never go, you never no” för att jobba vidare med anglosaxiska floskeltermer… själv hoppas jag på en liten vända imörrn.
-
Kanske det kanske…
